Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Toimituksen kommentit

Hör detta till serien av porträtt för Le Monde Illustré?

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
I går på förmiddagen hade jag en intresant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse Daudet, som med mycken artighet ställt sig till min disposition. Han hade reda på hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter öfver mina taflor i fjol och i år. Det är en liten mycket lurfvig herre med den allra vackraste profil, bruna ögon som genom den mest förryckta närsynthet (à la tajta – hans pincenez är No 2) se något blinda ut. Jag var hemma hos honom. Han bor borta vid Luxembourg, ganska enkelt. En massa skizzer och taflor af hans vänner bland målarne pryda salongen och arbetsrummet. Han är särdeles sympathisk, enkel och kamratslig, talar mycket men sakta och med en liten provencealsk accent. Jag bad att få göra af honom en croquis skrifvande – "Ah ca, c'est une tragè-comédie; ma myopie me fait littéralement ecrire avec le nez". Jag har ändå trots pessimismen, bra stora sympathier för honom som författre. Dessa små, bitande skizzer äro för mig på ett helt annat sätt sympathiska än Zolas tunga, pösande bökande i lorten. Jag kunde ej hålla mig från att sjunga ut min hjertas tanke om Nana och en massa artiklar i Figaro som Zola förargat mig med på sista tiden, och Daudet kunde, som jag så väl förstod, ej annat än ogilla detta. Zola saknar totalt esprit, är alltid tung, trög och alls ej distingerad.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.