Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

absolutismi barokki historia Jumala kirjeet laulajat mallit (ammatti) opinnot politiikka Ranskan suuri vallankumous ravintolat ruoka syntymäpäivät talous tilaukset tulevaisuudenodotukset valokuvat ystävät

Paris d. 28 Juli 1874.
Älskade Mamma
Tusen Tack för Mammas bref. Med
orolig nyfikenhet och en viss ängslan ser
jag emot nästa, som troligen kommer
att underrätta mig om resultatet af mö-
tet på Kiala. Det är verkligen synd
om Morbror Gustaf under dessa svara
protningstider, men jag hoppas och
ber till Gud, att då detta bref ankommer
intet annat skett än det ni alla funnit
bäst och önskat i dessa omständigheter.
Likaså hoppas jag att grådan, som
nu synes så lofvande, ej genom nå-
gon oförutsedd olycka måtte församma
så att Kiala i år afkastar en god
och riklig skörd. Denna sannolikhet
gör väl äfven att har kreditörer ej
funnit såg förantälna att vidare ingen.
på i sakerna. Så hoppas jag åtminstone
Jag ser med angelan och dock med
hopp mot underrättelser från Kiala
Skref derföre snart och utförligt hur

rn det gått. På hvem beror af göran
det mest? Är det Aberg? – Då Mam
mas bref som om detta möte egt rum
i sista thorsdags, alltså bör jag inom en
vecka kanske få veta utgången.
Jag håller som bäst på med Calle
Holms tafla, har tecknat upp
den och begynt att anlägga den i färg. –
på alldeles som en egel
Jag får penna
under nästa vecka ty jag får hålla
kostymen endast till lördagen. Den drägt
jag fört talte om, var litet smutsig
och trädaliten, och Becker rådde mig
derföre att gå till Paris bästa kostumen
Babin (som gör för Operan o. theâtre Français
Här såg jag en makalös vacker grågul
siden klädning, utmärkt snygg och elegant Lour
XV. Först ville Babin ha 40 frcs för en vecka,
men jag fick det nedfrutadt till 15. Jag
den således. Om det också är 6 frcs dyra
re än den andra, så är den 10 ggr elegan-
tare. – Annars är det rysligt hvad
det kostar att måla taflor. Jag skall
visa huru mycket jag får lägga ut
för denna, och jag har dock alls ej
f.
M
ha
slo

a

skal
15 frcs, (Evecka)
kostym
slösat:
9. (hyres endast för månad).
Mannequin
Deck
6 (figuren i nat, storlek till Knar
främdele 7, séance (ensam
8 seancer (tills med
80
Bassan, så l. hälften
Färger penslar 3.
58 frcs. – Således en anser
lig summa, som jag kunde lefva på län-
gå tider. – Derföre är det så rysligt dumt
att ta pengar på förhand, såsom jag gjort
med Eklöf. Lyckligtvis har jag ju ännu
ej fått mera än 200 fruk af de Calle
Holmska pengarne och har således ännu
mera än hälften qvar. Aldrig, aldrig
skall jag mera göra som jag gjorde med Eklöf!
Här i Frankrike är det antaget följande sätt:
får man då man begynner en tafla, 13 del då
man är till hälften med den, och 12 när e-
garen emottagit den. Emellertid tröstar
jag mig med att den Citska taflan tillska
är en utmärkt öfning för mig, och att jag
således kan förena en omsorgsfull studier
med en beställning. Dock får jag knappa
in rätt dugtigt på mitt lif. Underliga
konstnärslif! Sjelf får man lefva med
hälften af det man går modellen så

en dag. Också händer det ju rätt ofta, att
modellerna (fruntimmerna, icke karlarne, ty de
pa mindre komma till Fucks och äta der mig
ket dyrare än målarne, som begagnat sig
af dem. – En ung målare Beraud, elev
af Bonnat, svalt formligen för att kunna
betala modellen för sin tafla (mycket bra
på Salongen i år. Med Becker han
jag numera ej gå mycket, ty det blir
dyrt med honom. Han vill gå till
dyrare restauranter än Fuckt (der man
kan äta middag kotträtt en legum och ost för
1. 25) vill dricka kaffe efteråt, ta en balle
om aftnarne o. s. v. – och det säger jag ju
intet om, ty han förtjenar ju mycket
pengar. Emellertid hoppas jag att inom
vida kostare tid än Becker (som studera
de nära 10 år innan han målade någon tafla)
kunna försörja mig sjelf. Det fordras en
dust att jag nu under dessa år, då ung-
domsblodet löper varmt i mina ådror
då jag har ögonen öppna och verkligen
är intresserad för min sak, att jag nu
arbetar så att jag blir en dugtig teckna
re och en bra målare. teckningen, den
är ändå hufvudsaken – den är a och

o, och utan den kommer man ingen
hvart. Becker har öfver haft det felet att
han funderat för mycket på sättet att måla,
som i det hela taget är likgiltigt bara det
blir bra. Så lärde han ett maner (en för-
bannelse förkonsten allt hvad maner hetera
af Storck, ett af Colture, ett af Cogniet, ett
af Hebert, ett af Courbet, ett af Bonnat
hos hvilka han varit. Huru är det tänk
bäst att en menniska skall kunna tilligår
sig en annans maner, uttrycket af hans enda
vidnalitet. Derföre är det bäst att alls ej tän-
ka på något dylikt, utan måla och teckna
bra, studera naturen, antiken och de gamla
mästarne, och så gå lugnt sin bana framåt
I förrgår öfverraskades jag af Filip Forts
Hon har redan varit en vecka i Paris, men
har haft så mycket bråk med att skaffa
sig rum, anmåla sig hos Matsé pröfva
sin röst o. s. v., att han ej förut hunnit so-
ka upp oss, men tycktes nu vara innerligt nöjd
öfver att se mig. – Samma afton åto Becker
och jag och en svenst Forsberg, middag med Filip
som beskref sin resa, sina närmaste framtid
planer o.d. Han tyckes ha mycket allvar
liga framtidsplaner, tänker studera här vid kon-

valoriet, och möjligen göra koncoursen
i nästan sommar. Masse hade uttalat
mycket stora förhoppningar ang. hans röst.
Emellertid mycket min käre Filip dock ha
fått höra af en och annat att det varit
ett vågstyckt han företog sig, då han slog
sig på sången. Jag kan ej hjelpa att
jag tycker att de bildande konsterna äro
säkrare, äro allvarligare än de exequeran
de. – Dock tror jag att Filif äfven tänker
slå sig på komposition, och då är det
ja en annan sak. – Passan, som teckna
här hos mig, så Filip F. här. Sedan Filip
gått sade han. Huru är det möjligt att en
såder hygglig ung man vill slå sig på säng.
Huru sade jag ha vi, som äro hyggliga mina
män, slagit oss på måleriet, som kanske
är lika osäkert. "Det kan aldrig gamnföra
germålte min franska kamrat, ty om de äro
lika osäkra banor, så står dock målarnes
namn genom seklerna, som deras verk, och
deras konst är ofantligt mycket mera
comme il faut; ser ni, hvar och en af
den allra finaste societen känner sig
smickrad af en utmärkt målares säll-
skap, men en sängare bjudes en till soir
ko
med
med.
jag

er
st.
ha)
i
ätt
ar
er
5
ha
ej
en
lig
ege
de
att

och baler för att sjunga en visa, och roa
gästerna för något tusental francs. Jag
vill ej gå in derpå, men citerar endast
hans franska åsigt. För min del högaktar
jag hvarje menniska som följer sin inre
kallelse och studerar, arbetar som en
karl, och då man är så specielt skapad
för sängen och sciner som Filip F. så lycka
jag, han vore galen om han ville tvinga
sig till ett annat yrke som ej roar honom. –
Låt för all del allt detta bli oss emella
Filip F. är en bra och beskedlig pojke och
det kommer nog att gå för honom bara
han sluppit Helsingfors farliga luftstreck
– Jag mins att Lindholm tyckte att jag
tog på mig för mycket arbete för Cos
tafla, men som jag tillika vill lära mig
något och skicka hem något som åtmin
stone är så bra som möjligt så tycker
jag man hellre kan uppoffra litet mera
arbete och tid än sitt rykte och goda han
derhemma. Visserligen skulle Cholm
kanske ha varit nöjd bara med ett hufvud,
men jag vill specielt studera händerna
med. Den i skizzen antgödda byrån skall
jag utbyla mot en sirlig queridon, på kuli

den jag kommer att placera en fin blomstervis,
eller en liten marmoramor. Byrån var önska
gen för tung och klumpig. Vid att gör jag koiffer
ren mindre, så att hon får ett unga utsen
Mammas teflaxen i Versailles voro
de. – –
alldeles mina egna, ehuru jag glömde att tala om
den för frök Falsmans skull. Men genaute det jag
i min inbillnig såg alla dessa markisinnor
och hofmän i sidan och sammet med snörde korsta
ter och pudrade här, så tyckte jag mig höra skrän
af "les dames de la Halle" som den 5te oktober
drogo hit ut för att skicka så bröd i kung unde
XIIsöron, och hela ståten, dansmusiken,
hofvarjornas skrämnel och markisinnor
nas skratt och kavaljerernas kutter och
komplimenter, allt detta öfverröstades i
mina öron af 17892, efterverldens,
det menskliga samvetets: ça Er
Ja det skall försvinna detta systerna
liskt uppbyggda i grunden ruttna abso-
lutistiska valde, menskligheten skall
engång sjelf ta hand om sina öden; i
bildningens och ljusets namn skall
en frisk nu ändå, med Kristendomen
och Mirabeaus stora, sköna frihets idéer

genomströmma verlden! vara ögon skola
icke se det, ty vårt sekel är ännu ett
kampens, ett örons ett utvecklingens
tidehvarf men vara barn skola med
medlidande se på vår tid, som trots
sitt stora prat låtit kusika sig af en
Napoleon d. III, låtit hänföra sig för
en usling som Chambord med hans hvila
funa! – Stackars, arma Frankrike,
ädla folk, vackra land, styrdt af en
hop skurkar, som ej vilja annat
att suga ut din must och mark, hålla
dig i okunnighet och råket för att
förtjena pengar, krypa i staftet för
en Chambord för att förtjena pengar, för-
neka sitt lands största minnen, kanska
sina ungdomsidealer, för att förtjena hit
ehet
namn, tacksamhet, ära! – och nej, det
är icke mera modernt i Frankrike 18782
nej det sköna ljufva guldet – pengar
pengar, pengar! – Ludvig den XVI
XV och XVI voro mera aktungsvärda, ty
de visste ej annat, au l'état c'est moi,
något annat kom ej i deras fantasi,
män 1874 års legatimister och bonapartiska
en Mr Chesnelory, en M. Paul de Cassar

en M. Rocher, de veta alla hvad der gör
ra, och om de och, sedan de kanske intri-
gerat sig till en kejsare eller kung, med
en oförskämd min ställa sig vid den krönta
sida och säga. Vi hafva räddat Frankrike,
så skall dock historien i århundraden
säga: Ni, just ni, som skryten, I åren
en skam för est fosterland, för den tid
i hvilken i lefvat. – Drag ned i smitt
den bästa son af Frankrike, gå åt ho-
nom, tog heder och ära af Thiers! efter
verlden skall nog försvara honom mot
edra angrepp, historien skall nog
tillbakakasta allt det smuls igå förtal,
hvarmed ni belönat den, som räddat
est fosterland! – – Men tiden tiden
jag måste ut för att skaffa mig
mannequinen, och tar således åter ett
hjertligt farväl på en vecka af Mamma
syskonen Morbror, Tante Gadd alla på Kialer
Måtte allt gå bra! Gud bevare Er.
Mammas egen
Atte

På min födelsedag, strax sedan jag afsände
brefvet till Mamma, fick jag ett långt bref
på vers af Scriba samt ett gratulations
bref af Schulz. Tillika fick jag då den
omtalade gruppen från Antwerpen.
Den är ganska illa lyckad. Matthai ser
elegant ut, lång och smärt, här förefallar
han så underbart tjock. Emellertid
kan det ju roa Mamma att se oss alla.
och jag skickar derföre kortet, med vilkor
att Mamma skickar tillbaks det när
det passar. Scribas kosta, halftkomiska

rim på bak sidan visar redan att jag är
saknad i deras krets. Matthæi hade på sin fö-
delsedag (i dessa dagar) hållit en middag der
min skäl hade blifvit drucken under mycket
acclamation af de närvarande Matth. Scriba
Schuls, Van Ryssen, Bewey Bates m.fl..
Jag sjelf är ej just särdeles bra på
Fotografin, Scriba ser också så plussiga
ut, Schulz är mycket lik. Jag har de

Senare aftnarne varit till med en ung målare
Nizza (i Go atelier han är mycket hygglig, har
gjort med kriget i Garibaldis armée o.s.v. och
vi ha beslutit att ofta träffas, efter som han bor

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ser med orolig nyfikenhet och viss ängslan fram emot att få nyheter om Kialas öde; han tycker synd om Morbror Gustaf Brandt och han ber till Gud att den lösning de anser bäst besannas; han hoppas att kreditorerna väntar med sina krav till utfallet av årets skörd; han undrar om avgörandet beror på Åberg?

    Kiala Gustaf Brandt Karl Alexander Vilhelm Åberg (epävarma yhteys)
  • Edelfelt "får gå på som en igel" med Calle Holms tavla, p.g.a. att han måste återlämna kostymen på lördag; Adolf von Becker rådde honom att hyra kostym från Babin, som är den bästa i Paris och gör dräkter för operan och theatre français; Edelfelt hittade en makalöst vacker grågul sidenklänning i Louis XV-stil; det kostar "rysligt" att måla en tavla; kostym, mannekäng, duk, seancer (Bassan betalar hälften) och färger, penslar kostar 58 francs.

    Pariisi Théâtre-Français Parisoperan Adolf von Becker Carl Holm Ludvig XV Bassan Babin
  • Det var rysligt dumt att ta emot pengar på förhand av August Eklöf; i Frankrike har man antagit följande betalningskutym: 1/3 då man börjar er tavla, 1/3 då man kommit till hälften och 1/3 då ägaren mottagit den; Calle Holms tavla är en utmärkt övning för Edelfelt.

    Ranska August Eklöf Carl Holm
  • Konstnärslivet är underligt; konstnärerna får leva på hälften av vad modellerna förtjänar på en dag; kvinnomodellerna kan äta dyrare än målarna när de går till Fuchs; Léon Bonnats elev Jean Beraud formligen svalt för att kunna betala modellen för sin tavla till årets salong.

    Léon Bonnat Fuchs Jean Béraud
  • Edelfelt kan inte gå ut så mycket med Adolf von Becker som har så dyra vanor; Becker vill gå till dyrare restauranger än Fuchs; Edelfelt hoppas att på kortare tid än Becker kunna försörja sig.

    Adolf von Becker Fuchs
  • För att i framtiden kunna försörja sig måste Edelfelt så länge han är ung arbeta, så att han blir en duktig tecknare och en bra målare; utan teckningen kommer man ingenvart.

  • Adolf von Becker tänker för mycket på sättet att måla; Becker har lärt sig alla hans lärares manéer, Josef Starck, Thomas Couture, Léon Cogniet, Ernest Hebert, Gustave Courbet, Léon Bonnat; Edelfelt förstår inte hur det är tänkbart att tillägna sig en annans manéer, som är uttryck för en persons individualitet.

    Adolf von Becker Léon Bonnat Thomas Couture Josef Stack Léon Cogniet Ernest Hébert Gustave Courbet
  • Filip Forstén har anlänt till Paris; Edelfelt åt middag med honom, samt Adolf von Becker och svenske målaren Nils Forsberg; Filips planer är att studera vid konservatoriet för Victor Massé och nästa sommar göra concoursen [tävlingen]; Bassan som tecknar i Edelfelts ateljé kan inte förstå hur en hygglig ung man som Filip vill rikta in sig på något så osäkert som sång; Edelfelt högaktar varje människa som följer sin inre kallelse och tror att det kommer att gå bra för Filip bara han kommit bort från Helsingfors.

    Helsinki Pariisi Adolf von Becker Nils Forsberg Filip Forstén Bassan Victor Massé
  • Berndt Lindholm tyckte att Edelfelt tog på sig för mycket arbete med Calle Holms tavla.

    Berndt Lindholm Carl Holm
  • Edelfelt tar tillfället i akt att lära sig något med Calle Holms tavla, och han vill visa vad han kan för hemmapubliken; han kunde ha nöjt sig med ett huvud men han vill speciellt studera händerna; byrån på skissen skall han byta ut mot en sirlig guéridon [geridong, litet bord eller en piedestal på hög fot som slutar i en plan skiva], på vilken han kommer att placera en blomstervas eller en liten marmorAmor; koiffuren [frisyren] gör han mindre för att få ett yngre utseende.

    Carl Holm
  • Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.

    Ranska Versailles Alexandra Edelfelt Henri de Chambord Adolphe Thiers Paul de Cassagnac Mathilda Falkman Ludvig XV Honoré-Gabriel Riqueti de Mirabeau Napoleon III Bonaparte Ludvig XIV Ludvig XVI Charles Chesnelong Eugène Rouher
  • Edelfelt måste ut för att skaffa sig en mannekäng och slutar därför genom att ta ett hjärtligt farväl av Alexandra Edelfelt, syskonen, Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd och alla på Kiala; "Gud bevare Er!"

    Kiala Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt
  • Till sin födelsedag fick Edelfelt brev av Karel Scriba, som skrivit på vers, och av Schulz; han fick också gruppfotografiet av dem alla i Antwerpen; fotografiet blev inte så lyckat, Frédéric Matthæi ser tjock ut, Edelfelt och Scriba är inte heller bra, medan Schulz är sig lik; han sänder fotografiet till Alexandra Edelfelt; på Matthæis födelsedagsmiddag hade man utbringat en skål för Edelfelt; bland de närvarande fanns Scriba, Schulz, Jozef Van Ryssen och Dewey Bates; de senaste kvällarna har han umgåtts med en ung målare [Peyrot] från Nizza som han lärt känna i Jean-Léon Gérômes ateljé; denne har deltagit i kriget i Giuseppe Garibaldis armé.

    Antwerpen Nizza Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Dewey Bates Jozef Van Rijssen Peyrot Giuseppe Garibaldi