Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Söderströms & C:o, Helsingfors 1898–1900. Med 120 målade eller tecknade illustrationer och helsidesplanscher, 66 vinjetter (av vilka 10 för de ursprungliga häftesomslagen) och 55 initialer av Edelfelt. Utgiven i 10 häften à 3:50; det första utkom 12 december 1898, häften 2–6 år 1899 samt 7–10 år 1900. Illustrationerna, som efter förstudier 1894–97 utfördes 1897–1900 på beställning av Söderström & C:o, inköptes år 1903 från förläggaren av Antellska delegationen för 15 000 mark. Flertalet förstudier i Ateneum (skissboken A II 1517:1). Samtliga slutliga illustrationer utställdes i maj 1901 i Kunstindustrimuseet i Köpenhamn, på Edelfelts exposition i Helsingfors februari 1902, i Åbo stadshus festsal mars 1902, i Nationalmuseum i Stockholm mars–april 1902, i Tammerfors oktober 1903, i Galerie Schulte, Berlin november–december 1903, på Minnesutställning 1910, N:o 245. Den för Sverige avsedda delen av den svenskspråkiga upplagan som inalles uppgick till 2 000 exemplar, utgavs på Albert Bonniers Förlag, Stockholm. Samtidigt utkom en finskspråkig upplaga hos Werner Söderström, Borgå. En särskild lyxupplaga på handgjort papper och bunden i helläder trycktes i 4 exemplar för Edelfelt och för hans mor, för förlagets dåvarande chef, kammarrådet Lennart Söderström, samt för dess konstnärlige ledare, arkitekt Jac. Ahrenberg.

Esiintymiset kirjeissä

Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12. toukokuuta 1876
Om Edelfelt får tid och krafter att teckna till Fänrik Ståls sägner tänker han sända skisserna till Pietro Krohn för att få kritik.

torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Till Ellan skref jag redan att jag måndag afton var bjuden på middag för Drachmann hos professor Feilberg. Det var verkligen underligt att se D. med familj – han var näml. kommen till Kbhvn till följd af äldste sonens konfirmation. Han läste upp en längre dikt – om honom sjelf naturligtvis, vacker i formen fornnordisk till innehållst. Men det var något i det hela som sade att han blifvit gammal, och det duger han minst till af alla. Han höll med ens under middagen ett vackert tal för mig, der han (mindre smickrande) jemförde mig med sig sjelf som vagabond och lösdrifvare – han trodde dock att han visste hvar jag var hemma – i finska folkets och mina vänner hjertan. Jag hade just läst förskrevet och kunde tala med honom om de herrliga lyriska sakerna der. Hans fru ser mycket vänlig ut hvitblond med rödt ansigte. Hvad den stackarn ändå måtte ha gått igenom! – Han skall resa tillbaka till Hamburg igen, troligen till – Edith! Är det icke besynnerligt att sådana der gamla hundar aldrig skola få nog af älskog? Och denna idealiska dyrkan för en caféchantant diva (ty hvart ord i boken är sant utom systerskapet naturligtvis)! Han talade om att vi vore galna om vi läte oss förbryllas af symbolismen och hvad det allt heter. – Symbolismen lefver ej länge, ty den är född utgammal – vi hade åtminstone blod i ådrorna." – Och när det blef fråga om Goethe, då var D. i sitt esse! – Han var mycket glad åt att jag skulle ta ihop med Fänrik Stål Det skulle ligga för mig, mente han. Krohn säger detsamma. "Det vill du göra briljant, bedre än Svenske Billeder" säger han. – Ack ja, allt är ju ej forloradt fastän jag råkat in i den här otäcka återvändsgränden med hennes porträtt, mod har jag, helsa har jag och jag känner mig alls ej gammal och grå ännu.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Här är f.n. en historisk exposition af saker från revolutionen och Kejsardömet – högst intressant! Jag hade lust att ta hatten af mig inför Napoleons hatt, hans cirkelbestick, hans kartor och bref – den säng der han dog på St Helena, hans silfvertvättfat, hans vapen hans ordnar med det bleknade hederslegionsbandet – Och alla de andra Carnot, Berthier, Kleber, Massina, Ney! – allt dyrbara reliker lånade från familjerna. Och fruntimmerna sedan! Josephines harpa otaliga porträtt, denna hönan Marie Louise med sina fåniga ögon, Mme d'Abrantès, ja Mme de Staël. och så alla dessa utländska slagfält från alla Europas länder – teckningar, karikatyrer, fanor, – som sagdt en hel verld och ett helt tidehvarf. Ack om vi hade något sådant från 1808–1809! – Då vore det lättare att illustrera fänrik Stål!

Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
Epävarma yhteys Talte jag om att jag skall måla Rabbe Wrede för Nyländska afdelningen? Med mina barnporträtt nu ha illustrationerna blifvit alldeles på efterkälken. Jag ryser när jag tänker på allt det jag har att göra och måste göra men det går nog om jag får vara lika rask och kry som hittills, ty jag måste säga att jag Gud vare Tack och lof nu känner mig innerligt väl disponerad och arbetsför mera än på många år. Hvaraf kommer detta? Det vet jag ej men det är ett faktum.

Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Jag har tittat på Malmströms skamlösa illustrationer till fänrik Stål – detta ger mig mod att åter ta ihop med detta arbeta, ty alltid kan jag göra bättre än det – eller rättare sagdt, aldrig kan jag göra något så genom gräsligt korkadt som det der. Men då jag ser dessa Malmströms ohyggligheter instoppade jemsides med svenska bilder i ett vackert bokskåp, båda lika obesedda, lika fullkomligt glömda och borta från dagens äflan och strid, så beklaga jag ändå illustratörens öde, – pinas arbeta, bedömas och berömmas en kort minut och så för evigt begrafvas mellan Gustave Doré och – Malmström.

Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
Det fins nog minsann tusen saker som intressera mig här men jag hinner ej tänka på dem nu: Dock har jag kopierat en del finska uniformer på biblioteket (D.v.s. Wiselgren har tillåtit mig att ta hem en rar bok om svenska armén, tryckt 1808).

Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
På armeförvaltningen har jag varit och ritat af alla uniformer från 1808, sett originalritningarne med Gustaf Adolfs underskrift och är således temmeligen på det klara med detta.

Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Jag är så utled på dessa framtids program som jag ännu aldrig kunnat genomföra. Hvarför icke tiga, låta bli att lofva, så vore man åtminstone fri för folks anmärkningar och eget samvetsagg.

Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Jag kan ej uppfylla alla mina löften Om jag än arbetade natt och dag, och nu är jag ju bunden af kontrakt till Söderström ang. Fänrik Stål. Jag ser redan i andanom då Söderströmmarne Ahrenbergs, barnet Lagerblad och Janne Thurman, alla som bilda &Comp., komma och slå mig i bojor och släpa mig till ett hemskt och dystert fängelse, der jag på den murknade halmen får sitta och begrunda faran att ta för sig mera än man kan få ur händerna. Det är ganska obehagligt detta, och jag talar alldeles allvarsamt då jag säger att det kommer mycket surt efter under denna höst. Och kejsarporträttet till häst. Jag har haft modell till hästen i Paris, låtit fotografera den o.s.v. men tiden att göra det!!!

Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Jag får formliga rysningar öfver mig då jag tänka på Söderström & Cie och allt det andra som ligger öfver mig. Den sköna friheten, som jag njutit af här i fulla drag får ett snöpligt slut när jag igen får slafpiskan på ryggen derhemma.

Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Jag tänker ej på framtiden, på denna sommar, då jag tagit mig att måla mera än jag rimligtvis kan hinna med på 3 år – icke på verldsutställningen – på ingenting som rör morgondagen.

Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Bara jag icke hade så mycket att göra! När jag tänker på Fänrik Stål och sommarn så måste jag ta mig om hufvudet – det är omöjligt att rinna med allt detta för en menniska.

Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Någonsorts hvila och ro blir det ej, då jag har så gräsligt mycket att göra. Fänr. Stål, åtminstone en kartong till univ. Malmgren, Strömborgs porträtt, de dekorativa panneauerna till paviljongen – finns det i verlden än menniska som hinner med allt detta på 2 månader nej, nej och tusende gånger nej – det är omöjligt, men det är å andra sidan just då man försöker det omöjliga som man lyckas litet.

Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har dessutom arbetat på en större skizz till Universitets målningarna. Det skulle intressera mig mycket och vore bra att ha på verldsutställningen. Men huru i all verlden skall jag hinna med dem då jag har fänrik Stål i fatet för mig.

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Det är utomordentligt roligt att ännu få bref från Eder derhemma, då jag som mitt dumma fixerande af resdagar alltid tros vara rest veckotal förrän jag kan ge mig i väg. Så också nu. Jag har talt om den 10 hela våren, och nu, den 12, ser jag att Mme Pasteur tar minst en vecka till, och så skulle jag ju också rita några hästar för fänr. St. Sägner i en bildhuggares stall – det är redan öfverenskommet derom. Det ser derför ut som om jag midsommaraftonen ej skulle vara hemma ännu utan troligen i Kbhvn Allt måleriväsende vore bra om bara inte Söderström & Cie skulle skrifva så skarpa nästan hotande bref, der de tala om de 35 tusen de redan satt i blöt o.d. – d.v.s. – att jag strax borde komma hem, sätta mig ned och rita deras planscher och säga adjö åt allt annat, verldsutställningen, universitetsmålningarna o.s.v.

15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Det är ju ledsamt men hvad skall man göra! Jag plågar mig nog tillräckligt redan med Söderström & Cos hotelser. De ha nu skickat korrektur, liksom om 4de häftet vore färdigt. Hvart skall jag arma menniska ta vägen med allt det jag tagit på mig!? Sommarn blir kort och jag får ej något nytt och godt färdigt till verldsutställningen! Om måndag hoppas jag få porträttet färdigt. De är mycket nöjda, men Söderström & Cie (mina maror) äro icke nöjda – Jag kan ej, jag kan ej gör allt på en gång. Mme Pasteur tröstar mig moderligt då jag talar om mina bekymmer, och mycket klokt tillika. Hon har proponerat att afbryta porträttet, för att jag skall kunna resa hem och arbeta på Fänr. Stå. S. men det ville jag ej då det ju bara beror på en vecka eller så.

20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
Utan denna fän. Ståls mara öfver mig vore jag nu en lycklig menniska, ty jag har slutat ett godt stycke arbete (tror jag nu åtminstone) med Mme Pasteur. Alla som sett det, d.v.s. familjen och hela Institutets läkare finna det mycket bra. Likaså deras gamla vän la baronne Le Pin, som sade: ce regard est l'histoire de toute une vie de devoûment. – Jag var der på familjemiddag i söndags och der höll på att bli Krakel i anledning af l'affaire – Gumman Le Pin var naturligtvis anti dreyfusarde. 4:häftet af fänrik Stål – Hela sommarn slafveri, omöjligt att göra något till 1900 – se der se der, se der, se der en krigares kalas – och källa till bekymmer. Jag fruktar att jag får sitta i Helsingfors, i ateliern och rita värre, der har jag ju kostymer och får stadsbud till modeller – ett grymt perspektiv! Vallery-Radot säger: oh, la belle lettre que je leur ecrirais, à ces éditeurs – men jag tror icke att Lennart S. är åtkomlig för stilistiska mästerverk. I afton middag (afskedsmiddag för mig) hos Chambure, och kl. är nu 5 – nu skall jag rita de två dragonerna "gif åt Stål en penning o.s.v

Måndag d. 26 Juni 1899. 26. kesäkuuta 1899
Som ni ser är jag ännu här – dels emedan jag måste retouchera plancherna till den holländska bibeln, dels för att jag gerna vill ha några ritningar med mig åt S. & Cie. Det är icke värre att sitta här än att sitta i Hfors, Elisabetsg. 27 – Här är alls ej för varmt och så är man ändå mindre ensam här.

Paris 28 juni 99 Onsdag afton 28. kesäkuuta 1899
Olycklig är jag vid tanken på de obehag och möjliga skandaler som komma att möta mig från Söderström & Cie sida. Jag har näml. inga färdiga teckningar med mig och dock kan jag försäkra att jag arbetat ärligt, ehuru jag ej är nöjd med mitt arbete. Det gäller alltför så många hästar, och jag kan ju ej rita hästar, allra minst i rörelse. Jag har haft långa konferenser med djurskulptörer och djurmålare som skaffat mig fotografier och gipsafgjutningar; men jag är så missnöjd med det som jag gjort att jag icke kan lemna det ifrån mig sådant det är. – Gud vare mig nådig nu då det gäller att gräla med dem! Hvad skall det bli af?! Bonnier yrkar på att hela arbetet skall vara inbundet i november. Det är om jag arbetadt natt och dag och om dygnet hade 48 timmar ändock omöjligt. Om jag ändå hade någon menniska der som kunde tala med dem! Nu komma de att öfverfalla mig strax då jag kommer hem och detta kommer att förgifta hela min hemmavaro. Jag är så utschasad och trött att tänka på detta enda: S. & Cie och deras bref, som jag för resten icke svarat på. Sådana fraser som: "H.H. kan sannerligen icke lägga oss till last att icke ha varit förekommande o.d." men jag har ju sagt att detta arbete tar tre gånger så mycken tid som svenska bilder, att jag icke kan, och ingen annan heller, göra detta fort, ty just under utförandet kommer man på en massa nya idéer Hvad hjelper det att jag skrifver till dem? De gå ju alltid på med samma sak Verldsutställningen får träda tillbaka för detta. Men om ej jag blir kommissarie så får de Ahrenberg – sanna mina ord – och det vore ändå litet galet. Ledsamt är det att icke kunna komma hem gladt och frimodigt som förr.

Salzburg 10 mars 1900 10. maaliskuuta 1900
Hvad Jag dock mest af allt märker så är det att jag måste försöka att få fänr. Stål färdig så fort som möjligt och sedan måla måla, det är ju en skandal att jag aldrig fritt tar i en pensel mera!! När jag såg Velasquezarna i Wien rigtigt kröp det mig i fingrarna att måla igen: il n'y que cela! Och hvad sedan om det blir dåligt, och det blir det ju alltid! Han har ändå ett ögonblick haft den ljufvaste och ädlaste af illusioner!

9 maj 1900 9. toukokuuta 1900
med fänrik Stål går det dåligt. Jag försöker nog rita om morgnarna, men med den här joron blir det ingenting reelt. Jag skall emellertid ha modell i morgon.

Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
Med Fänrik Stål har jag börjat, men det går mycket illa. Jag är förslöad af detta eviga tapetserare och snickar prat och detta räkningsbetalande! Emellertid har jag nu gjort 2 v. Törne och håller på med en blomstersired 5 Juli. Jag hoppas att det ej skall sägas om mina illustrationer som om dikten, då den i ett sällskap deklamerades illa af en recitator som trugat sig på: "det var snarare 5te Juli under vagnen" Gud låte dessa teckningar bli slutförda under sommarens lopp – jag är näml nu så pass aufgeregt att jag ej riktigt skulle kunna stå ut med Söderströms & Cies prosa, i stil med den jag fick studera senaste jul.

Paris 17 maj 1900 17. toukokuuta 1900
Jag har i dag hela e.m. ritat till fänrik Stål och har nu fått två helbilder och en vignett till v. Törne färdig, dessutom ritat en Duncker med fanor "som starkast bland dess vakter" – som jag dock tror jag kasserar samt påtat på femte julis blomsterskrud. Nu redan går det mycket bättre, och jag misströstar ej så mycket som för någon vecka sedan. Stigell har jag tänkt rita som Munter får nu se om det blir bra. – Bra god lust skulle jag ha att måla nu igen.

Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Om en månad kommer jag väl också hemåt och då måste det arbetas värre med fänr. Stål. ty hittills har det blifvit bra litet af, och det är icke min skuld utan de vidriga omständighetenas. Jag längtar efter att få måla och rita igen. Äro vi gjorda till att sitta och summera röster? – Nej, nej och tusen gånger nej! – För resten äro medaljer ett otyg, verldsutställningar en galenskap och stora konstutställningar ut förargelse!

Paris 20 Juni 1900 20. kesäkuuta 1900
Några ord blott (kl. är redan 1/2 5, och 5 går posten) för att tacka Eder för brefven med friska sommarintryck från Haiko. Hvad jag afvundas Er! Och hvad jag gerna skulle dricka förmiddagskaffe med Er, sedan jag på morgonen ritat ett hel hop helsidor och vignetter åt Söderström & Co. Men den tiden kommer väl också en dag, och den som då är nöjd det är jag!

2 juli 1900 2. heinäkuuta 1900
Jag skall nu göra 8de häftet af fänr. Stål färdigt – på 14 dagar, och så börjar jag tänka på hemresa.

Söndag 8 juli 8. heinäkuuta 1900
jag arbetar flitigt på F. St. S.

13 Juli 1900 13. heinäkuuta 1900
Här sitter jag och gnor på med F.S.S. i 33 graders hetta. I morgon afsänder jag en hel bunke. Stigell har jag gjort till munter. Och jag måste arbeta på F.S.S. som jag lofvat färdiga till den 1sta September. Kunde någon af systrarna telefonera till Nylands kasern för att få Hällfors ut till Haiko under Augusti?

Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25. lokakuuta 1900
För resten beställde jag af Kyster några band, också till 2 exx af fänrik Stål som jag skall be Tilgmann skicka hit.

Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
När jag nu ser på fänrik Stål, så der en gång i veckan, så måste jag tillstå att jag är rätt nöjd. De här sista årens harm och elände ha hjelpt till att få kläm i teckningarna. Visserligen finnas helt misslyckade som Sandels apoteos och Den döende krigaren, som markerar, som B sade, men så finns der andra som Döbeln och korpral No 7 Standar, trumslagar Nord, Rissanen (hvad betyder det att det ej är Runebergs ynglingar det är finska folket jag ville rita) Soldatgossen Schwerin, No 15 Stolt "säg har du glömt hur du tog dig gevär" och bröderna – som gör att jag sjelf får litet kalla kårar öfver ryggen. Det är det allra största beröm för mig att dessa teckningar icke verka störande på intrycket af fänr. Stål – som har sin underbara trollmakt – det der att man icke han låta bli att lipa när man är finne och bara tänker på vissa rader! Ville och Antoinette Vallgren hade suttit en hel afton och lipat öfver bilderna – och när fr. Ackté med sällskapsdamen en Estniska, satt och såg på dem här i ateliern, såg jag med ens hur det började rycka i Aino As ansigtsmuskler, under det att fräulein Schmidt satt tyst, tänkte uppå intet just, och såg förvånad på sin fröken – men så brast det löst och tårarna började rinna ned för kinderna på fr. Ackté – hon stortjöt!!

Juldagen café de la Regence 25. joulukuuta 1900
Här på caféet har jag sett E. A(lkmans) kritik affärer H.S. Han har rätt i hvad han säger om Sandels

Paris 16 Januari 1901 16. tammikuuta 1901
*Ja, originalerna till fänr. Stål ströko! Jag är så mycket meraförargad deröfver som jag icke får mer än hälften pengarna nu, ehuru de anse teckningarna som sin egendom nu strax – är det icke underligt!? *L. Söderström har skrifvit ett bref der han liksom urskuldar sina många dumma bref förut och sänder mig sin välsignelse. *Har Mamma fått ett exemplar af F.S.S. från Tilgmann??

Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23. tammikuuta 1901
Det är Robba Ehrnrooths fel och fänrikens Marknadsminnes – Under en vecka arbetade jag verkligen som en galning på denna aqvarell, som, då jag skref derpå "trohet med vårt blod beseglad o.s.v." ändå föreföll mig något ironisk Jag har bråkat mycket de sista tiderna med att slutföra fröken Ackté, som å sin sida ofta gifvit återbud, och hvar ledig minut har varit upptagen af aqvarellen i fråga. – För resten vore jag glad om Mamma såg den – der finns en treflig Borgå sida i marknad, folket och byggningarna, som Mamma bestämdt kommer att tycka om. Vidare är den gamla granadören bra; jag har fått in ett uttryck af flathet och stor tillfredsställelse samt stolthet öfver den gamla kaptenen på samma gång, som icke finnes i fänr. Ståls sägners illustrationer. Från Söderström har jag fått en lång karonka om teckningarna. Nå ja, jag med mitt affärsgeni skulle väl ändå ha gjort några dumheter med försäljningen för hand. Snart mera – posten går och jag kan försäkra att jag nu skall bli en bra och flitig skribent igen, sedan Robbans förning är undanstökad. Helsa alla, alla från mig – jag önskar innerligt att ni, måtte känna Er så raska som jag – Jag är så att jag ville dansa ibland öfver att verldsutställningen är öfver, öfver att fänrik Stål är slutförd och att jag är en fri menniska som får måla igen. Farväl – Gud vare med Er alla Mammas Atte.

Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Jag söker ännu efter orsakerna till min 9 dagars tystlåtenhet, som nu djupt grämer mig, och kommer fortfarande till resultatet att det var den Ehrnroothska aqvarellen, som kostade mig en oerhörd möda. Det är ju en af de mest komplicerade scenerna i Fänr. Ståls Sägner, denna marknadshistoria. Jag mins att jag den näst sista morgonen for af som en galning till flere vagnfabrikanter i Paris för att få tag i en gammal vagn, öppen emedan det heter vårdslöst mot suffletten stödd, sedan till alla möjliga antiqvitetshandlare för att få tag i en gravyr af ett dylikt åkdon och sist, då jag ej lyckats och dagen hunnit halft förgå, till den polske målaren Rosen, der jag då ändtligen fick några dokument. Der fick jag dessutom se en rysk generalshatt från Nikolai Is tid och fick då lof att i hast ändra den jag hade satt på höga herrens hufvud. Jag ville nämligen ej komma med origtigheter inför Robbans örnblick. Ja – måtte Ni fortfarande få undgå influenzan! Här är nu igen mildt men regnigt "un temps mou" riktigt influenzaväder, fastän jag icke hört talas om någon influenza här. Jag har, Gud ske lof, varit så frisk som en bock, och icke varit nervös, icke haft fel i magen, icke det allra minsta onda under hela vintern, utan tvärtom kännt mig så jublande glad för att verldsutställningen slutades utan skandal och att fänr Ståls sägner äro färdiga. Det vill jag kalla två väldiga stenar som fallit från mitt hjerta. När jag sedan dertill haft den turen att få arbeta med målning, då detta arbete delvis lyckats då jag trifs förträffligt i min atelier och alldeles för förträffligt i Paris, så är jag verkligen mycket nöjd med min tillvaro för närvarande. Naturligtvis är det ju ledsamt att vara skild från Er från pojken och Ellan och från det kommoda och konfortabla hemmet, men hvad det konfortabla beträffar så är jag i grunden så bohème att det kvittar mig temmeligen lika och för resten har jag det utmärkt bra här också. Den Ahrenbergska tidningen har jag ej sett. Hvad säger folk om den. Till mig skref han att "min tidning skaffa mig mycket hufvudbry" – hans role skulle då vara mycket effektivare än man först sade. Han har i allmänhet varit den schangtila i hela fänr. Stål historien och nu sist att han beställt permar till ett lyxexemplar hos fru Vallgren och att bolaget skänker detta åt mig, det är ju mycket schangtilt Likaså buketterna åt Mamma och Ellan. De tyckas vilja låta mina originalteckningar utställas i landsorten (detta är nu Söderströms käpphäst, denna landsort) men tillåta mig ställa ut (för egen konto om jag förstått rätt) i Helsingfors Stockholm och Köpenhamn.

Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.

Måndag 18 febr. 1901 18. helmikuuta 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma. *Jag har bedt Söderström & Co göra den första afbetalningen på originalena (helas!) till Ellan mot kvitto af henne.

Paris 4 mars. 4. maaliskuuta 1901
Från Ahrenberg har jag haft ett underligt bref, deri han säger att han skickat fänr. Ståls Sägner till flera medlemmar af kejserliga huset, båda Kejsarinnorna bl.a. – och haft conférencer med Schipoff om saken. Hvad är nu detta för något? och hvarför? Vill Lennart Söderström ha Stanislafkan? Mitt förstånd står stilla.

Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!

Paris Annandag Påsk 1901 8. huhtikuuta 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.

London 14 april 1901 14. huhtikuuta 1901
Vill Mamma vara så god och bedja B. ta nyckeln till den skrubb i Alexandersg. 26 der mina saker äro förvarade och från en portfölj ta ut originalteckningen till molnets broders dödsscen, telefonera till Tilgmann att han skickar efter den, packar in den och expedierar den till Krohn, Kunstindastrimuseum, Kjöbenhavn jemte ett lyxemplar af fänr. Ståls Sägner (Om lyxexemplar ej finnas, så då ett annat) Jag tror näml. att Krohn håller fast vid sitt gamla löfte att föranstalta en utställning af originalen till F.S.S. – Jag säger jag tror emedan jag lefver här som i säcken, ej fått några underrättelser från Er, ej från Krohn, ej från Paris – så är det att komma så här till landsbygden!

Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Och jag vet att så ledsamt det än varit att vara långt borta hemifrån isynnerhet sedan jag fått veta att Mamma varit sjuk, så har jag dock känt mig så innerligen lycklig vid mitt arbete denna vinter. Jag har ju kommit till den ålder att jag måste göra upp en slags plan för lifvet, och jag har kommit till den absoluta öfvertygelsen att det bästa sätt att gagna mitt land jag har är det att söka blifva en god konstnär. Jag har under de senare åren lidit mycket af att jag icke fått vara mig sjelf, att jag gått upp i saker och ting som varit mig främmande – att min vilja varit god, ty jag har alltid försökt, men att jag icke varit i mitt element, bortkollrad som jag varit af en del konstnärsrörelser hemma som kunna vara ypperliga för andra, men ej för mig – Och så Bobrikoffismen och allt eländet hemma som visserligen kunnat sporra mig till fänr. Stål men som laga sordin på det jubel, man måste känna då man tar penseln i hand! Men denna vinter har jag kännt mig som fisk i vatten, färgerna ha kommit af sig sjelfva det har varit så roligt att måla att tänka på detta, att teckna om aftnarna, att inga fröjder på jorden d.v.s. yttre fröjder, teater god mat, tillfridsställd snobbighet ett ögonblick kunna ersätta detta. Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!

Paris 25 april 1901 25. huhtikuuta 1901
Underligt att jag icke fått ett ord från Köpenhamn, från Krohn. Skulle han vara sjuk? Annars kan jag ej förstå att han ej skrifvit angående utställningen af fänr. Ståls Sägners originalteckningar. Bojesen har skrifvit till mig om en dansk upplaga – det vore ju mycket roligt. Ahrenberg som har likadan skrifklåda som han har svada, har skrifvit till mig långa epistlar, egentligen polemik emot min yttrande att de dåliga teckningarna i Fänr. Stål voro resultat af deras pådrifvande. – "Söderströms äro englar, Ahrenberg öfverengel, jag är en fattig syndig menniska, som borde kyssa den risande handen" det är summan af Jacquens sång.

Paris 2 Maj 1901 2. toukokuuta 1901
Jag har haft en olycklig dag med flickan Vallery Radots porträtt – som jag till hälften skrapat ut i dag – allt emedan jag fick ett otrefligt bref af Söderström & Co som tror att jag vill roffa pengar af dem för en dansk upplaga, då de ha, allena de, reproduktionsrätten och eganderätten och all rätt i secula seculorum! Vallery Radot, pappan, tröstade mig och talte om precis likadana sorger han haft. Hvad jag innerligt önska att det V.Rska porträttet snart måtte lyckas. Med många sådana dagar som i dag drar det nog ut – men det måste lyckas! Olyckligtvis är jag snufvig dessutom och då kommer sådana här dagar till. De äro dessutom så ytterst precisa att komma kl. 9 på morgonen Vallery Radots, att jag af oro vakna kl. 6 för att få ateliern i ordning.

Paris 4 maj 1901 4. toukokuuta 1901
De sista brefven har jag fått på fjärde dags morgonen – bed systrarna skrifva ett ord bara som svar på detta – och skrif till Köpenhamn der jag i alla fall stannar 1 dag för att helsa på Krohn och se huru han gör med min fänr. Stål utställning

Paris 7 maj 1901 7. toukokuuta 1901
Och så få jag intet svar från Krohn ang. utställningen af mina saker i Kbhvn.

Paris fredag 10 maj 1901 10. toukokuuta 1901
Krohn har varit sjuk, likasom hela familjen. men han, knappt kommen på benen efter en 3 veckors bronckit (sängliggande) har anordnat min utställning i Kbhvn och nu gifvit sig ut på en föreläsningstournée i provinsen. – Mario, blekrotsaktig och svag är skickad på landet. Om fänr. Ståls Sägner originaler skrifver han: "Det bliver en höjst intressant Udstelling. Tegningarne ære rigtignok mangfoldige gange bedre end Gjengivelserne." – Vidare "Jag glæder mig meget over Din Succès med Acktés Portret, Kjæreste Ven, naar Du blot vil bruge Dine Evner paa rette maade, ere de saamand gode nok og Du er ikke bliven for gammel. Tvertimad Du er i Din bedste Alder til at frembringe gode Værker.".