Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

fennomania huviretket isänmaallisuus kielet kirjeet kuolema kylpylät näyttelijät opinnot parlamentit politiikka rautatiet sää tasavaltalaisuus tilaukset

Paris d. 10 Juli 1874.
Älskade Mamma
Först i går afton kom Mammas bref mig
tillhanda, och Mamma får således vänta en
(eller kanske två dagar längre på svaret än an-
nars. Det var ju en särdeles otrefligt historia
med den omtalade disputen med Eneberg. Gräl
är det otrefligaste som finns, och ha fenno-
maner kunna ej riskutera som andra mig
niskor; de gå genast till personligheter till
skamlösheter och kraftuttryck, hvilket just
bevisar att deras sak är sjuk. Dock trodde
jag att Eneberg var för klok karl för
att så der öppet uttala sina åsigter,
men finndellen lär väl sitta så inratad i
honom, att ej ens vänlig takt och diska
kunna hålla den tillbaka ibland. Jag
kan ej beskrifva hvad jag känner det
behagligt att vara flere hundrade mil
från dessa orostiftare, som rota upp oss,
krydda vårt dagliga lif med galla, nedrifva
våra idealer, och förarga oss jämnt och
ständigt. Mer än förut tycker jag mig
nu inse huru man kan arbeta för sitt
land, vara verklig god patriot, och dock

alls icke höra till Grjö Koskinens själsför-
vandter. Af tidningarna ser jag att man
redan åkt hela sträckan från Helsingfors
till Borgå, samt att en slags högtidlighet
varit föranställad, då den sista skenan
fastspikades. Det måtte ha varit en
epokgörande händelse i Borgås historia,
och jernvägen utgör väl det slående sam-
talsämnet i trakten. – Det gläder mig
ofantligt mycket att veta, det tante
Gadd, vid det tagit då detta bref anländen
redan är på Kiala, ty det har gjort
mig rigtigt ondt att se att Mamma
känner sig ensam och saknar mig, – nu
got som jag så innerligt gerna ville hjelpa, om
jag bara kunde det.
Sedan jag sist skref har legman W. Brummen
död inträffat, såsom Mamma kanske sett af tiden
gorna. Der vacker afton kommo vi Becker, Lindholm och jag
från middligen åter på Devels buljong, då en svensk, en
bekant till Becker vid Café de la Régence hon
och berättade, att lagman, K. nyss kommit till staden
med sin bror och sina svägerskor, men hastigt
insjuknat under vägen i lunginflammation, samt nu låg i
själatåget. Becker och Lindholm såsom varande be
känta till B. gingo genast till honom, och jag funde
A
sade i
n de
jag ej
atte n
bake
redan
dig
t
B
ga,
att
bestäl
Jesom
se till
Tänk
i Lie
änni
biljett
Min

ör-
en
isk
19
en
den
i
an att
ag funde
rade öfver derpå, dock tänkte jag, att jag vid
en dödsbädd endast skulle stora, isynnerhet som
jag ej alls kände slägtingarne, hvarföre jag
råste mig med och väntade tills herrarne kommo till
beker af dessa hörde jag nu att B. ehuru
redan nära döder, varit fullkomligt lugn och re-
dig, samt att han mycket frågat efter mig,
aft
huru det går med min målning o. s. v. att jag
vore san till en af hans äldsta vänner, samt
att han tänkt att bland de första uppsöka mig.
här i Paris, för att af mig beställa en liten
tafla. Naturligt vis var jag nu mycket ledsen
öfver att ej hafva gått med, men som det redan
var sent beslöt jag göra det följande morgon.
Kl. 8 f. m. var jag derföre der, men läger.
B. var då redan i dödskrampen och grade nå-
got. Slägtingarna tycktes dock vara nöjda öfver
att jag kom, och upprepade åter att han tänkt
beställa något af mig, att han så mycket talat
derom under resan o. s. v. samt att de nog skulle
se till att hans önskan skulle gå i fullborden. –
Tänk, i Köln förkylde han ser i domen, blir sjuk
i Liège och måste bärar er vagnen i Paris.
Samma dag på aftonen fick jag en sålydande
biljett vid min hemkomst från Louvern.
min onkel dag i dag kl. 11, ville de nu ge-

nast vara god och komma hit ned för a
göra en aqvarellskill af honom, så vore vi mycket
förbundna. F. W. Brummer" (Sonen, tillasserson
i krigskomma. – C. Bs, normalskolisten till
Mamma känner). Tänk, det här brefvet fick
jag kl. 8, då jag kom hem från arbetet och
middagen, och således alldeles för sent för att
af ritningen skulle kunna bli något. Dock hoppa
de jag genast på en omnibus och för till Rue
de Danshin (en ganska dugtig väg för mig, der 1sta
hade sin nöten. Som sagdt var det redan sent
och mörkret kom på. Ingen var hemma, men
jag skref på mitt kort förklaring, beklagade att
jag ej fått deras biljett tidigare o. s. v. men lefva
följande de stå till tjenst. Andra dagen kl. 9 kom
också ganska rigtigt unga trummer till mig,
nen icke för att be mig komma och teckna nå-
gat utan för att be mig vara närvarande vid
hans onkels besättning, ty han skall begrafvas
först i Finland. Mansorn och hans fru hade tänkt
att jag istället skulle kunna måla något alla
som skulle kunna på något sätt påminner om
denna deras sorgliga resa, men för resten
lemnades valet fullkomligt fritt åt mig. Kl.
S. var bisättningen. Inga andra närd, än
Lindre. Becker. Wænerberg, jag, aktören Rosin och

dennes fru (fr. Doret) hvilka varit Brunnen
reskamrater och nu borde på samma hôtel som
de. Litet hade samma dag blifvit balsamerade,
och inskrufvadt i blykista, med Ekfodral.
Det korta sorgliga tåget satte sig i rörelse
till bangården Mont Parnasse. (på andra sidan
Seinen långt borta). Framkomne, följde vi den
döde till hans provisoriska hvilarum i hôtel
värdens familjegraf, voro med om de för oss
ytterst plågande franska scenerna vid hvarje be-
grafning, kistans förseglande af poliser och genom
darmer, dess inregistrering och menning, som
visserligen lärer vara nödvändigt för ordningen
skull här i Paris, men för en utländing före
faller högst eget. Vi tänkte nu ta älskad
af de sörjande, men blefvo inbjudna på en
familjemiddag till dem. Tänk, icke ens vägna
na fingo vi betala, det hade allt C. Bs gjort
på för hand. Vi åto en splendid middag, eller
stämningen var såsom man lätt kan förstå ganska
sorglig. Dagman B. tyckes ha varit en sär-
deres af håller medlem i familjen, glad
och vänlig mot alla. Vi talte om det un-
derbara så som drabbat hela den
Atudent klick till hvilken pappa och Brunn

mer bl.a hörde. Med dessa 12 stå nu
inga andra år. Creutz, Ehrnrooth, Carström
och Schalman qvar, den sistnämnde dock på
sätt och vis död för verlden. Brummers båda
sedan de sjelfva ej hade
mig följa deras som omkring någonstade,
och tisdags e. m. för jag med honom till Bois
de Boulogne och fordin de acclliatation. Hem-
komna klär denna färd fingo vi middag och sedan
ville unga B. nödvändigt på någon theater eller
dyrikt. Hans väl stannade på Cirkus. – På
alla dessa ställen fick jag ej lägga ut en styfvar,
så att nog äro dessa Brummens helt annorlunda
än herrskapet Haartmans, som taga sina landsmän
tid i anspråk och icke bjudit dem på mera
än 2 butiljer rödt vin vid en dejeuner, och
dock vilja att Becker och L. skola äta med
dem på de dyraste restaurantern. Följande
dag på e.m (så att jag lyckligtvis ej försummet
något arbete vid ateliern) blef jag bjuden
äro med allesammans resa till Versaillers
och St. Cloud, hvilket passade så mycket bättre
som jag ännu ej varit på försknämnde ort.
Emellertid förvillades fröken Thilda Falkman
och jag från de andra i de stora salarne, och
kl. 4, då det var beslutat att samman –
träffa stodo de öfriga ej an finna. Hvad
var
hellba
ej fros
sjuk
så p
att ge
onlag
Stotter
sade vi
tre til
lönlösa
vad på
ro
man
det
vi o
är o
ftter
42
rike
Ja
de
ste
jagt
bonap
hvilk

ell
ois
än
t
s
var naturligare än att de tåget biljetten
tillbaks till staden. Detta trodde emellertid
ej fröken P., utan förutsätta olyckor o.d. såsom
sjukdomsfall eller annat, och trots mina lifli-
go protester och förklaringar envisades hon
att genomiska Versailler skogen (tänk hvilket
lönlöst arbete) och sedan Frianon, (stora och lilla
slottet o. s. v. under hvilken tid jag åter posten
rade vid bangården för att hålla utkik. Under
tre timmar från 25 till 1/2 8 fortsättes detta
lönlösa arbete, och jag hade kunnat hålla
var på hvad som helst än de andra i godan
ro sutto i staden. Ändtligen tydde krök. Folk-
man mina börser att komma hem med 8 tåget.
Det hade åtminstone det goda med sig att
vi då kommo att fara tillsammans med
de deputerade i nationalförsamlingen, just
efter denna vigtiga dession, som man del-
vis trodde skulle komma att af afgöra fransk
rikes närmaste öde, men som dock ej blef
så inflycelserik. I vaggonen hade vi ej mig
dre än fyra deputerade. Knappet hade dessa
stigit i vagnen förrän den lifligaste dis.
sagt uppstod mellan en republikar och en
bonapartett angående den senaste omröstningar
hvilken af bonapartisten ansågs olaglig.

Då vi kommo till staden och hotellet stodo
ganska rigtigt de andra i fönstret, såsom jag
förutspätt och kunde ej begripa hvar vi hållet
hus. Jag blef nu åter bjuden på middag och
sedan på promenar i vagn. Hela denna dag
kostade mig ej en fyrk. – Katt ofta talade
om den blifvande taflan, men ej om priset.
Dock tycktes det på dem som om de ville
pa något litet, någon aqvarell eller dylikt.
I söndag resa de bort. – – Här här i
dessa dagar varit den allra gräsligaste sett
i förrgår 33 gr. Alicers i skuggan, i går
27 och i dag åter 33. – hvilket slutade med
arkväder och hällregn, som fortgår ännu när
jag skrifver detta. I dag gingo vi en hel hop
från Gs atelier till Pains Henry IV, och
det var en njutning utan like att få
vistas i vattnet en stund. Vore det ej
så sent så skulle jag gerna fortsätta, men
som Gérôme kommer till ateliern i morgon
kl. 7, 1/2 8 för att korrigera, måste jag laga
mig upp kl. 5 eller 1/2 6, och tager derföre
ett hjertligt godnatt! Helsa alla, stora
och små mycket, mycket vån
Atte.
Jag går in på Mammas tankar om Calle Holms taflor
Och har tänkt klä henne helt och hållet i 1700 talets drägt –

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts brev kom sent, hon får därför vänta ett par dagar längre på svar.

    Alexandra Edelfelt
  • Därhemma har Waldemar Eneberg orsakat gräl i språkfrågan; Edelfelt är glad att han är hundratals mil från "dessa orosstiftare"; mer än tidigare inser han att man inte behöver höra till Yrjö Koskinens fennomanska "själsförvanter" för att vara en god patriot.

    Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen Waldemar Eneberg
  • Edelfelt läste i tidningarna att man redan åkt hela sträckan mellan Helsingfors och Borgå på den nya järnvägen; det är en epokgörande händelse i Borgås historia.

    Helsinki Porvoo
  • Det gläder Edelfelt att tante Adèle Gadd är på Kiala, så att Alexandra Edelfelt inte behöver vara ensam och sakna honom.

    Kiala Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd
  • Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,

    Suomi Pariisi Köln Louvren Seine Café de la Régence Kölnin tuomiokirkko Liège Gare Montparnasse Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Carl Albert Edelfelt Berndt Lindholm Karl Gustaf Brummer Johan Wilhelm Brummer Alexander Wilhelm Brummer Axel Bosin Charlotta Dorsch-Bosin Robert Ehrnrooth Isak Carström Karl Leonard Schulman Mathilda Falkman Hanna Sofia Brummer Carl Creutz
  • Brummers bad Edelfelt följa med sonen Johan Wilhelm Brummer någonstans; de åkte till Bois de Boulogne och Jardin d'acclimatation och slutligen till Cirkus; Brummers hade stått för alla kostnader, till skillnad från herrskapet Haartmans som tagit Adolf von Beckers och Berndt Lindholms tid i anspråk, velat äta på de dyraste restaurangerna men väntat sig att alla betalade för sig själva; Brummers bad Edelfelt följande dag att följa med dem till Versailles och St. Cloud; han och fröken Thilda Falkman kom bort från de andra; Edelfelt föreslog att de skulle ta tåget tillbaka, men fröken Falkman insisterade på att söka genom Versaillesskogen och sedan Trianon (stora och lilla slottet); efter tre timmars lönlöst sökande gick fröken Falkman med på att ta tåget tillbaka.

    Versailles Saint-Cloud Bois de Boulogne Jardin d'Acclimatation Trianon Adolf von Becker Berndt Lindholm Alfred von Haartman Johan Wilhelm Brummer Alexander Wilhelm Brummer Mathilda Falkman Hanna Sofia Brummer Elma von Haartman
  • På tåget åkte även deputerade i nationalförsamlingen, som kom från en session som man trott skulle avgöra Frankrikes närmaste öde; en dispyt uppstod mellan en republikan och en bonapartist.

    Ranska
  • Då Edelfelt och fröken Falkman kom till staden stod Brummers och väntade på hotellet; Edelfelt bjöds på middag och på promenad i vagn; det talades om tavlan, men inte om priset; på söndag reser de bort.

    Johan Wilhelm Brummer Alexander Wilhelm Brummer Mathilda Falkman Hanna Sofia Brummer
  • Det har varit "gräsligt" hett de senaste dagarna, vilket slutade i ett åskväder och hällregn; Edelfelt gick med några från Jean-Léon Gérômes ateljé till Bains Henry IV för att bada; det är sent och Edelfelt måste avsluta brevet eftersom Gérome kommer tidigt följande dag till ateljen för att korrigera; han hälsar alla.

    Jean-Léon Gérôme
  • Edelfelt går in för Alexandra Edelfelts tankar om Calle Holms tavla och klär damen helt och hållet i 1700-talsdräkt.

    Alexandra Edelfelt Carl Holm