Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Kejsaren är återgiven i "grå kort hemrock" mot bakgrunden av ett gobelängtyg, tecknat av Walter Crane. Halvfigur i naturlig storlek. Oljemålning. Omkring 75 x 55. Målat efter naturen i mars–april 1896 i Vinterpalatset i Sankt Petersburg på betsällning av kejsaren samt av denne skänkt åt Kejsarinnan Alexandra, i vars budoar i Zarskoje selo det upphängdes.

Esiintymiset kirjeissä

Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Han gaf mig ett uppdrag – (i målning, naturligtvis), som är ytterst hedrande för mig, men som han bad skulle bli emellan honom och mig. Således ej ett ord om något.

Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17. maaliskuuta 1896
Som jag i mitt förra bref antydde har jag något att måla åt Kejsarn, något som han bad mig icke tala om tills vidare – detta sysselsätter mig nu, endera dagen, i morgon eller öfvermorgon skall jag gå dit upp med det. Får se om jag kan ta betalt för det åtminstone! Jag blir aldrig rik och kan aldrig göra kupper à la Flameng. – Då jag ser hans alldeles olika porträtter der kläderna äro bra, men ingenting annat, och tänker på de pris 10 tusen, 20 tusen o.d. som han fått, så beundrar jag hans aplomb. – Emellertid är det ju utmärkt bra att Kejsarn tycker att detta är det bästa porträtt af honom, bedt mig komma när som helst o.s.v. – Detta väcker en helig vördnad hos alla här. Vous avez donc des petites entrées aussi! Min prestige stiger enomt sedan några dagar.

Petersburg lördag 28 mars. 28. maaliskuuta 1896
Kl. 2 tog jag mod på mig, likaså frack och ordnar, och gick till min herre och Kejsare. – Alltid i lifvet bör man "S'adresser au Bon Dieu, plutôt qu'à ses saints". – Jag blef ganska rigtigt emottagen, lika vänligt som alltid. Han gaf mig nu lof att tala om "hemligheten" som jag gått och tjufhållit på t.o.m. för Er. – Det är helt simpelt att det andra porträttet, som jag nu gör är bestäldt af honom sjelf – det enda han vill är att jag icke skall tala om hvem som skall få det – och det gör jag ju ej nu heller. Han är emellertid mycket nöjd, och ser med välbehag på det. – Gaf order att lemna ut åt mig ett stycke af ett engelsk gobelintyg som han gerna ville ha till bakgrund (teckning af Walter Crane). Som jag gerna ville skjuta upp den sista séancen till efter påsk (för att kunna komma hem i ro och visa Eder mina 2 kejsarporträtt, frågade jag om jag ej skulle få låta porträttet torka nu på 14 dagar. – Mais ce serait si bien si vous pouviez le finir pendant la Semaine Sainte – Nous pourrions être nu peu tranquilles alors – tandis qu'après Pâques je n'aurai pas une minute à moi. Venez donc mercredi, jeudi et vendredi si vous voulez, toujours à 2 heures. – Jag tror att jag behöfver måla bara på skärtorsdagen, och så är det färdigt, hoppas jag med Guds hjelp. Men är icke allt detta hyggligt af honom? Nu ser Mamma att om jag också våndats och väntat litet, så har jag i alla fall ej gjort det förgäfves, då jag ensam fått en sådan der intim beställning – Kejsarn i grå kort hemrock. – Det bevisar ju att de tycka om mitt sätt att uppfatta honom. Alla, som sett porträttet, t.o.m. de ryska målarne, som Gud nå's så visst icke äro några aristokrater, tycka att jag fått fram det fina och goda hos honom, det aristokratiska i bästa mening. Naturligtvis ber Jag dem bestämma priset, när tiden blir – jag kommer nog icke att ångra det. Flamengs tillhuggna priser äro ett vanligt konversationsämne bland hoffolket. Är Kejsarn nöjd, så kan det hända att han betalar une grosse somme – och mycket nöjd är han fortfarande. Kejsarn bad mig t.o.m beställa ramen för att få det hela rigtigt i stil och konststärligt. Mina séancer hos kejsarn väcka folks förvåning – Mamma skall veta hvad kejsarn är här – Gosudár, – ett ord som alltid nämnes med en slags bäfvan, sjelfherrskare öfver ett hundratjugo miljoner menniskor! Och när jag ser honom, talar med honom och hör honom, så glömmer jag alldeles allt detta. Han är så ytterst vänlig och naturlig, språksam och ungdomlig att jag måste göra den största ansträngning för att få mig att begripa att han är Gosudár och tsaren. Rjepin har varit här och sett mitt senare kejsarporträtt – han tyckte mycket om det – men jag börjar frukta att folk har rätt som säger att han ej är att lita på. Om tidningarna vilja tala om att jag håller på med ett porträtt af Kejsarn, bestäldt af honom sjelf, så må de göra det, ehuru jag hellre ser att de låta bli tillsvidare.

Petersburg, onsdag 22 april 96. 22. huhtikuuta 1896
Fru Etter var här med Lily, fröken Oseroff o.a. i förrgår – hon tyckte mycket om kejsarns porträtt.

Petersburg fredag 1896 24. huhtikuuta 1896
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.

Petersburg tisdag. 27. huhtikuuta 1896
Nu är jag i en sådan "hurry" igen att jag ej vet hvart jag skall vända mig. – Bråk med Kejsarns ram som i sista minuten måst göras om alldeles, så att judpolacken Volkoviski sitter uppe hela natten och skär. Bråk med permen, som nu, Gudskelof blir bra – Lilla Reuterskiöld är så godt som färdig. – Fru Runeberg likaså, men detta sista tar mera tid än man kan ana. Och när när skall allt detta göras. Sista fredags var det stor slutfest på aqvarellisternas förening (här på akademin) – Storfursten Wl. var der. och jag fick halfva aftonen sitta vid ändan af bordet med honom och Tolstoi – Han sade mig bl.a. att krona och chiffer ej borde ifrågakomma på ett så intimt porträtt, och som just detta var färdigskuret redan, och som just detta var särdeles utfört, så gråter Volkoviski nu när allt detta måste skäras bort.

Petersburg onsdag. 28. huhtikuuta 1896
Jag för sjelf taflan till Zarskoe om Söndag eller måndag. Mischa Volkoff var här och gaf sin välsignelse åt mitt måleri.

Moskva – måndag. – inne på juni redan 96 1. kesäkuuta 1896
Kejsarns porträtt har blifvit betaldt, men ej med 5000 utan med 3000 rubel – detta är nu den goda Tolstoys fel, som ej insisterade på 5000 – utan sade till Worontzoff att 2000 är mitt vanliga pris och att kejsarn naturligtvis skulle betala mera. Tolstoj är ganska skamsen och flat, och lofvade ännu reparera saken. – Liphart har näml. för ganska skrala porträtt fått 3000 rubel, och för alldeles usla landskap har Kejsarn betalt 5. – Men jag har ej tur i pengar, och kommer aldrig att ha. Jag tänker nu att Stanislai, som kommer att kosta något hundratal rubel, alldeles förhindrar ytterligare påstötning från Worontzoff.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.