Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Se tillägget till katalogen! I en skogsbacke med solsken mellan stammarna står en flicka och lyssnar till fågelsången. Oljemålning, utförd på Haiko sensommaren 1890. Tillägg: Björkskogsinteriör med mossbelupna stenar; i förgrunden genomskinlig halvdager, från fonden — med utsikt över Haikofjärden — starkt solsken. Den i mittplanet stående flickan (samma modell som i katalog nummer 535 och 536) bär ett långt vitt förkläde, som utgör medelpunkten i målningens grön-gula färgskala. 58 x 45 cm. Signerad A. Edelfelt. 1890.

Esiintymiset kirjeissä

Söndag morgon – Berlin. 1. tammikuuta 1891
Epävarma yhteys Vi taga de många sakerna (utom tafvelrullen) med till frankfurt – derifrån skicka vi det mesta förut och jag tror det blir bäst så. Måtte vi få en enskild kupé i dag! Kl. 12 fara vi, och 9 äro vi framme.

Berlin, den 16 Januari 1891 16. tammikuuta 1891
Epävarma yhteys Jag gick först ut och spatserade, bestyrde om mina taflors afsändande till Paris, var på en resebyrå för att få underrättelsen om olika vägar och tågenas afgångstider – lät raka mig

Ospedaletti måndag 23/3 1891 23. maaliskuuta 1891
Det är krångel med försäljningen af min lilla tafla "i Skogen" i Paris. En fru ville först ha den och så ville hon inte ha den – emellertid ids jag ej tänka på detta nu. Bara pojken blir bra så får allt annat yttre, ekonomiskt och administrativt gå som det vill.

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Madame Borget spår mig mycken succès på Salongen. Måtte hon vara Sannspådd.

Ospedaletti 19 april 91 19. huhtikuuta 1891
Under dessa sista dagar har jag målat några goda landskap och är ledsen att ej ha kunnat måla något från San Remo. Men vi måste ge oss af innan pengarna äro alldeles slut – det är nog minsann knappt redan 2 taflor "Smultron" och I skogen, har jag sålt för underpris i Paris bara för att få pengar strax, och nu har det redan gått 14 dagar sedan det förtorflade beslutet, och ändå har jag ej fått någonting. Ledsamt blir det att lemna detta herrliga land, nu då vädret efter all Sannolikhet igen blir vackert. De 3 sista dagarna ha vi haft en grym blåst igen. –

Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
Jag ville skynda hit för att fortsätta Manzeys porträtt oläsligt Etters och Manzeys komma (om fredag tror jag) för att se om mina saker kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v. – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu?

Paris 12 maj 91 12. toukokuuta 1891
Jag borde tala om mina taflor på salongen, men jag orkar ej, jag orkar ej tänka, än mindre skrifva. – De ta sig bra ut i allmänhet och mest slår "i skogen" än – Magdalena tar sig ljus och klar ut – jag tyckte dock att uttrycket ej var så bra nu.

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 – Jag skickar alla mina taflor till München, der jag får medalj helt säkert, sade Kühl – de ha bara väntat på en större tafla af mig och prins regenten Luitpold skall sätta stort värde på min målning. Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.

Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt. I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –

20 Juli 91 20. heinäkuuta 1891
Jag har skickat alla mina taflor till München utom ett landskap från södern – det skickar jag jemte aqvarellerna till Finland eller tar dem med mig om jag har utsigt att komma dit innan kejsar besöket i Willmanstrand. Nog är det, den 8de icke sant Skrif genast och svara på detta, söta Mamma.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20. lokakuuta 1891
Nej, ingen tafla fick jag såld i München, men Mamma skall ej tappa kuraget – det vore ändå för galet om ej lyckan, också den ekonomiska lyckan skulle börja le emot mig nu då hon så länge visat mig sura miner. – Af Geber får jag pengar och snart får jag för också från Paris, Bulla, Så snart jag skickar honom taflorna.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.