Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Interiör. I förgrunden står en ung kvinna »La bella Elisabetta» (jämför katalog nummer 576) i vit klänning med ljusrött förkläde serverande en Chianti-flaska åt två bönder vid ett bord till vänster; de belysas av solsken, som faller in genom ett fönster i bakgrunden till höger. Bakom henne sitta två bönder under fönstret, mot vilket en lätt, blågrå tobaksrök stiger upp. Längst till vänster en vit vägg i fullt solsken. 63 x 45 cm. Signerad: Albert Edelfelt 1891. Målad under mars och april 1891 i Bottas kafé i Ospedaletti.

Esiintymiset kirjeissä

d. 16 morgonen. 1. tammikuuta 1891
Så kommer jag tillbaka till fots och låter bli att måla idag. Tack vare Koki – och det kan göra mig godt.

Påskdagen kl. 12 middag 1. tammikuuta 1891
Min tafla, krogscenen, får jag ej fortsätta nu åtminstone – Doktorn anser det farligt för mig attmåla dernere medan jag är förkyld. Jag tar taflan med mig för att visa den för Dagnan – Jag misstänker dock att han kommer att tycka lagom om den, ty jag har till den grad bråkat med den att teckningen blifvit alldeles slö, färgen må jag ej tala om. –

Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
först i öfvermorgon skall jag måla la bella Elisabetta – som verkligen är utomordentligt vacker. Hon poserar nu för en "Signore vecchio" som gjort henne som Julia med Romeo för Expositionen i Milano – det måtte vara en snygg smörja! Till Julia duger hon ej, men alla det gamla Roms skönhet kunde sett ut som hon, Kejsarinnorna icke undantagna. Jag är rädd att jag ej han göra något bra med henne, ty det fordras en teckning som Lionardo, Rafael eller Ingres för att få fram det storslagna hos henne. Jag skall måla henne på en tersass ofvanpå Cafét der hon serverar – dit kommer man genom den smutsigaste trappa jag i mitt lif sett. föräldrarna till denna ha frågat mig om jag ville göra ett porträtt af henne, men jag afslog det emedan jag måste tänka på mina taflor nu. 10 dagar, kanske 14 bli vi här – här är ändå en så herrlig luft och strax bredvid. d.v.s. i San Remo eller Bordighera eller halfvägs till båda ställen finnas herrliga saker att måla. –

Ospedaletti 4 mars 1891 4. maaliskuuta 1891
Ellan vill nödvändigt att jag skall komma ut och åka i dag i stället för att gå ner på det smutsiga hålet, caféet tillhörande Signor Botta, der jag håller på att måla la bella Elisabetta – en modern italiensk hebé som häller i chianti åt två sluskar. Taflan är redan rätt avancerad, och jag är rätt intresserad af den. En studie af flickan har haft en kolossal succès till följd af likheten såväl nere i byn som här på hotellet. Hon är rätt svår att måla, som allting rigtigt vältecknadt – dessutom har hon något bondiskt-styft i sin kopp som endast delvis bortskymmes af den italienska ståtligheten och de 17 åren. Att icke göra henne för vacker är derför det svåraste. Hennes händer och fötter äro stora men ej illa formade; hon är lång bred och mager Naturligtvis vill jag göra något rigtigt bra med henne.

Ospedaletti 10 mars 10. maaliskuuta 1891
Jag har arbetat som en galning denna sista tid, emedan mina manliga modeller gjort svårigheter – den ena reste i går till Barcelona med ett fartyg, den andra skall arbeta i Bordighera från och med i morgon. Jag måste derför skynda mig för att taflan skall bli någonting af. Det är märkvärdigt hvad man kan bli trött af att måla så der forceradt. Hafsluften söker dessutom och jag har somnat som en stock om aftnarna. Sedan 2 dagar har vädret dessutom varit åsk och regndigert – (i dag har det hällregnat) och jag har känt denna vädervexling på min gamla lekamen. – I dag har jag visserligen, till följd af mörkret och regnvädret och den deraf följande, omöjligheten att måla haft en fridag – men så har olyckan velat att jag fått litet tandvärk, a(f draget dernere i kaféet der jag målar) och så har den ingenting blifvit af brefskrifningen i dag eller. Min lilla tafla blir bra och intresserar mig mycket. Ryssen som slagit sig ned bakom min rygg och berätta för mig alla gamla franska witzer från samtliga skämttidningar sedan 20 år, är mig till synnerligt stort besvär. Han höll på att ställa till rigtigt spektakel genom det högst opassande skämt han tillät sig med Elisabetta då hon poserade – signor Botta blef mycket arg och Elisabetta var dubbelt vacker i sin rättmätiga vrede. Jag lät också her Hasen-Gertzoff veta att jag ej var nöjd. Han påminner i mycket om Konni – det der förstående sig på allting, hästar, hundar, mat, matlagning åkdon, åkerbruk – hans lätthet för språk hans goda minne – och hans skamlösa sätt mot underordnade och fattiga - utan att jag ändå tror att han menar det så illa. Allt det der är bara för att visa att han vet hur det skall vara då man är rigtigt chic och jeunesse dorée. – För resten skryter han med sin vän Soltikoff (jag antar för Soltsheffs skull att det är lögn). På ett kalas i Pétjbur gjorde de af med 23 tusen rubel men då var de också fulla – slogo istvotchkar och blefvo uppkallade till Gresser. – o.s.v. Vi känner genren – en mycket oförbättrad upplaga af Boris Bernoff. Ellan håller ännu på att denne herre varit betjent i något finare hus. – Det är skam att toppen oläsligt o.s.v. – nog derför om den göken. I lördags aftse spelade de Ospedalettis ungdom en femakts dram dernere i byn – 12 due Sergenti – En kringresande marionett teaterdirektör (som liknar Carl Armfelt som ett bär) och som ej har pengar att komma härifrån hade inöfvat den. Mina modeller spelte alla med Det var kostligt, men gester ha de och en aplomb som är otrolig. Hjeltinnan i pjesen speltes af en 18 årig sömmerska och jag måste säga att jag sällan sett sådana (dramatiska och skildt tragiska anslag hos en dilettant. I en scen, der hon vill kasta sig ut genom fönstret för att rädda sin man för döden och hålles tillbaka af sina barn – var hon frappant lik Ristori. Fredrik Cygnaeus upptäckte ju Ristori under liknande omständigheter. Jag vill derför anteckna der här flickans namn det kan ju bli stort i framtiden. Sofia Rambaldi. Tänk jag hade tårarne i ögonen – Dr Lambert likaså – publiken tjöt från början till slut af pjesen. En gammal Garibaldist en af "i mille"uppträdde som en marskalk af frankrike i redingote med guldpappers ordnar på och – halmhatt. Men ni skulle ha sett den ytterligt vana herrskaregest hvarmed han i det afgörande ögonblicket slår upp sin kappa och visar denna strålande uniform och säger: som il marescialo. Theatern var det mest primitiva man kunde se – dekorationerna målade af dem sjelfva. Men ett grannt språk ha de och en säkerhet i gestera som är absolut medfödd. de kommo alla under mellanakterna och frågade hvad jag tyckte om dem och deras spel och Segnorina Rambaldi tycktes vara mycket smickrad öfver mina för resten alldeles upprigtiga komplimanger. – Lugnet här kommer jag att saknar hvart jag att kommer. Paris och fint folk och chic och denna verldens prål är ej för mig – en sådan bonde har jag blifvit. Ett ytterst noga studeradt landskap med en gammal Oljeqvarnsruin emellan citron träd har jag fått färdigt – det andra är mest påbörjadt – taflan, krogscenen, kommer att ta 5 dagar ännu.

Ospedaletti 15 mars 1891 15. maaliskuuta 1891
Som jag, min vara trogen, tredskats med att måla ehuru det derinne i kafékyffet varit både mörkt och kallt – så har min tafla nu inträdt i den mest typiska kludd och öfvermålningsperiod. Jag var nära att ge alltsammans på båten i går, då jag med ens fick idén att klä en ljusare klädning på Elisabetta, och då märkte jag att det kan bli tafla af i alla fall.

Ospedaletti 17 mars 91 17. maaliskuuta 1891
Epävarma yhteys Här är fortfarande ett himmelens väder. I natt åskade och blixtrade det från kl. 9 till kl. 6 på morgonen så godt som oafbrutet. I dag har det hällregnat, haglat, och blåst eller rättare sagdt stormat. Ellan är fortfarande förkyld – pojken är ännu ej rigtigt rask – doktorn säger emellertid att båda bli bra så snart det vackra vädret återvänder. Omöjligt att tänka på afresa nu, innan nästa måndag eller tisdag. Jag kan ej fortsätta min lilla tafla och som det är lika fult öfver allt vid Rivieran tjenar det till ingenting att fjeska.

Ospedaletti måndag 23/3 1891 23. maaliskuuta 1891
Min tafla, som jag arbetat så ärligt och mycket, är ej bra – kanske ser jag nu allting i svart och kommer på andra tankar när pojken blir bra igen. –

Skärtorsdag 1891 26. maaliskuuta 1891
Den här mars månad har varit svår – Vädret är ännu kyligt och mulet och då är det mycket svårt för mig att fortsätta mina taflor och studier, alla på började i solsken. Doktorn har dessutom förbjudit mig att nu måla denne i källarkaféet, der det är så fuktigt.

Cannes 1sta april 91 1. huhtikuuta 1891
Hvad min förtviflade Ospedaletti tafla beträffar bad han mig göra om henne – han fann hennes hufvud för stort – och det är sant, hennes förklade för rödt och hennes öra illa placeradt deremot tyckte han mycket om karlarna. Han rådde mig derför att ta taflan med mig till O. och måla om henne på 2 dagar – "tu la sais maintenant et tu la ferar très vite" –Hvad det är roligt att ha att göra med Dagnan – så klar, och tillika så konstnärlig och så förstående. Jag sade honom att jag ej tyckte han var sträng nog, just derför att han förstår så bra och tout comprendre est tout pardonner, men han gaf sitt parole d'honner på att han sade mig hvad han tänkte.

Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
– Nu på aftonen har jag bestyrt om mina taflors sändande till Salongen och åt middag hos Mme Borget – i hennes idealiska Villa les bambous. Natur, konst, smak, rikedom allt af prima qualité – men naturen med det herrligaste panorama öfver Cannes är ändå no 1. – Gumman är en mycket tuschúr, tjock matrona – en slags Mamma för hela det artistiska och litterära Paris och för Sverige med, allt Sedan prins Eugen bodde hos henne i månadtal. Hon lofvade sörja för att jag skulle ha fullt upp att göra om jag kommer hit ett år – I dag hon fru M., Lily, ett ryskt Geheimeråd med familj hit för att se på mina taflor. –

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Madame Borget spår mig mycken succès på Salongen. Måtte hon vara Sannspådd.

Ospedaletti 19 april 91 19. huhtikuuta 1891
Mina taflor äro nu, med Guds hjelp i Paris. Jag har arbetat som en galning denna sista vecka på Elisabettas figur – och vet just ej om den blifvit så mycket bättre. Karlarna äro bra, men taflans färg har blifvit tung och subbig till följd af detta eviga öfvermålande. Måtte jag få goda underrättlser om mina taflor i Paris – så här i ensamheten bli man så misströstande och jag föreställer mig icke allenast att de äro dåliga, men också att de kommo fram för sent eller med stora skråmor och rispor, I går förde jag min tafla till Mentone för att derifrån expediera den till Paris och derigenom undgå de eviga och odrägliga trakasserierna vid gränsen. Som italienarna gör allt för att förtreta fransmännen har det händt att blommor skickade af sjelfva drottningen af Italien till bekanta i Paris, fått ligga 3 dagar i Vientimiglia, andras sändningar må man ej tala om. Tågena ha med flit stälts så att man måste vänta 1 ofta 2 timmar vid gränsen och tullbehandlingen verkälles bara när det faller vaktmästarne in så fick dr Lambert vänta öfver ett tåg härom dagen bara för att de lurkarne inte ides se igenom hans saker under frukosttimmen.

Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
Jag ville skynda hit för att fortsätta Manzeys porträtt oläsligt Etters och Manzeys komma (om fredag tror jag) för att se om mina saker kommit rigtigt upp på Salongen o.s.v. – Jag fruktar och bäfvar för Salongen.Jag såg på mina gamla saker här i ateliern och fann i dem en massa förtjenster som jag numera saknar – skulle jag bli defintivt gammal nu?

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 – Jag skickar alla mina taflor till München, der jag får medalj helt säkert, sade Kühl – de ha bara väntat på en större tafla af mig och prins regenten Luitpold skall sätta stort värde på min målning. Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.

Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Jag är att ännu i samma vefva som sist och ber derför Mamma förlåta mig mitt envisa tigande, så mycket mera som jag igen har 2 bref från Mamma att tacka för Tack för trösten det är ändå ej så helt på tok med mitt humör som Mamma tror jag konstaterar tom med en viss stolthet att jag sätter mig öfver den dumma kritiken med mera filosofiskt lugn än förr. De bästa tidningarna bl. a. Journal des Debats häromdagen tyckas förstå min tafla (jag skall skicka denna verkligen smickrande kritik). Hvad en hop struntblad och struntkritiker säga är mig derför temmeligen likgiltigt. I allmänhet har min aktning för pariserpubliken sjunkit år från år. Nu har jag godt samvete och vet att jag arbetat ärligt och efter mitt bästa förstånd, och det har tyvärr ej alltid varit fallet – jag vet derför att det är jag som har sätt i princip och att de ha orätt som Mamma säger, då man gör de bästa i lag, så är det nog hopen ja, om den säger jag som Horatius Odi profanum vulgus et arceo – jag hatar den profana hopen och håller den långt ifrån mig

Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –

20 Juli 91 20. heinäkuuta 1891
Jag har skickat alla mina taflor till München utom ett landskap från södern – det skickar jag jemte aqvarellerna till Finland eller tar dem med mig om jag har utsigt att komma dit innan kejsar besöket i Willmanstrand. Nog är det, den 8de icke sant Skrif genast och svara på detta, söta Mamma.

Stockholm tisdag 20 Okt 91 20. lokakuuta 1891
Nej, ingen tafla fick jag såld i München, men Mamma skall ej tappa kuraget – det vore ändå för galet om ej lyckan, också den ekonomiska lyckan skulle börja le emot mig nu då hon så länge visat mig sura miner. – Af Geber får jag pengar och snart får jag för också från Paris, Bulla, Så snart jag skickar honom taflorna.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.