Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Interiör från konstnärens villa på Haiko. I en vit, gustaviansk soffa under ett fönster till vänster sitter konstnärens tolvåriga syster Berta lutad mot en blå sidenkudde och läser en stor bok i rött. Halft uppkrupen i hennes famn en vid pudel "Capi". På golvet en hatt med breda brätten och sidenband. På fönsterposten blommor i en smal glasvas på trefot av metall. Genom fönstret utsikt över solbelyst backe. Kolorit i ljusa röda toner. Oljemålning i höjdformat. Signerad A. Edelfelt. 1881. Målad på Haiko i juli–augusti 1881 på beställning av konsthandlaren Mac Lean i London. Inköpt av Kejsar Alexander III i februari 1882 i Gatschina för 700 rubel samt upphängd i kejsarens kabinett därstädes. Jfr replikerna nummer 202 (1882) och 223 (1883).

Toimituksen kommentit

Färgskissen är signerad 1883 och hör ihop med Goda vänner III (Hintze 223)

Esiintymiset kirjeissä

Torsdag d. 3 mars 1881. 3. maaliskuuta 1881
Epävarma yhteys Lägg till det vanliga salongsbekymret att jag har 2 taflor (små) och 1 aqvarell bestälda och att konsthandlarne löpa hos mig alltjemnt för att skynda på mig.

Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
Jag skall måla en aqvarell åt MacLean i London (en af de största konsthandlarna der) lika så en tafla för 800 frs samt teckna Judics porträtt – allt saker som jag kan tänka på först efter den 20.

Paris d 16 mars 1881 16. maaliskuuta 1881
Kejsarsorgen! – ack jag som tänkte skaffa flickorna rosenröda eller ljusblå sommarkostymer, visserligen med den egoistiska tanken att låta dem stå modell då och då! Sorgligt blir det att se alla menniskor i svart.

Måndag d 21 mars 1881 21. maaliskuuta 1881
Mac Lean och Tooth ha hvardera bestält mindre taflor o. aqvareller

Toledo d. 4 maj 188[1]. 4. toukokuuta 1881
Epävarma yhteys Bra gerna skulle jag genast efter återkomsten till Paris resa hem till Finland, men det är mig omöjligt. Jag skall ju måla en tafla åt Maclean, göra Pasteurs porträtt färdigt, samt måla en reproduktion af min salongstafla.

Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
Jag funderar ofta på mina blifvande taflor som nu redan intressera mig ofantligt. Då ingen exposition blir i Moskva och Manzeys ej äro dernere, kommer naturligtvis ingen rysk resa i fråga, och så bra kan det vara, ty jag vill försöka att vara rigtigt flitig. Mamma må ej beklaga sig öfver att jag arbetar då jag kommer hem och derföre icke helt och hållet kan lemna mig åt hemmets och landtlifvets fröjder – men å andra sidan vet Mamma att jag är glad, munter och på allt sätt angenämare då jag har något att göra. Ingenting gör mig så dyster som sysslolöshet. Dessutom har jag ju lofvat att stanna hemma så länge Mamma någonsin vill denna gång. Jag tänker derföre i lugn och ro börja min tafla i Juli, arbeta hela Augusti och halfva September derpå, på mellantiderna göra ett porträtt (stort) af mina två systrar göra teckningar o.s.v. sommardagen är ju lång i Norden och om jag anslår 5 à 6 timmar om dagen till arbete (jag måste stiga tidigare upp i år) så finnes ju alltid tillräckligt öfver till simning, ridt, sång o.d.

Café de la Régence d. 7 Juni 1881. 7. kesäkuuta 1881
Blir vädret vackert skall jag på lediga stunder måla flickorna.

Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Taflan är nu på akademin. Jag har beställt ram till Buttis porträtt, som också skall exponeras. Om fredag morgon kl. 10 skall jag vara der i frack och hvit duk för att bli H. K. H. Wladimir förestäld. – Om tre år får jag titeln af professor, hvilket qvittar mig lika. I dag har jag ändtligen träffat Iseeff, som berättat mig allt detta. Många bugningar på ömse sidor, – Jag en stor talent, han ett utmärkt geheimeråd. – Kejsarn kommer ej hit på hela vintern, och låter i allmänhet ingen menniska närma sig.

Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Taflan är nu lyckligen förd till Akademin, Bertha likaså, (nu infattad i en magnifik ram som Beggrow lånat mig. Hade jag ej sjelf begifvit mig till Akademin i dag, så skulle jag ha fått en ytterst usel plats ibland gipsritningar af eleverna. Nu krånglade jag en stund och fick en enorm sal för mig – måtte de nu blott få vara der, tills Storfursten kommer. I morgon kl. ½ 10 skall jag vara der uppsträckt i frack.

Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10. marraskuuta 1881
Storfursten som just betraktat Bertha, sade till mig på ryska: Jag hoppas ni talar ryska" "Pardon, Altesse, je regrette infiniment de ne savoir assez de russe pour oser le parler" sade jag "Alors c'est le français, le français exclusivement, pas de russe du tout" – Hvarpå jag svarade att jag vid 18 års ålder lemnat Finland, och sedan dess vistats mest i Paris, aldrig haft tillfälle att lära ryska men hoppades att i framtiden lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han mig frågor om Gerome, min ålder, frågade om jag var från Helsingfors o.s.v. samt slutligen: Savez vous que vos oeuvres sont tres jolies – qui est donc l'heureux acquéreur de ce petit tableau? Hvarpå jag svarade 'en engelsman Mac Lean i London, – Härefter sade han. "J'espère que vous n'allez pas oublier nos expositions ici, Vos envois nous ont fait grand plaisir" hvarefter han gick

Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12. marraskuuta 1881
Några personer mena att jag bordt erbjuda Bertha, fastän den var såld åt storfursten – som gåfva.

Lördag 19 nov. 81 19. marraskuuta 1881
Jag har nu ebaucherat taflan, men ännu kan man ej alls se hvad det skall bli. Storfursten är nöjd. – I går kom han 4 gånger in och tittade på mig och mina modeller satte sig ned och lekte med ungdomen, och talte om allt möjligt. I dag kom han direkt från jagten, till hälften afklädd – i ullskjorta och stora jagtstöflar och talte med mig om måleri och dylikt. Berthas porträtt är nu derute och har stor succès.

Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22. joulukuuta 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull. I dag på morgonen sof jag ut – gick derefter till Grigorovitshs och bestyrde om taflorna, åt frukost hos Manzeys (derifrån jag skrifver) och gick sedan ut och spatserade med Mlle Sophie. Vi fingo idén att resa till Staraja Derevna, gingo hem och fingo fru Manzey och Kaleschen. Nu först, kl. närmare sju kommo derifrån. Denna lilla tur var mycket uppfriskande, flickan söt och glad. Hos dem, i de iskalla rummen, sökte vi rätt på portvin och biscuits och restaurerade oss litet.

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28. joulukuuta 1881
Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.

Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
A propos sade hon, Deres billeder ære nu her, jeg har allereden seet dem – De ær dejlige, jeg syns så godt om den store, de ære alle saa andægtige och der ær saadanne udmærkede typer, jeg kenner dem godt igjen. Och den lille röde pige, hvem ær det? – Det är min lilla syster, Ers Majestät, – "Saa har De en såe lille och saa blond Søster! På tal om taflorna bad jag henne säga mig hvar de funnos, och jag fördes nu ned i en sal på nedre botten, der mina taflor voro mycket illa placerade i dålig dager. Jag bad "le grand maître de la cour" grefve Narischkin, en gammal hofman med ytterst distinguerade drag, hjelpa mig. Han hoffuriren, 5 betjenter och jag höllo just på att släpa dem i en bättre dager, då jag hörde steg bakom oss – "Sa Majesté" och alla bockade; Kejsarinnan som händelsevis passerade, vände sig till Narischkin och sade: N'est pas qu'ils sont excessivement jolis les tableaux? Så såg hon åter på dem, frågade om det var en vanlig gudstjenst eller om någon fiskare drunknat och detta var likpredikan hvarpå jag svarade och gaf besked. – "Ja jag tänkte det sade hon, de äro andäktiga utan att vara sorgsna – det är just det jag tycker om. Och så frågte hon igen om Bertha, hvad hon heter, hur gammal hon är och sade att hon var söt utan att vara regelbundet vacker, och sade om Schura Manzeys ögon att de voro magnifika. – Kejsarinnan har ett sätt att se tvärs igenom en – der ligger något melankoliskt, men så genomgodt i hennes blick.

Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
Hit kom jag i går morgse. Ändtligen har jag börjat på duken, sedan Kejsarinnan stadfästat en skizz. Kompositionen kommer ej denna gång. Det blir något slett och icke "trouvé". Jag tror dock att detta blir bättre än de första skizzerna. Storleken är ung. som drottning blanka, på höjden. De två barnen sitta på en soffa, ungef. som Bertha, en stor magnifik snöhvit hund, bland de vackraste kräk jag sett, Kejsarinnans, skall målas bredvid. Vid tal om att gossen var sjuk första dagen sade Kejsarinnan: Det ær saa kjedeligt att De nu har forloret en heel Dag".

Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31. tammikuuta 1882
Om söndag var jag hos Grigorovitsch – mina taflor ofantligt illa exponerade, och så råka de komma samtidigt som några af Kuindji, dessa utbasunerade i hela Petersburg. Jag var arg, arg, arg, så mycket mera som Grigarowitsch ej visat den minsta goda vilja då det gällt att låta mig komma till min fulla rätt. De äro ej vänligt stämda mot mig. Det qvittar mig lika, och jag betalar dem med samma mynt. Om ryssarne genom sin falska patriotism tro sig vinna mera sympathier så misstaga de sig högeligen. Fru Etter var mankerad å mina vägnar. Vänta, vänta bara i Paris, ifall de ej helt och hållet ha glömt mig der nu redan. – Grigarowitsch en bland de värsta blagueurer jag träffat på – ljuger allt hvad han säger – lofvade emellertid skaffa mig bättre platser till i morgon – De foderfäna ha placerat Bertha högt upp, så att det är rakt omöjligt att se henne – och så ha de ännu aplomben att säga: Mais ce sont des places que vous avez choisies vous même….– Quand, où comment, moi, ?!!!!

Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2. helmikuuta 1882
I morgon lärer jag resa in till staden på qvällen för att om fredag morgon återkomma. Öfverste Bogaewsky berättade mig att ”Golos” i dag talt om mina taflor i välvilliga ordalag. – Den gamle kommendanten som är så vänlig ehuru han tyckes vara litet ålderdomsvag heter Baguwut (Baggehufvud) och kommer alltid och himlar sig öfver mitt "excellent travail – permettez moi de vous féliciter – priskurant samma sak. En mycket pratsam herre är kosacköfversten Ivaschkin-Patapoff. Han liknar Skobeleff och ser ganska grann ut i den långa kaftanen med silfverpatronerna på bröstet. – Jag börjar nu känna alla officerarne och nästan alla underofficerarne här. Också går och kommer jag nu som jag vill och tycker, löper i lönntrappor och korridorer utan att någon bekymrar sig om mig.

Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Emellertid lät kejsarinnan mig förstå, att Kejsaren gerna ville köpa Bertha som han lär vara mycket betagen i. – Jag tar derföre och gör en kopia i flygande fläng – jag har redan börjat, för att om onsdag eller torsdag föra originalet med mig, och säga att min systers konterfej med Capi står till hans disposition. Blir det ej fint för paret Butti och Capi? Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också. I dag har jag begynt kopiera af Butti

Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
Under de 4 dagar jag var i Petersburg, kopierade jag Bertha, ganska bra, så att jag nu i alla fall kan ha en åt Mac Lean om också kejsaren köper den andra. Nog är Berthas porträtt bättre som tafla än de här kejserliga barnen. Jag såg det så tydligt i dag då de stodo bredvid hvarandra. När jag får svar på huruvida Kejsaren verkligen köper Butti vet jag ej, troligen om några veckor, ty vänta får man.

Petersburg söndag 19 febr 1882 19. helmikuuta 1882
Intet svar har jag heller fått ang. Bertha.

Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
Han behåller Butti – jag skall i dag lemna räkning åt fru Flotow på de båda, Butti 700, Taflan 2500. Det skall gå genom kanslier och saker, ty sjelfva ha de ingenting att göra med pengar. ”De kan aldrig tro hvad ”vårt herrskap” (så kallar hon dem alltid) har litet reda på pengar, derföre att de aldrig haft att göra dermed. När de vilja göra ekonomier äro de alltid på orätt ställe. Om jag blott finge hvad jag begär och intet krångel uppstodo. Jag resonnerar som så: För fru Miatleff tingades 2800 – och jag hade haft tid att göra 2 porträtt som hennes under denna tid, således är det ej tillhugget. Om kejsarinnan ännu icke vore nöjd med ändringen får jag telegram efter mig och skall då ännu påta i detta barnhufvud, som nog minsann är nedklottradt förut. Butti hänger redan i Kejsarens kabinett berättade en kammartjenare.

Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.

Paris d. 1sta maj 1882 1. toukokuuta 1882
Epävarma yhteys Jag kom igår underfund med, att om jag också ej skall måla bönder, så skall jag måla, ljusa, glada saker – eleganta à la Butti, men göra det bra omsorgsfullare än hittils, så går det nog framåt för mig.

Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Hon frågade om de mina, mor och syskon, och intresserade sig specielt för Butti, som, med Capi, allt fortfarande utgör Kejsarens ögonfägnad. – "Och så ha vi varit i Kjobenhavn" sade hon” ja ändtligen ha vi igen varit i Kjøbenhavn och jag var så glad deråt. Hon menade att jag skulle bli förtviflad här öfver mörkret, hvari jag instämde. Det var en förfärlig massa uppvaktande den dagen, 25 stycken ungefär, deribland utländska ministrar i full skrud, generaler, hvaribland en fransk general, kammarherrar och kammarjunkare. Jag var den enda i frack.

Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.