Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

opera (konstart) adresser (samhälleliga objekt) slang (språk) färger (material) asevelvollisuus galleristit höyrylaivat juutalaiset kahvilat karnevaalit kaunokirjallisuus keisarinnat kielet kirjastot kirjeenvaihtajat kirjeet kuvataideoppilaitokset laulut musiikki naiset naislaulajat näyttelijät näyttelyt onnettomuudet puolalaiset ranskan kieli ravintolat ruoka sää sanomalehdet sodat taiteilijat tanssi tanssipaikat teatteritaide tietokirjallisuus tilaukset työjärjestys valokuvat ystävät

Paris d. 5 September 1884.
Älskade Mamma!
Tack tusenfaldt för Mammas bref! Jag hade väntat det sedan i
thorsdags vanl. Grefdag) och derföre får Mamma nu detta
4 dagar efter den vanl. tiden. Utmärkt roligt att Runeberg
tyckte om skizzen! Denna var dock bra mycket för dålig att visar
åt en sådan man!
om 12 à 2 år hoppas jag kunna måla
taflan. – Calle Holms flicka är nu färdig. Kanske att
hon kunde vara visa vackrare, men jag vägar numerallt
röra ansigtet som jag redan 4 ggr målat om från början till
slut. Jag företog mig något mycket svårt då jag gjorde
ansigtet blondt, en face och i fullt ljus, men jag märkte
svårigheten först då det var för sent att andra något, utan att
börja alldeles på nytt. Becker påstår att den är tillräckligt bra,
likaså mina vänner Perrot och passan. Någon andalusin
g lacka
skönhet är det ej inga himmelskt blickande ögon, inga om
som kunna förliknas vid skyar o.d. helt enkelt en alldeles
ung 16 à 17 års flicka med små ännu något barnsliga drag,
blå ögon och en högst vänlig nära. – Dock Mamma får ju
sinrt sjelf se den. Jag har flere gånger fönskt att göra läppa
na med bara karmin, kinderna med sinober, ögon rent blå
och mycket stora, men det blir då fullkomligt som de vackra
flickor man ser på konfektakar o.d. Nu är detta kanske K. H.
smak, men som jag ej delar den, så målar jag hellre så att
taflan någontande svarar mot sin idé. – Jag skulle bra gera
försvara mig mot Morbror G. anmärkning om att mina
bref här i från Paris äro tråkigare, slarfvigare än de från
An. Nu är det ju så, att då man skrifver bref, så författar,
liktar man icke, man berättar blott, och det är derföre klart att
brefvet får en prägel af det lif man lefver: autså, då man
slagligdags umgås med en massa glada och intelliga kamra-
ter då man är bekant i några familjer, då man verkligt
är utomlands (d.v.s. der man ej har landsmän) då man
befinner
en stad, tillräckligt för att han skall hur
räknas bör betydande städer, men dock ej så att vänner
f bekanta ej dagligdags kunna träffas då måste ju bref
tafver en anstryckning af detta trefliga lif. – Vidare:
då jag kom till A. var jag ännu alldeles ovan vid uttan
det. Allt hvad jag såg var då mer eller mindre nytt, då jag
nu efter ett ära vistelse härute icke mera står så och gaget
på allt hvad jag ser. – Dessutom måste man ju betänka
att med undant af Peysot och Passan, hvilken senare
gå till honom,
bor så långt att det räcker en 1 finnas
e att
jag ej ser något bekant ansigte ung. I går i veckan
och jag de 2 öfriga kanske ser Becker, Lilip F. eller klar
nen, och vi då prata mest om Finland, läsa dagbla –

lef och anställa våra reflexioner deröfver, så kan jag ju
ej annat än tala om mig sjelf, eller om det som är omkring
min egen person, och det som alla menniskor tala om
hvarigenom jag blifvit förledd att någongång förirra mig på
det politiska området. – – Hvad Paris glans och prakt beträffa
så vet jag att sånat Mamma som Morbror känna dem
som jag, och har jag derföre nu ej velat alltjemnt gå på
dermed. Musik hör jag så litet på theatern går jag ibland
men då alltid på talpjeser, och hvad fruntimmerna be-
träffar, så äro de nästan alla på landet. Det rigtigt
leganta Paris finnes ej här under kommaren, och komme
fört tillbaka i Oktober. Se här huru de flesta af mina
dagar förflutit på senare tid. Stiga upp kl. 7. Café au
läst på restauranten härbredvid 1/2 8. arbete 8 – 12, afbrutet
då och då af att röka en egarrette, eller sträcka på
sig, frukost kl. 12 med Peyrot i Bouillon, Omelette aux
dauxoeufs, 2 sous de pain, un hemistier (bart de vin. Det
promenad med Peyrat, äter arbete till kl. 5 på middag
biffstek, bönor, öst eller rastbiff poteter och frukt.
till kl. 1/2 8, från 1/2 8 till 9 promenad med P. sedan
läsning eller skrifning hemma till 11 à 12. Gör deraf
en roman den som kan! Jag har läst en massa böcker
ha från landebliotheket. Alfor de Musset, o. a. men sist Erik.
mann-Chatrians lifliga skildringar: L'histoire d'un consirets
1813 och "Waterlos". Nu skall jag börja på med Thierskap
historia. –
I sista lördags var jag med Philipe 7 och klien
på Dejaret theatern den billigaste i Paris der vi säger
pjes: les femmes de Paul de Kock" ett skoj, ganska lustigt
ha sina ställen, som med Paul de kock ej hade annat än
namnet gemensamt – det hela dock en god bild af det gla
de Pariserlifvet på 1830 talet. Kostymerna mycket
äkta: påminte starkt om dem i garderoben på Kiala.
En annan gång var jag med passan på Eldo-
rado" det största Café chantant i Paris. Er uppträ-
der kuplettsångare som sjunga och spela mycket bra.
En komiker framställde de olika satten att röka
och snusa så mästerligt att jag aldrig sett måla
churu det mesta var skoj, sjöngs dock af en all-
deles förtjusande sångerska en patriotisk sång
"notre drapeau" som applåderades mycket. Hon (som
är mycket bekant i Paris) är alldeles blond, stora
ljusblå ögon och den allra vackraste mest hänföre
mun, och fin rak näsa – och växt som endast en
pari
boska
Lider
röda
Bra
nog
A
de s
står
opas,
Ytters
St
hors s
gen
ha
Atte
ch
genne
ka ty
man
säger
gå nu
på se
Bous
til
de 4
sevisit
isynne
betena
ej ans
framfö
la saker
första k
stora i
fönster.
upply
finnes
hålla de

är bruka
om

beträffa

land
lig.
igtigt
mmer
eln
i all
intet

k-
parisiska kan vara det: fyllig, men smärt om lif
böjlig och ledig, elegant från hufvud till för. – På
siden klädning, hvitt spetslif med brilljanter och
röda blommor i håret, således tricolorens färger.
Bra vacker var hon. För resten finnes här minsann
nog vackra aktriser här som tillika spela så ypperligt,
Jag har dock ej sett dem, det blir till vintern, nu äro
de bästa på landet. Audie skall vara alldeles oemot-
ständera och spela med ett lif och gräle, som ej kunna efter
apas, Thes som nu spelar la belle Parfumeuse beskrefs med
yttersta förtjusning af Filip 7 och Becker som sett henne
har om dagen, Paola-Marie i Lille de M. Angot, etc. exc.
neo, hvars porträtt likasom de båda öfrigas jemt Croizette, Sarah
Hernan, Palli, helsa o.d. hänger i hvarje bodförsta på min
starkt om fr. Thunberg i Hfors med den skilnad att Thunda
hade något simpelt i utseende och spel, och Theo deremot unga
genom skalkaktigt och fint. Judic's porträtt skall jag skicka
någongång i vinter. Hon påminner litet ju obetydligt om
Hulda Bson är stor och välväxt och ser glad ut, pigg
och fiffig. Fich F. får lära bra mycket här i sin
genre. Jag tycker mycket om det parisiska sättet att spa-
sla theater: det är något så enkelt och okonstendt att
man, då man är alldeles ovan dervid och kommer från Att
säger: De ha ju alls ingen theatervana, de stå ju och
dra
gå ju precis svenska
på scenerverkommenniskor, och det fastän de äro
veckan är jag nere vid
Boulevarden om aftnarna 1/2 timmes väg fr. mig då för
har redan under
att träffa D. F. B eller han annan. Jag
de 4 månader jag varit i Paris litet varit mig med folk
hvisslet lyxen, grannlåten i bodförsterna o.d. – Hvad
isynnellet brons – och marmorindusten som fajans är
betena äro utmärkt representerar någo sådan finnes
ej annorstädes i verlden. – Sedan står man och hänger
framför konsthanda fönsterna der man får se utmär
ta saker. Utom vid boulevarden der Goupil (verldens
första konsthanda miljonär, Gérômes svärfar) har sin
stora butik, der en tafla blott exponeras i hvarje
fönster, som är beklädt med röda sammetsdraperier,
upplust af starkt uppfrån kommande gosssken, v.
finnes britiker längs hela Rue Sofitte, vidare
Nâtre dame de Lorette, le Petterier, och för resten öfver

allt. – Af danslokalen har jag besökt closerie des lilas
och Elysée Montmartre båda med vackra trädgårdare och rysligt
folk. Mabille har jag ej varit – det kostar 5 frcs och är
tråkigt sägs det. På Elysée kontmartre ser man alla
möjliga små arbeterskor, fleurister, modister o.d. dansa –
lefligt behagligt och lätt – för lätt ens våra nordiska begrepp
eken fransysk dans hade jag tillfället att se redan
i Antwerpen på sista kärnavalsbulen. Det är något
ei högst egendomligt att man ej kan göra sig ett begrepp den
utan att ha sett det. Jag förstår dock ej huru våra finska
damer, som hemska att så pryda med största smak jag
till Mabille och se på. De flesta som varit i Paris under
de sista åren ha varit der med bröders man och pappor
Om jag i tiden skulle gifta mig eller ha en fullvuxen dotter
så icke skulle jag föra henne dit, emedan jag ej vet hvar
till det skulle tjena. – Men det är nu engång så att man
i Norden tycker att allt i Paris har en underbart fin
prägel –. Jag påminner mig att fru Brummer ville att jag
som lefver bland ungda och hör folket tala, skull liter
några fraser af chic" natur. Efter protester gjorde jag
det, emedan jag visste att ingen förstod dem. Ehuru ej
svinaktiga voro de dock tagna från pöbelspråket, men
Fru Brummer tyckte icke distominder att "det lät så
fint". Det skall då Gud veta att fransmännen ej äro
fina!! och belgierna ändå mindre. Detta skojiga
talspråk infördes mycket under det utomordentligt
andra kejsardemet då Kejsarinnan, furstinnan mellerna
o.a taflade om att gå "chien, och "chic". En republi
kansk tidning citerade nyligen hvad Kejsarinnan sagt
sin stora bedröfvelse, då underrättelsen om slaget nu sedan
kom, och torde hennes ord bäst öfversättas på svenska med:
Gubben (Rouher) har schappat af; Kejsardöriset tycks vara åt
fänders! tusan plåtar!". – – Detta sätt än uttrycka
sig är icke rigtigt värdigt en kejsarinna. – I min
Correspondens till Dagbladet ser Mamma att den storartad
Baudryska expositionen är öppnad. Dessa dekorationer till
Nya Operans förer och taket i stora salen äro mästerliga
Några påminna stackt om Michel Angelo, Baudrys
deal. Det är ändå ett sätta arbete och fastän han
använde 8 år derpå, tycker man dock att han var
rit flitiga en utmärkt konstnär är det det är
säkert. De stora pendanterna tragedin och

komeden äro särdeles vackra. Den sistnämnde är framställd
på följande sätt. En gammal löjlig ful gubbe som ekläda
jag en lejonhud och spelar Herkulis, stortas af skratt
de genier och thalia ner från sin tron. Alla
skratta öfverallt titta glada små hufvuden
fram. Bakgrunden är han såsom på de flesta hem
en. Men huru det är tecknadt och det är ett nöje att
se på hvarje streck. Scenerna från Musikens histori
alla i öfver naturligt storlek äro bl.a.: David som spela
för Saul och skingrar hans svårmod, Salomes dans och
sång för Herodias, Orphias och Eurydice, Orphens död,
den heliga Cecilias dröm, fupiter och Chorbanterna,
o.s.v. – o. s. v. – De länder som spelat en rôle i den dra-
matiska och musikaliska konstens historia äro representera
af hvar sin allegori (allt öfvernat, storlek): Gypten, Rom,
Grekland, Frankrike, England. Tyskland och Spanien.
vidare de två stora taflorna: le Parnasse, der utom
de stora gamle man ser Mozart, Bach, Rossini
m.fl. samt Operans arkitekts Garniers och Baue-
dys egera porträtter, samt la Poesie en vacker
composition tydande på de skilda slager af pauri
episk, dramatisk, lyrisk. Jag skulle ej ha något
emot att ha gjort allt det der! Hvad det vore
roligt! – Har jag talt om polacken Rothstien.
Han är beskedlig men har underliga idéer. Vill att
Filip 5 skall lära honom säng, mot att han skall lär
F.flöjt, att jag skall lära honom rita, mot samma
ersättning, och Kleinen lära honom svenska allt mot
samma eviga flöjtspel. I sista söndags släpp jag honom
ej förrän jag lofvade måla hans porträtt. Han
kommer i morgon e.m (söndag hit. Jag gör det hastigt
och som han har ett ganska vacket ansigte, blir det
en rolig studie som icke kostar något i modell. Dock
är jag lof att ge bort den, emedan R. vill skicka
den till sin hjertanskar i Wien. – Visserligen har ha
lofvat ersätta mig med lektioner i flöjt men jag tror
att jag föredrager tysk ämneskrifning, ifall jag får
tid under vinter aftnarna.
Det är litet tråkigt
att vara ute med K. han talar alltid tyska ehuru
han kan franska, och något högt, så att alla menni-

skor titta på en med vreda blickar. Emellertid, trots
rine galenskaper är R. beskedlig och hygglig, har
studerat vid universiteterna i Berlin och Wien
och är nu tysk korrespondens i ett Baukbshus här-
städes. – Hos Passan har jag varit några gånger. Han
är ensam hemma i huset, hans mor som är sjuklig
i fins, hans bror på sitt kontor o. s. v. – På alla var
hängde porträtter af assaltistiska förfäder med äkta ty
pisk näsa om min. – Det ser ut som passans mor voro
förmögen. Sjelf får han stackars karl i November den
på sig kronans röda byxor och sedan 1 års tid från mor-
gon till qväll höra någonstans i landsorten poster les anarr
mes. en avant maaaarche. I sanning mycket
roliga utsyten – Ja vore värnipligten införd i Finland
så skulle jag just vid denna tid på börja på att lunka
på från morgon till qväll under Hasselbeaus eller
någon fältväbels kommande. Såsom elev vid Ecole der
Beauxarts, samt på grund af rekommendation har Bassa
fått blott 1 år. – Så är det i Ryssland med tror jag.
Tyskland kan också gena blott ett år som "freiwillige"
men då föda och kläde sig sjelf samt undergå en temmets
gen svår examen. – För några dagar sedan rasade här
ett förfärligt åskväder. Från kl. 11 till 4 på natten.
Jag är alls ej rädd för åskan men skalfde dock till
vid de förfärliga snällarna. Det var ljust som om
dagen af de låta blixtarna och ingen sof åtminstone
i Batignolles, der äskar också slog ned, ett stycke
härifrån och gjort en gammal gubbe blind och ett barn
lamt. Bleten har slagit nål tvärs igenom musen
som en bomb, ett stort rundt hål. Det är dock
fortfarande qväfvande hett, och då jag sitter och
skrifver i skjortärmarne vid öppet fönster, och den
varma aftonluften strömma in, tänker jag med med
lidande på Eder derhemma, som kanske ha det kallt
nu redan och t.o.m. måste eller-
– Huru går det med
Mille? Han har ej skrifvit en o.d. kommer han hit
eller ej? – Matthæi och Van Ryssen har ännu
ej hörts af. Lille Forsten har jag haft mycket
roligt med, bland på aftnarna. Han gör godt
främster i franskan, och har flere gånger opone

rat att vi skulle tala franska oss emellan. Det går till en tid,
men blir dock snart svenska af. Emellan landsmän går det
ej bra. Med Forsberg talar jag dock rätt ofta franska på
Louven t.ex. det är en vana som jag ej vet huru jag
fått. Forsbeig talar bra och flytande och krydde sitt ser
med pariserterna som har är mycket inriden i
Beckers bror är här, som jag förut sagt. Han är
för att säga sanningen bra tors och tråkig. Jag vet ej
om jag misstager mig, men så förefaller det mig
åtminstone. – Han litteratören icke professorn) uttrycka
sig trögt, hvilket redan är förargligt, finner ej sina
ord och utlägger och utbreder filosofiskt – sansadt lide
ralt – Helsingforsiskt-dagbladiskt om hvilken små
sak som helst. Det finnes en viss på förnuftet stödd,
sansad, upphöjd human bildning" som är så för-
nuftig, så följdrigtigt att den blir tråkig. Litet min
dre förnuft och litet mera esprit: när skola alla
lärda herrar lära sig det. – Brodren målaren är helt
annorlunda. Han är visst kontys men det gör ingentig
han är vanlig, glad och fiffig, och intresserar sig för
alt möjligt. – Det vore bra roligt om han fingo
permission ännu ett år, ty han är en utmärkt råd
rifvare, och en treflig sällskapsmenniska, och jag tror,
att han intresserar sig mycket för mig. I morgon
förde han få svar från Helsingfors, och jag är verklig
gen nyfiken och oroligt att på höra huru det går
Angfartyget Österbottens brand omtalas reda
i de franska tidningarne Journal des Debuls v. s.
Peysat sade genast då han läste om de tre skepp
som seglat förbi utan att hjelpa (deras nationalet
var ej angifven). det var då åtminstone icke
franska skepp! Jag måste säga, att jag var nog
Jag att säga: jag vet ej af hvad nation de voro
ty det är mer än en skam att i främmande
land måste tillstå. Det var 2 finska och svenskt skepp
som gjorde sig skyldiga till detta afskyvärdar
omenskliga brätt, denna lumpenhet, denna
uselhet som en man med heder rodnar
att omtala. Måtte hela den nordiska pressa
utpeka de tre kapperierna, ifall de bevisar

bröttsliga, som naturligt är, såsom de eländigisk
banditer, som han funde Guds gröna jord,
såsom söner ovärdiga Norden! Svärdiga menska
heten. Skrig förlåtas grymheter ty der äro alla
galna, men äfven i krig föraktar och skjuta
man en marsdör, en jeg sjut som plundra
de sårade men ej hjelper dem. – Något af de
tre glorrika skeppen hade ju uppfiskat varor
men icke menniskor – det är gräsligt.
Som Mamma ser skickar jag nu med ett kort för
ställande en bil af inre gården i Ecole des beaux att
Betänk att palatset är 3 ggr större än hvar som
på fotografin synes, att det dessutom finnes
flyglar, tvenne gårdar utom denna, och den sti

byggnaden åt gatan, att stora samlingssalen på
af Delaroches Hemicycle" det bästa denna stor
man gjort, att inre borggården är öfvertäckt nu
glastan och prydd i rik grekisk stil med
en utmärkt samling af flere 100 marmorsta
tyer, så ser mår nog att det är en skola sva
söker sin like i verlden. Den femte Oktober
kommer på inne borgjade ett monument att uppresas
de af skolans elever som stukat 1870-1871. samt
framförallt den ädle, snillrike Henri Regnault
byst med den enda inskrift Patrie. – 20 år
dren, lycklig, sina kamraters och sitt landt
stolthet, sin fars och sin fastmös glädje och sedan
falla för en preussisk kula efter att ha slagit
som en lejon – det är hårdt men
sigt var det lif dock han lefva fått
Om lif är bragte
Jag skall skrifva der till Dagbladet, och
Nu slår klockan 12. God natt älskade, god
Mamma, kyss och kräma mina systrar
helsa hjertligt Morbror G. Moster Faring barn
Tajta och Morbror August från
I
tte
Snart.
gratulera Morbr, innerhet den på lans födelse dag

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt fick vänta på Alexandra Edelfelts brev, därför kommer hans eget brev också senare.

    Alexandra Edelfelt
  • Utmärkt roligt var det att Johan Ludvig Runeberg tyckte om skissen i föregående brev.

    Johan Ludvig Runeberg
  • Calle Holms "flicka" är färdig; Adolf von Becker, Peyrot och Bassan säger att den är tillräckligt bra; han har flera gånger försökt göra läpparna med bara karmin, kinderna med sinober, ögonen rent blå och mycket stora med då liknar det bara de vackra flickorna som man ser på konfektaskar.

    Adolf von Becker Carl Holm Bassan Peyrot
  • Edelfelt vill försvara sig mot att morbror Gustaf Brandt klagat på att breven blivit tråkigare och slarvigare sedan han kom till Paris; breven får en prägel av det liv man lever; i Antwerpen hade han många vänner och stötte inte jämnt på landsmän, dessutom var han ovan vid utlandet och beskrev därför mycket utförligare vad han upplevde och såg.

    Pariisi Antwerpen Gustaf Brandt
  • De enda bekanta ansiktena som Edelfelt ser dagligen är Peyrot och Bassan; två gånger i veckan träffar han Adolf von Becker, Filip Forsten eller Oscar Kleineh och då pratar de mest om Finland.

    Suomi Adolf von Becker Filip Forstén Bassan Peyrot Oscar Kleineh
  • Finländarna läser Helsingfors Dagblad och diskuterar nyheterna, så Edelfelts brev hem handlar mest om honom själv, någon gång förirrar han sig in på politikens område.

  • Både Alexandra Edelfelt och morbror Gustaf Brandt känner till Paris, så Edelfelt har inte gått in för några utförliga beskrivningar av staden.

    Pariisi Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Musik hör Edelfelt sällan, någon gång går han på teater, men då enbart på talpjäser; "fruntimren" är alla på landet under sommaren; det eleganta Paris återvänder först i oktober.

    Pariisi
  • Det är svårt att göra en roman av hans vardag när den för närvarande ser ut som följande: uppstigning kl. 7, café au lait på restaurangen bredvid kl halv 8; arbete fram till kl. 12, frukost med Peyrot i Bouillon, därefter promenad och sedan tillbaka till arbetet fram till kl. 5, middag på biffstek, bönor och ost eller rostbiff, potäter och frukt, från halv 8 till 9 promenad med Peyrot, sedan läsning eller skrivning hemma till kl. 11 à 12.

    Établissement Duval Peyrot
  • Edelfelt har läst böcker från lånebiblioteket: Alfred de Musset, Erkmann-Chatriens "L’histoire d’un conscrit de 1813" och "Waterloo", han skall börja med Adolphe Thiers' Nap[oleons] historia.

    Waterloo Napoleon I Bonaparte Adolphe Thiers Alfred de Musset Alexandre Chatrian Émile Erckmann
  • På lördagen var Edelfelt med Filip Forsten och Oscar Kleineh på Dejazetteatern, den billigaste av de stora i Paris; de såg pjäsen "les femmes de Paul de Kock", den hade inget annat än namnet gemensamt med Paul de Kock; den gav en god bild av det glada Pariserlivet på 1830-talet, kostymerna var mycket äkta och påminde om dem i garderoben på Kiala.

    Pariisi Kiala Théâtre Déjazet Filip Forstén Paul de Kock Oscar Kleineh
  • Med Bassan har Edelfelt varit på Eldorado, det största café chantant [kafé med musikunderhållning] i Paris; där uppträder kuplettsångare som sjunger och spelar mycket bra; en alldeles förtjusande känd sångerska sjöng en patriotisk sång, "notre drapeau" [vår flagga], klädd i tricolorens färger; sångerskan var växt som bara en parisiska kan vara det: fyllig men smärt om livet [midjan], böjlig och ledig, elegant från huvud till fot.

    Pariisi Eldorado Bassan
  • Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.

    Adolf von Becker Sarah Bernhardt Sophie Croizette Anna Judic Christina Nilsson Filip Forstén Axel Bosin Charlotta Dorsch-Bosin Hulda von Born Louise Théo Adelina Patti Thunberg Clairette Angot Paola Marié
  • Ungefär två gånger i veckan är Edelfelt nere vid Boulevarden om kvällarna; han träffar Filip Forsten, Adolf von Becker eller någon annan; efter fyra månader i Paris har han börjat vänja sig vid folkvimlet, lyxen och "grannlåten i bodfönsterna"

    Pariisi Adolf von Becker Filip Forstén
  • I Adolphe Goupils butik visas endast en tavla i varje skyltfönster; Goupil är världens första konsthandlarmiljonär och svärfar till Jean-Léon Gérôme; konstbutiker finns längs rue Lafitte, Notre dame de Lorette, le Pelletier och lite överallt.

    Jean-Léon Gérôme Adolphe Goupil
  • Bland danslokalerna har Edelfelt besökt Closerie des lilas och Elysée Montmartre; han har inte varit på Mabille; på Elysée Montmartre ser man arbeterskor, florister och modister dansa behagligt och lätt, för lätt enligt de nordiska begreppen; Edelfelt såg "fransysk" dans redan i Antwerpen på karnevalsbalen; han förstår inte varför de pryda finska damerna i Paris går till Mabille; Edelfelt skulle varken föra fru eller dotter dit ”emedan jag ej vet hvartill det skulle tjena”; i Norden tycker man att allt i Paris har en underbart fin prägel.

    Pariisi Antwerpen Bal Bullier / Closerie des Lilas Elysée Montmartre Bal Mabille
  • Fru Hanna Brummer hade bett Edelfelt citera några "chica" fraser på folkets språk och tyckt att det lät fint; Edelfelt tycker inte att fransmännen är fina, och belgarna ännu mindre.

    Hanna Sofia Brummer
  • Det "skojiga" talspråket infördes i huvudsak under det andra kejsardömet då kejsarinnan och furstinnan Pauline von Metternich tävlade om att tala grovt; en republikansk tidning publicerad för inte så länge sedan ett citat av kejsarinnan då hon nåddes av nyheten om slaget vid Sedan: "Gubben (Rouher) har schappat af; kejsardömet tycks vara åt fanders! tusan plåtar!"

    Sedan Eugène Rouher Pauline von Metternich Eugénie Bonaparte
  • I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.

    Ranska Englanti Saksa Egypti lukumuistit Espanja Kreikka Parisoperan Wolfgang Amadeus Mozart Alexandra Edelfelt Michelangelo Paul Baudry Charles Garnier Gioacchino Rossini David Cecilia Orfeus Johann Sebastian Bach Jupiter Herkules Thalia Saul Salome Herodias Eurydike
  • Rothstein är en beskedlig polack men har underliga idéer; han vill att Filip Forsten ska lära honom sång, Edelfelt lära honom rita och Oscar Kleineh lära honom svenska i utbyte mot att han lär dem spela flöjt; Edelfelt har lovat måla hans porträtt, som Rothsthein ska sända till sin "hjärtanskär" i Wien; Rothstein har studerat vid universiteterna i Berlin och Wien, och är korrespondent i ett Bankhaus i staden.

    Berliini Wien Filip Forstén Oscar Kleineh Rothstein
  • Edelfelt har varit några gånger hemma hos Bassan, vars mor verkar förmögen men är sjuklig och vistas i Ems; på väggen hänger porträtt av israelitiska [judiska] förfäder; Bassan skall i november göra värnplikt; om värnplikten var införd i Finland skulle Edelfelt få börja lunka på från morgon till kväll under Hasselblatts eller någon fältväbels kommando; tack vare rekommendationer och att Bassan är elev vid École des Beaux Arts behöver han bara tjänstgöra ett år; samma borde gälla i Ryssland och något liknande har de även i Tyskland.

    Suomi Venäjä Saksa École des Beaux-Arts Euroopan valuuttajärjestelmä Bassan Hasselblatt
  • För någon natt sedan rasade ett förfärligt åskväder; ingen sov åtminstone i Batignolles, där blixten slog ned och gjorde en gubbe blind och ett barn lamt; det är fortfarande kvävande hett.

    Batignolles
  • Kommer Mille (Emil) Cedecreutz eller inte? Edelfelt har inte hört ett ord från honom.

    Emil Cedercreutz
  • Frédéric Matthæi och Jozef Van Ryssen har inte hörts av.

    Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Edelfelt har haft mycket roligt med Filip Forsten ibland på kvällarna; Filip gör goda framsteg i franskan även om han och Edelfelt oftast svänger över till svenska när de umgås.

    Filip Forstén
  • Rätt ofta talar Edelfelt franska med Nils Forsberg på Louvren.

    Louvren Nils Forsberg
  • Adolf von Beckers bror (litteratören inte professorn) är i Paris; han är torr och tråkig, och gör filosofiskt-sansat-liberalt-Helsingforsiskt-Dagbladiska utläggningar om vilken småsak som helst.

    Adolf von Becker Hugo von Becker
  • Adolf von Becker är visserligen konfys men vänlig, glad och fiffig, utmärkt rådgivare och trevlig sällskapsmänniska; han intresserar sig mycket för Edelfelt; Edelfelt hoppas Becker får förlängt sin permission ännu ett år; följande dag borde han få besked från Helsingfors.

    Helsinki Adolf von Becker
  • Det har skrivits om branden på ångfartyget Österbotten i Journal des Debats; tre skepp hade seglat förbi utan att hjälpa; Peyrot kommenterade att skeppen inte åtminstone var franska; Edelfelt skämdes för mycket för att upplysa honom om att det var två finska och ett svenskt skepp som var de skyldiga till detta "avskyvärda, omänskliga brott".

  • Edelfelt skickar ett fotografi av innergården i Ecole des Beaux Arts; den stora samlingssalen pryds av Paul Delaroches "Hemicycle"; den 5 oktober kommer man på inre borggården att resa ett monument över skolans elever som stupade i kriget 1870-71, samt en byst av den snillrike Henri Regnault med inskriften "Patrie" [fosterlandet].

    École des Beaux-Arts Paul Delaroche Henri Regnault
  • Edelfelt ska skriva om invigningen i korrespondensen till Helsingfors Dagblad.

  • Klockan slår 12, Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar till systrarna, Morbror Gustaf och Moster Fanny Brandt, Tajta (Fredrika Snygg) och Morbror August Streng.

    Alexandra Edelfelt Fanny Brandt Gustaf Brandt Fredrika Snygg August Streng
  • *Edelfelt har glömt att köpa kartan åt Morbror Gutstaf Brandt, men ska göra det snart; han sänder försenade födelsedagsgratulationer till Morbror Gustaf.

    Gustaf Brandt