Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

I ett rum med ett fönster till höger sitter en dam i baltoalett med spetsar, hållande vänstra armen något upplyftad. knäfigur vänd åt höger: Signerad: A. Edelfelt 1894. Porträttet – som Edelfelt fyra gånger påbörjade på ny duk – utfördes på Bregentved och i Moltke-palatset i Köpenhamn juli–augusti. 1893 och april–maj 1894. Blyertsstudie i skissboken A II 1517:87 i Ateneum.

Esiintymiset kirjeissä

Höjfjeldssanatoriet Gausdal Norge 1. tammikuuta 1893
Jag väntar bref från Köpenhamn angående de Moltkeska porträtterna De sista underrättelserna sade att de mycket gerna ville att jag nu strax skulle börja åtminstone ett. – Det blir visserligen litet längre tills jag då kommer hem till Haiko och Mamma men Krohn anser att jag vore galen om jag ej gjorde åtminstone något på denna betydliga beställning nu. Härifrån till Hfors öfver Köpenhamn är dessutom billigare än öfver Stockholm, märkvärdigt nog.

Bregentved måndag 30 1. tammikuuta 1893
Alla andra ha rest på middag till utrikesministern baron Reedz-Thott på Gannö, som ligger ungefär 4 svenska mil härifrån! Som mina arbeten här emellertid äro alldeles för mycket på efterkälken för att jag igen skulle vilja förlora en hel dag, stannade jag hemma, ehuru jag var bjuden, så mycket mera som jag har bättre af att följa en ordentlig dietkur än af allsköns läckerheter. – Jag har upptäckt en af grefvinnans kammarjungfrur som kan sitta för kläderna – derigenom är mycket vunnet i tid. från fru Krohn, som med barnen bor vid hafvet, nära Helsingör har jag haft bref – hennes man kommer hem den 9 augusti. Bra gerna ville jag visa honom porträtten, ty på hans råd litar jag. får se om han får tid att komma hit ut.

onsdag 1. tammikuuta 1893
några ord bara för att säga att jag igen längtar så innerligt efter bref. – Jag har arbetat dugtigt de sista dagarne. Grefvens porträtt är nu nästan färdigt och de äro mycket nöjda dermed – ställning, likhet och uttryck, allt fägnar dem. Måtte det andra bli så mycket att jag kan göra det färdigt i Finland

Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
I går i Kbenhvn bjöd jag Krohns på middag, som var lika så lifvad som hjertligt – Mario var med. Det är ändå så herrligt att känna sådan sympati och vänskap i luften. Till båten kom Pasteur och sade att Carl Jacobson (Mecenaten) vill ha sin yngsta dotter målad af mig. likaså har jag fått beställning på 2 stora porträtter af grefven och grefvinnan Moltke-Bregentved – när skall allt detta ske?

Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
Hvad säger Mamma om min plan (ifrigt understödd af Krohn) att lemna Norge för att under de veckor Ellan ännu är här måla ett af de Moltkeska porträtten på Bregentved. Jag kommer nog ändå hem i Augusti till Mammas födelsedag och förr Jag fick telegram från Kbnhvn "Bregentved venter Dem" och Krohn mente att då jag ändå ej har någon bestämdt tafla att måla nu vore jag galen om jag icke åtminstone började med porträttena. Det är ju ändå ett temmeligen betydande "pengespörsmål". Carl Jacobsen måste jag också träffa ehuru det ej kan blir tal om att göra hans flicka nu. Det är ju också en client som heter duga. –

Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24. heinäkuuta 1893
Jag har haft mycket språng här för att få duk, färger, staffli m. m, och fick ytterligare springa för att få en ny koffert, ty min var så dålig att jag ej täcktes resa till ett adeligt slott med den. Ellan förmanade mig vid afresan att i allo uppträda schangtilt – snygga kläder, snygga saker och ett städadt sätt. Det är ej roligt att resa till Bregentved nu, bland främmande menniskor, då jag helst af allt ville komma hem till Mamma, – men – det snöda guldet lockar mig och jag tycker mig ej ha rätt att afsäga mig denna betydliga förtjenst. – Jag skrifver mera då jag väl är framme der – kanske det blir nog så lustigt för Mamma att läsa om lifvet derute. Det ligger icke fullt 2 timmar från Kjøbenhavn åt Kjöge bukt till. –

Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
– Mitt intryck från Bregentved – Det är ett adeligt stort slott med torn och tinnar, kapell, danssalar och 20 gästrum, parker, jagter, fontainer alléer, drifhus, palmhus, vinkast – och gaf intryck af hvad det är, det förnämsta herresätet i danmark. Han är hygglig enkel – liknar många hyggliga officerare hos oss – något af Munsterhjelm (han var just ej någon hygglig officer) Nikolai Etter – den typen. Han är på månader lika gammal som jag. – Hon Estrups dotter är 35 år, rödhårig, nervös, orolig klok mycket religiös, men af en stridbar religiositet, icke oläsligt och saktmodig, stor panna, ljusblå stirrande ögon, lång ej just graciös – och hon blir svårade att måla.

Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Annie har nog rätt i allt hvad hon säger om porträtt måleri om sommarn – det är gränslöst dumt, men då man en engång tagit hin i båten, så – jag är ej just mycket inspirerad af grefvinnan. Hon än nog bra, reel, har en massa ypperliga egenskaper, mest administrativa och husmoderliga, men hennes utseende är ej måleriskt. Så är hon mycket liflig dessutom och sitter ej särdeles bra. Men hon är en pligtmenniska och anser det nu vara sin pligt att sitta oklanderligt, derför var hon mycket stillare i går.

Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6. elokuuta 1893
Mina porträtt här gå ej just vidare framåt – får se hvad jag hinner med till den 17de då jag beslutat fara. Hans får jag färdigt. Hennes hufvud möjligen. resten får jag göra färdig i Finland eller någon annan gång här.

Bregentved 11 aug 93 11. elokuuta 1893
Ingen i hela verlden har en så söt och snäll Mamma som just jag, det har jag så tydligt för mig sedan brefvet i går afton. Jag har fått nytt mod att arbeta efter Mammas uppmuntrande tal. Hans porträtt är nästan färdigt och de äro mycket förtjusta deri. Jag är sjelf nöjd med det också, det är oläsligt måladt och ställningen är mycket naturlig och lik honom. Ansigtet har fått ett behagligt uttryck, och hans ögon ha fått det mycket vänliga drag som för dem är karaktenstiskt. Huru det går med hennes porträtt är en annan sak. Först ha de tribulerat med mig mycket angående klädseln som nu ändtligen återgått sitt sitt ursprungliga hvita, så har ställningen modifierats, och sist är hon mycket svår eller rättare opittoresk Hennes eviga knyckar och vridningar som ge ett så egendomligt eftertryck åt hennes tal (då hon säger att det är vackert väder, får uttalandet tycke af en ny och dejerf maxim), kunna naturligtvis ej återges i måleri. Nu har jag kommit så öfverens med dem att jag målar på porträttet i dag, morgon, måndag, tisdag och onsdag, hoppas då ha hufvud och händer färdiga och tar det så med mig till finland eller kommer hit igen ett annat år – Hon skall nämligen nästan lördag d. 19 resa till Jylland till hennes syster som har tuberkulos och som är mycket dålig. Då de har tycka att jag sitter för mycket fastnaglad vid mittStaffli, ha de beslutat att i afton köra mig till Gissefeldt, ett Danneskjöldskt gods här i närheten. Det är ett gammalt kloster och skall vara högst intressant.

Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Grefvinnan Moltke väntar mig – hon komplimenterar mig för mitt danska bref.

Kjøbenhavn 9 april 94 9. huhtikuuta 1894
I dag skall jag gå, upp till Mr för att börja – får se huru lifvad grefvinnan är för att sitta. – Jag blef presenterad för hennes far, Estrup, som ser klok ut, det måste medgifvas. Nu måste jag gå till Moltkes och först och låta spänna upp duken.

Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Prinsessan skandaliserar då och då det ceremoniösa hofvet och do adeln – De kunna icke förstå hennes "vildskab". Hon var mycket lustig när hon var med drottningen hos Moltkes under det jag målade. Ellan har väl läst brefvet för Mamma om denna högst komiska seance.

Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel – I går var Krohn uppe hos Moltkes och besåg porträtterna. Han fann dem bättre än jag hade utmålat dem. Jag har näml haft några skof af förtviflan öfver hennes porträtt, som hvarken jag eller hennes man är nöjd med – Estrup som suttit der en liten stund alla dagar, har varit mera uppmuntrande. Jag vill nu ha det färdigt, om jag också stannar (på nedresan till Tyskland) en eller två dagar på Bregentved, ty att der, i nytt ljus börja bråka med ansigtet vore ju vansinne. Hon är svår att måla. Dragen äro ej illa, och uttrycket är vänligt, slåtligt växt är hon, men der är något besynnerligt, icke vackert i hufvudets proportioner – den utstående pannan, bredden vid ögonen – som gör mig alldeles förryckt. Grefven har nu redan rest till landet. I morgon afton reser hon, således i morgon måste det bli färdigt. Måtte jag icke påta ihjäl den lilla likhet jag redan har. 2 gånger har jag varit hos prinsessan Marie men har sagt henne upprigtigt att jag först sedan grefvinnan Moltke var färdig kunde rigtigt bli menniska och målare igen. första gången voro hennes 3 pojkar (hon har 4) inne och väsnade gräsligt. Den yngsta, prins Erik slog sönder en lampa, de andra målade ned sig gräsligt med några af mina pasteller. Hon är sjelf alldeles förtjusande, tycker jag så naturligt så mensklig och intelligent. att jag alltjemnt glömmer att säga vore altesse utan bara går på med vous och Madame – det gör eller ingenting – Hon har talat så förvånande upprigtigt med mig om allt möjligt – också om den sista diplomathistorien. "Oh, les journaux et les journalistes cette peste! – sade hon. Vi talade bland annat om familjetycke och hon visade på ett sèvres bord hon hade med porträtter ända från Henrik IV Nog är det lustigt att tänka att hon i rätt nedstigande led härstammar från honom och Marie Medicis. – flitig och ifrig är hon – läser, målare, skulpterar, stiger upp kl. 6 om morgnarne. – f. n. är hon (likasom Anni begeistrad för Kirkegaard och talar mycket om honom – klok och alls ej verldsdamsaktigt. – Men stilig är hon – hennes långa hals och långa smala fötter den ljusa tupén som står upp i vädret, de slapiga ljusblå ögonen, den krokiga näsan det är stil. – En del af aristokratin tycker ej om henne, emedan hon mot dem (men bara mot dem) visar sig kall och högdragen. "IIs me glacent avec leur questions de rang et de quartiers de noblesse, moi qui n'aime que la liberté et l'indipendance" – om lördag blir nästa séance och då skall jag besluta mig huru jag gör henne – och så får det gå "med il" och icke bli påtande – ty hon måste göras med raskhet och inspiration. Nu är det bara det eländet att hertigen af Chartres, hennes far kommer hit om tisdag, 1sta maj och blir här 3 dagar, under hvilken tid det väl ej blir målning af.

Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1. toukokuuta 1894
Jag är rigtigt tacksam för att Ellan kom hit, och hjelpte upp mitt humör och kuraget litet – med detta tågande, denna längtan att komma till Paris, hade jag blifvit alldeles hopplös redan – isynnerhet som jag alltid har retoucheringen af hennes porträtt öfver mig som en mara – Ellan skämtade bort en del af min oro och nedslagenhet föreskref diet och har verkligen lyckats, bättre än doktorn att bota min magåkomma. Mamma är naturligtvis förvånad öfver att vi ännu äro här – det har varit så att prinsessan först i går blef rigtigt färdig, och så ha Moltkes varit på resor till slägten, så att vi först i morgon kunna resa till Bregentved, och derifrån, med Guds hjelp, om fredag eller lördag till Berlin. Der skola vi träffa Krohn och resa så fort som möjligt till Paris – – Här är herrligt – men hvad hjelper det då man går och sörjer öfver ett tråkigt och icke lyckadt porträtt – den dag jag reser från Bregentved blir en glad dag det vill jag lofva. NB om jag då helt har slutat det olycksaliga porträttet. Hon är så svår och de bli aldrig nöjda –

Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Jag har i dag skött om min mage litet – det kunde nog behöfvas. Det här jägtandet utan att kunna hvila ett ögonblick på dagen, den första veckans (och Stockholm) lukulliska diet och dertill oron öfver grefvinnan Ms olyckliga porträtt hade tillsammans gjort mig alldeles opp och nedvänd. Här hos Krohns har det ej heller varit någon hvila egentligen, ty Krohns verksamhetsifver och oro tar bara till med åren. Det är icke möjligt att i ro få tala med honom hemma – han flyger och far – på möte, till theatern, till det nya museet, – så kommer han hem åter hastigt och börjar ögonblickligen efter maten att läsa alla lexorna med Mario, matematik, geografi, latin, och sedan har han vanligtvis igen "theaterkommissioner" om aftonen. Jag tycker det är synd med hans fru som säger att hon endast då de äro bortbjudna får tala med honom, på resan i vagn till och från soiréen. Det är något nervöst i detta som verkar nervöst oroande också på mig. Huru det än är, så måste man då man är kommer till förnuftig ålder, ha litet ro då och då, få samla sina tankar, eller rent af ligger tanklös, – hvila, bara hvila. –

torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Jag går nu sedan jag ätit frukost med unga Moltke Hvitfelt till Moltkes (de andra) der jag ensam disponerar öfver hela patatset och der Jag skall måla en blomma till på hennes porträtt. Frans Henningsen som är professor vid Akademin, var uppe i dag och såg på de Moltkeska porträtten, och fann dem mycket lika. Han som alla andra beklaga mig att ha måst måla ett så otacksamt ansigtet som Grefvinnans. –

Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Detta väntade och tidsutdrägten med porträttet, samt isynnerhet resan till Bregentved der han ändå aldrig kommer att vara nöjd med sin hulda makas porträtt – allt detta gör mig till betänklig grad nervös. Huru jag sedan bestämmer min tid och resan till Bregentved vet jag ej, då jag ej har någon aning om Ellans planer. Jag hoppas hon kan trösta mig då mitt Sorgliga humör kommer på – jag frågar mig ofta om de Moltkeska porträtterna verkligen uppväga förlusten af Paris – ty hvad är det att komma på 14 dagar till Paris i början af Juni? – Jag anser mig sjelf vara en stor idiot som kastat bort min förstfödslo rätt i Paris för den har porträtt och penninge ärtsoppan. Min helsa är nu bättre sedan jag tager in medicin tre gånger dagligen. Doktorn, professor. Feilberg säger att det är bara nervositet och att jag är utpinad åt grefvinnan Ms porträtt. det är sant – samt att luftvexling skall göra mig mycket godt. Han råder mig derför att resa och påstår att jag redan i Hamburg eller Berlin kommer att befinna mig mycket bättre. – Det herrliga vårvädret, sommarvädret dessa dagar har alldeles gått förlorat för mig genom mina omsorger och sorger för mina porträtter och mitt görande och låtande. Det är ej roligt att måla porträtter af andra än dem man önskar måla sjelf – de sjelfvada porträtten, såsom Mammas och prinsessan Maries gå också som af sig sjelfva, mycket lättare, och bli mycket bättre än de andra. – Det är farligt att tänka på retouchering af porträtterna på Bregentved. Det "sjælelige" som han ser hos sin gemål kan jag ej få fram – alla andra tycker att det är likt men han blir säkert aldrig nöjd. – Jag hoppas detta, som mycket annat, går bättre än man tror – Hvem vet hvad min långa Danska sejour kan ha varit bra till

Nästved station söndag 27 maj 94 27. toukokuuta 1894
På Bregentved voro vi 4 dagar – jag i gräslig rueelse och nöd för porträttet – slutligen blifvo dock alla nöjda utom han. – Ellan blef hjertevän med grefvinnan, de skulle skrifva till hvarandra och lofvade träffas snart igen. Då äro utmärkt i vänliga menniskor., och ett vackert slott är det, det är säkert – Ellan har varit mig till stor tröst. Jag tror jag skulle ha blifvit utom mig eljest. Få porträtt ha vållat mig så stora svårigheter. Skulle jag nu begynna om det vore det helt annat – nu börjar jag känna henne –

Berlin W., den 29 Maj 1894 29. toukokuuta 1894
– Mitt porträtt gjorde mig, som redan nämdt, hufvud bry. Då jag från början ej fått göra det som jag ville hvad kostym o.d. – beträffar, så hade jag blifvit så utled vid det, att det endast var med ett ofantligt viljeansträngning jag kunde förmå mig att börja på med det igen. I Den ställningen kan hon ej bli likare – men hennes käre Frederik ville ha henne med alla möjliga uttryck, naturligtvis. Det var derför ett af de krångligaste porträtt jag målat i mitt lif – och resultatet var att Frederik ändå vill att jag skall retouchera det då jag kommer tillbaka till Danmark. På det sättet kan jag ju hålla på i 10 år! Prinsessan Marie sade flere gånger: ne vous tourmentez donc pas pour le portraits – il est assez bien comme il est – et si vous leur donniez en chefd'oeuvre de peinture cela ne leur ferait pas plus de plaisir qu'une photographie coloriée" – Krohn, som anser det fånigt att alls röra vid porträttet telegraferade redan om fredagen från Berlin: warte Sehnsuchtsvoll – och söndag afton kommo vi till den sehsuchtsvolle Krohn, som det var rigtigt roligt att träffa igen. Men Krohn, med sin eviga hätä, reste redan i går afton – jag ville ändtligen se utställningen och museet som var stängdt i går, och vi resa derför om två timmar. En ny väg öfver Aachen, utan att komma till Köln – och ned Guds hjelp äro vi i morgon kl. 6 i Paris.

Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. – Med Krohn åt jag middag ute i dag. Vi talte om allt (konst och litteratur naturligtvis mest) – om lördag kommer jag hit in och ser Sofokles antigone. Krohn (och alla andra) äro förtjusta så kommer Griegkonserten, Kjöbenhavn har, trots svår målade grefvinnor, sina sidor. Här är varmt lifligt och storstads messigt. Alla tidningar i staden tala om min ankomst.

Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
det är ändå märkvärdigt hvad man kan se och bedöma saker olika beroende på det själs och hoppstillstånd hvari man befinner sig vid olika tider. Så rask och lugn som jag nu är kan jag ej nog förvåna mig öfver att jag tagit den här porträtthistorien så tragiskt. Det är ändå så rysligt litet egentligen att förändra der på denna tafla. Mitt första intryck var att jag gjort den goda grefvinnan orätt – hon ser bättre och behagligare ut – dertill kommer att den drägt han nödvändigtvis ville har är mycket missklädande för hennes ljusa teint som tvärtom skulle ha behöft något mörkt. –

Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15. lokakuuta 1894
Af brefven till Ellan ser Mamma om tribulationerna med grefvinnans porträtt. Det är nu fråga om intet mer och intet mindre än börja ånyo, på ny duk. I alla fall måste jag få andas litet annan luft innan jag kunde börja på med ett så motbjudande arbete (om jag gör det eller om jag försakar de pengarna) kom derför in till Kbhvn och var i går på theatern med Krohns, der jag fick skratta åt två rigtiga danska komedier, den ena af Herz, den andra af Heiberg. De spelades af bl. a. fru Phister (hon fyller 80 år i vinter) Skram (76 å) Olaf Poulsen, den vackra fru Emma Nielsen fru Bloch ( kanske den bästa ingenne kunde jag tänka mig, jag delar fullkomligt Mammas åsigt. Det är skoj, eller ser åtminstone ut som skoj. I morgon tillbaka till Bregentved till allt det tråkiga. De begripa ej att jag sliter ut mig på detta porträtt – Jag skall nu försöka göra en skizz af hufvudet anse de den utmärkt, då gör jag kanske det andra porträttet, hvarom ej, tar jag min Matts är skolan och säger dem ett farväl som skall bli temmeligen långt om ej evigt, och fordra betalning bara för hans. Det är så tråkigt allt detta, isynnerhet när jag tänker på att jag för dessa porträttet skull rest så mycket och varit förhindrad att vara i Paris.

torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Jag var vid så ypperligt godt mod denna eftermiddag, då jag hade fattat beslutet att börja om porträttet af grefvinnan – jag hade gjort en teckning som jag tyckte var bra och tänkte bara kalkera af den på den nya Duken och så kom han, stirrade på skizzen och teg. Jag frågade om han ville ha det så. Tystnad; upprepad fråga, tystnaden fortsatt – efter en qvart timme ungefär kom det: jag det er så saa rasende vanskeligt at sige". – sådana der svar göra mig alldeles förtviflad, och om jag icke hade så alldeles bestämdt beslutat att icke "mich verbluffen lassen" och att icke tappa modet så tror jag jag hade brutit ut och lemnat altsammans. Jag blir aldrig en sådan charlatan att jag kan imponera så som Zorn t. ex. och derför får jag stå mitt kast. Emellertid vet jag nu med mig sjelf att det är sista gången i mitt lif jag gör ett porträtt på resa och sista gången jag börjar så lättsinnigt ett porträtt, d. v. s utan att ha lust dertill. Allt hvad man i konst gör för pengar, blir dubbelt straffadt – först genom att man inga pengar får och sedan genom att det blir dåligt och till ingen ära. – Af Krohn i Köpenhamn får jag egentligen icke några förnuftiga råd – han har nu mera att göra än någonsin. Hans fru gret då hon talte om hur öfveransträngd han var och hur litet hon såg honom. Jag företog mig att allvarligt förehålla honom att ingen konstindustrisutställning i verlden var värd så mycket som hans lif, och att han måste skona sig, för fruns och barnens skull. Men jag tror det är omöjligt. Det är en sjuklig nervöst verksamhetsifver som icke kan efter min mening, sluta väl. två gånger lyckades jag narra honom ut, och sedan han pratat en stund var han som en annan menniska. – Ja, får nu se huru det går. Det kan lätt hända, i en smal vändning att jag kommer hem igen, om det icke går här med porträttet. Ingen menniska uppskattar mina sorger här annan än Pasteur. Krohn har som sagdt mycket annat att tänka på och menar bara att jag skulle måla det nya porträttet. Han som arbetar så mycket för intet, tycker att det är helt naturligt. – Jag börjar tro att jag icke duger till porträttmålare, jag är alldeles för subjektiv dertill. Kröyer, med hans "dygtighed" den fotografiska linsen i ögat som ser och ger den ytter formen lugnt, rigtigt, nyktert – han kan göra hvem det så skall vara – det blir alltid något deraf. Men om jag ej har rigtigt stort intresse för modellen, eller om det är ett hufvud som icke passar för mitt öga, om något i proportionen och uttryck plågar mig, så kan jag ej – Grefvinnan säger sig vara olycklig öfver att vara en ofrivillig anledning till plåga för mig. Hon tycker att det är besynnerligt att jag icke lyckas med henne då (hon tror) att vi äro så likartade naturer! Ack hvad hon bedrager sig – det är kanske just i den fullkomliga motsättningen af naturen som kanske omöjligheten ligger. Hon praktisk i grunden, med ett slags säkerhet vanligt för starkt komutseradt allt andligt lif koncentreradt på religion och kärlik, (äktenskaplig kärlek i dess högsta form) – och detta med en naturligt svårighet att tänka abstrakt och en absolut okonstnärlig uppfattning af hela verlden. Hon är visst musikalisk d. v. s. hon spelar väl. Men hon ser icke i det sköna, i konst en någon omedelbar uppenbarelse af Gud. Det moraliska har alldeles undanträngt det estetiska: Hennes få idéer ha dessutom tagit en stereotypt exalterad form, fått något af dogmer, som ju också är kännetecknande för ett praktiskt sinne. Hela den böljande, svajande uppfattningen af tron t. ex, af Kristendomen kan hon ej ens tänka sig. Hennes tro är oföränderlig, påtaglig, och det faller henne aldrig in att tvifla på ett ord, en stafvelse. Hon känner icke den saliga känslan af öfvervunnet, slutvärkt tvifvel som går öfver i tro och förtröstan. För henne finnes i tros lifvet inga skuggor och dagrar, inga upp och ned – nej, de högsta tingen äro för henne klara som två gånger två är fyra. Hon håller mycket på det dogmatiska, och kan derför ej med Tolstoi, somlemna denna sida af saken oberörd – Jag för min del kan ej begripa hur man kan lefva sig in i Kristendomen utan att anslås af dess sköna sida Kristus är icke allenast den högsta utan också den skönaste (icke kroppslig taget naturligtvis) på uppenbarelse på denna jord.

Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19. lokakuuta 1894
På morgonen i dag då jag vaknade, kände jag mig vid mycket bättre mod än i går afton – solen sken in i rummet och det vackra rika landskapet skymtade fram i fönstret. Mot aftonen är det alltid värre – Jag mins att vi redan hos Vergilius läste: mot natten återkommer mitt bekymmer – så har det väl varit i alla tider. Jag är ju rask och kry och den stora framgången både med "sorg" och med Svenska Bilder tröstar mig öfver missödet här, som ju sist och slutligen inskränker sig till en tidsfråga. Jag hade ju också kunnat gå och släntra bort denna Oktober månad derhemma – börjat på med något dumt som jag sedan lemnat midt i – såsom Kung fjalar t. ex. (den skall jag ändå göra). – Grefvinnan är mycket vänlig och så förekommande snäll som det väl är möjligt. Bara jag nu kunde måla henne. Jag med ger att det gamla porträttet icke liknar, och jag skulle ogerna vilja lemna det ifrån mig Deremot är jag beredd att ta detta tillbaka och icke göra det nya, om nu hennes man om måndag icke anser hufvudet (det nya) fullkomligt tillfredsställande.

Kjöbenhavn onsdag morgon 24 okt 94. 24. lokakuuta 1894
"Nå är porträttet färdigt? tänker Mamma, då Mamma ser Kjøbenhavn ofvanför. Nej – det är det icke, men det är påbörjadt, och jag har på två dagar rymt hit under den stora jagten, hvaraf jag dock sett begynnelsen och den första festmiddagen. På Bregentved samlades söndag afton ett 30 tal herrar Konselj presidenten baron Reedz Thott i spetsen, Moltkar, Danneskjöldar Schackar, Wedlar, – på måndag morgon reste de ut i jagt kostymer temmeligen långt bort till en fasanskog, der klappjagt anstäldes – temmeligen barbariskt i det hela. på aftonen då de hemkommo kl. 6 – hade der fällts 7 hjortar och rådjur, 46 harar fasaner – i allt 137 eller 139 stycken. Osäkerheten i denna slutsumma utgjorde ett vigtigt diskussionsämne under aftonens lopp. Mycket schangtil diner med damerna decolleterade och herrarne i gala – Men på aftonen, beslöt jag sedan jag pratat några ord med den ena och den andra och sedan jag erfarit att grefvinnan af värdinnepligter skulle vara så upptagen under tisdag och onsdag, att resa in hit om tisdag morgon.

Bregentved lördag 28 Okt 1894 28. lokakuuta 1894
Ellan har väl talt om jagten här, huru obehöflig jag kände mig och huru trött jag var af detta sällskapande. Hur man än gör är det svårt att vara för sig sjelf – det blir dessutom ej tid dertill, då jag målar fr. 10 – 12 och från 3 till 5 eller mörkare dagar, från 2 till 4. så komma de eviga omklädningarna – 0 frihet! när, när skall jag få Dig igen. Jag har nu gjort hufvudet färdigt på det nya porträttet, och jag finner sjelf att det är likt och bra och något förskönadt. Men han har ej sett det ännu, och jag är i lika stor ovisshet som första dagen jag kom. Alla i Kbhvn beklaga mig – de tycka att min uppgift och min ställning äro lika litet afundsvärda. Måtte jag nu snart få den andra klädningen färdig – Grefven har mycket bestämda åsigter om hvad som går an vis à vis damtoiletter, spetsen och perlor, och också i detta afseende väntar jag med bäfvan hans dom. Jag föraktar mig sjelf för att jag så kuschar för dem, men det är det enda sättet att någongång i verlden komma härifrån. Det har ju varit en tålamodspröfvande tid för mig här. Utomordentligt snälla och hjertliga äro de, men jag känner mig ändå så ensam.

Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag är fortfarande vid godt mod och målar dugtigt Emellertid är jag på det klara med att jag aldrig mer gör ett porträtt på resa och att den danska aristokratin får se sig om efter någon annan målare. Jag har suttit och målat drägten, spetsarne m. m. efter en mannequin, och jag kan ej neka att detta Berndtsonska arbete roat mig – jag har åtminstone sluppit diskussionerna. Vore de ej alltid de samma kunde det väl gå – och af de två gifna ämnen religion och kärlek föredrager jag ovilkorligen religionen. Det senare ämnet är tyvärr det nu mera moderna och gränslöst menlöst, vettlöst ändlöst. När hon nu engång tror att man skall vara gift med en i himmelen, och jag en gång för alla icke förstår huru de skola bära sig åt som varit 2 gånger (eller 3 gånger som Cronstedt) gifta härnere, Så kunna vi ju ej komma till någon slutkläm. Att hon sjelf ej har barn gör naturligtvis att hon sätter ringare pris på den högsta och naturligaste af alla känslor – den som säkert fortsättes moderskarleken. Och hvad lönar det att tala om evigheten om hvilken Kristus sjelf säger att "icke englarne veta derom, utan min Fader allena". Jag gnor som sagdt på och målar så mycket jag hinner, ger mig knappast tid att gå ut "en dejlig Tur" i ösregnet. Med Guds hjelp hoppas jag vara färdig lördag eller måndag – får se om Frederik då blir mera nöjd. Deras ideal är som målare är en professor Jensen i Khvn, som målare mycket i Berndtson stil, men mycket mera hårdt och stelt, förstorade fotografier, rätt och slätt. Ack hvad prinsessan Marie hade rätt då hon sade: "vous êtes bien bon de vous tourmenter ainsi – vous leur donneriez une photographie colorieé, que cela leur plarrait mieux qu'un chef d'oeuvre. Men som sagdt – jag tar det från den stoiska sidan och hoppas snart bli färdig – en månad hade ju också kunnat gå till strunt i Hfors. Nu har jag emellertid lärt mig tålamod och finner att den dygden, likasom alla andra inte är så svår bara man kommer i farten. Jag vågar ännu ej tänka på den herrliga dagen då jag blir fri, fri – Ack hvad jag förstår Ellans behof att här höra "Liberté, liberté chérie"

Bregentved 1 nov – 94 1. marraskuuta 1894
Jag skref till Ellan i dag kl. 5. Jag var då uttröttad af målande – Jag hade verkligen ansträngt mig så mycket jag kunde. Hon har verkligen det svåraste hufvud jag ännu haft att måla – opittoresk egentligen. Hela hennes "ynde" ligger i gången rörelserna godheten i hennes väsende och lifligheten så snart hon sitter eller står stilla är denna charme borta och hon liknar ej mera sig sjelf. Det är derför det är så förtviflansfullt att måla henne. Emellertid inbillar jag mig nu att det liknar rätt mycket, och att porträttet i allmänhet har en viss allure. Måtte jag nu få det färdigt, som jag så innerligt hoppas måndag eller tisdag. Jag kan icke dölja att jag, om jag slutat det med heder och får mina pengar, då kommer att känna mig mycket glad och befriad.

Bregentved, måndag 5 nov 1894 5. marraskuuta 1894
I dag var det just den vigtigaste dagen för hufvudet på porträttet – Jag läste Mammas bref men ej Öhmans och ej tidningen, utan beslöt att vara lugn och jag var lugn och målade bättre än jag gjort det på långa tider – Åtminstone kom det nu ur Frederik att "det lignede godt" något som han ej sagt förut. Naturligtvis far jag ej öfver Stockholm. Jag reser hem direkt om det icke är alltför stormigt – så tänker jag tills vidare. Det är omöjligt att säga när jag blir rigtigt färdig här. Jag tänker om tre fyra dagar, ifall ej något galet tillstöter – jag har rigtigt bjudit till att fånga det momentana – har målat henne med öppen mun och det gör susen – det ser lefvande ut. Ställningen är god och karakteristisk – kläder inklusive spetsar äro färdiga jag har bara litet att göra på blicken och så på händerna. Tålamod har jag fått lära på detta porträtt – och det har gjort mig godt. Jag mådde för tjockt i höstaa, höll på att bli nöjd med mig sjelf som målare, lyssnande på deras grannlåter i tidningarna – jag höll på att bli arrivé med ett ord. Detta porträtt har igen låtit mig känna mig som en sannskyldig rapin, som ingenting kan och har allt att lära, allt att försöka. Det var gubben Meissoniers lärdom, och jag tror den är god. Det duger icke att tänka; nu skall jag smörja ihop det här, jag kan nog – nej, då blir det alltid dåligt. Man skall pinas, man skall vilja så kommer det. – Jag är så glad för att jag i afton sluppit en jagtmiddag på Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren. (en timme senare) jag har nu ätit min middag allena, med fyra silfverkandelabrar framför mig och 2 betjenter som passat upp mig – och jag har ej varit klädd i frack, hvilket kännes så underligt skönt och fritt. – Jo, sedan jag varit på två middagar efter hvarandra, fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände jag mig så nervös och omöjligt att jag bad att få slippa denna middag ehuru grefvinnan han redan lofvat att jag skulle komma. På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig verkligen illa till mods och öfverflödig – der talades under åtminstone en timme om grefve Lerches nya anspann och svårigheten att med 6 hästar i spann svänga in öfver bron och porten i Lerchenborg. Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet än den att snart få porträttet färdigt, och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt på att vara aimabel och konversabel med obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant gammalt slott att se med en trappa af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett par helt skulpterade rum med 1528 uthugget i snirklarne på kaminen äro också intressant. Men som sagdt, jag behöfde ro, själsro och magro, och jag njuter den nu i fulla drag – Om onsdag, då jag med Guds hjelp, hoppas ha porträttet så godt som färdigt, kommer hit 50 personer – grefvinnans födelse dag: hon fyller 36 år. – Ack hvad jag skulle anse detta lif ansträngande, och de tro nog att det är det fridfullaste landtlif man kan tänka sig. – Om onsdag kommer hit bl. a. Leemejer som är roten och upphofvet till dessa porträtt – Ja, nog har han varit välmenande, men nog har jag också fått lida för hans välmening. Jag far ej till Köpenhamn för än porträttet är alldeles färdigt, signeradt och upphängt. Det måste bli färdigt denna vecka ty nästa vecka ha de igen jagt här, och då gå igen 3 dagar förlorade utom att det är så gräsligt tröttande detta prat med obekanta, isynnerhet när man har annat allvarlig att tänka på.

Kbhvn – hos Koki Etter d. 12 nov. 1894 12. marraskuuta 1894
Ack om det porträttet ändå blefve färdigt Nu är han nöjd med det men jag skall ändra något på kostymen, perlorna på halsen o. s. v. Hvad allt detta har varit gräsligt tålamods pröfvade. – Nu fråga alla om jag ej tänker måla grefvinnannan Raben – de lära vänta mig nu ända till Mars – och ha ej idé om att de på något sätt förtretat mig. Men grefvinnan Moltke vill ej att jag skall måla henne. Jag tror hon fruktar att den sköna gr. R. skall vara farlig för mig och min sinnesro, likaså tror jag att de skulle se så gerna att Rs hade något som de ha ensamma – detta är en supposition bara. Om två dagar hoppas jag med Guds hjelp vara tillbaka i Kbhvn – måtte jag då få mina pengar. När jag nu skall ut till Br. igen börjar hela min gamla oro – det är som en mara som aldrig lemnar mig. Bara han nu fortfarande ville tycka om porträttet

Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
I allmänhet saknar jag entusiasmen från förr här. Menniskorna äro också förpinade och enerverade af denna svåra vinter och sjukdomar. Ingen menniska säljer några taflor. Jag tror det aldrig har varit så dåligt. Jag har det ju jemförelsevis bra med mina porträtt och mina universitetsmålningar.

Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Jag hade just nu bref från Krohn han har haft influenza och flyttningsbråk, men familjen mår bra. De äro nu installerade i museet. Krohn skrifver att Leemejer sålt det förra porträttet af grefvinnan Moltke för 1000 kronor åt Estup, hennes far. Det är ju herrligt och dessa pengar falla till mig från skyn. Pengarne får jag i Danmark när jag i sommar kommer derigenom.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.