Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

studentmössor aksentti ateljeet englantilaisuus juomat juutalaiset kaunokirjallisuus kielet kirjeet kuvitus laulajat mallit (ammatti) olut pohjoismaalaiset politiikka ranskan kieli ruoka ruotsalaiset saksan kieli sodat teatteritaide tilaukset vaatteet ylioppilaat

Paris d. 4 Augusti 1874.
Älskade Mamma,
Hammas bref i går afton befriade mig till en del från
under sista tiden i anledning af ställ
den oro, i hvilken
ningen på Kiala. Motets resultat var ju dock icke afgörand, och vi
unna ju hoppas att en god skor detta år, samt skogens afkastning
äter skola bringa affärerna in i de vanliga skrufgängorna. – Likväl
kan jag så utmärkt väl förstå den ord i hvilken en sväfval, de
ej varit den glada
funderingar ni haft, och att stämni
mangå
här under senast förflutna vecka arbetat
derhemma. – Jag
ganska flitigt på kalltes tafla. Har derföre redan slutat kläd
ingen, som tog fem hela dagar från morgon till qväll,
på med ansigtet. Jag har, såsom
och skall nu
förut antydt, icke kunnat begagna mig af mitt studiehufvud
af judinnan, dels emedan betjeningen i Beckers f.d. atelier
(han har nu Lindholms är ytterst stark och hufvudet således
har mycket skarpa skuggor, dels emedan ett sådant markeradt
svartheligt och mörkögdt hufvud ej så bra passar slop med den
fooraliska drägten som ett blondt obestämdt, graciöst utseen
skada blott att modellen nu på 2 dagar ej kunna
te
komma, emedan hon varit sjuk, och mitt arbete derigenom blifva
afbrutet. – Bessan som arbetar med mig ibland, är jude
och mycket hygglig och beskedlig. Han har rest mycket is
i Tyibland, der han varit vid snart sagdt alla badorter med sin
mor som är sjuklig och sväg. Han är ännu nybörjare och har bott
mig då och då ge honom några råd, hvilket jag med nöje gör. Han
har kopierat några af mina studier från Litwerpen. – Under
det vi måla önskar han vanligtvis sitta och de klamera
Alfred & Musset, som är hans förtjusning, och sedan närma
han tyskar o. engelsmän som tala franska mycket bra, som
låter alla aktörerna på théâtre français passera renne,
naturligtvis mycket öfverdrifvande deras fel och svagheter i
spelet. – Om aftnarna brukar jag rätt ofta gå och
spatsera med en M. Peyot (från Nizza) som bör här
.
alldeles bredvid. Han spelar mycket bra piano, har
gjort med hela kriget (då 18 år, volontär vid Gaubaldis artillen), och är nu
Gérômes ateliers. Vi räsonnera vanligtvis i politik, der vi ha ganska
lika åsigter. Han är stor beundrare af Thiers och den konservativa republi-
ken, hatar grundligt Napoleon och bonapartismen, och kan ej nog för
dra sig öfver att en så klan sak som Klury Is, kan ha ett så stort parti
ör sig. Han påstår att han länge och väl tagit mig italienare eller
noltäck på mitt sätt att tala franska men aldrig för någon medger
sin ta
maniskt tungomåt, hvilket gläder mig och bevisar, är
har en accent, så är det dock icke den otrefliga tyska eller sven
ska. I ateliern blef jag i början tagen för spanjor, också på grund
af mitt språk, för belgier på grund af några belg, provincialism
som jag begagunde o.s.v.. Då man kommer litet mera in ej
franskan, anser man lätt hvilket rysligt dåligt franskt språk det
talas och lärs hos oss. – d. v. s. vi uttala bestämdt bättre än de
maisonette t.ex.

allra flesta folk, likaså göra vi ej alltför tjocka fel, men rikedomen
på uttryck, l'esprit de la längre, lär man sig ej hos Marsonette
t.ex. Det är samma och evigt samma fattiga fraser som tuggas
om, men man lär sig icke ens så mycket ort att man skulle
stå sig i ett räsonnement utom det vänliga ämnet säkrater
bala och soiréerer. Det bästa sättet att lära ord är ovillkor
ligen att läsa, och läsa högt, hvilket jag alltid gör nu om
efterarne. Dock kan jag ej förstå huru det finnes menniskor
som anse franskan för ett sätt språk. Jag har läst en vid-
lyftig grammatik bearbetad efter Noël och Chapsal, och vet hvilken
ohygglig massa regler och undantag det finnes huru allt, pis
koncration, londigt, höjning och tänkning i rösten vid läsande
af vers, har sin regel. kommer dertill att ingen ut-
sländing på jorden, med undantag af några bildade polacker
och ryssare, kunna lära sig att uttala franskan, då derem
usental kunna lära sig tyska engelska och italienska så att
lant misstaga sig, så tycker jag visst ej att franskan kan kalla
rätt att lära, om den också är lätt att förstå. I tyskan ha
vi dessutom tusentals anknytningspunkter med svenskan likhet
i tankegång, i liknelser, ordslif o. s. v. hvilke alls ej finnas i
franskan. Jag disputerade ofta med söklström derom. Han gick
nå alldeles fasligt med sin timmerliga rotvalska, och fann sig
tillfredställd deraf – det finnes ju menniskor som ej ha bra
för språk för två styfver. Jag är verkligen generad att i
en restaurant tala med alltför han stanna franska, ty jag
vet af egen erfarenhet hur rysligt det låter att höra uttan
ger tala (18 för franska öron), men Sohlström t.ex. kan gör
merade sig ej, han slog sig i sampråk lex med engelska
ministern då han var i Assemblée nationale i läktaren
näst intill ambassadlogen. – Passan korrigerar mig vanligen
tå jag begagna några o-franska uttryck och jag är rätt tacksam
derför. Kännen Becker talar ganska flestande men gör alltsam
genusfel och svenskarne tala ganska bra, men ha en lustig
accent. Forsberg, målaren, tala dock så att man aldrig skulle
er honom vara svensk, och som han varit här länge, 7 år
har han så fullkomligt kommit in i Pariserpatois
att man ibland skulle hålla honom för införinga
o
kulle gerna, om tiden medgifva nu rita en massa
porträtter af mina pariserbekantskaper, men jag lof att vänta
till nästa gång – Dock vill jag har meddela några

gn
d
Wer

rohnson.
Mal Allen man
af
de
som sis
flera
träffa
är till
skref vå
och svar
mycket
sitt ni
dricke
allt,
gelskt.
treflig
att
är
te

der
her

t
8.


onlande

Petter
allra en med guvertig
som supplement till dessa vill
nästa gång till en
flere nya. Nu hinner jag som sagdt ej ty jag måste
träffa Bassan kl. 11 för att bestämning om nästa seance. Kl.
så till 10 14 på morgonen. – Jag har en gång sedan jag sist
skref varit bjuden på en äkta angelsk middag af Johnson
och Swan. F. är lambrigde student, stor malhematiker och
mycket hygglig. Mina protester hjelpte ej, efter som de engång satt
sitt hufvud att jag skulle få äta rigtig restbeef, plumpudding
dricke pale ale etc. Så bar det af till Byronstavern der
allt, betsning gäster, mat, tystnad, tråkighet allt är en
gelskt. Vi äta mycket godt och länge, drucko det bäska o-
trefliga pale all och Johnson betalade. Det är dock tråkigt
att
bjuden ty derigenom får man skuldigheten att
jude igen vid att annat tillfälle. Med Filip
Forska har jag engång under verkan sammanträffat.
då vi följde Malman till bangården. Han tar lektio-
ner för massé (15 frcs timmer) nu under Conservatoriet ferier.
Herr och fru Rosin ha rest bort, icke särdeles förtjusta efter
Paris theatrar. De hade sitt tackels bättre gifven i Stock
holm än här o.s.v. En enda pjes tyckte han om le Tabasin
. Tabbaräng som det heter på Stockholmska. – Jag kan ej
förstå att franska scenen är så dålig, men den måtte väl
vara det efter hr Bosin säger så. Det var roligt att se
tosin på Café de fa Reganse hur han på sin svensk franska
krånglade med kypadure och tiggarne som alltid anfäkta
utländingar; dess hans bedjande ton då han bad de förra hemta
något eller de senare gå sin väg, dels hans slotta indiga
tion när han blef missförstådd och fick punsch i stället
kaffe, Berlingska tidende i stället för Helsingforsdag blir
Det hvimlar af svenskar och skanderifver på ofvannasten
kafé, dock har jag ingen lust att närma mig någon
många se rysligt tråkiga ut. – Två upplästerdenter
ringo här en tid i hvila mössor, hvilket jag finner
högst löjligt, då de endast dermed vunno att bli tagna
för någonsons omnibuskonduktörer eller starkbud eller
jernvaystjenstemin. – Dessa två sågo också så arga ut,
att man ej minsan var fristad att våga sig på dem.
Mamma minne dessutom mitt löfte i Antwerpen
efter mitt sammanträffande med den der finska s
kaptenen, att aldrig iska några landsmans bekantskap
en
de bätter. Nej – aldrig. – Becker håll
Iflitigt på med en tafla beställd af off. Forselles, och som

föreställer att barndor i österhaltinnan har
gläder mig att höra det Tante Gadd möjligen
kommer att stanna på Kiala hela somma
ren. Måtte hon blott få vara frisk och rask.
Jag vet ej om Mamma får se los tafla
på Kiala d. v. s. före den 1sta september, ty det
är nästan omöjligt men vi kunna ju ställa
så till att jag skickar taflan först till Hfors till
Hemberger, och sedan fått denne om besörja frans
sporten till Borgå. Detta beror på fru Hvils ha
rumen gjord här i Paris eller hemma. Taflan
kommer åtminstone att gifva mig arbeta för
3 veckor ännu. Vi äro då i slutat på ang. Sedan
räcker transporten 2 à 3 veckor o. s. v. Dessutom
är det rikabelt att skicka en ännu väl tafla
så långa våger, och det vore kanske bäst om jag hölle
den har några veckor längre. – Och nu säger jag
Mama och er alla derhemma ett hjertin
farväl. Kl. är just nu 14 före 11, så är
Ja måste skynda
Mammas egen
Atte
P.S. Några bomulls eller linnehl. har
ag ej köpt. Hemma klädd end. i pantalon
och flus Ute om aftnarna, är det svalt.
Deremot könt 3 har bomnättstringör, de gamla utslita

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har fått brev från Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt
  • Mötet om Kialas öde hade inte varit så avgörande som Edelfelt föreställt sig; med en god skörd och avkastningen från skogen finns det hopp om att affärerna kommer på rätt bana.

    Kiala
  • Edelfelt har hela veckan arbetat flitigt på Calle Holms tavla; klänningen är färdig och han skall nu börja med ansiktet; judinnan som han använde till studiehuvudet som han målade i Adolf von Beckers (egentligen Berndt Lindholms ateljé) kan han inte använda till 1700-talsdräkten som kräver ett mera blont, omarkerat och graciöst utseende; hans nuvarande modell har två dagar varit borta p.g.a. sjukdom.

    Adolf von Becker Berndt Lindholm Carl Holm
  • Bassan, som ibland arbetar i Edelfelts ateljé, är jude och har rest mycket i Tyskland, till badorterna där med sin sjukliga och svaga mor; Bassan är nybörjare och han har övat sig genom att kopiera några av Edelfelts studier från Antwerpen; han deklamerar Alfred de Musset eller härmar aktörerna på theatre français medan de arbetar.

    Saksa Antwerpen Théâtre-Français Bassan Alfred de Musset
  • Illustration: Bassan.

    Bassan
  • På kvällarna har Edelfelt ofta spatserat [promenerat] med Peyrot från Nizza; Peyrot deltog i hela kriget som volontär vid Giuseppe Garibaldis artilleri) och är nu i Jean-Léon Gérômes ateljé; han och Edelfelt delar till hög grad samma politiska åsikter; Peyrot beundrar Adolphe Thiers och den konservativa republiken, hatar Napoleon och kan inte förstå hur Henry V kan ha ett så stort parti bakom sig; han hade länge tagit Edelfelt för polack eller italienare på grund av hans sätt att tala franska.

    Nizza Jean-Léon Gérôme Henri de Chambord Adolphe Thiers Napoleon III Bonaparte Peyrot Giuseppe Garibaldi
  • Edelfelt är glad att han inte har en svensk eller tysk accent när han talar franska; i ateljén togs han i början för spanjor eller belgare; då man kommit en bit in på franskan inser man hur dåligt franskan talas och lärs där hemma, t.ex. av Maisonette; han kan inte förstå dem som anser att franskan är ett lätt språk, möjligen lätt att förstå, men inte att behärska; Edelfelt har läst en "vidlyftig" grammatik, bearbetad efter Noël och Chapsal, i vilken det finns en massa regler och undantag; Gustaf Sohlström talar ogenerat en gräslig franska; Adolf von Becker talar ganska flytande, medan svenskarna talar ganska bra men har en lustig accent; Nils Forsberg kan tas för en inföding.

    Adolf von Becker Nils Forsberg Gustaf Sohlström Maisonette Charles-Pierre Chapsal François Noël
  • Porträttillustrationer av Edelfelts Parisbekantskaper: Peyrot, engelsmannen John Mac Allan Swan 27 år, Johnson, amerikanen Julian Alden Weir, engelsmannen Bowin, Jean-Baptiste Dufaud marse [från Marseille], Istres Contensin marse [från Marseille], Julius Stewart den dryga leda amerikanen och miljonären, Petua en mycket lyckad figur, Duvergnier (le plus grand nez de l'École [skolans största näsa]); Edelfelt hinner inte rita flera för han skall träffa Bassan för att slå fast nästa seance.

    Jean-Baptiste Duffaud Julian Alden Weir Bowin John Macallan Swan Julius Stewart Istres Contencin Bassan Johnson Léon Petua Duvergnier
  • Johnson, som studerat i Cambridge, och John Mac Allan Swan har bjudit Edelfelt på äkta engelsk middag, med roastbeef, plumpudding och pale ale på Byron's tavern; det "tråkiga" med att bli bjuden på middag är att man ställs inför skyldigheten att bjuda igen vid ett annat tillfälle.

    Cambridge Byron's Tavern John Macallan Swan Johnson
  • Edelfelt träffade Filip Forstén när de följde Karl Snellman till tåget; Filip tar lektioner av Victor Massé under konservatoriets ferier [lov].

    Filip Forstén Karl Snellman Victor Massé
  • Herrskapet Bosin har rest; de var inte förtjusta över Paris teatrar; Tartufe spelades bättre i Stockholm; det enda pjässtycket som Axel Bosin tyckte om var "le Tabarin"; det var roligt att se Bosin krångla sig fram med sin svensk-franska på Café de la Regance; det vimlar av skandinaver på detta kafé.

    Pariisi Tukholma Café de la Régence Axel Bosin Charlotta Dorsch-Bosin Tartuffe
  • Edelfelt har inget intresse av att ta kontakt med andra nordbor; han påminner Alexandra Edelfelt om det löfte han gav i Antwerpen efter sammanträffandet med den finska sjökaptenen; två uppsalastudenter har gått omkring i sina vita mössor, men de blir bara tagna för omnibuskonduktörer, stadsbud eller järnvägstjänstemän.

    Antwerpen Alexandra Edelfelt
  • Adolf von Becker håller på med en tavla beställd av af Forselles; tavlan föreställer ett barndop i Österbotten.

    Pohjanmaa Adolf von Becker af Forselles
  • Tante Adèle Gadd kommer möjligen att stanna på Kiala hela sommaren.

    Kiala Adelaide Gadd
  • Det är inte troligt att Alexandra Edelfelt får se Calle Holms tavla före hon åker från Kiala den 1 september; Edelfelt kunde ordna det så att tavlan sänds till Humberger i Helsingfors, så att Alexandra Edelfelt skall få se den, innan denne sköter transporten till Borgå; hur snabbt Edelfelt kan sända tavlan beror på om Calle Holm vill ha ramen gjord i Paris eller inte.

    Helsinki Pariisi Porvoo Kiala Alexandra Edelfelt Carl Holm Richard Heimberger
  • Edelfelt säger farväl till Alexandra Edelfelt och alla därhemma; P.S. han har inte köpt några bomulls- eller linnekläder, däremot bomullusstrumpor eftersom han har slitit ut de gamla.

    Alexandra Edelfelt