Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Bakom en snöhöljd klippa i förgrunden, som utfyller större delen av bildytan, har en bondfamilj gömt sig: en gammal gubbe sitter längst till höger lutad mot sitt armborst, bredvid honom en förskrämd pojke och längre till vänster en ung, barhuvad kvinna i päls, som över klippans krön spejar ut mot bakgrunden, där man längst till vänster ser en skara soldater lämna några brinnande bondgårdar. Dagmått 124 x 199. Signerad Albert Edelfelt 1879. Målad i Paris januari–mars 1879. Landskapsstudierna utfördes i Brunnsparken i Helsingfors i december 1878. Teckningar: a) I Ateneum flera kompositionsutkast med varierande gruppering av figurerna, dito studier av den snöhöljda klippan (Brunnsparken dec. 1878), tusch och täckvitt, dito minutiösa studier för den sittande gubben och kvinnan i olika ställningar samt naketstudier till kvinnan och pojken. b) Modellstudie till gubbens huvud, svartkrita. c) Två studiehuvuden, använda vid urformningen av den gamla gubbens typ, tecknade i Karelen 1877, tusch och blyerts, i Borgå museum och Ateneum. Skänkt 1881 av konstnären till Cygnaei Galleri, Helsingfors.

Esiintymiset kirjeissä

Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Emil Walleen underrättade tidigt i morse att Akademin var stängd; ryssarna nöjer sig inte med två juldagar, utan har tre; Emil och Edelfelt åkte ändå för att träffa Pjotr Feodorovitj Iseeff; geheimerådet Iseeff, tog emot i sin våning i akademins hus; han är en tchenovnik [byråkrat, statstjänsteman], och påminner om Albert Åhman vid teatern; Iseeff uppmanade Edelfelt att skicka sin tavla till akademins utställning i februari; han komplimenterade Edelfelt för hans "beau talent" [sköna talang]; Edelfelt sade att det blir svårt att få nästa tavla färdig till Salongen; Iseeff tyckte att inget borde vara svårt för Edelfelt.

Paris d. 13 Januari 1879 13. tammikuuta 1879
Gunnar Berndtson tycker om Edelfelts skiss; han menar som Jules Bastien att Edelfelt har tillräckligt med tid på sig. För en vecka sedan reste Edelfelt från Helsingfors; han kommer troligen inte att bli riktigt glad igen förrän han börjar tavlan; överallt på hela vägen var det snör; i Hannover åkte flera hundra människor skidsko, i Berlin slädar; nu tycks det börja töa.

Paris d. 14 Januari 79. 14. tammikuuta 1879
Edelfelt har fört alla sina studier till Chabod för att spännas upp; inom kort för han dem till Jean Léon Gérôme.

Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Jean-Léon Gérôme tycker inte om Edelfelts skiss; ämnet var bra, bara huvudgruppen, kvinnan och gubben, fick större betydelse som grupp; Gérômre rådde Edelfelt att ägna någon vecka åt kompositionen och visa skisserna innan han började på tavlan; då Edelfelt anmärkte att han inte får tavlan färdig till årets salong sade Gérôme att han då kan ställa ut ett gott verk följande år; man får inte arbeta för utställningarna, man ska arbeta för att göra det man känner och för att man älskar konsten. Idag har Edelfelt fortsatt att teckna nya skisser; Jean-Léon Gérôme tyckte mera om de utkast där kvinnan tittar upp för att speja om soldaterna närmar sig; Edelfelt har fått en tämligen god modell till kvinnan, en italienska på 30 år. Edelfelt har haft modell för skissen, en italienska och en barnunge som skrikit och fört ett förskräckligt oljud.

Paris d 22 Jan. 1879 22. tammikuuta 1879
Edelfelt har arbetat på sin skiss, utan att finna det han söker; Jules Bastiens-Lepages besök slog ned hans mod; Walter Runeberg och Gunnar Berndtson, som är de enda som sett skissen, har inte sagt något uppmuntrande.

Paris d. 26 Januari 1879. 26. tammikuuta 1879
Alla konstnärer håller på med snöstycken, och Edelfelt som tänkte vara originell. Jean-Léon Gérôme har stadfäst Edelfelts skiss, som till stor del liknar den han gjorde i Helsingfors; han har redan en karton i tavlans storlek; det stora vita pappret avskräcker honom, men han har beslutat att vara envis. Edelfelt har arbetat på sin tavla; han har tecknat lite på duk och gjort en studie av kostymen efter mannekäng ute på gården. Det är svårt att hitta modell till gubben på Edelfelts tavla; för kvinnan har han en italienska som är blond och ser nordisk ut; hon kanske ser för bra ut för en finsk bondpiga. Edelfelt är nöjdare och lyckligare då han kommit mera in i arbetet.

Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Edelfelts tavla är nu ebucherad [uppskissad]; snön blir svår att måla; för att få snöns intensiva ljuskraft måste man använda palettens renaste färger, vilket inte är Edelfelts styrka; han har tagit bort pojken som krälar fram mellan stenarna och satt honom bakom gubben; kvinnan tittar upp över stenarna, som på hans första skiss; Henri Dütschold säger att Edelfelt skall måla tavlan så raskt som möjligt utan hesitation [tvekan] för att behålla ebauchens friskhet; Edelfelt är, liksom Alexandra Edelfelt, övertygad om att han lyckas bäst då han inte bråkar och suddar alltför mycket; friskheten i hans utkast går då inte förlorad. Sedan senaste brev har Edelfelt börjat måla på tavlan; om arbetet lyckas hoppas han kunna förjaga den ledsnad och tråkighet som överfaller honom. Om han har tillräckligt viljekraft att arbeta med hela sin själ borde han lyckas få tavlan färdig i tid.

Paris d 6 febr. 1879. 6. helmikuuta 1879
Edelfelts tavla går tämligen bra framåt. Inga konstdomare har ännu sett den påbörjade tavlan; Edelfelt försöker hålla tavlan i afton- eller eftermiddagsstämning; pojken som tidigare låg på utkik har han tagit bort, därför 1) att modern nu tittar upp över stenarna, 2) att han inte går ihop med kompositionen, 3) att en isolerad grupp ger intrycket av ensliga övergivna människor; han gör tavlan nästan färdig innan han försöker sig på några ändringar. Edelfelt har varje dag modell för kvinnan, som är den huvudsakliga figuren i tavlan.

Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10. helmikuuta 1879
Edelfelt är ganska lugn över att få sin tavla färdig i tid, om den blir bra är en annan sak; Jules Bastien tyckte den blivit bättre sedan Edelfelt övergett det melodramatiska i ställningarna. Edelfelt gladde sig över skulptören Jean Gautherins omdöme; Gautherin är en celebritet som sedan länge är hors concours [behöver inte tävla om att få en plats] och tilldelades föregående år hederslegionen; Ennemond Payen tog honom hem till Edelfelt; Gautherin sade att Edelfelts tavla skulle bli mera originell än Carl IX och att han gjort framsteg från föregående år; han tyckte om Edelfelts teckningar och Erikssons porträtt. Vädret har slagit om; fortsätter det på samma vis har de vår inom några veckor; Edelfelt har inte nänts täcka för fönstret mot bulevarden, rakt åt söder, fastän solen stört hans målning. Till snötavlan skall Edelfelt beställa en guldram med inslag av svart.

Paris d. 18 febr. 79. 18. helmikuuta 1879
Edelfelt har en månad på sig att få färdigt tavlan och han går på alldeles förtvivlat. Edelfelt har blivit presenterad för J.P. Laurens, som lovat komma och se på tavlan följande dag; Laurens får också titta på den Mannerheimska tavlan, som kom i förrgår; Edelfelt har inte lyckats med figurerna i sin tavla och målar därför om dem; alla menar att tavlan blir originell om han lyckas med snön. Frakten för tavlan kostade 37 francs; modellen kommer och Edelfelt avslutar brevet.

Paris d 20 febr. 1879. 20. helmikuuta 1879
Jean Paul Laurens gav några praktiska råd; han bad Edelfelt göra kvinnan ung och mera kvinnlig i formen, rådde honom att skärpa effekten och ansåg att pojken i hörnet störde kompositionen; han sade att Ebba Stenbock och fångvaktaren varit mycket bra i Edelfelts tavla från föregående år, men att fångvaktaren var något outrerad [överdriven]; han sade att man i dag ofta tror att man hittar karaktären genom att överdriva, men i stället skall man göra rätt, exakt; Laurens sade att Edelfelts tavla hade blivit mycket uppmärksammad i juryn föregående år; han tyckte att Edelfelt kunde skicka flickan med körsbären till salongen även om han själv inte var särdeles förtjust i genren. Edelfelt tackar för brevet och växeln; han behöver ännu inte ta ut beloppet även om fyrkarna [pengarna] går raskt då han har modell nästan varje dag. Varje dag blir det knappare om tid; om Edelfelt kunnat arbeta med hela sin själ skulle han kunna göra 10 tavlor, men även med bästa vilja slappas observationsförmågan, blicken och intresset; Jean Paul Laurens rådde honom att måla om kvinnans huvud som var alltför rosenfärgat och genomskinligt. Vädret har igen blivit ruskigt; det skall bli roligt att få undan tavlan och bli friare och ledigare då det blir vår; Edelfelt har nog av vintern.

Onsdag d. 26 februari 79 26. helmikuuta 1879
På eftermiddagen har Edelfelt modell; han är osäker på om det blir något av tavlan; Jules Bastien vill att Edelfelt retuscherar kjolen och armen på flickan med körsbären; huvudet och landskapet är så bra att det vore synd om nedre delen av tavlan inte är bättre.

Paris d. 28 febr. 1879 28. helmikuuta 1879
Jean Paul Laurens frågade genast hur det gick med Edelfelts tavla och meddelade att Salongen hade skjutits upp; till de andra sade Laurens att tavlan kunde bli mycket bra och intressant om den blev bra utförd. Edelfelt skall tvätta penslarna och gå till dinern [middagen]; kvinnan på tavlan blir inte bra; de två andra figurerna är mycket bättre.

d 5 mars 1879 5. maaliskuuta 1879
Edelfelt arbetar med tavlan, men blir inte nöjd och tvivlar på att den duger till något. Edelfelts tavla har inte avancerat, gått framåt, på en vecka; den största dumheten var att han inte målade tavlan i Finland, där han skulle ha haft naturen, stämningen och typerna för ögonen; där skulle han också ha fått arbeta utan alla råd, som visserligen då de kommer från Jean Paul Laurens eller Jean-Léon Gérôme är värda att lyssna till, men som i de flesta fall bara blandar bort hans idéer.

d. 8 mars 1879. 8. maaliskuuta 1879
Edelfelt har varit på uruselt lynne och "vipprasande" på sin tavla; han tänkte på att tillbringa resten av livet i Helsingfors med att skriva till Dagbladet hellre än att bli konstnär à la Carl Eneas Sjöstrand, August Boman, Gerog Wilenius, Fredrik Ahlstedt, Sigfrid August Keinänen och Adolf von Becker. Alla jeremiader i det senaste brevet till Alexandra Edelfelt tynger Edelfelts samvete; svårmodet är över, kanske beror det på det gudomliga vårvädret, Madame Jacquinots danstillställning eller hans eget förståndiga resonemang; fåglarna kvittrar och solen ler, det är svårt att hållas inne och smeta på den "olycksaliga blanc manger'n" som han hoppas göra till snö; all jordens ära är bara skräp gentemot en enda av vår Herres solstrålar. Edelfelt betraktade balen hos Madame Jacquinot som en kur, utan att ha den minsta lust att dansa och kurtisera; kuren fungerade, han hade riktigt roligt; han ser med blidare ögon på sin "olycksaliga blangmanger" och sina "finntampar". Om tavlan står honom dyrt är det Edelfelts eget fel och blir en nyttig lektion; det var enfaldigt att måla finska landskap i Paris och franska genretavlor i Finland; men än är Polen ej förlorat; kanske kommer ännu inspiration från höjden. Thierion d'Avançon gick på med att Edelfelt inte borde ställa ut något som var underlägset den förra tavlan, vilket Edelfelt borde tänka på innan han sänder in "blancmangern"; det är lite kvar att göra på tavlan; det måste göras i ett svep för att behålla friskheten.

Lördag mars 79. 15. maaliskuuta 1879
Edelfelt har fått ramen till sin tavla och den tar sig bra ut, däremot är han uttråkad och missnöjd med tavlan; hans snö- och landskapsstudier är för små och otillräckliga; varje halvtimme skulle han ha lust att gå ned till Brunnsparken och se efter hur det ser ut i naturen; han har gjort en fyra alnar lång tavla helt de chic [på fri hand] och reslutatet är därefter; om han för en halvtimme kunde förflytta sig till Helsingfors skulle han vara hjälpt. Ennemond Payen kom på besök med en av de bästa landskapsmålarna, Hector Hanoteau; Hanoteau sade att Edelfelts landskap saknade form, teckning och "l'imprévu de la nature" [det oväntade i naturen]; till Payen hade Hanoteau sagt att Edelfelts studier var otillräckliga, men att man ändå såg talang i arbetet. Hur mycket Edelfelt än vill så hjälper det inte; han arbetar som en träl med sin snö, men det blir inte bättre; han vet inte om det lönar sig att skicka tavlan till Salongen. För att förströ sig skall Edelfelt gå på expositionen [utställningen] i Mirliton [konstförening]; han drömmer om tavlan på nätterna och vaknar upp med kallsvett och förskräckelse.

Paris d. 19 mars 79. 19. maaliskuuta 1879
Edelfelt väntade hela förmiddagen på att knipa Jean Paul Laurens i farten, då denne besökte Ennemond Payen; men Laurens kom inte. Edelfelt ser till sin stora bedrövelse att han börjar bli likgiltig för tavlan; skulptören Monsieur Augustin Moreau-Vauthier tröstade med att Edelfelt säkert kommer att vara mindre missnöjd med tavlan då han ser den på Salongen; Edelfelt önskar vara i fred de sista dagarna före inlämningen, men nu börjar ett rännande ut och in av kreti och pleti. Alexandra Edelfelts brev andades vårluft, mod och hopp; all misär som Edelfelts tavla orsakar kan inte helt förjaga den levnadslust och mod som ett härligt vårväder inger.

Paris måndag 24 mars 79 24. maaliskuuta 1879
I det hela taget är Edelfelts tavla färdig, men han skall måla om några detaljer; snön har blivit bättre, han vore räddad om han kunde göra några utestudier i Finland; kompositionen börjar han finna allt mer intresselös; folk har inte gett lika mycket smicker och beröm som i fjol. På fredag lämnas tavlorna in till Salongen; en av de få som uppmuntrat Edelfelt är John Singer Sargent. Edelfelt tror sig nu ha funnit den väg han bör gå i konsten; tavlan borde ändå ha några förtjänster, exemplevis typerna. Jean-Léon Gérôme ursäktade sig artigt men hade inte tid att besöka Edelfelt; Edelfelt ber Jean Paul Laurens komma och är nyfiken på vad han skall säga.

d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
De har fört bort tavlorna och Edelfelt känner sig begravningsstämd; de senaste dagarna har han tagit emot talrika besök av nyfikna, som inte gett lika ampelt beröm som föregående år, och Gud skall veta att människorna ändå i allmänhet både smickrar och ljuger; tavlan var kanske en dumhet från början; den hade kunnat försvaras som ett gott naturstudium, men då han inte strikt kunnat följa naturen återstår inget kvar av tavlan; man har ändå rått honom att sända tavlan till Salongen, den kanske tar sig bättre ut där och det originella i själva anordningen kan göra succé. Det kan hända att snön (som blivit mycket bättre) är en behaglig färgton på Salongen, men det lär finnas snöstycken i överflöd. Måleriet i Edelfelts tavla är inte dåligt; utförandet är lika bra som Carl IX; det är ämnet och kompositionen som inte är intressanta, genomtänkta och genomarbetade. Edelfelt har tagit en lur; det är första gången på en vecka som han sovit utan att drömma om tavlan.

D. 3 april 79 3. huhtikuuta 1879
Det är fatalt, så länge Edelfelt arbetade på tavlan var det härligt vårväder och nu regnar det bara.

Paris d. 8 april 79. 8. huhtikuuta 1879
Ennemond Payen har sagt åt Jules Bastien att Edelfelt tagit illa upp av Bastiens kritik av hans tavla för Salongen; Bastien beklagade och förklarade att han varit så uppriktig och sträng för att Edelfelt har talang, åt en målare utan framtid hade han inte sagt det.

Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Edelfelt har ännu inte hört någonting om sina Salongstavlor.

Paris d 20 april 79. 20. huhtikuuta 1879
Edelfelts tavlor är antagna till Salongen, men han vet inte hur de blivit antagna och kan därför inte ana hur de blir placerade; det vore ett spektakel om snöstycket ändå tog sig bra ut; personerna borde vara ganska bra.

Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Chabod har varit på Salongen och fernissat Edelfelts tavla; han sade att Edelfelts båda tavlor har en bra placering på cimaisen [nedersta raden]. Följande dag är le jour du vernissage [vernissagedagen] och Edelfelt är nyfiken och rädd; det lär finnas många goda tavlor, flera goda snöstycken; Edelfelt hoppas att hans tavla skall ta sig bra ut; svenskarna talar om August Hagborgs tavla som ett mästerverk och bra måste det vara om Luxembourg köpt in den.

Paris d. 12 maj 79 12. toukokuuta 1879
Edelfelts tavla utgör en slät figur på Salongen; båda tavlorna har en bra plats på cimaisen [lägsta raden] i en av salarna som står närmast Salle Carré. Edelfelt har insett att för att en tavla skall ta sig bra ut på Salongen måste den vara gjord efter naturen; landskapet och snön på hans tavla ser matta och papier-maché-aktiga ut; alla sade att tavlan hade förtjänster, men att den inte kunde jämföras med hans tavla från föregående år; det gäller att göra en tavla helt och hållet efter naturen till nästa års salong; vännerna säger att han måste ge det tillräckligt med tid och möda; Edelfelt rådfrågar Alexandra Edelfelt om ifall han inte förtjänar tillräckligt för att kunna måla ett halvt år på salongstavlor kan ta ett lån på ungefär 2 000 mark i Finland; han måste lyckas innan han blir för gammal; han hoppas att Gud hjälper honom och ger honom krafter. Edelfelt vågade inte se på sin tavla; nordborna komplimenterade honom för det nationella i typerna och det originella ämnet, men beklagade att landskapet och tonen i det hela inte hade den kraft som behövdes för att ge ett naturligt intryck. Edelfelt sänder Alexandra Edelfelt katalogen och ett nummer av La France där de rapporterar om placeringen på de bästa tavlorna, däribland Edelfelts.

Paris d. 17 maj 1879 17. toukokuuta 1879
La France, Le Petit Journal, Le Globe, Le Soleil talar om Edelfelts tavla bland "le fleur du salon" [Salongens blomma] och "tableuaux a voir" [tavlor som måste ses]; inga ordentliga kritiker har ännu kommit; Edelfelt tyckte lite bättre om tavlan senast han var på Salongen. L'Illustration kommer kanske att införa båda tavlorna; Braun & Cie har förbehållit sig rätten att fotografera dem.

Paris d. 19 Maj 1879 19. toukokuuta 1879
Salongen föreföll intressantare i dag än tidigare; det är skada att Edelfelts tavla skall ta sig så matt ut; det Mannerheimska huvudet är inte heller så bra som han trodde, det är något ihåligt monotont i färgen. Figaros stränga kritiker Albert Wolff har ännu inte kommenterat Edelfelts tavla; Edelfelt tror att Wolff endera säger några skarpa försmädliga ord, eller ger som råd att härnäst måla landskapet efter naturen, om denne överhuvudtaget säger något om tavlan. Madame Jacquinots soaré har skjutits upp till torsdagen; Edelfelt hoppas där träffa Thirion d’Avançon och få en försmak av vad Le Soir kommer att säga om hans tavla.

Paris d. 23 23. toukokuuta 1879
Den hederlige Thierion d’Avançon har skrivit en berömmande kritik i le Soir, som Edelfelt skickar med brevet; det värsta, om också omedvetna, kritik han kunde komma fram med är då han misstar klippan för "une ruine en bois" [en ruin i trä]. Den andra tavlan kommer senare på sommaren in i L’Illustration. Med tanke på att hans tavlor för Salongen är riktiga hastverk, måste Edelfelt vara ganska nöjd med resultatet; han har sitt lättsinne och omständigheterna (arbetet i Finland, Johan August von Borns två porträtt) att tacka för att han i år inte kan hoppas på medalj. Monsieur Thierion d’Avançon pratade en massa skräp om konst i allmänhet och om Edelfelts tavla i synnerhet; av hans artikel ser Edelfelt att hans huvudomdöme är gott, trots det fatala misstaget med klippan.

Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; Edelfelts missnöje med årets arbete rättfärdigas av att inte bara han utan också andra har rätt att ställa höga förväntningar på honom; tavlan har vissa förtjänster i jämförelse med annat skräp, men han borde ha åstadkommit något som inte bara hade ett relativt utan ett absolut värde. Folk bedömer Edelfelts tavla ganska riktigt i år; de säger att figurerna är bra, men effekten för svag för att stå sig på Salongen, och man ser att lanskapet inte är gjort efter naturen. Mycket har hänt bland kamraterna i Belgien; Anthonies, Jules Dubois och Karel Scriba är döda; Peters, Jozef Van Ryssel, Pieter Frans de Beule målar glasfönster, stationer (passionsbilder) och bons Dieux för kyrkorna; Frédéric Matthæi är rikt gift och målar landskap; unge Edgard Farasyn har blivit en ovanlig talang; Émile Claus målar mest porträtt; Claus sade sig med intresse följa Edelfelts succé i Paris, han tyckte om Edelfelts tavla på årets salong; följande dag har de rendez-vous [träff] på Salongen.

d. 3 Juni 1879 3. kesäkuuta 1879
Edelfelt hoppas [Finska] konstföreningen gör allvar av köpet; han ser hellre att de tar Carl IX än Klubbekriget, som han anser vara ett fiasko som han inte riktigt vill stå för. Edelfelt har målat fonden till den andra tavlan på Cluny; det blir tusen gånger bättre då man målar allt efter naturen; om hans salongstavla vore gjord på detta sätt skulle den vara bra; hädanefter skall han inte dra ett sträck de chic [på fri hand] och Alexandra Edelfelt måste se till att han håller sig till sitt löfte; ju mera hans corpus [kropp] tilltar desto dummare och latare tycker han sig bli.

Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
La Citoyenne [Medborgarinnan] är nästan färdig, likaså huvudet som Fredric Rettig beställde; Edelfelt sänder dessa två tavlor, samt hans Salongstavlor och den Cedercreutzska till Helsingfors; "Gubben" Chabod får sköta avsändningen. Alla Edelfelts beräkningar i vår har slagit fel, Salongstavlan, Alfred Koechlins porträtt, den Mulhousiska tavlan är osåld och den amerikanska konsthandlaren som inte kommer.

Paris den 22 Juni 1879 22. kesäkuuta 1879
Edelfelt skickar vinterpaletån med tavlorna; Chabod har lovat skicka alla fem tavlorna i en låda.

Paris d. 15 dec 1879 15. joulukuuta 1879
En massa människor har sett Edelfelts tavla; Jules Bastien Lepage tyckte den var mycket bättre än Klubbekriget; han tyckte Edelfelt skulle teckna om några händer, fördriva några hårdheter och på en del ställen göra tonen mindre rå, vilket är des reins à faire [småsaker att göra].

Paris d. 10 mars 1880. 10. maaliskuuta 1880
Tavlan är åtminstone bättre än den i fjol; ett av Jean-Léon Gérômes ord gjorde extra ont, det var ordet "bourgeois" [borgerlig].

Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Jacob Ahrenberg och Bos Schauman har skickat telegram, där de ber Edelfelt skicka något av hans överflöd till konstföreningens exposition [utställning]; ateljén är full, men allt är bortlovat eller bestämt för andra ändamål; Edelfelt vore nöjd om de tog hans snötavla för vad ramen, duken och färgerna är värda. Edelfelt har en förgyllarräkning att betala; han tycker det är hårt att betala hundratals mark då han ännu har en stor tavla på lager.

Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Karl Wetterhoff har i Nya Dagligt Allehanda skrivit en sträng kritik om Edelfelt; han beskyller Edelfelt för att inte veta vad han vill och går åt de två senare tavlorna i motsats till Blanca och hertig Carl.

d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
De förargelser och kostnader jag haft för transporten af mina 3 stora taflor, och den ringa succès de i det hela taget haft hvad försäljningen beträffar borde ha botat mig.

Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
Bos proponerar mig att skänka scenen för klubbekriget till Cygnæi villa-museum. Skall jag göra det? Såld blir taflan väl ändå ej och någonstädes skall den komma – detta kunde ju vara bättre ändå än att ha den till vaxduksmatta i köket som Jag proponerade i höstas.

Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
*Roligt att Schauman var nöjd med taflan som jag gaf till Cygnæi villa

Paris d 6. joulukuuta 1882
En gammal Mr de Marillon, påminnande om Gustaf Philip, förvånade mig genom att han hade reda på allting – från Sveriges och Rysslands historia – till alla mina salongstavlor – och han lefver ändå hela året om ute på sitt gods.