Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

porträtt (konstverk) amerikkalaiset ateljeet flaamit irlantilaiset Jumala kirjeet kuolema kuvitus majatalot naiset opinnot osoitteet ranskan kieli ravintolat ruoka sanomalehdet talous tulevaisuus vuokra-asunnot

Paris 30 November 1874.
Älskade Mamma.
Just nu hemkommen från andra Seine
Atte A REINERE
alter de (det för att till så domar
bref, men porträtten stugan sig med. Jag
kl. 12 dag är de konnade Mamman seret äro
ändå detta menaden gången en fick
räkning och ens reskar jag för mig annat utnämn
de om den såsom den sistorfvigtig till med dag
de från de franska bragt. Arnar Berligen
utmat i dag mera sagdtagets med den
der derigenom allt jag i der den ångrat af
Mamma från berdar och krek. Underrättet
om andra taflan del Spes Leder han fick
för der engel anledning i telef
etter Paris liften bilder för honom att annat
nu och har jag mycket slippa sig till det
na mig ondt om fråstad vara såg nyttig
men eller mig fara men den af att gå
ärarne attenting af alla nog
middag den farliga mig som alltig mot
emot ge de bott. Denna af er. Holgånger
tartet prangerad och liten den sig
ter allde de de en s
tesses visa att han skall han visar det

at sin egen energi och sitt eget arbete, för
en som många andra ofta en lång och
redan stenditer på en osäker tjenst i
dahens och alltid skulder, skulder skulder.
Jag stackar. Gud af allt mitt hjerta
orför att det gått mig så bra som det gått
och då jag eftersinnar har jag verkligen
hjertligt bra många af lyckans försoner.
atet så studera fritt att få odeladt egna
sig var det man med själ och hjerta om-
fallar om sålunda alltid hålla sinnet unget
och att ha en leende framtid i perspekt
det är den ovanlig lycka. Det är sannt att
göra en såsom kort kan vända blade
att jag ännu kan få stora motjängar
och bättre säger, men ett står fast, att
jag kraft en lycklig ungdom, att jag njutet
albat och kännt mitt hjerta slå varmt
och modigt att jag engång lefvat. De
senare sina, framgångar jag haft i Ecole
der Beaux Arts har åter gifvit mig
friskt man måtte vår Herre, som
förmår alls, låta mig lefva så län-
ge att han utföra det jag nu dröm
mer om, att jag engång för min mor
a
t
ger
der
ha
fr
hr
gör
All
der
e
ett.
11.
läs
ster
mi
för

lös
ör
a
he
att
l. 2
i
ser
e

och mitt land i form och jag kan visa
hvad jag kännt inom mig tusen och tusen
gånger har ute i konstens förlofvade lär
der, när jag stått framför de odödliga
flamländarnes verk! – Weir och jag
ha haft otur med vår modell. Hon tyckes
vara bortskämd med betalningen och har der
före sagt att hon är sjuk, något som jag ej
tror, utan hon poserar helt säkers för nå-
gor som betalar henne mera. Vår studie
blef sålunda lemnad i hälften. Jag har
derföre under denna vecka hos Weir
börjat ett litet porträtt af Bates och
ett större af Weir. Det senare föreställa
W. i Tökmössa och grannt utstund rökrock
läsande i en bok – mera äro betraktas som
studie. Dessutom har jag på en för-
middag smort ihop den skizzer som jag kan
förut talat om. – Den ena skulle föreställa
en scen från Sveaborgs
kapitulation. En vår-
afton, då man ser
de vapenlösa finska
soldaterna draga bort
i spridda skågor från
den till frendag öfver
lemnade fästningen, hvilka
som ett makt påtande
monstren hvilar i har

grunder, ser man två
inska soldater, som
säga det lära gamla

fästet ett sista farväl. En gammal hvilkare soldat har satt
sig ned i snödrifvan vid en närbelägen strand) Blekholmens t. ex.
och lyfter med hörelse handen mot svens gamla borg,
Hans ansigte uttrycker den djupaste smärta. Baka
honom står en ung, ljushårig finsk krigare. Han vill
se åt denna olyckliga fästning, han stirrar framför
sig och knyter rampagligt handen om den käpp som
fienden gifvit honom i stället för hans förra vapen,
och öfver den andra knytnäfven är färdig att slå
till; – det blir svårt att måla då nästan allt be
ror på uttrycket. – Hvad tycker Mamma om idéer
dden andra skizzen är för en aqvarell, en slags illust
tion till scenen från Rejina von Emirite i den först
bagarna hurrak, kamrater skall Finland ha. Scenen
på borggården i ett gammalt slott. Finska soldeter.
Elghudskyller ha lagrat sig kring att stort ekbord.
och låta sig Rhendrufvans saft väl smaka. En lustig
Larsson har ställt sig upp på bordet och de andra
höra med alvar på hans visa. – Några unga

officerare dicka skalla med hänförelse
Weir har alltjemnt under denna vecka gått ihop med
mig att jag skulle flytta med honom. Dumt att han ej kom
fram med det förrän jag hyrt mitt rum. – Han har en
rymlig atelier och de sofrum Rue Pont de Lodi 5,
trappor upp betalar 400 frcs och 10 frcs för service
hvilket gör att det för mig blefve 200 och 5 för upp
nin. Vildare har han ateliern fullt möblerad, och
jag skulle ej behöfva köpa ett dag till. Men säng, tvått
anstalt, skrifbord och 8 stolar skulle jag ha för min
enskilda del som jag då skulle ha en prägtigt atelier
med stor kamin, Weirs manfaldiga stotografier, otska
gar och gravyrer kunna väggarna hans draferier, kostym
o.a. att tillgå, så vore det en stor fördel för mig. Weir
är dessutom en pojke som jag tycker mycket om.
Han är genomffisk och sina i uppfattning och smak
är exemplansk i sitt lif, är talangfullast af alla
amerikanarne hos G. och flitig. – Han är förlofva
och dyrkar sin fasttmo, hvars porträtt (en liten
amerikansk blondin) han hvarje morgon pryder
med blommor, tillhör en stor huritarlsk familj.
han tyckes vara mycket bunden vid och här ett
refligt och stade gladt lynne. – Med ett ord, något som
påminner om de amerikanska gossar som Bercher
Ston skildrat. Hon tycker och mig och påstår
att han ville bo endast med mig, icke med Batas
på att halfver ateliern
som också aspirerat
Frågan är endast att bli fri från mitt nu-
arande logement. Jag har hört af erfarna att jag
kunde flytta om jag ville redan i December, mu-
dan jag ej gjort något kontrakt. Då ensamheten ej

har något tilldragande för mitt lynne,
skulle det ej det ringaste kosta på mig
att dra hädan från mitt rum har Rue Cassen
der jag bott för liten tid för att bli rigtigt
hemmastadd och som ändå ej kan tjena
mig till atelier. Jag skall tala med con-
ciergen om möjligheten att flytta. Här
i Paris finnes dock så många underbara
bestämningar angående hyrandet af rum,
att det nog kan hända att jag får bli qvar
målgré moi, äfven om jag skulle säga upp
mig nu. – Jag tänker att det vore nyttig
att bo tillsammans med någon som har
fullkomligt samma intressen som jag samma
tidsindelning samma arbete, – och detta kun
de kanska äfven afhålla landsmän. Som sagdt,
jag, som alltid tyckt om att bo ensam, har
ju dock kommit förträffligt öfverens med
vännen Mille, och tror derföre att jag äfven
skulle göra det med Weir, en af de öppnaste
och präktigaste unga man jag känner.
De ekonomiska fördelarin vore visserliga
icke alltför stora, men dock kännbara för
min kassa, och detta bör ej heller förbiser.
Bates är litet mankerad öfver Weirs

förslag, men W. säger att han ej ville bo med
den kriticerande Bates för allt i venden så
mycket han annars saker värde på honom
Dessutom står B. betydligt under Is i artistiska
utveckling och det är alltid tråkigt att ha
en nybörjares kludd under ögonen. Den herter-
liga Bates har som Mamma vet ej går genom
Concoursen, och blef i täflingen, måleri en
bland de sista. Han är derföre sina på
Gérôme och plågar mig alla dagar mig sina
feremiader. – Jag går till Bonnat, den endas
som kan måla i Paris" säger han på gå jag
bonnat, är mitt råd. Ja men det är så mycket
dyrare der, och jag har ju dessutom sådan batalet
50 frcs för inträdet i Go atelier, balen stafflig och

otal och skulle få betala samma sak hos Bonnat
på så gå ej till Bonnat utan blef här! Gerôme
kan ej se färgen som jag, han begriper ej dess dju-
på poesi, som man gör det i Antwerpen, heter
Res då till Antwerpen får jag
det en annan dag –
säga, Ner jag stannar här i härmen, men en usel sko-
så är det. Jag har rådt honom att föst lära sig allt
hvad man kan lära hos Gérôme och sedan följ.
sin egen genius. Det vill han ej heller. Ni
har han och en irlandare (också en af de knodrander
fattat det ljusa beslutat att gå till Wespel på tre,
månader och börja måla italienska saker. Jag vet
hvarföre Italiens luft skulle sätta i dessa her
har hvad de ej kunnat i Paris, men enligt med
tanke bör man innan man målar taflor kunna
litet teckna och måla. Det är synd att Batit
skall ha så underbara idéer i konst, ty det är
annars en särdeles intelligent ungdom – ytterst
– Caviens studier

amerikansk och excentrisk-
arkitekter hafva ännu ej börjats. Han sysslar först
farande med jämnförande forskning ang. värdskorpris
na, och hvar gång vi se hvarann, har han alltid han
hit någon ny restaurant, der man får biffsten fler
centimer billigare och ungefär 1 tum predare, samt
mycket mera potater än der jag åter eller det
30 eter bocken, och då stora dugtiga glas, eller
smörgåsar för 10 etis stycket o.s.v. d. 3
franskan vill ännu ej gå det ringaste.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har just kommit hem från andra Seinestranden, där han hälsat på Adolf von Becker.

    Seine Adolf von Becker
  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; Mammas brev är utgångspunkter i hans tideräkning.

    Alexandra Edelfelt
  • Det var bra att Edelfelt fick Helsingfors Dagblads växel; det räddade honom ur ekonomiska knipa och Alexandra Edelfelt från besvär.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt är uppskakad över "gubben" Samuel Antells död för Axel, Edvard och Selma Antells skull; de Antellska barnen står nu mitt i en talrik släkt som aldrig varit annat än egoister; Axel är nu hänvisad till sin egen energi och sitt eget arbete, för att efter en lång och ledsam studietid få en osäker tjänst och alltid skulder, skulder, skulder.

    Axel Antell Edvard Antell Samuel Antell Selma Antell
  • För egen del tackar Edelfelt Gud för att det gått honom så bra som det gått; han har fått ägna sig åt det som han med själ och hjärta brinner för; även om motgångar och bittra sorger väntar honom har han ändå haft en lycklig ungdom; hans framgångar i École des Beaux Arts har på nytt gett honom friskt mod; han drömmer om att en gång få visa Alexandra Edelfelt och sitt land vad han känt inom sig då han här ute i konstens förlovade länder har stått framför de odödliga flamländarnas verk.

    École des Beaux-Arts Alexandra Edelfelt
  • Julian Alden Weir och Edelfelt har haft otur med sin modell; istället har han börjat ett litet porträtt av Dewey Bates, ett större av Weir, och två skisser; den ena är en scen från Sveaborgs kapitulation, i förgrunden ses två finska soldater på en närbelägen strand (t.ex. Bleckholmen) ta ett sista farväl av fästningen; tycker Alexandra Edelfelt om idén?; den andra skissen är en illustration till scenen från Regina von Emmeritz i "Den första bägarn hurrah, kamrater skall Finland ha".

    Julian Alden Weir Dewey Bates Regina von Emmeritz
  • Akvarellskiss: Sveaborgs kapitulation.

  • Julian Alden Weir har försökt övertyga Edelfelt om att flytta in med honom i hans ateljé med sovrum på Rue Pont de Lodi 5; Edelfelt tycker mycket om Weir, han är den mest begåvade amerikanen i Jean-Léon Gérômes ateljé; Weir har en fästmö (en liten amerikansk blondin) och tillhör en stor puritansk familj; han påminner om de amerikanska pojkar som Harriet Beecher-Stowe skildrat.

    Jean-Léon Gérôme Julian Alden Weir Harriet Beecher Stowe
  • Julian Alden Weir vill bo med Edelfelt och inte med Dewey Bates; frågan är bara om Edelfelt kan bli fri från sin nuvarande lägenhet; i Paris finns så många underliga bestämmelser om hyrande av rum; Edelfelt som alltid tyckt om att bo ensam, har ju ändå kommit "förträffligt öfverens" med vännen Mille (Emil) Cedercreutz och tror också att han komma det med Weir.

    Pariisi Emil Cedercreutz Julian Alden Weir Dewey Bates
  • Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.

    Pariisi Italia Antwerpen Napoli Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Dewey Bates Léon Bonnat
  • Karl Alfred Caveen har ännu inte börjat studierna i arkitektur; han sysslar fortfarande med jämförande forskning beträffande värdshus- och restaurangpriser; franskan går fortfarande dåligt.

    Karl Alfred Caveen
  • *Mille (Emil) Cedercreutz kan berätta om Julian Alden Weir; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt och syskonen godnatt.

    Alexandra Edelfelt Emil Cedercreutz Julian Alden Weir
  • *Edelfelt ska med nöje söka upp Tante Adelaide Leuhusens syster; han hälsar till herrskapet Leuhusen och den vänliga Eljert Mobeck.

    Adelaide Leuhusen Pauline Ahlberg Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • *Edelfelt ska snart skriva ett kondoleansbrev till Axel Antell.

    Axel Antell
  • *Edelfelt hälsar till Leonard Serlachius och ber honom skriva om sin resa; Lulle (Julian) Serlachius borde i dagarna få brevet med Mille (Emil) Cedercreutz hälsningar.

    Alexandra Edelfelt Emil Cedercreutz Julian Serlachius Leonard Serlachius
  • *Philip Forsten är mycket med sin vän sångaren de Mazy.

    Filip Forstén de Mazy
  • *Följande kväll ska Edelfelt börja en korrespondens för Helsingfors Dagblad; han vet ännu inte vilket ämne han skall skriva om, men i Paris hittar han väl alltid på något.

    Pariisi