Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

I en interiör med neutral bakgrund – till vänster i mörkt gråblått, till höger i ljust gråblått – sitter i en brun länstol en gråhårig dam i svart klänning och svart spetsmössa. Vänstra handen vilar på stolens armstöd, den högra med en pincenez i famnen. Knäfigur i fas åt höger. 107 x 79. Signerad: Albert Edelfelt 1894. Påbörjat på Haiko sensommaren 1893, målat i Helsingfors vårvintern 1894 samt fullbordat (händerna och ansiktet retuscherade, den ursprungliga helbruna fonden förändrad till den definitiva) på Haiko juli–augusti 1894. Porträttet hängde ikonstnärens arbetsrum i Helsingfors över skrivbordet. Skänkt 1934 av Fröken Annie Edelfelt till Borgå museum.

Esiintymiset kirjeissä

Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Epävarma yhteys I går var jag på en konstnärsfest med damer. Stämningen var entusiastiskt indignerad t. f. af riksdagens nedriga beslut att tvärt emot alla arkitekters vilja brygga riksdagshuset på Helgeandsholmen bakom butikerna på norrbro. Gunnar Wennerberg var der, rasande också han. Jag talade mycket med honom – han var trefligare än sist, under den goda stunden med brodren. Han talte om Magdalena om Mammas Pasteurs och Kurténs porträtt och sade mig saker som voro granna och som Mamma skulle ha hört med stolthet. Han, Nordenfalk, Björck m. fl. vilja nödvändigt ha min altartafla hit.

Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Epävarma yhteys Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel – Epävarma yhteys (A propos – Mamma har helt och hållet vunnit gumman Estrups hjerta, hon talar bara om hur "yndig" Mamma måste vara. Hon är för resten rolig, gumman, mera humoristisk än hennes döttrar) – Epävarma yhteys Salongen på Champ de mars öppnades i förrgår, 24 april, således 14 dagar tidigare än annars. Jag är bra ledsen att ej ha fått vara med. (Sedan 17 år har jag utställt i Paris och sett alla salonger) men både Pasteur och Krohn ha sagt att jag icke bör låta tillfället att måla prinsessan Marie gå mig ur händerna, – båda försäkrar att jag får både heder och nöje af det. – Hon ligger så briljant för dig, netop, säger Krohn. – Hon vill också se Mammas porträtt och jag skall ta det med mig ditupp i öfver morgon.

Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Epävarma yhteys Mammas porträtt beundras allmänt – jag skall endera dagen ta det med mig till prinsessan som önskar se det.

Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Epävarma yhteys – Det herrliga vårvädret, sommarvädret dessa dagar har alldeles gått förlorat för mig genom mina omsorger och sorger för mina porträtter och mitt görande och låtande. Det är ej roligt att måla porträtter af andra än dem man önskar måla sjelf – de sjelfvada porträtten, såsom Mammas och prinsessan Maries gå också som af sig sjelfva, mycket lättare, och bli mycket bättre än de andra.

Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6. kesäkuuta 1894
I grunden är jag nöjd att ej ha utställt Mammas porträtt ännu – jag kan med en timmes arbete förbättra det så att det blir rigtigt bra också som konstverk. Den bruna fonden är nu försvunnen och en mörkgrön i stället gör god effekt. –

Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
– Hvad det vore rysligt roligt att få några underrättelsen om Eder, och om taflorna i Helsingfors. Hvad säger man om Sorgen, om Mammas porträtt om Sjöberg, om Sveaborg – hvad om Galléns underliga, hybrida fundering. Jag hoppas till Gud att ni alla måtte få vara friska och raska. Jag tänker hvarje ögonblick på Er, och skulle ge mycket för att kunna sitta hemma och prata en stund nu i skymningen.

Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?

Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Farväl älskade Mamma – måtte Ni hålla er friska och raska. Talte jag om att Dagnan tyckte mycket om Sorg och snölandskapen. Deremot mente han att Mammas porträtt var litet fatigué, i färgen och att man sett det andra, också i svart med grön bakgrund. Farväl som sagdt – tusen helsningar till alla från Mammas Atte.

Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
Alla, utom Dagnan, har rådt mig obetingadt att utställa Mammas porträtt. Visserligen är det litet petigt måladt – men jag tror att den stora enkelheten i uppfattningen ändå är en god och ovanlig egenskap.

1sta April 1895 1. huhtikuuta 1895
Jag hade också den glädjen att i dag ha Besnard och amerikanaren Alexander här B. tyckte mycket om denna lilla tafla, och om Mammas porträtt som han ansåg vara så ärligt målad Alexander tyckte också att jag nödvändigt skulle ställa ut det. Jag får 7 taflor på det sättet. Geber skickar 16 af Svenska bilder efter mitt urval (Christinas död, Rudbeck, Fru Lenngren, kuriren (alla) m.fl. – som jag skall låta infatta i en ram.

Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Nu har igen två dagar gått innan jag fått tillfälle att skrifva till mamma och tacka för mammas trefliga bref i förrgår. Jag hade just då så många jern i elden emedan jag skulle skicka in mina taflor då, dessutom tigga om uppskof med Snoilskyteckningarna (hvilkas ramar ej hunnit bli färdiga) Samt för Madonnan hvars draperier jag ej är nöjd med. Uppskofvet beviljades med största älskvärdhet, och jag njuter af att ej mera vara så der jagad som ett villebråd.

Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Talte jag om att Roll begagnade ett så stort ord som "tout simplement admirable" om min tafla Sorg. Mammas porträtt tyckte han också om ehuru han medgaf att jag målat bättre ofta förut. Men enkelheten i det hela frapperade honom såsom en förtjust. Någonslags bäfvan för Salongen har jag ej denna gång – jag vet att der ändå finnes något i hvad jag gjort, åtminstone ärlighet och god vilja.

Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Om söndag få vi se våra taflor – om tisdag ta vi emot Felix Faure (Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif) i Champ de Mars, om onsdag är le Jour de Vernissage.

Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Jag fick många complimenter af alla dem som voro der. Mammas porträtt har mera succès här än i Helsingfors. Jonas Lie, (i går på vernissagen) höll långa tal öfver det. Det var mycket briljant i går – utomordentligt vackra fruntimmer och toiletter. Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag. Georges Hugo och hans vackra unga fru (född Menard-Dorian) voro mycket betagna i min utställning.

Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
Mina taflor i år tyckas verkligen ha succès, teckningarna likaså.

Paris 2 maj 1895 2. toukokuuta 1895
Jag skickar med en hel bunke tidningsutklipp – mamma kan deraf se att jag har "une presse excellente". – Om några, t.ex. New York Heralds ytterst smickrande omdöme kunde komma in i N. Pressen vore det bra. Är icke Mamma stolt när Mamma läser sådant? Jag vet att bara en del är sann af berömmet och jag har lyckligtvis ännu min ungdomskänsla vid hvar Salong! Det här är ingenting men i nästa år skall det bli bättre.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.