Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Den tredelade väggmålningen återger festtåget på väg från invigningen i Akademihuset vid Skoltorget till gudstjänsten i domkyrkan. Motivet är fritt framställt efter Wexionius-Gyldenstolpe: "Academiae inaugurationis process" av C. v. Bonsdorff: Åbo stads historia under sjuttonde seklet. Vänstra fältet: Början av festtåget har nått det yttersta hörnet av kyrkans ringmur och nalkas domkyrkan, vars grå och tegelröda massa fyller bakgrunden. I spetsen vandrar adelsmän, följda av Per Brahes hovmästare, därefter de två akademitjänstemän, vilka burit insignierna till akademihuset, samt tvenne pedeller i röda kåpor, hållande akademiens silverspiror. Längst till höger en akademitjänsteman med Professor J.J. Tikkanens drag. Vid kyrkan väntar en festklädd skara borgare samt soldater med fanor och standar. Vid kyrkomursporten längst till vänster står en soldat med hillebard för fot och två trumpetblåsare, som blåser fanfar. En kraftigt uppåtstigande linje bildas i förgrunden av en grupp representanter för folket: i spetsen står en karelsk bondkvinna med sitt barn (Elli Jäppinen) och lägre ned tavastländska, savolaksiska och nyländska allmogetyper (bland dem en yngre man med Juho Rissanens drag). Mittfäletet: Längst till vänster en akademitjänsteman (vaktmästaren vid Helsingfors universitet W. Ståhlberg), därefter Akademiens kansler Per Brahe i plymagerad hatt, grå sammetsdräkt och röd kappa, "stolt och glad över det verk han så ivrigt arbetat för och nu lyckats genomföra". Över hans huvud, såsom triptykens medelpunkt, vajar Finlands röd-gula standar, avtecknande sig mot himmelns mattblå, en lövmassas djupgröna och den tegeltäckta ringmurens varmgrå toner. Standaret bärs av en krigsöverste i stormhuva och ceremonirustning (Professor Ernst Estlander); närmare förgrunden går en annan överste, en ung man med hillebard, slängkappa och bredbrättade hatt (Jean Sibelius). Gruppen avslutas av två officerare med hillebarder (i bakgrunden Gustaf Hamberg, längst till höger Edelfelt). Högra fältet: Ur en smal medeltidsgränd med kyrkans ringmur till vänster och framskymtande takpartier till höger framträder akademistaten, följd av studenter samt ryttare med höjda lansar. I spetsen, längst till vänster, skrider den gamle biskop Rothovius i svart bredvid Akademiens förste rektor Eskil Petraeus i röd kåpa (Statsrådet Thiodolf Rein, vilken under sitt rektorat återupptog och förverkligade den tidigare väckta tanken på solennitetssalens utsmyckning med väggmålningar). De övriga, svartklädda gestalterna framställer professorerna Terserus, Alanus, Delacarlius-Stjernhöök, Wexionius-Gyldenstolpe med flera, av vilka den reslige mannen framför den förste ryttaren till höger återger Professor Werner Söderhjelm. På en trappa i förgrunden till höger står en borgarhustru och förklarar processionen för sin lilla dotter. Kompositionen är inramad av breda girlander i mörkgrönt samt hållen i en kolorit, dominerad av rött, grönt, gulgrått, kallgrått och mattsvart. Målningen är utförd på duk med matt oljefärg (riven med Gluten elemi) och oljekritor på temperagrund. Av brist på nödiga materialier måste Edelfelt vid arbetets slut ställvis göra de sista retuscherna med limfärg. Dukarnas storlek 360 x 280. Signerad: A. Edelfelt pinxit MCMIV. Efter direkta förarbeten på Haiko under slutet av sommaren 1904 målades kompositionen i solennitetssalen från 1 september 1904 till 16 januari 1905 – delvis i elektrisk belysning – med hjälp av konstnären Hjalmar Grahn och herr John Brandt. Vid konstruerandet av perspektivet biträdde arkitekten Eliel Saarinen. För de tre målningarna erhöll Edelfelt i januari 1905 såsom honorar 16 000 mark. Vid en till vårvintern 1891 utlyst pristävlan med anledning av 250-års jubileet av Åbo akademis grundläggning erhöll Edelfelt i konkurrens med A. Gallén och Eero Järnefelt I priset och beställning av målningar för de tre mellersta väggfälten i universitetets solennitetssal. Sedan dessa målningar fullbordats beställdes i februari 1905 av Edelfelt ytterligare målningar för de återstående fyra väggfälten, vilka sedermera med delvis avvikande motiv (Florafesten i stället för jubelpromotionen 1840) utfördes av Eero Järnefelt. Kopior: Efter fullbordandet av de slutliga målningarna utförde artisten Hjalmar Grahn på ett av Edelfelts tidigare utkast en trogen kopia av hela kompositionen i 1/3 skala, tre osignerade oljemålningar på duk, storlek 120 x 100; dessa kopior har Edelfelt inte själv bearbetat. Edelfelts avsikt med kopiorna var att använda dem för utställningsändamål, men genom hans kort därpå inträffade död kom artisten Grahn att förbliva ägare till dem; Grahn skänkte dem åt John Brandt, vilken överlät dem åt herr Knut Tilgmann. Av denne erbjöds de utan resultat - såsom Edelfelts ursprungliga totalmodell till väggmålningarna – år 1910 för 3 000 mark till National museum i Stockholm och därefter åt Stadsfulmäktige i Viborg. Sedermera tillhörde de Restaurant Gradin i Helsingfors.

Esiintymiset kirjeissä

Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
I ateljén har Edelfelt gjort en skiss i pastel till fresken i Solennitetssalen, universitetets invigning; fröken ansåg att han absoult måste göra detta, att han gör något stort; även Edelfelt är inspirerad för denna målning och hoppas att universitetet beställer den.

Onsdag d. 10 Nov 1880 10. marraskuuta 1880
Edelfelt önskar att universitetet ville beställa den stora väggmålningen av honom; han känner för att måla något stort.

Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
På Kaulbachs stora och fula fresker såg jag länge, med tanke på Univ. målningarna, – och lärde mig af dem huru man inte skall måla. Det är ändå ett rysligt drafvel. Gubben Z. Ts tal om Kaulbachs reformation är icke träffande: här om någonstädes är det brist på enhet i kompositionen, och så dåligt i detaljerna sedan!

Frankfurt 19 januari 1891 19. tammikuuta 1891
Jag skall från Italien skicka ett alternativ till Pehr Brahes figur. Jag har kanske gjort honom litet för lik Valter Runebergs, och nu sedan jag igen sitt många porträtt från tiden, finner jag att statyn ej är någon god tidsbild. Dessutom tror jag han bör ha kappa efter allt det jag sett de sista dagarna.

Ospedaletti 4 mars 1891 4. maaliskuuta 1891
Roligt att få höra hvad de beslutat om skizzerna till Unversitetet.

Ospedaletti 15 mars 1891 15. maaliskuuta 1891
Hur går det med universitetsmålningarna? Hvad Ahrenberg säger betyder ingenting. Egendomligt är att Auroraförbundet, som jag sjelf anser vara bäst ej tyckes ha väckt något vidare uppseende. Att skildra 1700 talets lärdom genom en praktbild anser jag vara alldeles galet – det var just de lärda, "filosoferna" som försökte och verkligen lyckades, delvis, återföra menskligheten till naturen då. – Då jag tänker mig Linné, Porthan Calonius – likasom då jag söker föreställa mig encylopedisterna, kommer jag sist af allt att tänka på akademisk ståt. I mitt Aurora förbund ville jag ge något af det enkla, djupa, kritiska som under hela seklet gick jemnsedes med hofpladdret, pudret och de röde klackarna. – de ha ej förstått mig.

Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
– Mammas bref fick jag i går afton Jag har visserligen ej sett tidningarna hemifrån och ej heller fått bref från någon af jurymedlemmarna – men Mammas bref och Mammas vrede bekräftade stadfäster min fruktan att något dumt och galet var på färde. – Äro de rent af galna? Sedan verlden står tror jag aldrig att priset blifvit gifvit i en täflan åt de täflande som visat sig sämst – Man brukar ge ett accesut åt den näst bästa, men att ge det åt de två sämre, det är oläsligt stående faktum. när de nu skrifva tänker jag svara med att såg måste ha missuppfattat meningen och skall försöka drifva saken in absurdum genom att begära förklaringar. – Hvilka af jurymännen har reserverat sig? Har hela denna historia stått att läsa i tidningarna? –

Ospedaletti 19 april 91 19. huhtikuuta 1891
Hvad är det för dumheter med priset för universitets täflingen – Beställa de af mig så skall jag också få priset eller en del deraf – annan är det ju ett misstroende votum som icke kan annat än nedsätta mig i publikens ögon. I en täfling der skizzerna blifvit godkända måste priset ges ut – ut förandet är ju sedan en helt annan sak.

Valescure 1 maj 1891 1. toukokuuta 1891
Det var ju roligt att juryns mening var god – Jag fick Mammas bref med berättelsen om mötet med Aspelin i går – Jaså, inom 1892 – nå det går väl – Jag skall nu se om det är klok att stanna hemma i nästan vinter eller vintern derpå – allt det det måste jag få fundera på. Då jag i Paris skall göra några af De Snoilskyska teckningarna (hvad skall jag intet göra i Paris) får jag se om kostymer och modeller passa och huru lätt arbetet kan gå.

Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
– Roligt var det är höra om universitets juryns protokoll. Hvad Tikkanen och Ahrenberg sagt skulle mycket intressera mig också –

Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
På biblotheket har jag varit. Henri Bouchot författaren Claire Chevaliers man är stor mogul i gravyrernas rike der – Tänk så bra och han har skaffat mig allt allt som jag kan behöfva för Snoilsky och Per Brahe – han försäkrade att la biliotheque Nationale hade mera svenska saker än de hade i Stockholm, och det ser jag nu. Då jag i går var der andra gången, hade han samlat ihop ett berg af stora folianter bl. a. en hel volym med porträtt, karrikatyrer o.a af drottning Christina och ett stort planschverk koloreradt öfver furstliga intåg i Holland på 1600 talet. Det är som gjordt enkom för Pehr Brahe. Arbetet heter (enorm skönskift) Blyde Inkomst van der allerdoorlischtegste koninginne Maria van Medicis t'amsterdam – och folktyper, soldater, quirlander vagnar, processioner, deputationer finnas der "geschildred". Linné, Svedenborg alla franska kungar – nog är ändå Paris en guldgrufva för den som vill arbeta. Jag kan, hoppas jag, om några veckor skicka en fullständigt aperell till Snoilsky. I Erik Dahlberg behöfva jag en Carnaval i Rom på 1600 talet – det får jag i herrliga gravurer på bibkliotheket, Augsburg, Lützen, Carl XII likaså, huru mycket som helst. Era Vasar voro våra Bourboners bästa vänner, sade Bouchot, och vi ha' pleusement gardé allt som angår Sverige.

Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Angående Pehr Brahe har jag länge talat med Puvis de Chavannes. Han bad mig ej ett ögonblick hesitera att oläsligt och erbjöd sig att komma upp till mig har mycket som helst. Han trodde mig, tvärt emot min fruktan, mycket lämplig att göra stora och dekorativa saker Vous avez tout a qu'il fait pour cela, et vous allez le faire trés bien" sade han. Dagnan hörde på detta tal och höll med Puvis de Ch. För resten fick jag höra mycket vackert den aftonen, det var på en konstnärsmiddag. Alla de som jag sätter mest varde på, förstå mig – hvad betyder då de andra?

tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2. elokuuta 1891
Mme Grancher är ännu ej färdig – som detta porträtt emellertid lofvar att bli ganska bra är jag ej så missnöjd med min förlängda sejour här som jag möjligen varit, om äfven denna duk blifvit dålig först om onsdag tror jag jag får den färdig, får jag då pengar så kan jag på två tre dagar klarera mina affärer och resa af fredag eller lördag, som jag tänker öfver Köpenhamn der jag stannar 2 dagar för att helsa på Krohn och för att se på målningarna i universitetet

Paris 4 mars 1895 4. maaliskuuta 1895
Jag har redan modell för freskerna i Solennitetssalen, och en italienare har bjudit ut åt mig 6 kostymer Louis XIII tillsammans 200 frcs. Äro de goda, är det ju ett rampris. Stöflar, det dyraste, saknas likväl. Får så huru de äro, han skulle hemta dem hit upp om en timme. Mina dukar äro uppspända och se rätt prydliga ut. I hvarje fall fins det mera kärlek och allvar i dem än i eländet på cerclen.

Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
Jag har haft modell i går och i dag för universitetsmålningarna – en otäck italienare som plågar mig med att be att få följa mig till Finland och bli min betjent, modell m.m. I allmänhet saknar jag entusiasmen från förr här. Menniskorna äro också förpinade och enerverade af denna svåra vinter och sjukdomar. Ingen menniska säljer några taflor. Jag tror det aldrig har varit så dåligt. Jag har det ju jemförelsevis bra med mina porträtt och mina universitetsmålningar.

Paris lördag 9 mars 1895 9. maaliskuuta 1895
Estlanders skola komma till mig endera dagen för att se på mina nya (ännu ofärdiga) skizzer till Univ. målningarne

Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Jag har haft modell dessa dagar för Pehr Brahe. Det blir ett kolossalt arbete som jag redan darrar för – icke så att jag skulle vara rädd för arbetet, utan för allt det i denna tafla som måste bli tråkigt. Att måla en folkhop måste bli tråkigt – att teckna den som i Svenska bilder (Gust. III i Gamla fröken) går väl an – men målad får den alltid något styfnadt uppradadt, tröttande. – Ack, hvarför får jag ej skrifva en grekisk dikt på väggen der?! – något långt borta från allt nationelt! Estlander menade ett det vore det enda passande för stället, men att vi måste passa på och måla historia nu då vi få. À la bonne heure, men inte der.

Paris, tisdag 12 mars 1895 12. maaliskuuta 1895
Icke destomindre har jag troget hållits vid mitt arbete både i går och i dag. Jag har gjort en alldeles ny, och som jag tycker tusen gånger bättre Per Brahe skizz. Denna föreställer det ögonblick då han och biskopen, professorerna och adeln gå ombord på galejan förtöjd utanför Åbo slott. Man ser hela inloppet till Åbo och kyrkan i bakgrunden. – Det blir mycket mera omvexling i denna. – I midten på landningsbryggan Per Brahe, som åtföljs af "6 krigsofurstar" med hallebarder. – En god idé, tycker jag, är att låta en vapenhärold i de finska färgerna med Finlands vapen på bröstet komma emot honom och be honom stiga ombord. – Ombord är redan adeln, de som bära insignierna och en rikshärold med svenska vapnet. Hela landningsbryggan (tecknad efter naturen i Åbo för ett år sedan kommer att göra en briljant effekt och samla kompositionen. Jag är på godt humör som då man får och fått en god idé, och bara brinner af ifver att få den fixerad på duken. Folkmassan som klättrar sig upp på slottsmuren, på kullen kommer också här att spela en mycket större rol. Jag har bondpojkar, borgare från Åbo studiosi som hurra – Jag tror det skall bli bra. Skizzen är hållen i tegelrödt, blågrönt blekgult; ingenting helsvart och ingenting helhvitt – men salen måste målas om helhvit, ty derpå är skizzen beräknad. Bara jag kunde få litet mera pengar för hela arbetet – nu blir det ren förlust, ty kostymer och modeller komma att kosta väldiga summor. Jag har 50 ansigten att måla, ungefär 30 figurer i helfigur naturlig storlek. Men jag tror att det kommer att intressera mig mycket och om jag kunde måla i fresk! Dagnan talade mycket derom. I Louvren der jag var i timtal i förrgår, blef jag alldeles galen igen i Brotticellis fresker, likaså i Luinis, – Ingen oljemålning kommer i distinktion upp mot en fresk. Wuorio påstår, att jag som sedan min spädaste barndom målat aqvarell, lätt skulle lära mig handtverket i fresken.

Paris 14 mars 95 14. maaliskuuta 1895
I dag har jag bedt herrskapet Estlanders komma hit kl. 4 för att se på skizzen. Jag är rätt nöjd med den nya. Dock är det att antaga att de ej komma att förstå den. Emellertid bjuder jag dem på mellanmål – pastej, bakverk, frukt och champagne. Kunde E. blott utverka att jag i framtiden får litet mera betalning för detta stora arbete.

Paris fredag 15 mars 95 15. maaliskuuta 1895
Estlander tycktes nöjd med den nya skizzen till Pehr Brahe, men uttryckte sin förnöjelse på detta långsamma, säfliga sätt, så att jag länge var i ovisshet om hans mening. Professorskan var ej med, endast döttrarna Hedvig och Sigrid. Den förra frågade mycket efter flickorna. De fingo pain au foie gras, tortor, biscuits de Milan och champagne, och sågo nöjda ut. C.G.E. lofvade tala för att jag skulle få mera betalt, isynnerhet om jag gjorde taflan i fresk. – Ordet al fresco skulle göra susen – stoltheten öfver att al fresco målningar i Universitetet skulle lossa på pungbandet. Jag skall verkligen försöka lära mig måla al fresco – Wuorio försäkrar mig att jag lätt skulle lära mig det.

Paris 21 mars (mi-carème) 95 21. maaliskuuta 1895
Jag har börjat arbeta "värre" igen har modell alla dagar för kung Fjalar, Pehr Brahe och en ny variant af madonnan – Jag var näml. förargade öfver att min Madonna på cerclen såg så enfaldig och likgiltig ut. Jag börjar derför för min egen skull på med en annan.

Paris 23 mars 1895 23. maaliskuuta 1895
Ja, saken är den att jag, dumt nog städslat modeller för hela denna vecka. Jag stiger upp före 7, är kl. 8 på ateliern går hem på en timme och fortsätter till kl. 6 – jag gör ej om detta ty man anstränger onödigtvis tankepunkten.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Jag har mycket att göra och denna månad går nog fort. Mina två barnporträtt sysselsätta mig om morgnarne – om eftermiddagarna har jag skizzen till Univ. och illustrationer. Gerna ville jag vara hemma midsommartid, eller åtminstone ej allt för sent efter midsommar.

Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Jag har haft den stora glädjen att i dag ha haft Puvis de Chavannes här för att se på mina solennitetssals gubbar. Han var här länge, lät mig rita upp salen, var förtjust i den nya skizzen, sade den vara simple et expressif, tyckte mycket om Pehr Brahe figur och gaf mig en massa praktiska råd. Han var så älskvärd som möjligt, och sade att jag ej skulle ändra det minsta i den senare skizzen. Det värsta af arbetet är nu redan gjort, sade han – föreställ Er ändå inte att resten går "comme sur des roulettes", – det blir ett drygt arbete. Håll Er noga till skizzen – gör ingen skugga starkare än den ni har der, låt måla salen hvit – målar ni det i olja så var icke rädd att empatera o.s.v. – Han bad mig måla ut Åbo litet mera i fonden; detsamma hade Estlander sagt mig. – Gubben P. d. C. –som fyllde 70 år i vintras, är så kry ochrak och röd och soignerad som trots någon ungtupp – en utmärkt konstnär är han, det är säkert. – Croyez moi, sade han, ça sera tres bien: c'est simple et sérieux – je ne voit pas beaucoup de peinture aussi sérieuse aujourd'hui. Jag visade honom en del teckningar jag gjort för denna väggmålning och han var mycket nöjd med dem. Besnard hade rådt mig att ändra den gamla skizzen. "Je ne comprends pas Besnard" sade Puvis "il y a an monde entre les deux esquisses,et ca dernière est bien plus décorative et simple. Fastes-la, je vous le dis, sans hesitation! – – Allt detta var ju mycket roligt, och jag känner mig nu mycket lifvad för denna målning igen. Gud låte mig få vara så frisk som jag varit detta sista år så blir det mig rigtigt bra med måleriet ännu. – Målar ni det der i olja" sade Puvis skrattande "så gratulerar jag er färghandlare – Ni kan aldrig tänka er hvilka summor jag depenserar på zinkhvitt – une fortune pour chaqne tableau!

Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6. heinäkuuta 1898
Och så vackert upprätt det var. Stridsscenen var öfver all beskrifning bra – arrangerad efter Velasquez tafla "las lansas" med Arras och fästningarne i det blånande fjerran, alla kostymer, fanor gevär o. rustningar efter Velasquez o. Van Dyck; det var bland det mest konstnärliga jag sett i mitt lif. Och så verser skrifna och deklamerade så att man kunde bli hänförd. Hvilken stå konstnär vår vän C. ändå är! Skada att "le beau Christian hvarken var beau eller bra. flickan Roxane deremot söt och alla märkvärdigt bra kostymerade. Ack om jag hade hälften af dessa kostymer till mina Pehr Brahe målningar!

Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Jag tänker ej på framtiden, på denna sommar, då jag tagit mig att måla mera än jag rimligtvis kan hinna med på 3 år – icke på verldsutställningen – på ingenting som rör morgondagen.

Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Bara jag icke hade så mycket att göra! När jag tänker på Fänrik Stål och sommarn så måste jag ta mig om hufvudet – det är omöjligt att rinna med allt detta för en menniska.

Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Någonsorts hvila och ro blir det ej, då jag har så gräsligt mycket att göra. Fänr. Stål, åtminstone en kartong till univ. Malmgren, Strömborgs porträtt, de dekorativa panneauerna till paviljongen – finns det i verlden än menniska som hinner med allt detta på 2 månader nej, nej och tusende gånger nej – det är omöjligt, men det är å andra sidan just då man försöker det omöjliga som man lyckas litet.

Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har dessutom arbetat på en större skizz till Universitets målningarna. Det skulle intressera mig mycket och vore bra att ha på verldsutställningen. Men huru i all verlden skall jag hinna med dem då jag har fänrik Stål i fatet för mig.

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Allt måleriväsende vore bra om bara inte Söderström & Cie skulle skrifva så skarpa nästan hotande bref, der de tala om de 35 tusen de redan satt i blöt o.d. – d.v.s. – att jag strax borde komma hem, sätta mig ned och rita deras planscher och säga adjö åt allt annat, verldsutställningen, universitetsmålningarna o.s.v.

Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Ellan skrifver att jag hellre må stanna här öfver jul än afbryta mitt arbete som nu är på god väg. Jag skulle näml. mycket, mycket gerna komma hem och vara med Eder, men då endast under två veckors tid, då jag ej just har någonting att göra derhemma innan jag börjar med universitetsmålningarna. – Jag tror det är förnuftigare att stanna här, så rysliga ledsamt det än är att ej få äta julgröten med Er. Hur är det, saknar Mamma mig mycket, och tycker Mamma att jag är en otacksam son? Bara Mamma håller sig frisk och rask så är det allt hvad jag begär, och då är jag lycklig – if you are happy, I am happy sade Schoura i ett historiskt ögonblick. Men Mamma bråkar alltid så mycket vid juletid för att göra les honneurs och så blir Mamma sjuk. Vore jag bara riktigt säker på att det inte inträffar i år! Det är ju hårdt att vara skild från Eder och Kickis trägna uppmaningar att komma hem till jul klämta i mina öron som en samvetsförebråelse, då jag nu går här och funderar på att stanna.

Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Farväl för denna gång, älskade Mamma – genom att Moltke som skall afsyna porträttet af fadren nu är borta och kommer att bli borta i 3 veckor blir min härvaro något förlängd. Jag börjar dessutom allt mera att tänka på att ta hemvägen öfver Florens, ty det är ju i högsta grad viktigt att jag ser frescokonst nu då jag skall till att måla universitetet.

Paris 1 febr. 1901 1. helmikuuta 1901
Jag skulle genast nu börja med dekoreringssprånget, om jag icke i morgse fått ett af dessa skyndsamma patriotiska uppdrag som tar hela ens dag. Derhemma der man alltid i telefon kan stämma möte på Socis och Catani, veta de ej hvad det är att få "in en artikel" i något af de största bladen d. 2dra, sist den 3dje febr. d.v.s. i morgon eller öfvermorgon. Jag får åka och springa hela eftermiddagen och Gud vet om jag lyckas. Det gäller militärlagen. Nog kunde de ha skickat mig detta 2, 3 dagar förut. Kommer artikeln in senare än söndag så är det för sent. – Måtte dessa franska artiklar ha något inflytande på ryssarne – Jag tror och hoppas det ehuru jag vet huru föga tillgängliga de äro för skäl och bevis. Att resonnera – det kan vara bra för tyskar och protestanter och tschuder, mera för rättrogna ryssar gäller det ju bara att lyda. Dessutom hvad bry de sig om det ruttna Europa? Alla deras blickar äro riktade mot öster.

Måndag 18 febr. 1901 18. helmikuuta 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma.