Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Mot bakgrund av en gräsbevuxen skogsbacke med saftigt gröna lövträd står i klart solsken en ung, brunhårig dam – Antonia Bonjean – i dräkt från slutet av 1700-talet; i händerna en gul korg med körsbär. Stor, grön hatt med plymer, grön, blommig klänning och bred, vit krage över axlarna. Halvfigur vänd åt höger. 65 x 54. Signerad A. Edelfelt 1878 (årtalet nästan utplånat). Figuren målad i Paris våren 1878, landskapet huvudsakligen på Hindhår sommaren samma år. Tavlan fullbordad i Paris i mars 1879. Såldes i Paris 1879 av Edelfelt till greve C. Mannerheim, men återköptes i början av följande år för 2000 francs av Edelfelt, som försökte sälja den genom Keller & Schönes konsthandel i S:t Petersburg. Genom konsthandlaren Reitlinger i Paris 1880 såld till en amerikansk samlare, vid vars sterbhusauktion den köptes av konsthandlaren Brandus i New York, som skänkte den åt Aino Ackté under hennes gästspel i New York 1905. År 1929 i konsthandeln, Stockholm (10 000 kronor). Förvärvad från Ing. Th. Sommers, Tammerfors av bergsrådet E. Aaltonen, Tammerfors.

Toimituksen kommentit

Edelfelt fick en förhandsbetald beställning av Carl Mannerheim redan i juni 1877, men det slutliga motivet klarnade först senare. Tavlan är påbörjad i Paris först i slutet av juni 1878. Edelfelt kom troligen under hösten 1878 överens med Mannerheim om att denne skulle få Körsbärsflickan, eftersom köparen inte nämns före det och är ett faktum i breven från januari 1879.

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.

Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1. heinäkuuta 1877
Ska Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; ska han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.

Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20. maaliskuuta 1878
Edelfelt undrar vad han skall måla åt Heimbürger; han funderar på en kostymfigur i naturlig storlek; hos en engelsman i huset har han sett en kvinnomodell, en 18-årig flicka, som är ovanligt vacker och har förtjusande händer; hon i en kostym från renässanstiden vore fängslande för ögat; han har lust att målat något stort igen.

Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Edelfelt önskar han var säker på att kunna resa hem i mitten av juli; så mycket tid behöver han för att börja en tavla och se utställningen, men han längtar hem; det är synd att Pietro Krohn kanske blir mera ledig under sensommaren och hösten då Edelfelt är borta.

Paris d. 1 Juli 1878 1. heinäkuuta 1878
Edelfelt skall göra färdigt ett huvud han börjat på och sedan kommer han med förtjusning hem.

Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Illustration: körsbärsflickan. Förutom den Heimbürgerska tavlan gör Edelfelt ett huvud Ludvig XVI för att sälja; det är landskapsfond och körsbär i en korg; huvudet och händerna är färdiga; hatten har han fått låna av en spansk målare Gonzales.

P.burg. tisdag afton 7. tammikuuta 1879
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt säga till Holmgren att skicka den Mannerheimska tavlan via Petersburg, samt att assurera [försäkra] den för 1 500 mark, om avgiften inte blir för stor; Edelfelt underrättar med brev till Paris om hur och när den blivit avsänd.

Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Är Carl Mannerheims tavla avsänd? Edelfelt hoppas Holmgren klarar av att ordna transporten av tavlorna; Edelfelt känner till de finska hantverkarnas slarv och har hört att Holmgren är dryg och långsam.

Paris d 22 Jan. 1879 22. tammikuuta 1879
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt att sända den Mannerheimska tavla genom Holmgren eller expeditör Lindblad med grande vitesse [express] till Paris; klokast hade det, trots övervikten, att ta med den själv då han reste. *Om Carl Mannerheims tavla ännu inte sänts iväg vore det bra att få noggranna mått för att kunna ordna ramen.

Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Tavlan har ännu inte kommit från Helsingfors, men även grand vitesse går inte så fort som posten.

Paris d 6 febr. 1879. 6. helmikuuta 1879
Tavlan, flickan med körsbären, har ännu inte kommit; Edelfelt hoppas den kommer snart så att den får en ram.

Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10. helmikuuta 1879
Den Mannerheimska tavlan har inte anlänt; det finns skäl att fråga om Holmgren anlitat någon kommissionär i Petersburg för transporten från den ena bangården [järnvägsstationen] till den andra; om inte, så ligger kollit troligen på finska järnvägen; Edelfelt börjar bli orolig, och det blir sent att ordna ram.

Paris d. 18 febr. 79. 18. helmikuuta 1879
Edelfelt har blivit presenterad för J.P. Laurens, som lovat komma och se på tavlan följande dag; Laurens får också titta på den Mannerheimska tavlan, som kom i förrgår; Edelfelt har inte lyckats med figurerna i sin tavla och målar därför om dem; alla menar att tavlan blir originell om han lyckas med snön. Frakten för tavlan kostade 37 francs; modellen kommer och Edelfelt avslutar brevet.

Paris d 20 febr. 1879. 20. helmikuuta 1879
Jean Paul Laurens gav några praktiska råd; han bad Edelfelt göra kvinnan ung och mera kvinnlig i formen, rådde honom att skärpa effekten och ansåg att pojken i hörnet störde kompositionen; han sade att Ebba Stenbock och fångvaktaren varit mycket bra i Edelfelts tavla från föregående år, men att fångvaktaren var något outrerad [överdriven]; han sade att man i dag ofta tror att man hittar karaktären genom att överdriva, men i stället skall man göra rätt, exakt; Laurens sade att Edelfelts tavla hade blivit mycket uppmärksammad i juryn föregående år; han tyckte att Edelfelt kunde skicka flickan med körsbären till salongen även om han själv inte var särdeles förtjust i genren.

Onsdag d. 26 februari 79 26. helmikuuta 1879
På eftermiddagen har Edelfelt modell; han är osäker på om det blir något av tavlan; Jules Bastien vill att Edelfelt retuscherar kjolen och armen på flickan med körsbären; huvudet och landskapet är så bra att det vore synd om nedre delen av tavlan inte är bättre.

Paris d. 28 febr. 1879 28. helmikuuta 1879
Inlämningen till Salongen har skjutits upp med en vecka till den 28 mars; vinsterna från Nationallotteriet är ännu inte utdelade och fyller hela Industripalatset; Edelfelt hinner därmed retuschera klänningen på den andra tavlan.

Lördag mars 79. 15. maaliskuuta 1879
Edelfelt skall göra flickan med körsbären färdig; han har ännu en och en halv vecka på sig.

Paris måndag 24 mars 79 24. maaliskuuta 1879
På den andra tavlan, "les cerises" har Edelfelt målat klänningen, fichu'n och körsbären; han tror att tavlan vunnit på det. På fredag lämnas tavlorna in till Salongen; en av de få som uppmuntrat Edelfelt är John Singer Sargent.

Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Edelfelt har ännu inte hört någonting om sina Salongstavlor.

Paris d 20 april 79. 20. huhtikuuta 1879
Edelfelts tavlor är antagna till Salongen, men han vet inte hur de blivit antagna och kan därför inte ana hur de blir placerade; det vore ett spektakel om snöstycket ändå tog sig bra ut; personerna borde vara ganska bra.

Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Chabod har varit på Salongen och fernissat Edelfelts tavla; han sade att Edelfelts båda tavlor har en bra placering på cimaisen [nedersta raden].

Paris d. 12 maj 79 12. toukokuuta 1879
Edelfelts tavla utgör en slät figur på Salongen; båda tavlorna har en bra plats på cimaisen [lägsta raden] i en av salarna som står närmast Salle Carré. Flickan med körsbären fick inte lika mycket uppmärksamhet, men redaktören för L’Illutstration har bett om rättigheterna att skära den i trä för tidningen.

Paris d. 17 maj 1879 17. toukokuuta 1879
L'Illustration kommer kanske att införa båda tavlorna; Braun & Cie har förbehållit sig rätten att fotografera dem.

Paris d. 19 Maj 1879 19. toukokuuta 1879
Salongen föreföll intressantare i dag än tidigare; det är skada att Edelfelts tavla skall ta sig så matt ut; det Mannerheimska huvudet är inte heller så bra som han trodde, det är något ihåligt monotont i färgen.

Paris d. 23 23. toukokuuta 1879
"Les Cerises" [Körsbärsflickan] kommer om 2 veckor i L’Illustration; Le monde illustré har också bett om att få införa den; Edelfelt måste fråga någon som bättre känner till "la loi sur propriété artistique" [lagen om konstnärlig egendom] för att få veta om det går för sig. Med tanke på att hans tavlor för Salongen är riktiga hastverk, måste Edelfelt vara ganska nöjd med resultatet; han har sitt lättsinne och omständigheterna (arbetet i Finland, Johan August von Borns två porträtt) att tacka för att han i år inte kan hoppas på medalj.

Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Edelfelt har varit hos Charles Baude och sett på gravyren för l'Illustration; Edelfelt hoppas Baude kunde göra den bra; han hade väntat sig att redaktören Monsieur Lucien Marc skulle ge arbetet åt Stéphane Pannemaker, som är den bästa träsnidaren i världen.

Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
La Citoyenne [Medborgarinnan] är nästan färdig, likaså huvudet som Fredric Rettig beställde; Edelfelt sänder dessa två tavlor, samt hans Salongstavlor och den Cedercreutzska till Helsingfors; "Gubben" Chabod får sköta avsändningen.

Paris den 22 Juni 1879 22. kesäkuuta 1879
Edelfelt skickar vinterpaletån med tavlorna; Chabod har lovat skicka alla fem tavlorna i en låda.

Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1. heinäkuuta 1879
Som Schou skrev är Edelfelt populär så till vida att Drottning Blanca finns i varje bodfönster, likaså "les Cerises" i många.

Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Huvudredaktören för l’Illustration vill ha Edelfelt till medarbetare; Les Cerises graveras stort av Stéphane Pannemaker för att komma ut som premieplansch nästa år; Charles Baudes gravyr har blivit kasserad av Monsieur Lucien Marc.

d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Carl Mannerheim är tillbaka från Bryssel, där fru Aurora Karamzin finns; det är sorgligt att se honom i den svåra affärsställningen, men roligt att märka att han ännu inte tappat kuraget [modet]; Edelfelt har lånat honom 2 000 francs med "les Cerises" som säkerhet; Edelfelt har rättighet att sälja tavlan för egen räkning; i Paris har man bjudit honom 3 000 francs, så Edelfelt har utsikt att vinna på affären; ännu bättre vore det om han kunde sälja till ännu högre pris i Petersburg; om Edelfelt får Valery Jacobys adress ska han skriva att han vill sälja tavlan för 1 500 rubel; han frågar efter Schönes adress. Edelfelt hoppas att de politiska oroligheterna inte ställer till obehagligheter för tavlan och honom; nihilister har hotat att bränna hela Petersburg den 2 mars. Monsieur Joseph Bulla har lovat ta tavlan till 2 500 francs; Edelfelt löper således ingen risk.

Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Det stående samtalsämnet är attentatet mot kejsaren; Edelfelt är orolig för sin tavla "les Cerises"; ingen har tid att tänka på konst under revolutionära tider.

Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Edelfelt har skrivit till Schöne och bett honom sälja tavlan; Carl Mannerheim har gett honom ett dokument där han ber Edelfelt ta tavlan mot 2 000 francs; det borde inte bli något krångel med detta då Mannerheim ännu inte gjort konkurs, fastän det kan inträffa när som helst; Edelfelt skrev att han vill ha 1 500 rubel för tavlan; han fruktar att de politiska händelserna i Petersburg har vänt människornas sinne från konst.

Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Edelfelt har inte fått några nyheter om "les Cerises" i Petersburg. Herman Frithiof Antells tavla har blivit färdig och han tycks vara nöjd med den; det är en studie lika stor som les Cerises, av ett läsande "fruntimmer" i ljusröd klänning, ljus gulgrå sidenfond och kunde heta "le roman à la mode" [romanen på modet/bästsäljarromanen].

Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Skuggsidorna i livet är för tillfället förargelsen över att les Cerises inte funnit köpare i Petersburg, och att Kotschubeys tavla inte går åt.

Paris d 5 maj 1880. 5. toukokuuta 1880
Det har inte kommit något svar från Petersburg; Edelfelt är förvånad över att tavlan inte funnit en amatör där.

Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Edelfelt är orolig och förargad över "les Cerises" utställning i Petersburg; de nötena svarar inte, fastän Edelfelt skrivit tre brev till Schöne; om tavlan kommer, anländer den så sent att Adolphe Goupil och andra vänder blickarna mot årets tavlor än mot det som väckte uppseende på Salongen föregående år; Edelfelt gjorde Carl Mannerheim en tjänst då han gick med på att ta tillbaka tavlan, men Edelfelt har haft mera förargelse än nytta och fördel av denna "briljanta affär".

Paris d. 20 maj 1880 20. toukokuuta 1880
*Edelfelt vill få reda på vad som hänt les Cerices; han har inte hört ett ord från Petersburg; kanske är Schönes adress oriktig; Edelfelt har skrivit 4 brev.

Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Edelfelt skulle gärna resa hem, men han måste ordna saker först och vänta på "les Cerises" som äntligen har sänts iväg från Petersburg.

Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Edelfelt har främst tack vare les Cerises och årets tavlor blivit känd; han behöver i en konstbutik eller bokhandel bara lämna sitt namn och adress för att få höra "Tous mes compliments, monsieur" [Mina gratulationer, herrn].

Paris d. 29 Juni 1880. 29. kesäkuuta 1880
Ramen till Cerises blev totalt sönderslagen på vägen från Petersburg; ny ram har ännu inte kommit och Edelfelt har inte kunnat vidta åtgärder för att få tavlan såld. Om Edelfelt lyckas sälja les Cerises köper han säng och toalett för att inte ha denna utgift på hösten; han beräknar att den första installationen kommer att kosta honom omkring 1 000 francs; men Alexandra Edelfelt ska se då hon kommer att han får det både bekvämt och bra.

d. 2 Juli 1880 2. heinäkuuta 1880
"Les Cerises" är nu hos Adolphe Goupil; Edelfelt har inte fått svar på om denne tar tavlan till 3 000 francs; det är det pris som genom Carl Mannerheims förvållande tavlan kostat Edelfelt.

Paris d 7 Juli 1880 7. heinäkuuta 1880
Adolphe Goupil har inte svarat om les Cerises; Edelfelt måste ha den såld för att kunna resa hem och betala hyran på 600 francs.

Paris d. 10 Juli 1880 10. heinäkuuta 1880
Les Cerises har inte blivit såld och Edelfelt får inte de 3 000 francs som han räknade med; han är arg för att han är i klistret bara för att han ville hjälpa Carl Mannerheim; Adolphe Goupil vill inte köpa något under lågsäsongen, men åtar sig tavlan i kommission. Amerikanen eller Hetzel vill inte heller ha tavlan. Allt Edelfelt tänkt köpa åt Alexandra Edelfelt och flickorna får vänta tills han får de 3 000 francsen; får se om tavlan hamnar i Finland, fastän han där får sälja den med förlust. Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts korrespondenskort; Edelfelt önskar komma till familjen så snabbt som möjligt; Marthas bekymmer gör honom alldeles vimmelkantig: "les Cerises" tycks inte kunna säljas för tillfället och om två dagar flyttar Edelfelt. Historien med "Cerises" har tagit på Edelfelt, som ofta knutit näven i byxfickan vid tanken på Carl Mannerheim, som är roten till allt ont; han lär få av amerikanen 1 500 francs i förskott för Dopfärden och kan således komma hem.

Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
"Les gravures" eller hvad jag skall kalla den, var från början alls ej ämnad för Salongen, utan för konsthandlaren Petit. Emellertid ha Courtois och Dagnan rådt mig att åtminstone göra taflan färdig och sedan inhemta Gerômes råd angående afsändandet till Salongen. Mitt enda syfte vore att genom att ha taflan på Salongen, möjligtvis få den litet dyrare såld. Ämnet är intet. Furstinnan Trubetskoïs klädning en egendomlig belysning, det är hufvudmotivet hvarföre jag en vacker dag började denna studie. Färgen anses i allmänhet vara mycket grå. Man kan tänka sig en fin dam i en atelier der hon poserar för sitt porträtt, och under en hvilostund bläddrar i en portfölj som ligger bredvid henne på en stol. Allt annat är bra utom hufvudet. Jag har haft flera modeller, men är ännu ej nöjd. Jag skulle vilja göra något ytterst distingueradt utan att derföre göra någon skönhet. Kostymen i tyll, satist silkessammet och sidensars är verkligen rik och originell, färgen i bakgrunden är harmonisk – men ämnet är, som sagdt, ytterst intetsägande, om jag ej lyckas att i typen inlägga den distinktion och finess, som gör att min grande dame intresserar för sin egen skull. Ingen kan emellertid kriticera ämnet som är utan all pretention som i les Cerises. Det är en färgeffekt en typ, dermed allt. Jag har gjort en blondin – Sjelfva anletsdragen äro i skyggan, med en svag reflex från pappret, Hufvudintresset ligger derför på ensemblen.

Paris d. 7 april 1882 7. huhtikuuta 1882
I morgon går jag ännu på visiter och sedan börjar jag på med ett hufvud i samma storlek som les Cerises, för att komma in i takten. Undertiden skall jag tänka på kejsarns beställning – Månne det ej vore mera patriotiskt att måla något finskt åt honom

Paris d. 12 april 82 12. huhtikuuta 1882
Jag skall nu först börja på med ett studieartadt hufvud à la les Cerises för Wold. Franckell – han skall få betala det ganska bra, och jag gör det bara för att komma in i takten litet derefter skall jag komponera, fundera – nog kommer lusten på mig igen, det vet jag – nu redan är jag som en annan menniska – att se litet hvad andra göra, är en mycket vigtig sak.

Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
Jag har börjat ett hufvuid à la "Cerise" som lofvar bli rigtigt bra. röd klädning (direktoriets tid)

Paris d. 1 Juni 1882 1. kesäkuuta 1882
Jag har haft förargelser med en gravör som gjort en horrör af les Cerises, en plåt på vilken jag arbetat lika mycket som han för att få den litet mensklig.

Paris d 6. joulukuuta 1882
En gammal Mr de Marillon, påminnande om Gustaf Philip, förvånade mig genom att han hade reda på allting – från Sveriges och Rysslands historia – till alla mina salongstavlor – och han lefver ändå hela året om ute på sitt gods.