Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Pastellporträtt av en fem eller sex års gosse, målat i Paris juni 1895 på beställning av Louis Pasteur.

Esiintymiset kirjeissä

Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
I allmänhet saknar jag entusiasmen från förr här. Menniskorna äro också förpinade och enerverade af denna svåra vinter och sjukdomar. Ingen menniska säljer några taflor. Jag tror det aldrig har varit så dåligt. Jag har det ju jemförelsevis bra med mina porträtt och mina universitetsmålningar.

Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
Bojesen och Geber proponera mig saker att illustrera – jag håller på med Pehr Brahe, det är fråga om några barnporträtt – jag har således, ekonomiskt taladt, icke någon mörk framtid.

Paris lördag 4 maj 1895 4. toukokuuta 1895
Jag har börjat på med ett litet barnporträtt i Pasteur. Det är en 6 års gosse, son till dr Chantemesse, som vårdat Pasteur hela detta år. Pastaurs beställa porträttet af mig för att dermed honorera dr Ch. som ej tar emot pengar af sin lärare P.. Gossen är mycket nätt med stora blå, flickaktiga ögon, mycket mild och säflig. – Lyckligtvis kommer Mme Ch. med gossen till ateliern, hvilket är särdeles lättande för mig. Jag måste gå och låta arrangera den mindre ateliern i Av. de Villiers 147 – den ser ut som en svinstia nu, men måste bli sådan att Mme Chantemesse kan gå ditin med pojken.

Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Jag har börjat mina 2 barnporträtt i pastell. Den ena en 6 års englalik blond gosse, son till Dr Chantemesse, den andra en 5 års liflig, mörk, söt icke vacker men otroligt sympathisk unge, son till Comte de Rochefort.*) (*) icke slägt med Henri Rochefort, marquis de Rochefort Luçay.) Han, frun och båda Pasteurs, Jean Baptiste, voro här i dag. De äro, föräldrarna provinsadel, från Orléans, mycket hyggliga och enkla menniskor – de ha 4 söner, några fullvuxna, den här lille, som heter Noël, är den yngste. Han blir svår men intressant att måla. En sådan liten dugtig en! hans ben äro muskulösa och tjocka. Han heter Noël emedan han, som hans mor äro födda på julaftonen.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Jag har mycket att göra och denna månad går nog fort. Mina två barnporträtt sysselsätta mig om morgnarne – om eftermiddagarna har jag skizzen till Univ. och illustrationer. Gerna ville jag vara hemma midsommartid, eller åtminstone ej allt för sent efter midsommar.

Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
Både för och eftermiddag har jag mina barnporträtt – det är för mycket för en vanlig, menniskas nerver – de äro naturligtvis oroliga som fem och sexåringar. Jag tar mig derföre frihet från dessa porträtt till tisdag, således tre dagar.

Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
Mina porträtt skrida väl framåt, och jag hoppas ha lilla Rochefort färdig denna vecka. Föräldrarna äro förtjusta i både ställning, uttryck och format på taflan.

Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
Talte jag om att jag skall måla Rabbe Wrede för Nyländska afdelningen? Med mina barnporträtt nu ha illustrationerna blifvit alldeles på efterkälken. Jag ryser när jag tänker på allt det jag har att göra och måste göra men det går nog om jag får vara lika rask och kry som hittills, ty jag måste säga att jag Gud vare Tack och lof nu känner mig innerligt väl disponerad och arbetsför mera än på många år. Hvaraf kommer detta? Det vet jag ej men det är ett faktum. Sedan pojkens sjukdom har jag ej tänkt på Roux. Jag vill dessutom sluta mina barnporträtt denna vecka innan jag börjar grubbla på hvad jag skall göra sedan. – – Ack hvad ni har det vackert på Haiko nu, lyckliga ni. Det käns litet tungt ibland att sitta här i den här ugnen och måla ostyriga pojkar när sirènerna blomma (kanske intet ännu) och midsommarsolen lyser dygnet om. "Om vintern går nog tabulan Euklides och grammatikan Blott man är flink och tro-o-gen :/: – Jag försöker nog vara flink och trogen men dessa porträtt ta ändå sin tid.

Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
Jag hoppas att Ni nu har det och och trefligt på Haiko. Här är det som i en bakugn, i ateliern. Jag kan icke tänka på den närmaste framtiden ännu, ty jag måste om några dagar ha mina barnporträtter färdiga. Lyckligtvis ha alla varit mycket nöjda med mitt arbete. Föräldrarna till porträtten äro i extas.

Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Hvar dag har jag tänkt skrifva för att tacka för Mammas trefliga och långa bref, och hvar dag har det kommit något som förhindrat mig. Det har också varit en sådan uppsjö på bref och bestyr – från fru Mallings bråk med Mme Junots porträtt (Hvad angår detta mig i grunden!) till den stackars Audiberts sista bref, deri han besvär mig att egna honom en dag, så kommer han hit från Guerèt för att se mig ännu engång med sina ögon. – Med allt detta har jag arbetat såväl som några småsaker i porträtten – som på 2 Fjalar illustrationer. Jag är alldeles utfaren och måste fara till landet i morgon, till Amic, med Dagnan, för att komma ifrån den här vefvan. – Lille Chantemesse är alldeles färdig – till Rochefort skall komma ännu en gång. båda familjerna hänryckta.

Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.

Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24. kesäkuuta 1895
Mina barnporträtt äro nu färdiga och afskickade, efter sju sorger och alla bedröfvelser. Nu skall jag bara göra några skizzer af Roux och så hoppas jag efter den mödosamma inpackningen bli färdig att resa till Schweitz, i slutet af veckan. d.v.s. fredag eller lördag. Ännu är jag ej rigtigt säker om jag låter Ellan och pojken resa hem och sjelf kommer tillbaka för att måla Roux, eller om jag far hem med dem. Jag tror dock det blir det senare alternativet.