Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Förändrad variant av H685–686. Stallsinteriör med Maria i helvit dräkt; hon är mer nedböjd över barnet i famnen än i de tidigare kompositionerna. Ljuset som strålar från barnet är intensivare, kompositionen mer stiliserad. "Bakom henne går väggen hrisontalt, och i fonden synes Betlehem i månsken med tindrande stjärnor" (Middagshöjd, 193). enskilda detaljer ommålades något senare av Edelfelt. Oljemålning i litet format. Målad i Paris mars–april 1895. Såld i Paris våren 1895 för 2 000 francs.

Esiintymiset kirjeissä

Paris 21 mars (mi-carème) 95 21. maaliskuuta 1895
Jag har börjat arbeta "värre" igen har modell alla dagar för kung Fjalar, Pehr Brahe och en ny variant af madonnan – Jag var näml. förargade öfver att min Madonna på cerclen såg så enfaldig och likgiltig ut. Jag börjar derför för min egen skull på med en annan.

Paris 23 mars 1895 23. maaliskuuta 1895
Ja, saken är den att jag, dumt nog städslat modeller för hela denna vecka. Jag stiger upp före 7, är kl. 8 på ateliern går hem på en timme och fortsätter till kl. 6 – jag gör ej om detta ty man anstränger onödigtvis tankepunkten.

Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
Jag arbetar mycket flitigt på Madonnan den nya – målar Betlehem i bakgrunden i månsken. Hon är klädd i hvitt – . Jag stiger upp kl. 1/2 7 alla dar, tar en afrifning och klär mig tyst för att ej väcka Ellan, går så och dricker kaffe med min son kl. 1/2 8 och 8 är jag på ateliern. Man hinner med så mycket på det viset. Får se huru denna tafla blir. Jag har ett 5 veckors barn som jag målar af.

1sta April 1895 1. huhtikuuta 1895
Jag har arbetat alldeles som "i ungdomens vår" d.v.s. som en galen menniska dessa sista dagar, varit förtviflad, och brutit sönder penslar – blifvit tröstad af modellerna men icke af Ellan som hela tiden varit emot att jag skulle börja om Madonnan igen. Men jag vill göra henne bra en gång. Jag hade också den glädjen att i dag ha Besnard och amerikanaren Alexander här B. tyckte mycket om denna lilla tafla, och om Mammas porträtt som han ansåg vara så ärligt målad Alexander tyckte också att jag nödvändigt skulle ställa ut det. Jag får 7 taflor på det sättet. Geber skickar 16 af Svenska bilder efter mitt urval (Christinas död, Rudbeck, Fru Lenngren, kuriren (alla) m.fl. – som jag skall låta infatta i en ram. Nog är det förargligt att då man känner sig verkligen inspirerad, man då skall vara klofbunden af något så uselt som oljefärg – denna förfärliga smörja som svartnar och härsknar – och som ändå kunde tjena Rembrandt att framställa det herrligaste ljus i himmelen och på jorden – Jag tycker det är så ståtligt sagdt af Ch. Blanc då han beskrifver "la ronde de nuit" au premier plan deux officiers – l'un est habillé de rouge, l'autre est habillé de lumière. – Hvarför skall jag icke ha något af de der få verkligt stora, de lyckliga! – Hvarför kan jag ej trolla som Rembrandt, hvarför är jag en borgerlig lus!!

Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Nu har igen två dagar gått innan jag fått tillfälle att skrifva till mamma och tacka för mammas trefliga bref i förrgår. Jag hade just då så många jern i elden emedan jag skulle skicka in mina taflor då, dessutom tigga om uppskof med Snoilskyteckningarna (hvilkas ramar ej hunnit bli färdiga) Samt för Madonnan hvars draperier jag ej är nöjd med. Uppskofvet beviljades med största älskvärdhet, och jag njuter af att ej mera vara så der jagad som ett villebråd.

Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Jag har nu helt och hållet målat om min Jungfru Maria med barnet. Jag tror att jag nu kommit min idé litet närmare. Någonslags bäfvan för Salongen har jag ej denna gång – jag vet att der ändå finnes något i hvad jag gjort, åtminstone ärlighet och god vilja.

Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Jag har varit mycket nedslagen öfver mitt måleri och min Madonna dessa sista dagar. Hvar morgon har jag börjat med de bästa föresatser att måla lugnt och bra – hvarje förmiddag vid 1/2 11 tiden har målerifebern kommit med oro, smutsiga färger förtviflan och utstrykning. Resultatet är att färgen är fatiguerad, teckningen lös och utplånad och jag sjelf alldeles blind så att jag hvarken ser det goda eller det onda mera. Dagnan var här i går och tyckte icke om den. Han sade, hvad jag länge fruktat att taflan var en kompromiss emellan idealism och realism utan bestämd lutning åt någonden sidan. Han hade önskat mera stil i det hela. Jag är absolut af hans mening. Hvad skall jag göra – taga bort ramen från utställningen fastän katalogen redan är tryckt? Ellan och Chambure råda mig dertill. Dagnan sade hvarken det ena eller det andra, men menade att ifall taflan skulle ta sig illa ut deruppe, jag då utan tvekan bör ta bort den. – Man står sig sjelf närmast och jag har ej råd att göra något dåligt eller svagt. Hela min glada stämning är borta nu. Jag är förtviflad och nedslagen – det herrliga vårvädret med 22 grader i skuggan, de grönskande träden, vestanfläktarne och blomdoften göra mig ingenting – jag ser bara mitt elände. Det är ju sant att naturen bara är en reflex af ens egen stämning. Mr Marcel var just nu här. Också han sade nästan ord för ord detsamma som Dagnan. Det är således en dålig tafla. Och Gud skall veta att jag arbetat som en galning på den. Men när det inte vill så vill det ej. Jag kan ännu ej göra något stiliseradt idealistiskt och när jag försöker det stannar jag på halfva vägen. Ack om jag kunde besluta mig att ej skicka upp Madonnan – då vore jag lycklig – men jag tycker ändå om den delvis och jag hoppas ännu att den skall kunna bli bra. Om söndag få vi se våra taflor – om tisdag ta vi emot Felix Faure (Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif) i Champ de Mars, om onsdag är le Jour de Vernissage. Jag är alldeles hypnotiserad af min Madonna och tänker ej på annat. Jag har velat för mycket: Qui trop embrasse, mal étreint.

Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Här börja vi att må bra och mina sorger angående Madonnan äro nu öfverståndna. Jag arbetade som en galning lördag och söndagen förde jag upp taflan – målade ännu på stället och höll på att bli tokig af alla de råd från höger och venster som haglade öfver mig. Emellertid tog sig taflan slutligen rätt bra ut, och har gjort en viss succès. bl.a. har jag redan fått 2 förfrågningar om priset. Jag fick många complimenter af alla dem som voro der. Mammas porträtt har mera succès här än i Helsingfors. Jonas Lie, (i går på vernissagen) höll långa tal öfver det. Det var mycket briljant i går – utomordentligt vackra fruntimmer och toiletter. Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag. Georges Hugo och hans vackra unga fru (född Menard-Dorian) voro mycket betagna i min utställning. Epävarma yhteys I allmänhet tar sig penneaun bra ut, ehuru jag nu svurit en dyr ed att måla bättre, d.v.s. mera i oljemåleriets ande, kraftigare, manligare och mera koloreradt. Jag har nog af det blaskiga, daskiga och diskreta nu och drömmer om färg.

Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
I lördags var jag af några finska målarinnor bjuden på en kostymbal i deras (elev)atelier – atelier Delécluse der Cazin och Delance äro lärare. Mamma skulle ha sett min ståtliga entré. Ungdomen bildade haie när jag kom in och applåderade – jag märkte således att jag var populär. Den samma äran vederfors Delance, lärarn och Cazin, när de kommo. Många af de yngre kommo och talade med värme om mina taflor – ända från Pasteurs porträtt – de tidigare visste de naturligtvis ingenting om. Några mycket vackra kostymer bl.a. en mörk engelska i en kostym (äkta) från Betlehem – Den hade otroligt mycken karaktär, isynnerhet slöjan, och jag är ledsen att jag ej såg den innan jag gjorde madonnan. Mina taflor i år tyckas verkligen ha succès, teckningarna likaså. Jag har fått många förfrågningar om prisen på Sorg och Madonnan – den förra är såld och den senare har ännu ej blifvit det.

Paris 2 maj 1895 2. toukokuuta 1895
Jag skickar med en hel bunke tidningsutklipp – mamma kan deraf se att jag har "une presse excellente". – Om några, t.ex. New York Heralds ytterst smickrande omdöme kunde komma in i N. Pressen vore det bra. Är icke Mamma stolt när Mamma läser sådant? Jag vet att bara en del är sann af berömmet och jag har lyckligtvis ännu min ungdomskänsla vid hvar Salong! Det här är ingenting men i nästa år skall det bli bättre.

Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Madonnan håller jag på att sälja – icke dyrt, ty tiderna äro ej goda – jag har haft en massa anbud, hade begärt 3000, men går af för 2000 – det är i alla fall lika mycket som jag fick för snötaflan på Luxembourg, – som fortfarande har sådan succès.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.