Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

englannin kieli kielet kirjeet mallit (ammatti) mogulit naiset pako politiikka ranskan kieli ravintolat sodat syntymäpäivät talous taulut tilaukset

Paris d. 11 Augusti 74
Älskade Mamma
Just nu hemkommen från ett mycket uppfriskande
bad, sätter jag mig att skrifva svar på Mamma
bref som jag fick för några timmar sedan. Tusen
tack för vexeln! Måtte Mamma blott ej på
något sätt bråkat för att få den! Som jag genom mål-
ningen af taflan haft stora utgifter under de sista
veckorna, behöfver den nog. Min flicka (den Calle-
Holmska) blir allt mer och mer färdig – så när som
på hufvudet hvilket jag ej fått i min smak
ännu och derföre 2 gånger skrafat ut. Becker
menar att taflan saknar ljus och effekt, och
sannt är att den ännu ser ut som en
ljusgulsmörja då man kisar med ögonen. Hvilka
svårigheter har man ej då man börjar att måla lif.
lor! I akademin eller ateliern har man sin mo
det färdig och har endast att noga studera och
kopiera den – vid en taflor åter roserar först och frams
modellen illa (ty i allmänhet står ovana modelle
hemma, under det gamla och vara antagas i ateliern
sedan har man utom färg och teckning alltid hel.
heten att tänka på, så att man alltjemnt får ändra
skrapa ut, försöka på nytt o. s. v. Mamma må ej
vänta något mästerstycke af detta mitt förstlings –
arbete – det blir ett barnabarn, – något vänskapligt
och svagt, som kanske kommer att svika Mamma
mas förhoppningar. Emellertid gör jag hvad
jag kan, och ångrar mycket att jag icke, förr
der jag började, noga gjorde mig reda för effekten
hvilken jag nu med mycket rak måste söka.

Händerna göra mig också mycket bråk. Den vensk
handen, som skall söka att dölja brefvet, ser allt
ännu ut som en gaffel, men detta ger väl sig
med tiden, genom mycket bråk. Jag verkligen den
för den finska kritiken. Här vet alla att anse
en nybörjan som sig bör, och han förtjenar, hem-
ma väntar man sig åter under och mirakel af
en som ännu icke varit bästa ett år från Hel-
singfors. Om de visste huru litet jag kan! Om
de insåge huru svår och kinkig konsten är!
Jag ser redan hela denna här: B. o. S. Berndt-
son, Cygnaus, nervander, Bremer – med ett
inverant förakt och blicken som antyder svikna
förhoppningar skåda min tafla an. Han lofva
de mera än så" säger en. Parisersmak!" så-
ger en annan. "Jag hade väntat något verkligen
Seriost, något storartadt, såsom yttersta domen. Man
rs på Carthagos ruiner eller stor mogul, något
verkligen högstämdt, säger den tredje. Och pers
sona quartionis d. v. s jag, sitter har långt borta.
med hufvudet fullt af Stor mogul'er och
Mariussar, som jag ej ännu kan måla, medan
jag tar mig djerfheten att skicka hem något
mindre storartadt som jag möjligen kunnat tro
mig gå i land med. Emellertid tror jag att jag
tar mig åtskilligt genom denna min forta
tafla och jag betraktar den också som en
omsorglick studie, mera än som ett konststycke.
Som sagdt, älskade Mamma tro ej att den blir
bra – den blir dräglig, voila tout!
Mamma frågar i sitt bref om jag sett
någon af dagens store. Jag kan då genast

att jag i går kl. 5 e. m såg Marskalk maj
mation och hans grefvinna och marskalkinna
helt nära, kanske på tre stegs afstånd, hörde
dem tala o. s. v. Det var näml. på den ut-
märkt vackra konstindustricer och kostym-
historiska exposition som i går öppna
des i industripalatset. Bäst jag går och vän-
drar med Becker ser jag att den ofantliga mera
niskomassan börjar samla sig åt den sida der
vi stodo. Jag trodde först på någon svämning nå-
gon fastdagen sjef eller något sådant men ser i
och med detsamma, hur menniskorna ge rum för
jag
en gammal herre med en fru omkr. 40 talet under
armen. Jag igenkände genast republikens president
grefve mal mahon, marskalk af Frankrike, her
tig af magenta och hans fru den dontalade "la Mari
chale" detta intelligenta fruntimmer som säger
vara den som egentligen styr Frankrike i den
stund. Hon är populär emedan hon ställt
sig i spetsen för de mest storartade barmhertighets
verk, de stora frikökena och soppkokningsanstal
i Paris äro helt och hållit hennes verk.
Marshalkinnan tillhörande en af Frankrikes
mest aristokratiska slägter är rödbrusig, fet-
lagd har en liten fin näsa och stora blå ögon
ser mycket klok ut och har i allo ett be-
hagligt yttre – mycket enkelt klädd i en gredlig
och hvit sommarklädning och svårt hatt. Marskall
ser ut som en gammal soldat. Jag vet ej hvilken
af våra finska gamla militärer jag skall
likna honom vid ty han liknar dem alla,
solbränd, mager, lapper beskedlig men icke

ovanlig på något sätt. En hederlig gammal
öfverse löjtnant vid de indelta eller vid någo
bättre ryskt regemente – se der ungefär
en liknelse som står in. Små blå grå ögon
hvila kortklippta muslasker och litet skallig
De två stannade vid den utmärkta firma
Chistofte & Cs utställning af arbeten i per-
lemor guld och silfver. Jag stod alldeles bred
vid i folkhopen så att jag t.o.m. kunde
höra marskalkens skrofliga soldatröst när
han samtalade med och komplimenterade
Mr Chaistoff som i hvil duk och hederse-
gion och flere andra ordnar på bröstet artigt
visade sina verldsberömde produkter för
dresidenten. Markalkinnan gjorde några
inköp – några bord etc. – Hvilket annat
lif när gamla Thiers gick fram" sucka-
de en herre strax bredvid mig. I sanning
det måtte ha varit annat att ha sett den
sanning utmärkte man, detta stora snille
denna fosterlandets ädlaste son och dess räddare
att se honom, enkel i sin igen knappta
bruna rock, med sina glasögon öfver ornnäsan
gå fram. – Det är upplyftande att tänka
på en sådan karl som Thiers. Att vid 75
års ålder komma det gräsligaste uppror,
slämpa soldater ur marken, betala i meller
der af fienden och hålla tygeln ett ursinni
folk – se det är karlata, som historier
aldrig skall glömma, och våra barna barns-
barn skola säga det fanns dock några
stora män under 19 seklet! Maj Mahon

har det på långt när så kinkigt som Thiers
men det är också lyckligt, ty så utmärkt
bra karl masskalken är, så här han dock
alls icke det snille som hans stora företrä
dare. Thiers resa i södra Frankrike i dessa
dagar är ju ett formligt triumftåg. Ar
betarne, folket, stå ju nätterna igenom som
en hedervakt kring hans hôtel modrarne
lyfta upp sina små barn och lära dem
ropa: Vive Thiers et la republique och
söderns republikanska städer skicka deputa
tioner till den aldrige expresidenten. Det
inar
skall vara den nyckfulla, franska nationen
som afskeder en Thiers på grått papper sedan
just samma man räddat hela landet från
den rysligaste skräckvälde. – På expositio
nen såg jag äfven Thiers minister grefve
Rimusat, skriftställaren medlemmen af
franska akademin, enkel och flärdfri van-
dra med händerna på ryggen och tilla på
de vackra sakerna, likaså slutade helt en
som gubben Garniers påges, (med sina ofarl
Alga fädermördare och långa hvita här) här – med
jemmen af provisoriska regeringerna 1848
och 1870. – Den stora nyheten att
Bazaine rymt från sitt fängelse på
Tainte Marguerite natten mellan den 9 och
10de kännen i väl redan sedan länge
i Finland. I Paris talar man sedan
i går morgse om ingenting annat. Det
är säkert att det är fråga om en stor bor
napartistisk konspiration. Pariserbefolkning

är ursinnig. Man må hoppas hörde jag en herre
säga på restauranter der jag åt i dag med Peysst
i att i Belgien i Amerika, England, hvar.
helst kan må vara det skall finnas en arkis
fransman som skjuter en kula för pannar
på "la scilerat, le miserable, le läcke, le
traitre, le cochon, le miserable Bazaine
Han kan fara till Chislekurst, för att
bilda ett värdigt trio med Madame Bona-
past et le petit cretin de Woolich" sade
en annan. – Hans fru har varit honom
behjelplig vid flykten. Hon är ung och
utmärkt vacker – mexikanska. Tänk
den tjocke 60 åringen har kalat ned
sig från sitt fönster på fastbundna lakan.
derefter stigit i båten som hans fru (såsom
några påstå) rott till stranden i den svå-
ra stormen, derefter begifvit sig till det
italienska ångfarlig som väntade honom
och så till Livorna. – Det är skam för
fångvaktarne, soldaterna, officerarne och skild
vakterna på Sainte Marguerite att låta sin
enda fänge rymma! Mac Mahon har
i dag på morgonen utfärdat ett dekså
att han med största stränghet tänker
låta sträffa dem som genom värdslös
het och behjelplighet varit orsaken till
ex marskalkens obemärkta flykt, och det
kan nog behöfvas ty hela sällskapet
var tvifvels utan nedmistadt. Skam, skam
skam! Bonapartisterna ha i denna som
mar gjort så många dumheter att man

se herre
pot
borde kunna anse dem ha spelt ut sin rôle, men
med skamlöshet kommer man långt och detta parti
har ännu tillräckligt qvar deraf. – – Jag vet ej
om jag talt om för Mamma en tråkig beställning
eller hvad jag skall kalla det, som jag har att dra
med. Lilla Brummer prackade nämnl. i sista ögon
blicket en träsolfjäder som jag skulle måla på. Han
tänker ge den åt någon flamma (!) – dock med föräldrar
nes vetskap. Det var af en dum igård för familjen
som jag antog uppdraget. Emellertid är det nästan
omöjligt att måla något på trä då man ej är
vän – det blir ingenting utaf och emellertid låter
lilla Brummer mig ej vara ifred utan skrifver
och "hoppas" få den så fort som möjligt etc. ber
att jag skall bestämma ett pris m. m. v. Nu
reste herrskapet Bosin bort förrän jag trodde
och de hade sagt, ergo får jag vänta med den
fatala solfjädern ändå till des Becker far-
Det är en af dessa småsaker som plåga mig ober
skrifligt. Icke kan jag just digara något för en
sådan småsak, och å andra sidan förlorar jag ofta
tid med den der dumma historien, ty jag har
ju aldrig förr sysslat med solfjädersmåleri –
Filip Forsten, Becker och jag hafva två gån-
ger under sista veckan ätit middag tillsammans
i allsköns enkelhet förstås. Filip F. är lika glad
och treflig som förut, beklagar sig bara att hans
lektioner för Masse äro så dyraf 15 frcs i tim-
men. Det vore bra roligt om han skulle
tyckas vid enträdes concouren i conservelonin
der finnes öfver 100 sökande och endast 20 platser
lediga, dock kommer väl Filips ovanliga röst att

berättiga honom till inträde. – Jag har ännu
hans bli.
varit hos honom emedan det ligger ett

tycke härifrån vid square Montholon, men
jag skall gå det någon afton för att höra
honom sjunga. – Nästan alla målare äro
nu på landet. Hos Fucks ser man endast två
eller tre efterlemnade, och annorstädes såsom t.ex på
Louvren ser man ej heller till dem. Jag hade åter
nöjet att en hel afton i sista veckan sitta hos
M. Allan sean och höra bara engelska samt svara
med "oh yes all right. think you?" o.d. utan
att så noga veta om det alltid passade
n i meningen. En fräck uppsyn får man lik
väl lof att behålla i der lika fall. Det är något
pengar värde att höra Mr Allan hvara tala franska, hvad
är långt obegripligare för mig än engelska. – Quel
numero djur vous ête sorti Antwerpen, yes,
vous êté voädjashé Francia? När kom ni från
ante till Paris! Och när han kommer till mig och ser
mig arbeta utbrister här. Tudjur träveller, tudje
trædeller, very godt, bon gerin, dje aussi
très-beucoup travalli, oh yes, très biucoup
ce matin, j'avais très biecoup fatiqued! oh
très-bjucoup! – o.s.v. – Och nu när pappret
tar slut ber jag att hjertligt få gratulera Mamma
till Mammas födelsedag, ifall jag ej skulle skrifva
innan dess – så hjertligt och upprigtigt jag det kur.
Helsa alla stora och små hjertligt från
Atte
Filip F. ber om sin komplimang till Mamma
och tante Gadd.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt kommer hem från ett uppfriskande bad och sätter sig för att besvara Alexandra Edelfelts brev; han tackar för växeln som kom väl till pass.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelts flicka (Calle Holms tavla) blir mer och mer färdig; huvudet och händerna orsakar ännu bekymmer; Adolf von Becker menar att tavlan ännu saknar ljus och effekt; det är svårt att måla egna tavlorna, man får oftast nöja sig med oerfarna modeller; Alexandra Edelfelt skall inte vänta sig något mästerverk; han är rädd för den finska kritiken, som inte inser att han är en nybörjare; han hör B.O.Schauman, Fredrik Cygnaeus, Fredrik Berndtson, Emil Nervander och Karl Viktor Bremer fälla sina kommentarer om att de väntade sig något mera storartat som Marius på Carthagos ruiner eller någon stor Mogul.

    Karthago Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Fredrik Cygnaeus Berndt Otto Schauman Carl Holm Fredrik Berndtson Emil Nervander Karl Viktor Bremer Marius
  • Alexandra Edelfelt frågar om Edelfelt sett någon av dagens storheter; då han tillsammans med Adolf von Becker var på öppningen av konstindustriella och kostymhistorisk expositionen i Industripalatset såg han Frankrikes president Patrice de Mac Mahon med sin "fetlagda" fru; markisinnan "la Maréchale" är ett intelligent "fruntimmer" som sägs vara den som egentligen styr Frankrike; hon är populär efter sina storartade välgörenhetsprojekt; presidentparet stannade vid firman Christofle & Cs utställning och gjorde några inköp.

    Ranska Industripalatset i Paris Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Patrice de Mac Mahon Élisabeth de Mac Mahon Charles Christofle
  • Det måste har varit annat att se tidigare presidenten Adolphe Thiers; denna "fosterlandets ädlaste son" som med karlatag tagit Frankrike ur pariskommunen och fransk-tyska kriget; Patrice Mac Mahon har inte på långt när lika "kinkigt", vilket är lika bra eftersom han inte har det som hans företrädare Thiers hade; på expositionen såg Edelfelt även Thiers' minister greve Charles de Rémusat, liksom "gubben" Louis-Antoine Garnier-Pagès, medlemmen av provisoriska regeringarna 1848 och 1870.

    Ranska Patrice de Mac Mahon Adolphe Thiers Charles de Rémusat Louis-Antoine Garnier-Pagès
  • Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.

    Suomi Pariisi Italia Englanti Amerikka Belgia Île Sainte Marguerite Chislehurst Livorno Patrice de Mac Mahon Louis-Napoléon Bonaparte Peyrot François Bazaine Eugénie Bonaparte Pepita Bazaine
  • Bonapartisterna har denna sommar gjort så många "dumheter" att de borde ha spelat ut sin roll, "men med skamlöshet kommer man långt".

  • Edelfelt är inte säker på om han berättat för Alexandra Edelfelt om lilla Johan Wilhelm Brummers beställning; Edelfelt har i uppdrag att måla en träsolfjäder, avsedd för någon av Brummers flammor.

    Alexandra Edelfelt Johan Wilhelm Brummer
  • Herrskapet Bosin har redan rest, så Edelfelt får vänta med den "fatala solfjädern" fram till dess Adolf von Becker åker.

    Adolf von Becker Axel Bosin Charlotta Dorsch-Bosin
  • Edelfelt har två gånger ätit middag med Filip Forsten och Adolf von Becker under veckan; Forstén klagar endast på att lektionerna för Victor Massé är dyra; någon kväll ska Edelfelt besöka Forsténs logi vid Square Montholon för att höra honom sjunga.

    Square Montholon Adolf von Becker Filip Forstén Victor Massé
  • De flesta konstnärer har rest ut på landsbygden; man ser bara enstaka hos Fuchs och på Louvren.

    Louvren Fuchs
  • Edelfelt har tillbringat en hel afton hos Mc Allan Swan och bara hört engelska; Edelfelt har svarat med några engelska fraser; Mc Allan Swans franska är mera obegriplig än hans engelska.

    John Macallan Swan
  • Edelfelt gratulerar Alexandra Edelfelt på hennes fördelsedag och hälsar alla; Filip Forstén hälsar henne och tante Adèle Gadd.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Filip Forstén