Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

arkkitehtuuri huviretket kaksintaistelut kaunokirjallisuus kirjeenvaihtajat kirjeet naiset opinnot osoitteet rautatiet ravintolat ruoka sää sanomalehdet taiteilijat teatteritaide veneet ystävät

None

None

None

None

None

None

de
lin
är
on
eefter
Oh, säger hon, c'était un homme très-savant,
très spiritisers même, en komme vraiment
distingué – mais un homme enfin! Detta
säger hon så ypperligt, så genom skam-
löst att det är rigtigt förargligt att höra detta
sätt och tala och så hela pjesen igenom. Oför-
skämdheten, den blaserade verldsvanan som
hon visar åt verlden, kärleken mot sin
barndomsvän Grefvinnan, och den okufliga
passionen för grefve Henri – se der tre olika
karaktärer, om jag så får säga, som hon för
uttmycke, och hon gör det storartadt – men från
förallt naturligt. Inga gester med armar
i rätvinket, inga granna slag för hjertat,
ingen patkas i rösten, intet predikande
i diktionen – nej natur natur! Det är
en konstnärinna som jag beundrar. Made
Sarah Bernard spelade nästan lika makalöst
bra, ja det är svårt att säga hvilken som spela
bättre. Kampen mellan vänskapen, och svart
sjukan franställer hon utmärkt bra. Oh
jag ville att jag haft Mamma med mig då jag
njöt af detta mästerverk af Sienisk konst,
ja det tänker jag alltid då jag ser något vacket
något skönt, och om Gud vill får jag det öfver
en framtid, Mamma skall vara med mig,
lära mig att rätt uppfatta allt det sköra

i arkitekten måleri, musik poesi – i konst
med ett ord, ty konsten är en, den har
blott skilda former för att uttrycka sig.
Isaksen är en mycket rolig och fiffig
karl. – Han bjöd mig i går på middag emedan
han som han sade som Drogenes gått omkring för
att söka en menniska, men ej funnit någon
Becker o. Lindholm voro med Haartman, Waner
berg med en finsk doktor Antell, hvarföre tschier
som ej påstår sig kunna vara utan finngubbar,
kom till mig, och frågade om jag ej ville vara med
honom, i går affar. Hans gamle far, som varit
mycket sjuk är nu kry igen och han ville
celebrera den glada händelsen med en middag
Vi voro hela aftonen tillsammans och talade
mest om Rubens och Rembrandt, dessa två
målare som vi båda beundra så högt. Jag
måste säga att Rubens Rembrands och Van
Dyck på mig gjort intrycket att stå oss hon
bor närmare än Placernarne. Jag beundra
Rafael, men jag ställder Rubens lika högt,
så dumt det och är att jamn föra två målar.
Jag tror dock att det är med mig och Rafael
som med Mamma och Valter slott. När må
är alldeles ung, så faller man ofta om-
dömen som man sedan ångrar. Säkert är

ätt om några år då jag sett mera och blifvit förnufti-
gare, jag kommer att mera förstå den stora urbinera
Dessutom tror jag att det är Rubens kolorit som
gjort mig så partisk för honom och nog tycker jag
man kan säga att Rafael aldrig kunde måla sig
med den stora Antwerparen hvad färgen, denna
underbara, magiska poesi, beträffar. Det är
Sannt att Rubens aldrig kunde uttrycka denna
helighet, denna penhet som Rafael, men han har
uttryckt kraft, sorg, glädje med ett ord alla det
menskliga lifvets vexlingar så slärartad och
så dugtigt att han icke behöfver mera. – Som sagdt
om 10 år talar jag nog annorlunda!! –
Som vi under de två sista dagarne ej haft modell
på ateliern utan antik, har jag målat ett stillaber
med Contencin, en mycket bra och präktig pojken
Vi ha samma åsigter i mycket och mångt i poli-
lik, konst, duellfrågan (han afskyr dueller, men
är derför ej någon kruka). – Från Belgien
har jag i dessa dagar fått två bref, ett från
Cornet, som trots våra många disputer i et.
nu förklarar sin stora vänskap för mig,
och det andra från den hederliga Claus.
Jag skickar med en båda af dennes bref för att
Mamma må se huru utmärkt vänliga de der
Antwerparne voro mot mig, icke för att skryta

med det goda tanke han tyckes ha om mig. – I går
natt drömde jag om dem alla, Scriba, Matthæi,
Van Ryssen Claus och de Pape, och jag måste säga att
jag förargade mig då jag saknade att sitta så långt
ifrån alla dessa präktiga kumpaner. – Att
få några nära vänner bland parisarne hålla
jag för mycket svårt. Säkert är, att då jag
reser tillbaka till Finland, jag då tar vägen
öfver Antwerpen, för att vara der någon
dag. – Eller senare i lifvet, men nog ville jag
bra gerna återse Rubens stad och mina vänner
der. Troligt är att jag inom kort får se fle-
re af dem i Paris, ty hit samlas dock
allt, som vill bli något utaf. – Nu en
annan sak. Jag måste nu en gång för alla be
Mamma om förlåtelse för det stora slarf som
allt mer och mer börjar göra sig gällande i
mina bref. Tänk då man kan skrifva "byrongen
Så går skammen verkligen öfver torra land. –
"Den fina Boileau (tråkig i åminnelse) säger
Polissez le style, et le repolissez.
och det är en regel som jag borde komma ihos-
Förlåt slota goda Mamma, tro icke att jag blifvit
dummare, det ber jag Mamma om. – Jag läser
f.n. Victor Hugos Napoleur le Petit. Den är
ändå bra skrifven, skarp, qvick och – sann.
Helsa alla, alla hjertligt från mig, stora och små
alla från
Atte.

Efter här finnes rent papper, som ändå skall
betalas i postporto, så skrifver jag litet till. Forstmän
staren Haartman, som nyligen gift sig till en stor
förmögenhet och dessutom fått en vacker fru i Stock-
holm är nu här. Han skref igår med kommissioner
till Becker och Lindholm och bad dem komma och
äta med sig på det eller det värdshuset. Hvad var
enklare än att de, som till ännu sprungit och vist honom.
omkring, togo detta som en rigtig bjudning. Emellertid
fingo de, sedan maten var åter betala den sjelfva.
Är det icke eget. Om någon tror att detta är
bruket i Paris, så misstager han sig ty Pariser
bjuda lekamycket som andra folk, och jag vet
ej hvarifrån den idén kommit att det alls ej
vore sed att bjuda här. – Vare sig huru som helst
så är det högst get af en rik man och Haartmann
komma må nu för all del ej tro att jag är på
något sätt uppblåst öfver hvad som står här på
andra sidan, det skickar jag blott till Mamma, en
den Mamma ensam förstår mig i detta fall, ändå
skulle anse det rysligt dumt och uppblåst gjort.
Bolins kritik af mig var ju särdeles gynsam –
skada blott att den i allmänhet var så ovanlig
usel att man ej mycket kan fägna sig åt beröm
i en sådan artikel. Der finnes sådana dumheter
om "en flitigare modellering i måleriet i rea-
litet i teckningen" o.d. som tydligen bevisar att
han alls ej begriper hvad han skrifver utan
bare, genom lärda ord och qvari-konstnärsterna
tänker så blå dumt i ögonen på folk. – Huru
Kan Bolin, som är ansedd för en mera fiffig
kall skrifva något sådant 28d? Och "ljusetfekter
på borde dörrar och väggar" som han kallar
" stilleben" är det icke så att man kan få ondt
i magen.


minte
Frieussion pous expriser mette opinion
que se seul mut: Magnifique".
auriez-vous cris que, quelques jours
tles Fard, ulle serie nous le disection
de se mère artiste i Non, som doutes
Cher ami Arthus, je vous
en félicite, runs êtes en bonne route
ceuraye! Un bistlant auenie est au
bant, tous mes vouse sont paris qu'il
se realise le plus tôt possible.
Uuke Sout dennui
Omile Claus
Que Fon Nort 32 Anvers
* Som Mamma ser har han misstagit sig
på mitt förnamn, men meningen är lika god

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • De har fått sommar där hemma; av Alexandra Edelfelts brev har Edelfelt fått en klar bild av livet på Kiala och föreställer sig utflykter till Kärrby sten.

    Kiala Kärrby Alexandra Edelfelt
  • Senaste lördag åkte Edelfelt ångbåt med marseljaren Istres Contencin, engelsmännen Bowin och John Macallan Swan ut till Porte de Meudon; de skulle gå till Bas-Meudon för att ta ett dopp men de överraskades av ett åskväder och måste söka skydd i en timme under en bro då det var för långt till Bas-Meudon, St Cloud och Sèvres; efter att regnet upphört och de hade badat i Seinen njöt de av en bastant middag med vin de la campagne, biffstekar, helkokta potatisar med smör, blomkål, omeletter, blancmange och jordgubbar; då de skulle återvända utbröt ett nytt regnväder men de sprang till tåget och vädret var på nytt vackert då de körde in på bangården Montparnasse.

    Saint-Cloud Meudon Seine Gare Montparnasse Sèvres Bowin John Macallan Swan Istres Contencin
  • *Edelfelt tror inte han skaffar sommarkläder, det blir en onödig utgift.

  • Edelfelt var med Berndt Lindholm på théâtre français för att se Sophie Croizette i sin bravurroll i le Sphinx av Octave Feuillet; Croizette och Madame Sarah Bernhardt är båda mästerliga i rollerna som Blanche och hustrun till greve Henri som de båda kvinnorna älskar; Edelfelt önskar att Alexandra Edelfelt kunde se pjäsen tillsammans med honom.

    Alexandra Edelfelt Sarah Bernhardt Sophie Croizette Berndt Lindholm Octave Feuillet
  • *Vad tycker Alexandra Edelfelt om korrespondensartikeln?

    Alexandra Edelfelt
  • Önskar Alexandra Edelfelt till Paris för att lära Edelfelt rätt uppfatta det sköna i arkitektur, måleri, poesi, konsten är en trots skilda former.

    Alexandra Edelfelt
  • Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Thorsten Waenerberg Olaf Isaachsen Alfred von Haartman Herman Frithiof Antell Diogenes
  • Olaf Isaksen bjöd på middag för att fira att hans far var kry igen; de talade mest om Peter Paul Rubens och Rembrandt; Edelfelt har intrycket av att Rubens, Rembrandt och Anthonis Van Dyck står närmare nordborna än italienare som Rafael.

    Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Olaf Isaachsen
  • Edelfelt tror att det med hans uppfattning av Rafael är som med Alexandra Edelfelts om Walter Scott – "när man är ung, så fäller man ofta omdömen som man sedan ångrar"; det är Peter Paul Rubens kolorit [färgsättning] som gjort Edelfelt partisk för honom, i jämförelse med Rafael, som å sin sida kunde uttrycka helighet och renhet.

    Alexandra Edelfelt Rafael Peter Paul Rubens Walter Scott
  • I ateljén har man de senaste dagarna inte haft modell utan målat antikt; Edelfelt har målat ett stilleben med Istres Contencin, som han kommer bra överens med; de har samma åsikter om mycket, politik, konst, duellfrågan.

    Istres Contencin
  • Edelfelt har fått brev av Joseph Cornet och Émile Claus; han skickar en brevsida till Alexandra Edelfelt för att hon skall få se hur vänliga de är mot honom; han drömde i går natt om alla de "präktiga kumpanerna" i Antwerpen, Karel Scriba, Frédéric Matthæi, Jozef Van Ryssen, Claus, Léon de Pape och han blev förargad då han vaknade och insåg att han var långt borta från dem alla; bland parisarna lär det vara mycket svårt att få nära vänner; Edelfelt hoppas kunna resa via Peter Paul Rubens stad Antwerpen då han reser tillbaka till Finland; troligen kommer han att få träffa flera av de gamla vännerna i Paris, dit alla som vill bli något reser.

    Suomi Pariisi Antwerpen Alexandra Edelfelt Peter Paul Rubens Karel Scriba Frédéric Matthæi Léon de Pape Émile Claus Jozef Van Rijssen Joseph Cornet
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt om förlåtelse för det slarv som börjar smyga in i hans brev, t.ex. skrev han i senaste brev "byrong"; han borde komma ihåg Boileaus ord "polissez le style, et le repolissez" [polera er stil, och polera den på nytt].

    Alexandra Edelfelt Nicolas Boileau
  • Edelfelt läser Victor Hugos Napoleon le petit.

    Victor Hugo Napoleon III Bonaparte
  • *Idag, den första juli, borde vara dagen för öppnandet av Borgå järnväg.

    Porvoo
  • I Paris är forstmästare Alfred von Haartman, som gift sig till stor förmögenhet och fått en vacker fru i Stockholm; han hade bett Berndt Lindholm och Adolf von Becker komma och äta med honom, men de hade själva fått betala middagen; Edelfelt tyckte det var "eget" av en rik man som Haartman, men Alexandra Edelfelt får inte tro att han är uppblåst.

    Pariisi Tukholma Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Berndt Lindholm Alfred von Haartman Elma von Haartman
  • Wilhelm Bolins kritik av Edelfelt var gynnsam, synd bara att artikeln i allmänhet var så usel.

    Wilhelm Bolin
  • På baksidan brevet från Émile Claus, där han berömmer Jean-Léon Gérômes målningar, och gratulerar Arthur (som Alexandra Edelfelt kan se har Claus misstagit sig på förnamnet Albert) Edelfelt till en lysande framtid och sänder sina välgångsönskningar.

    Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Émile Claus