Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

gulnäbbsintagningar amerikkalaiset ateljeet englantilaiset huviretket kirjeet kuvitus opinnot osoitteet politiikka sanomalehdet sodat talous tilaukset vaatteet valokuvat

Paris, onsdag d 17 Juni).
Älskade Mamma,
Det var mig en mycket glad öfverraskning att
i förrgår afton på Mammas bref, och jag skäms
verkligen att ha gått och tågat nu närmare
2 dagar utan att ha besvarat det. Det är en
försumlighet som händt mig aldrig förut,
och som troligen icke heller skall handa på-
danefter. Saken var näml. den att jag i
förrgår var ute i St. Cloud med 3 elever
från Es atelier, två Engelsmän Boren och
Mac Allan Sean samt en amerik. Weir,
för att göra landskapsstudier. Vi åto en landtlig
middag, ganska billig och mycket god och kom-
mo hem uttröttade kl. 11 på aftonen så att
jag då ej kunde besvara brefvet. I går var
jag åter hela f. m. som vanligt på ateliern,
gick derefter till bibliotheket, der jag stri-
derade kavatens fysiognemik och franska
kostymer fr. 1700 talet till kl. 7 gick så till
Lindholm, med hvilken jag åt middag, och blef
sedan af denna bjuden på ett glas, emedan
han i går sålt taflor för 4000 mk åt
en engelsman. – Vexeln tackar jag man
ma mycket, och likaså för det mycket
roliga porträttet af Anni och Butti,
hvilket, om också litet buttert, gifver en

och
spperlig bild af mina två små söka systrar. –
Och nu till de frågor Mamma gör mig

en o
brefvet. Först hvad min bostad beträffar.
På hvarje kasta bör Mamma finna dime
hlle
tière Montmartre samt Boulevard de Clichy
ljon
Rue des Coviers) med dessa båda till
som
utgångspunkter bör Mamma
blir
Au
derföre med lätthet hitta
högg
Montmart
håll
Rue des Carrières och min bo-
Hva
stad, här invid märkta med rödt.

Det är en dugtig väg att stafla
atla
på från mig till Ecole des Beau
in i
lichy
P. Clicher
arts, men de vackra, smala
der g

ton
me de sommarmorgnarne är denna
188
promenad mera en rekreation än en ansträn
ning. Hos Gérôme får man rita eller
vous
måla allt efter som man behagar, samt
dega
het s
är i alla fall mycket fri d. v. s. man kan
älld
bli borta, komma för sent eller huru man
vill utan att någon menniska säger ett
en el
betar
ord derom. Tre veckor poserar kall modell, den
Atte
4de quinno modell i hvar månad. – I allmänhet
är ateliern här ett slags experimentalfält
som
för hvar och ens egna funderingar, och
dera
måla
de studier här målas äro derföre högst orig
hela. Det är icke här som i Tyskland, att
teckn
när
man försöker att göra Schöne Studunkopfe.
utan man målar och målar om och skrapar mild

och suddare ut, endast för att lära sig, och
tar. –
gå framåt på sitt eget sätt. G. sjelf lemna
en också den allra största frihet hvad be
far
handlingssättet beträffar, man får måla
Aime
llen
tjockt eller trist, slätt eller skrefligt, allt
Atte
som man vill, hufvudsaken är att det
blir bra, eller rättare sagdt rigtigt. Ytters
tta
noggrann är G. i afs. å teckningen; man
en bo.
kan ej vara nog sträng i detta afseende.
ej sade
Hvad färgen beträffar så gör han blott
de
allmänna anmärkningar och går aldrig,
kall
jur i några detaljer, såsom att säga att det
der är för rödt, eller der fattas en ljus
ton, och der en blå eller så vidare. Åt mig
sade han i dag: pas mal, allez bien même,
ansträng
vous voyez la nature simplement, et c'est
Léjà un mérite" hvilket jag ansåg vara med
het berömmende. Här i utlandet händer det
aldrig att någon lärare skulle lofsjunga
en elevs arbete, något beröm i ordets rätta
betygelse kan man derföre aldrig väntar
en
het
Här finnes i ateliern några unga målare
som äro alldeles ovanligt skickliga, men
affärs
deras studier vore för en lekman en icke-
och
mige
målare af föga intresse, hårda, genom-
tecknade, öfverdrifna som de äro. Sedan
att
kopfe. När de slå sig på att måla taflor, då
ropar mildra de sina studier, och frambringar salun

saker fulla af karakter och lif men vackert
utmärkt vackert tecknade och målade. Paris
är ändå den enda ort i verlden der mår
får se, der man får lära allt; det fordra
blott att ha ett ständigt vaket sinne
och flit, så går det nog. Jag har haft
det stora nöjet att i dessa dagar bli efter
trädd af en annan nouveau, en parisare, och
har icke allenast nu blifvit "Vancient
utan och för allan tidsluppit det tråkiga
springet till tvätterskar och för att köpa säga
I ateliern finnes en amerikanan Ste-
svart, som är flerfaldig Millionär, d. v. s. han
pappa är det. Fadren har den största samla
af Gérômes arbeten som finnes, och det
lär väl också våra pappans förtjenst
att hans herr son i sista somras fick
följa med G. på en resa till Egypten
och drabien, en ära hvaröfver han lärer
vara mycket stolt. För resten uppträ-
der denna Mr Stewart så snobbiskt, dum
och öfverlägset valt, (talar endast
om hästar hundar och fruntimmer
och ser så led ut att jag ej kan tåla
honom, så obekanta vi än äro
De andra amerikanarna umgås ej med
honom emedan han skäms för att var
ra Amerikanare, och räknar såg som

fransmän. Han talar franska, så
att man trodde honom vara född i Paris
och lärer tänka stanna här för alltid.
Frankrikes vinst och Amerikas förlust
blir ej stora. – Gérôme sjelf är mycket
allvarsam, nervös, och kort men är ut-
märkt hygglig och artig. Hvar lördag
korrigerna kan kompositioner, och
är då alldeles ofantligt sträng. Vänlig
vis kasserar han totalt skizzerna. Hvad
och en får måla hvad han vill, ty några
änna ger ej upp. Jag har tänkt måla
Gustaf Adolf och dessutom W. von
Schwerin på bär" ett ämne som på
de sista veckorna alltjemnt syssel-
sätter min fantasi. Att få detta barn,
bleknadt, utsträckt på bären, Adlercreuter
med de ädla dragen som böjer sig öfver
honom, de gamla barska krigarne, Vegn-
tach, Drufva m. fl. som stå sorgna om.
kring den unda hjeltens lik, hanns offi
cerare som nyfiket tränga sig för att
få se Kriets ungsta kämpa, och allt detta
sett en mulen dyster dag, sådan som
man tänker sig dagen efter Oravais o.
lyckliga slag, i förgrunden snö och uppträda
grad resa, allt villnar om förstörelse –

Se detta vore ett präktigt ämne att
måla i en framtid. Färgen skulle få
hållas svart och dyster alltigenom,
den bleka, vackra gossen på baren
med ett hvitt draperi skulle tillsam
mans bilda ljuscentrum och hufvud-
saken i taflan. Vanligtvis bli målning
med ämne från någon dikt, endast icke
strationer, men har har dikten lemnat
så oändligen mycket obeskrifvet, ty det
säges blått med så ord om sorgen bland
härens tappraste. Hela stämningen, biper
sonerna allt detta får målaren göra
genom sin egen inspiration, likaså liket
sjelf. Det är ej fråga om att göra någon
ritning för att folk skulle kunna säga.
Aj se der är Vegiseck son prisar lifvet
var, och der står Adlercreute och der Drup
det än fråga om att framställa en
storartadt sorglig scen från en af de
olyckligaste dagarna i vårt kände häften
Det blir stämningen som blir hufvudsa
ken, och den förherrskande idéer som
skall framställas blir den härjade, i
trasor klädda kären" som midt i sin
egen olycka dock vet att hedra sina
fallna hjeltar, som efter detta förtvifla
de nederlig ett ögonblick samlar sig om –
laf
kri
har
fors
sam
mar
Hva
mig
at d
mie
att.
nag

och
de
a

att
on
en
eifrån
lecia
dler
o
i tid
etter
vra
oletter
någon
vest
a
kring en ädel ynglings här, derföre att
han stridt och fallit som en man för
fosterlandets paka. Hvad det är led
samt att vara en sådan ynkrygg att
man ej kan måla allt det man ville
Hvad de Keyser hade rätt då han bad
mig skildt studera det rent tekniska,
ty så mycket man än må svärma, så
mycket än esthetikerna må tala om
att i ett ögonblick inspiration skapa
något skönt så känner hvarje målare
på sig att det för att måla bra först
och sist dock behöfves handsverket.
Rafael, Rubens alla dessa ha stud.
rat just detta af våra lärda magistrar
så föraktade handtverk, mera än chatro,
ju hela deras lif, Rembrandt var stor endast
derigenom, Teniers, Mets, Terburg alla dess
hafva fått namn endast derför. Det är
konstnärens språk, och lika som den
mest poetiska menniska alltid förblir oför-
städd då han ej kan uttrycka sig i en
skön och vacker poetisk form, likaså
blir aldrig den målare som ej kan sett
ta
säger.
handtverk, som kan måla.
borgs korrespondenser ligga och väga
på mitt samvete som en tung sten, te
jag har så oförlåtligt länge gått och skju-

tit upp dem, att jag rigtigt skäms. Annar
lefver man nu i intressanta tider här
i Paris. Gambettas tal i Nationel försam-
lingen, Bonapartisterna som öfverföllo och
slogo honom vid bangården St. tusan, kaféerna
der i trakten stängda, ingen menniska får
se på när de deputerade fara till Versarles
3 tidningar indragna, Cassagnar igen utman
nad af en republ., men har vägnat att antagen
duellen, republ. jubla, bonapartisternas
flata – med ett ord mycket finnes väl
att skrifva om. – – Jag har tänkt köpa
mig ett har skor, så billiga som möjligt
men dock dugliga för sommare. Talte jag
om att de der stöflarna jag köpte i A. för 30
frcs varo bara strunt de äro nu irrepa –
rabelt sönder öfverlädret var ruttit fastän
det i början såg så bra ut. Emellertid ha
de varit i brick tre månader men nu är
det också totalt slut, fastän de 2 ggr blifvit
lappade. Helsa hjertlig alla på Kiala
stora och små, tacka Eder hjertligt
för brefvet, och såg, att jag med det förlaste
skall skicka frimackena till de Pape-
Brügge
Mammas egen
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har låtit det gå 2 dagar innan han besvarar Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • För två dagar sedan var Edelfelt ute till Saint Cloud för att göra landskapsstudier med 3 elever från Jean-Léon Gérômes ateljé, engelsmännen Bowen och John Mac Allan Swan, samt amerikanen Julian Alden Weir. .

    Saint-Cloud Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Bowin John Macallan Swan
  • Föregående dag var Edelfelt på biblioteket och studerade Johann Kaspar Lavaters fysiognomik och franska kostymer från 1700-talet.

    Johann Kaspar Lavater
  • Föregående kväll åt Edelfelt middag med Berndt Lindholm, som sålt tavlor åt en engelsman för 4000 mark.

    Berndt Lindholm
  • Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt för växeln och porträttet av Anni och Butti (Berta) Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt försöker hitta Edelfelts bostadsadress på kartan; om hon utgår från Boulevarde de Clichy och Cimetière Montmartre bör hon hitta Rue des Carrières; Edelfelt har ritat en karta; det är en ansenligt lång väg till École des Beaux arts, men på vackra, svala sommarmorgnar är promenaden mera en rekreation än en ansträngning.

    Clichy École des Beaux-Arts Cimetière du Montmartre Alexandra Edelfelt
  • I Jean-Léon Gérômes ateljé får man komma och gå hur man vill; månadsrytmen är att mansmodell poserar 3 veckor och kvinnomodell 1 vecka; det är inte som i Tyskland där man försöker göra Schöne Studienköpfe [vackra studiehuvuden]; alla målar vad och hur de vill, Gérôme ger frihet bara det blir bra och riktigt; Gérôme är noggrann med teckningen, medan han bara gör allmänna anmärkningar om färgsättningen; Gérôme har kommenterat att Edelfelt ser naturen enkelt och att det redan är en merit; i utlandet ger lärarna aldrig beröm i ordets rätta betydelse, så det skall man inte vänta sig; i ateljén finns några unga målare som är ovanligt skickliga, studieteckningarna är genomtecknade och överdrivna, men när de målar tavlan blir resultatet fullt av karaktär och liv men samtidigt vackert tecknat och målat; Paris är den enda ort i världen där man kan se och lära allt.

    Pariisi Saksa Jean-Léon Gérôme
  • Det har kommit en ny elev, så Edelfelt är inte längre den senaste "nouveaun", nykomlingen och han behöver inte längre springa till tvätterskan eller köpa såpa.

  • I ateljén finns amerikanen Julius Stewart, som kommer från en miljonärsfamilj; hans far har den största samling som finns av Jean-Léon Gérômes arbeten; det lär vara pappans förtjänst att Stewart fick följa med på Gérômes resa till Egypten och Arabien senaste sommar; Edelfelt tycker Stewart är en snobb, han talar endast om hästar, hundar och fruntimmer; Stewart umgås inte med de andra amerikanerna eftersom han räknar sig som fransman, han talar franska som om han var född i Paris; "Frankrikes vinst och Amerikas förlust blir ej stor!"

    Ranska Pariisi Amerikka Egypti Arabien Jean-Léon Gérôme Julius Stewart William Hood Stewart
  • Varje lördag korrigerar Jean-Léon Gérôme elevernas kompositioner och är mycket sträng.

    Jean-Léon Gérôme
  • Kompositioner Edelfelt tänkt måla är Gustaf II Adolf och dessutom Wilhelm von Schwerin på bår, ett ämne som lockar Edelfelts fantasi; han föreställer sig att Adlercreutz böjer sig över båren, "de gamla barska krigarna" Ebehard von Vegesack och Thure Drufva står sorgsna omkring liket av unge Schwerin, vädret är mulet som man tänker sig dagen efter det olyckliga slaget i Oravais; Nicaise de Keyser hade rätt i att man för att måla bra först och sist måste behärska tekniken och hantverket; Peter Paul Rubens, Rembrandt, Rafael, David Teniers, Gabriël Metsu och Gerhard Terburg behärskade hantverket.

    Oravainen Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Nicaise de Keyser Gustav II Adolf Carl Johan Adlercreutz Wilhelm von Schwerin David Teniers Gabriël Metsu Gerhard Terborch Thure Drufva Eberhard von Vegesack
  • Edelfelt har oförlåtligt länge skjutit upp att skriva korrespondenserna till Robert Lagerborg.

    Robert Lagerborg
  • Man lever intressanta tider i Paris: Léon Gambettas tal i Nationalförsamlingen, hur han överfölls av bonapartister vid bangården St. Lasare; förbudet att se de deporterade fara till Versailles; bonapartisten Paul Grenier de Cassagnac utmanad av en republikan.

    Pariisi Versailles Gare Saint-Lazare Léon Gambetta Paul de Cassagnac
  • Edelfelt har tänkt köpa sig ett par billiga sommarskor; stövlarna han köpte i Antwerpen är redan irreparabelt sönder.

    Antwerpen
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa till alla på Kiala och tackar för Ellen Edelfelts brev; hennes frimärken ska han sända till de Pape i Brügge.

    Kiala Brugge Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt J. de Pape