Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Motiv från Haiko fjärd en solig sensommarmorgon. I förgrunden en bruntjärad roddbåt med tre bondkvinnor, två män och en flicka samt en likkista, ställd snett mot mittoften. På den spegelblanka fjärden synes i bakgrunden en annan roddbåt och en liten ångbåt. Plastiskt tecknade figurer i starka lokalfärger. 120 x 205. Signerad: A. Edelfelt 1879. Målad i det fria på Haiko i augusti-september 1879. TVå figurer fullbordade i paris samma höst efter studier från Haiko. På Paris-salongen 1880 belönad med III-klassens medalj. Målningen ursprungligen avsedd att skildra en dopfärd i skärgården (ett kompositionsutkast, laverad blyertsteckning i privat ägo. Såld i St Petersburg 1881 åt doktor D. Botkin i Moskva; från dennes samling 1907 inköpt till Antellska samlingarna för 5 000 rubel (13 350 mk).

Toimituksen kommentit

I skissboken A II 1517:26, där skisserna till "Ett barns likfärd" finns, ingår också en rad skisser av roende kvinnor. Möjligen har Edelfelt tänkt sig en komposition med roende kvinnor, men förkastat den. Möjligen är de skisser till ett helt annat verk. Samtidigt förebådar kvinnorna i båten kompositionsmässigt verket "På havet", målat i Haiko sommaren 1883.

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
Edelfelt har fått i sitt huvud att han skall måla sjömän och "skäriboar" [skärgårdbor].

Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Fredagmorgonen var en av dessa makalösa nordiska, klara morgnar som han velat återge i Haikotavlan; inloppet till Stockholm presenterade sig i sin fulla prakt.

Kjøbenhavn d 21 november 79 21. marraskuuta 1879
Pietro Krohn tycker att Edelfelt gjort framsteg vad färgen beträffar i hans nya tavla; däremot tycker Krohn teckningen är osäker, ber Edelfelt gå igenom händer och dylikt, samt tycker att båtens nytjärade, genomskinliga bruna färg behöver dämpas.

Paris, måndag d. 23 nov. 23. marraskuuta 1879
Ennemond Payen och Jean Gautherin tyckte om Edelfelts Haikotavla.

Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry har sett Edelfelts tavla och menar till skillnad från Pietro Krohn att han ska röra så lite som möjligt vid den; de fann den bättre än allt det Edelfelt gjort dittills.

Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Beträffande Edelfelts stora tavla är hans pariservänner mycket mildare än Pietro Krohn; Ferdinand Gueldry sade att Krohn inte skulle nöja sig med mindre än att Edelfelt satte Cimabue, Cima de Conegliano och hela bunten i båten.

Paris d. 15 dec 1879 15. joulukuuta 1879
En massa människor har sett Edelfelts tavla; Jules Bastien Lepage tyckte den var mycket bättre än Klubbekriget; han tyckte Edelfelt skulle teckna om några händer, fördriva några hårdheter och på en del ställen göra tonen mindre rå, vilket är des reins à faire [småsaker att göra]. Skulptörerna Jean Gautherin och Alfred Lenoir tyckte om Edelfelts tavla; Gauthier vill ha Fius huvud i utbyte mot en byst. Alla tycker om ämnet och uttrycken i Edelfelts tavla; fransmännen stöter sig vid Mobros pipa, i och med att man här inte röker vid dylika tillfällen; de tycker mest om Tajtas huvud, lilla Fiu, Mobros huvud och Lindströms väst; Jules Bastien tyckte mycket om Lindström.

Paris d. 17 dec. 1879 17. joulukuuta 1879
Den amerikanska tavlan är betald, men inte avhämtad; kommissionären ville dessutom ha Fiu, som en "étude d'un trés joli ton" [som en studie av en mycket vacker ton]; han förutspådde succé för Haikotavlan, vilket alla gör; om där inte hade varit en likkista skulle kommissionären genast abonnerat [förbeställt] den.

Fragment 1. tammikuuta 1880
Tavlan tycks fortfarande slå an; det är skada att ämnet inte är gladare, då skulle den ha blivit såld. Skandinaverna, i synnerhet Karl Uchermann, har börjat hitta fel i tavlan; det finns inte människor som är mera avundsjuka och går åt varandra mera än skandinaverna.

Paris d. 8 januari 1880 8. tammikuuta 1880
Walter Runeberg har sett Edelfelts tavla och fick samma intryck som då han i Hamburg träffade en sjöman som kom fram och frågade: Känner int' herrn mej, ja' ä Isackas pojkin från Kroksnäs. Edelfelt har målat om vattnet, som blivit mera glänsande och transparent. Amerikanens kommissionär ville att Edelfelt, då Alfred Koechlins porträtt hade framskridit, skulle göra en replik av tavlan, men 1/4 så stor och utan likkista. Edelfelt undrar om Alexandra Edelfelt sett hans teckning i första numret av N.I.T. [Ny Illustrerad Tidning]; han är nu medarbetare i tidningar i Stockholm, Paris och New York; Edelfelt har träffat Lucien Marc, som vill att Edelfelt ger honom en teckning varannan månad; Marc kommer snart på visit för att se tavlan.

Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Edelfelt har fått ramen till Haikotavlan; han hoppas vid Gud att människorna sagt sitt hjärtas mening då de påstår att den är bra.

Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.

Paris d. 8 februari 1880. 8. helmikuuta 1880
Illustration: Ett barns likfärd. I dag har Edelfelt arbetat på den andra tavlan; han har lagt till ett kors och låter kistans nedre del skymmas av ett bårtäcke, för att fransmännen äntligen ska förstå vad den "blå lådan" betyder.

Paris d. 15 febr. 1880 15. helmikuuta 1880
Alfred Koechlin har sett Edelfelts tavla, och fann den ypperlig; Edelfelt hoppas jurymännen tycker detsamma. Edelfelt har fullt med arbete: porträttet, tavlan, Alex Gadolins, en längesedan lovad illustration till Scribner's Monthly och en illustration till l'Illustration.

Paris d. 17 febr. 1880 17. helmikuuta 1880
Edelfelt har fått ett "hieroglyfiskt" telegram av Julian Alden Weir, som vill veta priset på Haikotavlan och önskar ett fotografi av den. Haikotavlan kommer in i le Catalogue illustré du Salon, ett medel för att göra den känd; Edelfelt måste med det snaraste låta fotografera tavlan, fastän några retoucher ännu återstår.

Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20. helmikuuta 1880
Det må gå hur det vill med tavlan; om Pariserpubliken inte vill föstå den vet Edelfelt ändå att det finns sanning i den; om 100 år kommer folk att finna den mera sann, mera finsk än Hjalmar Munsterhjelms landskap.

d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Porträttet är nu hemma hos Edelfelt; Hugo Salmson tyckte om det; Edelfelts grannar menar att det är bättre målat än tavlan; Edelfelt är nöjd med huvudet och händerna, men totalintrycket är ännu lite såsigt och obestämt, fonden går inte tillräckligt tillbaka. Edelfelts tavlor är så gott som färdiga.

Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Jules Bastien tyckte bättre om porträttet än om tavlan; Edelfelt har sällan sett honom mera gynnsamt, eller mindre kritiskt stämd.

Paris d. 10 mars 1880. 10. maaliskuuta 1880
Vädret är förtjusande, men Edelfelts humör är inte sprittande glatt; dels på grund av att han har ont i magen; dels på grund av att Jean-Léon Gérôme inte tyckte om Haikotavlan, men däremot tyckte porträttet var bra; Gérôme medgav att tavlan var gjord efter naturen, men tyckte att Edelfelt i scenen kunnat hitta något mera pittoreskt och vackrare i linjerna; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt tappat kuraget av kritiken; de ska först se vilken verkan tavlan gör på Salongen; han ska redan börja tänka på vad han ska göra till nästa års Salong och sedan utföra det i ateljén. Följande dag är Edelfelt bjuden på middag hos Moreau Vauthiers för att träffa Jean Paul Laurens; sedan Jean-Léon Gérôme kritiserade hans Haikogubbar, vet inte Edelfelt om han borde visa dem åt Laurens, som är mycket upptagen. Edelfelt ångrar att han inte gjorde en dopfärd; då skulle han ha haft förutsättningar att få den såld, vilket inte är tänkbart med likfärden; han skulle då ha kommit undan svårigheten med likkistans färg och form, som fransmännen inte förstår. Tavlan är åtminstone bättre än den i fjol; ett av Jean-Léon Gérômes ord gjorde extra ont, det var ordet "bourgeois" [borgerlig]. John Singer Sargent kan inte förstå Jean-Léon Gérômes omdöme; som tröst sade Gérôme att Edelfelt inte skulle låta sig nedslås av hans anmärkningar, som är avsedda för framtiden; Gérôme skulle aldrig ha sagt dem om han inte varit säker på att Edelfelt kan bättre.

Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Edelfelt har kommit in i den vanliga salongssjukan, som gör att han ser allt i svart, mest tavlorna. Jean Paul Laurens var uppe och encouragerade [uppmuntrade] Edelfelt, vilket behövdes efter Jean-Léon Gérômes kritik; fransmännen känner inte igen scenen, vilket gör att det bästa i tavlan går förlorat; Laurens rådde Edelfelt att nu måla något ”plus important” [viktigare].

Odaterat brevkort 27. maaliskuuta 1880
Edelfelts tavla ska skäras till för l’Illustration; Lucien Marc försöker vara till lags så att Edelfelt ska gå med på den ryska resan.

Paris påskdag 1880 28. maaliskuuta 1880
Teckningen till den illustrerade katalogen blev mycket bra.

Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Alfred Koechlin är tillbaka; han skrev att juryn funnit Haikotavlan "något hård i färgen", men att porträttet ansetts utmärkt bra och antagits med acklamation; Koechlin avslutar brevet med att Jean-Jacques Henner talat om medalj; Koechlin tycker mycket om Haikotavlan och menar att juryn inte förstår sig på det fina i kråksången.

Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
I måndags var Edelfelt på soaré hos Moreau Vauthiers; Edelfelt träffade Jean Paul Laurens, som sade att juryn tyckte om Haikotavlan; Laurens hade inte varit på plats då porträttet var upp i juryn.

Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Om 10 dagar öppnas Salongen; utifrån det nummer porträttet fått sluter sig Edelfelt till att det får en bra plats; han vet ingenting om tavlan. Konsthandlarna tar livet av en med deras krångel; amerikanens ombud, Monsieur Joseph Bulla kom just och beställde på nytt reproduktionen av begravningen (ändrat till dop), som han senast refuserat.

Paris d. 1 Maj 1880. 1. toukokuuta 1880
Salongen öppnades föregående dag; Edelfelts tavlor är väl placerade; porträttet ser lite färglöst ut; tavlan tar sig nästan bättre ut än där hemma; han har fått många komplimanger, och han gladde sig över att Albert Wolff i Figaro skriver bra om tavlan; Edelfelt har sänt numret till Alexandra Edelfelt. Albert Wolffs omdöme om Edelfelts tavla gläder honom, i synnerhet som Edelfelt inte gjort något för att smickra sig till detta utlåtande av Paris mest partiske men mest spirituella kritiker.

Paris d 5 maj 1880. 5. toukokuuta 1880
Häromdagen var Edelfelt på Cercle de la Presse; Albert Wolff satt vid middagsbordet; Edelfelt gick fram och tackade honom; inför hela cercle-sällskapet sade Wolff att recensionen var rättvis och att Edelfelt hade mycket talang; Émile Blavet tillade att han är en snäll pojke; alla närvarande gentils hommes [gentlemän] och journalister gav honom komplimanger.

Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Edelfelt har börjat med en liten reproduktion av Salongstavlan. Tavlan gör bättre verkan än porträttet på Salongen; Alfred Koechlins konterfej [porträtt] ser bra ut, men liknar alla andra porträtt av "Melanders mellansort" [uttr. ~medelmåttig]; Edelfelt får varje dag komplimanger för tavlan; då han ser hur bra den tar sig ut ångrar han att inte gav sig mera tid vid den första kompositionen och vid utförandet av landskapet; alla tycker att han tagit ett stort steg framåt, och att han tidigare inte gjort något så bra. Tidningarna Le Pays, la Republique och Gaulois har lovordat Haikotavlan. Roger Portalis talade mycket vänligt om Edelfelts tavla, som prisas för sin originalitet och sin sommarstämning. Häromaftonen fick Edelfelt ett brev från Ennemond Payen, med en inbjudan till middag hos en Monsieur Roger de Portalis, en stor amatör av teckningar; Portalis hade sett Edelfelts tavla och ville göra hans bekantskap.

Paris d. 18 maj 1880. 18. toukokuuta 1880
Edelfelt var ett nöt som inte lydde Alexandra Edelfelts råd och gjorde ett doptåg; då hade han varit ganska säker på att få tavlan såld.

Paris d. 20 maj 1880 20. toukokuuta 1880
Alexandra Edelfelt vill troligen höra om balen hos finansministern; finansministeriet finns på Louvren i flygeln som vätter mot Rue de Rivoli; långt ut på gården stod lakejer i silkesstrumpor, likaså i den eklärerade [upplysta] trappan; i det första rummet ger man sitt namn, i det sista rummet i raden skriker en härold ut namnet; ministern med fru och dotter stod vid dörren och tog emot; Edelfelt kom med baron Roger Portalis; Madame Angéline och Mademoiselle Jeanne Magnin hade sett Edelfelts tavla, storstadsmänniskor verkar ha gott minne; där var corps diplomatique [diplomatkåren], ministrarna Jules Cazot, Jules Ferry, polisprefekten Louis Andrieux, senatorer och deputerade, artistiska och litterära celebriteter, samt creti och pleti [allehanda löst folk]; grevarna Pjotr Kapnist och Michail Muravieff var där; Muravieff är kamratlig och artig men en riktig ryss, det vill säga inte mycket att lita på tror Edelfelt; där var också en massa judebaroner och -bankirer med sina lika dryga och tjocka diamantprydda fruar; det var roligt att dansa i en stor sal på ett välbonat golv; Edelfelt dansade bland annat med Madame de Tyssaut.

Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Edelfelt har varit på Salongen; hans tavlan var bland de bättre. Karl Wetterhoff har i Nya Dagligt Allehanda skrivit en sträng kritik om Edelfelt; han beskyller Edelfelt för att inte veta vad han vill och går åt de två senare tavlorna i motsats till Blanca och hertig Carl.

Paris d. 3 Juni 1880. 3. kesäkuuta 1880
Edelfelt hoppas att Alexandra Edelfelt fått telegrammet om att han räknas upp bland de medaljerade; ingen annan utlänning än Edelfelt har fått medalj; Adolf von Becker och Gunnar Berndtson bjöds genast på middag. De senaste dagarna har Edelfelt fått smickrande lovord i la France, le Siècle och la Revue des deux mondes; han sänder en grann kritik från Le Soir. La France hade ställt upp Edelfelt som kandidat för en 2 klassens medalj.

Paris d 4 juni 1880. 4. kesäkuuta 1880
Alfred Koechlin anser att Edelfelt borde ha fått en 2 klassens medalj. Edelfelt är glad att hans tavlor väckt uppseende; han vet att de inte är några mästerverk.

Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Edelfelt hoppas Alexandra Edelfelt fått tidningarna; de är enstämmiga i sina lovord; Voltaire, la France och Liberté anser att han varit förtjänt av en 2 klassens medalj; Jean-Léon Gérôme ska ha sagt det samma om Alfred Koechlins porträtt; tavlan var Gérôme inte förtjust i. Alexandra Edelfelts glädje över medaljen blir säkert större då hon får veta att Edelfelt är den enda utlänningen som fått medalj i år. "Den hederliga Haikotaflan" är den enda i de 4 utländska salarna som har inskriften "medaille"; Edelfelt frågar sig om de kunnat tro detta då Mari bar den tunga duken upp och ner, när Fiu satt och poserade och Madame Emelie von Etter med svit kom och såg på hur arbetet framskred. Det går inte med försäljningen av tavlan; Edelfelt har haft två förfrågningar som inte lett till något; konsthandlarna vill inte höra talas om Likfärden, även om de annars varit artiga och lovat ta småtavlor i mängd, både för New-York och London. Edelfelt har främst tack vare les Cerises och årets tavlor blivit känd; han behöver i en konstbutik eller bokhandel bara lämna sitt namn och adress för att få höra "Tous mes compliments, monsieur" [Mina gratulationer, herrn]. I gårdagens brev skrev Edelfelt om Albert Wolffs beställning; denne storman inom tidningsväsendet kallade Edelfelt till sin bostad och bad honom måla en mindre billig tavla eller skiss från finska skärgården; Wolff uppmanade Edelfelt att hålla sig till la gamine [tösen] från detta år; han hoppas att Edelfelts framgång botat denne från kungar som drar i skägget på lik; Wolff uppmanade Edelfelt att hålla sig till moderna ämnen och låta de som inte kan annat ägna sig åt maskeradmålning.

Paris d. 29 Juni 1880. 29. kesäkuuta 1880
Likfärden är ännu osåld; Edelfelt vet inte om han genast ska skicka den till Finland eller vänta tills han där hemma gör upp med Konstföreningen om transporten. Edelfelt tror att han ställer till enskild exposition och tar inkomsten själv; han har fått punga ut [betala] tillräckligt för ramar och transporter.

Paris d 7 Juli 1880 7. heinäkuuta 1880
Han sänder Alexandra Edelfelt ett nummer av "L'Art" där det finns en dålig teckning av tavlan, men några granna rader; de skriver att Edelfelt borde ha fått hederslegionen; han har haft mera framgång med sin Haikotavla än han någonsin trott.

Paris d. 10 Juli 1880 10. heinäkuuta 1880
Tre personer har frågat på Salongstavlan, men ingen har gjort allvar av saken.

Måndag d 10 okt 1880 10. lokakuuta 1880
Epävarma yhteys Edelfelt överraskades av det Hovingska stipendiet; han hade hellre önskat få tavlan såld och att Gunnar Berndtson fått stipendiet; han är i varje fall glad att kunna göra resan till Spanien.

d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Epävarma yhteys Gunnar Berndtson har sänt ett vänligt brev angående stipendiet; Edelfelt skulle ha varit gladare om kejsaren köpt hans tavla och Berndtson fått stipendiet.

Tisdag d 19 okt 1880 19. lokakuuta 1880
En fransk gravör har bett om tillåtelse att få gravera Edelfelts Salongstavla i l'eau forte [etsning] i stort format; en biografi över Edelfelt kommer ut i l’Art Contemporain.

Onsdag d. 10 Nov 1880 10. marraskuuta 1880
I l'Art contemporain har Edelfelts tavla kommit ut i fotogravyr med en kort biografi och en historia med Kalevala-smörja som inte har något med nyländska fiskare att göra; dessa beskrivs som runosångare; Edelfelt ska skicka hem häftet.

d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
À propos, så är det ändå märkvärdigt att Jag ej skall få min stora tafla såld till palatset. Nordenstam lofvade ju halft om halft att bestyra om denna sak. Det är så mycket mera förargligt som taflan ej hemma haft den succès som här, och som jag nu från nästan officielt håll hört att Jag under Salongen kunnat sälja den åt franska staten, och möjligen nu haft den i Luxembourg. Det är då en otur! De förargelser och kostnader jag haft för transporten af mina 3 stora taflor, och den ringa succès de i det hela taget haft hvad försäljningen beträffar borde ha botat mig.

Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Båt-taflans försäljning blir väl nu uppskjuten på längre tid igen efter Kejsarmordet. Jag ångrar nästan att jag skickat den till Petersburg; under dylika omständig heter befattar sig ingen menniska med konst.

Paris d. 18 mars 1881 18. maaliskuuta 1881
Detta års salong blir fullkomligt utan pretention. Jag tror t.o.m. att det kan vara bra att visa publiken att jag har tillräckligt att göra utan att behöfva skicka något storartadt till Salongen. Efter succèsen i fjol väntar man heller ingenting betydande, men jag samlar krafter till nästa år – då skola de få se.

Måndag d 21 mars 1881 21. maaliskuuta 1881
Hettan var dessutom olidlig, och jag skyndade till Café de la regence, der jag såg dagbladet. Der ingår ett slags polemik ang. mig. Jag känner igen Becker uti dessa rader. Detta berigtigande var temmeligen onödigt eftersom Schulten i sin års berättelse aldrig sagt annat än att jag var den första finne som fått medalj i Parisersalongen

Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
De spanska målarne, som mycket följa med Paris kände alla till min ”convoi en Finlande) som jag fått många komplimanger för.

Toledo d. 30 april 1881. 30. huhtikuuta 1881
Don Matias Moreno hade först ej igenkänt mitt namn i Madrazos rekommendationsbref, men såg närmare efter och kom då underfund med att han följt med min verksamhet i 3 år, och omfamnade mig, kallandes min tafla från i fjol "precioso" "bonito" utvisande "muchissimo talente" o.s.v. Han bad mig att få presentera mig för en "poet" och en artilleri officer här, som båda egde reproduktioner af min "likfärd" och som öfverhopade mig med komplimanger – Tänk att jag var känd i Toledo! *I samma häfte af l'Art der min tafla finnes, påträffas en teckning af dn Matias Morenos tafla i fjolårets salong.

Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
I går på förmiddagen hade jag en intresant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse Daudet, som med mycken artighet ställt sig till min disposition. Han hade reda på hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter öfver mina taflor i fjol och i år. Det är en liten mycket lurfvig herre med den allra vackraste profil, bruna ögon som genom den mest förryckta närsynthet (à la tajta – hans pincenez är No 2) se något blinda ut. Jag var hemma hos honom. Han bor borta vid Luxembourg, ganska enkelt. En massa skizzer och taflor af hans vänner bland målarne pryda salongen och arbetsrummet. Han är särdeles sympathisk, enkel och kamratslig, talar mycket men sakta och med en liten provencealsk accent.

Café de la Régence d. 7 Juni 1881. 7. kesäkuuta 1881
I största hast. Jag skickar härmed af de petersburgska pengarna 1000 mk hvaraf jag ber mamma hålla 500 för min räkning och behålla resten för eget behof.

Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10. marraskuuta 1881
Hela skaran gratulerade nu – de visste nu hvad de skulle säga, sedan storfursten gett signalen. "Mais, Monsieur, le Grand duc est très-content, vous pouvez conter sur nous. – En Botkin, bror till läkaren och den som köpt min tafla var särdeles ämabel – han bad mig komma upp till sig med det snaraste.

Paris d. 7 april 1882 7. huhtikuuta 1882
Berndtson var mig till möte – lika trist som förr. – Snart träffade jag Courtois och Dagnan m.fl. – de anse min tafla (för salongen) bra, bättre än likfärden, dock tycka de ej om vattnet. Sargent likaså. I går afton var jag med Schulténerna, Casper Wrede och Berndtson.

Fredag d 15 april 82 15. huhtikuuta 1882
Walter Runeberg fortfar att påstå att mina bönder ej äro några finska bönder, att jag ej ser naivt, utan med franska ögon. – Jag tror att Jag ger dem tusan, en gång för alla dessa finska bönder – Jag kan ju ej skapa om mig sjelf, och kan ej se dem annorlunda än jag ser dem – Emellertid tror jag att taflan kommer att göra effekt på Salongen – Courtois och Dagnan tycka att den är mycket bättre än likfärden.

Paris d. 1sta maj 1882 1. toukokuuta 1882
Min tafla tar sig rigtigt bra ut, fastän den förefaller förskräckligt liten. Jag hade gerna kunnat gjort den 1 meter större på hvar sida. Färgen är behaglig, och det något kritartade i himlen försvinner helt vid Salongens starka ljus. – Komplimanger från höger och venster. resumén af alla omdömen är ungefär följande: Jag har gjort framsteg hvad färg, helhet och utförande beträffar. Likfärden var kanske mera slående, till följd af solljuset och den egendomliga kompositionen, men detta eger mera helhet, harmoni och mera en tafla. Många talte om medalj – det få vi se sedan. Platsen är god, ramen vacker, jag var i allo nöjd. Hvarken i Hfors eller i Petersburg såg taflan ditåt så bra ut. Publiken gjorde jemförelser med likfärden – ofta dumma naturligtvis, men det betyder så litet.

Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
Ahrenbreg skrifver från Moskva, att alla de taflor jag önskat få exponerade, redan äro på väg. Således skulle såväl kejsarens barn som fru Miatleff komma med. Hvarföre de utan att fråga mig skickat ”la Citoyenne” som dock är medelmåttig vet jag ej.

d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.

Paris d 6. joulukuuta 1882
En gammal Mr de Marillon, påminnande om Gustaf Philip, förvånade mig genom att han hade reda på allting – från Sveriges och Rysslands historia – till alla mina salongstavlor – och han lefver ändå hela året om ute på sitt gods.

d. 2 febr 83 2. helmikuuta 1883
Epävarma yhteys Hvad skall jag skicka till Köpenhamn? Ledsamt att jag ej kan få någon af mina föregående större taflor dit. Hertig Karl är så omogen som tafla att jag ej mera står derför!

Montbeliard 15 juli 88 fortsatt 18 juli 15. heinäkuuta 1888
Konstverken till världsutställningen ska lämnas in 20 december; det komplicerar alltsammans, eftersom det inte är troligt att Edelfelt får låna "På havet" av Fürstenberg, "Ett barns likfärd" av Botkin och "museitavlorna"; nu blir porträttet av Pasteur kanske det enda; har i 3-4 år planerat att denna världsutställning ska bli en succé; ser illusionen ramla som följd av egen oro.