Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Skisserad vy av en öppen, trädplanterad gata i starkt solsken med människovimmel i mittplanet samt en krenelerad mur med torn i bakgrunden. I förgrunden till vänster två unga kvinnor i röda och vita mantiljer samt två flickor i brokiga färger; figurernas fötter avskäras av nedre bildranden. Till höger inskrivet av Edelfelt: San Telmo Sevilla - recuerda della feria. 43 x 58. Målad i slutet av april 1881.

Esiintymiset kirjeissä

Sevilla d. 24 april 1881. 24. huhtikuuta 1881
Jag har försökt göra en skizz af den fashionabla promenaden ”el Salon” men det har ej lyckats. Boït, som är ytterst flitig har redan gjort 4 aquareller här – jag endast 1 misslyckad skizz. Men som stipendiat och som figurmålare tillåter jag mig denna lyx och denna lättja. Jag är så fullt upptagen med att se omkring mig.

Sevilla d. 25 april 1881 25. huhtikuuta 1881
Promenaden vid San Telmo utmed Guadalquivir erbjöd i går den herrligaste anblick.

Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.

Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28. maaliskuuta 1885
Alla talar med vänlighet om Edelfelts utställning; har verkliga vänner i Köpenhamn.

Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30. maaliskuuta 1885
Konstutställningen i Köpenhamn öppnar följande dag.