Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Mot ett rödviolett fonddraperi sitter en lång, smärt dam med mörkbrunt hår och mörkbruna ögon; balklänning i vitt siden och hög, uppstående krage och stor spetsfichu. På bägge armarna flera guldarmband. Helfigur (utan fötter) i profil åt höger. 146 x 116. Signerad: A. Edelfelt 1882. S:t Petersbourg. Målat i St Petersburg i december 1881 och februari-mars 1882 för 2,500 rubel. Fonden retuscherad i Paris i december 1882.

Toimituksen kommentit

Ursprungligen var det tänkt att Edelfelt skulle måla fru Miatleffs dotter.

Esiintymiset kirjeissä

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
Jag har nu hört mera om Mme Miatleff – Hon är född Bibikoff, är ofantligt rik, mycket elegant och har, trots en och annan historia, alltid varit mycket väl emottagen på hofvet. Hennes flicka, en skönhet, lär vara 10 ungefär. Ellis' tycker att jag för ingen del borde afsäga mig denna beställning. Får nu se hvad det blir af. Under det jag satt och målade kom en af Ws adjutanter, en ung furst Obolensky och frågade om jag ännu ville åta mig ett barnporträtt sedan de små storfurstarne voro färdiga. Jag svarade att som jag ännu ej på 1 à 2 veckor finge dessa porträtt färdiga jag ej ville bestämma mig ännu. – Han lemnade adressen och bad mig ej säga nej innan jag sett flickan: Elle est ravissante, – et la mère donc! Det är en Mme Miatleff som går och gäller för att vara mycket vacker, rik o. elegant, och hvars lilla flicka skall vara ovanligt söt. Får se när jag gör det!

Onsdag 30. marraskuuta 1881
Om en stund kom furstinnan B. och bad mig icke lemna Petersburg utan att komma och se på hennes barn, och om möjligt göra ett porträtt af en 2års flicka. Fru Etter sade att jag för all del skulle acceptera såväl denna som den Miatleffska beställningen. Båda dessa damer äro oerhördt rika. – Dessa fruar ha ett bra ledigt sätt, nästan litet cocotteaktigt, och tyckas vara mycket intima med Storfurstinnan.

Söndag 4. joulukuuta 1881
Jag tänker begära 1500 rubel för flickans hufvud. likasom för lilla Bariatinsky. Miatleffs flicka kan vara sina 12 år, ganska vacker, magnifikt svart hår.

Petersburg annandag jul 1881 26. joulukuuta 1881
Emellertid har jag nu börjat icke flickan Miatleff, utan frun Sjelf, hvilket är mycket mera intressant. I fredags var jag der, träffade herrn, en gammal pratmakare med polissonger, prins Leuchtenberg och frun, och det beramades då att jag som i dag skulle ha den första séancen. Det är knappt om rum, isynnerhet som största delen af våningen är mörk – Hvad der är magnifikt! Frun talar just ej till sin herre och man. För resten är hon bestämdt en intelligent qvinna, men nervös och bitter och kokett. Mycket aimabelt bytte hon 2 ggr om toilett i dag för att jag skulle afgöra, – och beslöto vi då att ta en hvit atlaskostym, i något renaissansartad snitt, med perlor, hög uppstående krage och en ofantlig spetsknut framföre. hela taflan blir ljus. Gubben M. frågte mig mitt pris – jag sade för hufvudet 1500 r. och för knästycke 2500, hvarpå han gick in, ännu vet jag ej huru vi göra. – I dag har jag gjort åtskilliga croquis'er, – i morgon skall jag fortsätta hon poserar mycket snällt. Prinsen frågte mig om jag ville måla prinsessan Therese, rivalen, men hennes nyssfödda arfvinge i naturlig storlek – men jag lofvade ännu ej något – för resten ha de hört glunkas om Gatschina och veta att jag om i slutet af februari måste vara i Paris. Jag tror jag kan göra något rigtigt bra af det Miatleffska porträttet – Hon har "une tete à peindre, chic, och hvad kostym o. accessoirer beträffar har jag det grannaste urval – Dessutom ser hon ut att posera bra.

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28. joulukuuta 1881
Emellertid hade jag fått lof att skrifva återbud till fru Miatleff, som jag just skulle börja måla, och be henne urskulda mig hos prinsessan Leuchtenberg, som bedt mig komma upp till sig kl. 1. *I dag senare, visit hos Madame Miatleff som fick finna sig i uppskofvet

Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Till fru Miatleff kan jag ju ej gå nu, då hennes pojke vid ryska nyåret var som sämst i scharlakansfeber, och nu troligen ej är bra. 6 veckor räcker ju karantän är det ej så?

St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8. helmikuuta 1882
Skall jag hinna måla fru Miatleff på 3 veckor? Se der det som trakasserar mig – Kanske ändå, ty porträttet kommer att intressera mig och hon är ju en förståndig menniska som kan sitta.

Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Jag reste, med fru Miatleff i hågen till P.burg, i hopp att ändtligen få arbeta, dugtigt, med lif och själ – då jag af gubben Miatleff som jag händelsevis träffade på gatan fick höra att flickan nu också haft skarlakansfeber, ehuru hon nu var bättre, samt att jag omöjligen kunde komma till dem innan jag helt och hållet slutat på Gatchina. För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff.

Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
Med allt detta blir jag alldeles på efterkälken med fru Miatleffs porträtt, det som ovillkorligen skulle ha lyckats bäst, betalats bäst och roat mig mest.

Petersburg söndag 19 febr 1882 19. helmikuuta 1882
Huru det går med fru Miatleff nu då jag ännu måste fara dit ut på måndag, vet jag ej.

Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
Han behåller Butti – jag skall i dag lemna räkning åt fru Flotow på de båda, Butti 700, Taflan 2500. Det skall gå genom kanslier och saker, ty sjelfva ha de ingenting att göra med pengar. ”De kan aldrig tro hvad ”vårt herrskap” (så kallar hon dem alltid) har litet reda på pengar, derföre att de aldrig haft att göra dermed. När de vilja göra ekonomier äro de alltid på orätt ställe. Om jag blott finge hvad jag begär och intet krångel uppstodo. Jag resonnerar som så: För fru Miatleff tingades 2800 – och jag hade haft tid att göra 2 porträtt som hennes under denna tid, således är det ej tillhugget. Om kejsarinnan ännu icke vore nöjd med ändringen får jag telegram efter mig och skall då ännu påta i detta barnhufvud, som nog minsann är nedklottradt förut. Butti hänger redan i Kejsarens kabinett berättade en kammartjenare. I morgon skall jag således börja Madam Miatleff det är då den 21 8 dagar af februari, 14 af mars, summa 22, på hvilken tid jag måste få det färdigt – ack Mamma – hur blir det med resan till Finland då. Jag måste vara i Paris förrän den 20 mars, annars får jag ej min tafla på Salongen.

Gatschina torsdag d. 23 febr. 23. helmikuuta 1882
Nej – det var skrifvet i stjernorna att jag ännu en gång skulle datera Gatchina. I förrgår och går målades med glans på fru Ms porträtt – Hon satt utmärkt och teckningen på duken blef rigtigt bra. Jag var återigen en train, det jag ej varit på så länge, då telegrammet i går afton från Madame Flotow kallade mig hit för i dag. – Asch hvad jag tycker det vara förargligt att åter röra vid tafan. Mitt största bekymmer är att få taflan till Paris till den 20 mars. – Jag vågar ej skicka den ens med grande vitesse, ty Wladimirs ramar som sålunda afsändes från Paris d. 18 Januari äro ännu ej här. Jag skall derföre hos den stora franska bokhandlaren Mellier här i Pburg höra åt om ingen säker person reser till Paris och mot betalning åtar sig att ta taflan med som passagerargods. Det kan ju hända att jag blir färdig med fru Miatleff till den 15 mars – men det är ändå riskabelt att vara så der bunden af en datum. Jag tar taflan rullad, och har beställt ny ram i Paris. Den gamla skickar jag tillbaka till Mamma, den kan ju alltid tjena till ett eller annat. Fru Miatleff är ganska rolig – låter sig gå i sitt prat och påstår att seancerna alls ej trötta henne i går satt hon både för och eftermiddagen. Hon tycker ej rigtigt om sin kostym, men jag föredrager ändå denna framför några violetta sammetskostymer – det violetta kan jag ej med och det tar sig heller ej bra ut i målning. Gubben intresserar sig mycket för porträttet. Han skulle kunna vara hennes far. Hon låts ofantligt litet om honom. Ankommen hit sade Mme Flotow att Kejsarinnan kallat mig, men visste inte hvarföre men troligen för att ändra något på ögat, som Heath och Mme Flotow funno sämre än förr. – Detta bevisar att man icke för hastigt skall sätta tro till allt. – Kejsarinnan mottog mig med: Nå, De skall rejse nu? Ja, det beror på när Ers Majestät tillåter mig det, och när taflan tillfredsställer Ers Mts fordringar. – Ja men Billedet ær ju færdigt nu ”Ers Majestät är således nöjd dermed” ”Ja nu ær det ju rigtigt udmærket – Jag var flat och nöjd. Hon frågade mig huru länge jag ännu skulle stanna i Pburg, sade att hon hört talas om Mme Miatleffs porträtt, frågade om jag skulle ställa ut i Akademin och i Moskva o.s.v. – Det ær visstnok kjædeligt för dem at De förloret saa meget tid – Jag tackade henne och sade att det betydde ingenting om hon blott vore nöjd. Nej, det ær mig der takker Dem, sade hon – var det icke vänligt? Hvarpå hon sade att hon var glad öfver att tillfället fört mig i hennes väg, önskade mig lycklig resa och så gick hon ut med en mycket vänlig böjning på hufvudet och en den mest förbindliga blick. – Mme v Flotow trodde ej sina öron, då jag berättade henne det – hon hade trott att Kejsarinnan icke var nöjd – men då hon nu sjelf sagt det så – och jag kom underfund med att Kejsarinnan sagt ingenting annat åt Gumman än att hon ville se mig.

Petersburg d. 26 febr. 1882 26. helmikuuta 1882
Mme Miatleff går med fart. Jag tror nästan jag får taflan färdig till den 1/13 mars, då expositionen i Akademien begynner. Jag har succes der och man finner nu redan likheten stor äfvensom att jag rigtigt återgifvit hennes ställning och karaktär. Jag har nu låtit höra åt på posten, och der antages min tafla, rullad i bleckfodral, och lofva de att på 8 dagar få den till Paris, ty med Grande Vitesse vågar jag ej skicka den efter den sorgliga erfarenheten med Wladimirs ramar. I grunden tror jag att jag är i Paris omkr. den 20 mars, ty Madame Miatleff går som en dans och

Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
Hos Madame Miatleff går det så temmeligen framåt. Omkr. den 15 borde jag ha det arbetet undanstökadt, och ställer då ut taflan i Akademin. Hos fru Miatleff har jag succés med mitt porträtt. De ha lofvat att skicka till mig i Paris en friherrinna Wörmann (?) f.d. hoffröken Schukoffsky som Alexis ville gifta sig med, men som nu, par depit har gift sig med en sachsisk baron. Hon hade emellertid en son med Alexis, (han har någon italiensk titel), och som enligt fotografi och allas utsago är någonting extraordinärt i skönhetsväg. Han är nu 11 år, smärt, hvitblond med det mest aristokratiska tycke man kan tänka sig. De vilja nu nödvändigt att friherrinnan, som snart kommer till Paris skall låta mig måla gossen. Lägg dertill att fru Miatleff säger att furstinnan Jurjewskaïa bestämdt beställer sina barns porträtt i höst – så ser mamma att jag ej kommer ut ifrån familjen R. med dess legala och illegala utgreningar. Nu farväl, får nu se huru allt gestaltar sig – pengar får jag nu ändtligen snart, och derföre är jag ej ledsen. Måtte nu allt det andra gå bra. Fru Ms porträtt blir det bästa jag gjort under denna vinter. Tusen helsningar till alla från Atte

Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Fru Miatleffs porträtt avancerar med raska steg. Framgången är för mig åtminstone en ypperlig skola – jag arbetar bättre och mera och känner mig på allt sätt lyckligare. Klädningen som jag gör efter en mannequin, har tagit 3 dagar af mig. Frun säger att hon saknar seancerna och kommer derföre ofta med sitt arbete och sätter sig i trappan der jag målar. Hennes visitörer uppsöka henne der. Bl.a. har en grefve Keller, Etters adjutant, varit der alla dagar – nu är han åter i Moskva. Det är en mycket orolig och fjeskig men glad och fin liten blond herre. Man skulle tro att han endast är bra i salongerna, och dock lär han vara en krigslysten och tapper man – har 2 Georgskors och har deltagit i alla möjliga fälttåg trots sina 34 år. Kl. 11 är jag der. Kl. 12 äter man frukost – Fru M., en guvernant (en äldre värdig ryska) och jag, och så målar jag så länge jag ser. Gubben äter skildt, ty han stiger upp först kl. 1 och somnar aldrig förrän 6 på morgonen. Han småroddar och går fram och åter, skrifver vers, ritar karrikaturer och gör utkast till byggnadsförändringar, trädgårdsanläggningar o.d. och tror sig vara en homme d’esprit. Han är för resten mycket artig och hygglig mot mig, såsom alla der i huset. I dagens hufvudstadsblad läste jag en historie om mig – ”en rik och skön dam” – hvilket mycket roade Madame M. – Hon förtretade en öfvertse Olkin, (som gör henne sin kur –) och som hon ej tål på sina utmarker) med att tala om detta, och att torgmadamerna i Helsingfors nu tala endast om henne. Olkin har näml. påstått att hon är för litet rädd för publiciteten, och att han ej ens förstår att hon vill ha sitt porträtt på Akademin eller i Parisersalongen. O. handteras af henne grymt och obarmhertigt. ”Voyer vous” sade hon på tal om hennes skoj med denne herre ”j’ai voué une véritable haine à la bêtise, et il a un peu ce defaut-la, le pauvre garçon.

Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar. Jag hoppas att jag redan i slutet af denna vecka skall få Mme Miatleff så godt som färdig. Kostymen är alldeles slutförd, ansigtet är långt framskridet och händerna och fonden återstå ännu. Jag har fortfarande succes der, mera än jag förtjenar tycker jag, ty ännu är likheten ej så frappant som de tycka. Alla de personer som komma till henne, hennes kusiner furstarne Obolenski Keller m.fl. bemöta mig med den utsöktaste artighet, och finna porträttet charmant. I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan. Farväl nu för i afton. Ledsamt är det att måsta skynda sig med Mme Miatleff, ty jag börjar allt mera tänka på att resa om söndag åtta dar, men man bör ju engång ta ett parti och jag har hånglat länge nog i denna goda stad.

Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Om torsdag är jag bjuden på middag i Chevaliergardets klubb. Jag känner dem nu temmeligen. Dem jag ej sett hos Durassoffs ser jag hos Miatleffs, och denna senare upplaga är den finare. – Alltjemnt löpa de der (för ofta t.o.m. för seancerna). Likaså komma storfurstarne dit; Mikaels äldste son är mycket hygglig och enkel. Hos Miatleffs går det ej med den fart jag trodde, hufvudsakligen derföre att ett det grannaste solsken kastat de mest fantastiska reflexer på tafla och modell. Gubben Miatleff är sjuk – en liten gastrit, men han kommer sig väl. Frun är hygglig och vänlig och poserar som en engel. Hon är kokett af födsel och ohindrad vana, och hittar på att säga indirekta komplimanger utan att det låter som om något vore på färde. – I dag gick hon ej till Kejsarns dödsmessa, för mannens sjukdoms skull. Hon spelade litet för mig under det grannaste solskenet, piano och orgel – ty som de ha allt möjligt i det der huset så ha de också en orgel. – Många kuriosa, bl.a. Fredrik den stores ridsadel tagen i en batalj af hennes farmors far grefve Soltikoff, en vacker vapensamling o.d. – Hon måtte ha varit mycket vacker vid 16 år. En fotografi af henne som hoffröken från den tiden är förtjusande. Nu är hon för mager och har fått något judiskt i sin typ, som det gäller att cachera i taflan. Hennes totala brist på pose och högmod är tilltalande – i allmänhet behandlas jag af alla officerare och andra med stor artighet – tack vare de kejserliga. Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.

torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
I dag har jag ej målat mycket på Mme Miatleff. Storfursten Nikolai Mikhailowitch installerade sig bakom stolen och förhindrade mig betydligt – händerna och fonden återstå ännu. Hufvudet är så godt som färdigt och nu finnes der också en ”ressemblance agréable” d.v.s. det är likt och förskönadt. Med fonden bråka de betydligt – inte Miatleffs sjelfve, men alla de många som komma dit. De vilja nödvändigt ha blommor, växter, phyllodendrumar o.d, hvilket i mitt tycke skulle skämma harmonien.

Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25. maaliskuuta 1882
Har målat på Mme Miatleff som blir allt bättre och bättre, och som jag definitivt slutar i morgon. I morgon skall jag sluta fru Miatleff, gå till Botkin, o.s.v. fru M. har lofvat fråga hvilken dag jag kunde gå till Leuchtenbergska palatset. Fru Miatleff tog mycket vänligt emot mig och talade om för mig allt det goda man sagt om porträttet sedan jag reste.

Petersburg d 27 mars 1882 27. maaliskuuta 1882
I dag har jag slutat och signerat Mme Miatleffs porträtt. Egendomligt nog drömde jag att Gêrome och Krohn kriticerade taflan, bådo mig noga se efter teckningen och delvis ändra ställningen – och detta deras mycket förnuftiga råd har jag följt i dag. – Allmän belåtenhet med porträttet. Ramen är icke så lyckad som jag hade tänkt. Peluchen har blifvit för hårdt spänd på träet, och har derigenom mist något af sin glans och mjukhet. Om tisdag skall jag gå till Miatleffs för att säga farväl (och få mina pengar).

P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Hos fru Miatleff var jag i dag på afsked – mina afskedstal skulle ha blifvit mycket bättre om ej just i midten jag igen fått knipningar – ingenting på jorden ta så bort poesin från tal och tankar. Ledsamt nog kan jag ej nu se Leuchtenbergska palatset, emedan den del der taflorna äro, är under reparation tills om 10 dagar. – Fru M. gaf mig sina fotografier, tackade mig, och bad mig för all del komma ut till dem i sommar, och alltid vara precis som hemma hos dem. Gubben låg till sängs och sade att han hade ett bref (betalningen) att skicka till mig i morgon.

Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Jag har tyvärr haft en tråkig historia med betalningen af det Miatleffska porträttet. Jag har härigenom kommit underfund med att Gubben är ett gammalt fä som tänkt luxa upp mig, och Gud vet om jag någonsin får de 500 rubel som ännu återstå att betala. – Jag mins vår konvention som om den gjorts i går. Jag uppgaf 1500 för bröstbild, 2500 för knästycke. Han svarade då: oui, c’est a peu près ce que j’avais pensé, dans les 2000. – Nu, 3 månader efteråt, skrifver han: Som ni uppgifvit ert pris vara från 1500 till 2000, skickar jag härmed maximum etc. – Jag blef flygande ond och skref tillbaka ett artigt men bestämdt bref. 3 bref skrefvos å hvarandra sedan igår, det sista der han säger: Si vous y tenez absolùment, je vous enverrais la somme à Paris, n’etant pas, pour le moment, en mesure de vous satisfaire. – En sådan gammal räf! Vi voro alla här indignerade, och beslöts, att jag skulle berätta detta för frun, som bestämdt ej hade reda på saken. Gubben M. är känd för att vara en snålvarg och en krångelmakare, och ingenting annat än hans 3 cirklade, artiga, svinaktiga biljetter i går bevisa att saken är sjuk. – I dag träffade jag ej henne hemma, men i morgon vill jag gå upp i alla fall, och skall, om så behöfves, då ha en entre vue med Gubben, så trefligt det än är. Olyckligtvis har jag aldrig med någon annan der i huset talt om priset. – Sådana saker tyckas hända alltjemnt i Ryssland, åtminstone förvåna sig menniskorna mycket litet deröfver. Pennigefrågan å sido, så skall jag riskera allt obehag för att ej bli utmålad för en skojare och schackerjude. Det är icke möjligt att han ej skulle ha hört eller förstått mig då jag först uppgaf priset. Det är skojeri från början till slut, men den fina uträkningen att förtjena 500 rubel på min finkänslighet och snabba afresa. Hvad den der Miatleffska historien pinar mig.

Söndag morgon 2 april 82 2. huhtikuuta 1882
Af Mammas sista bref till fru Etter ser jag att Mamma redan tror mig vara långt borta. Emellertid torde ni af mina Miatleffska historier kunna döma, att jag i intet fall kunde resa före torsdagen – och nu har dertill kommit, att jag natten mot i går mådde illa, och verkligen skulle ha varit galen om jag dagen derpå begett mig åstad. I går hela dagen var jag trött och eländig, nu mår jag galant efter att ha sofvit godt. Hos Miatleffs var jag 2 gånger utan att träffa någon hemma – och gick med ytterst obehagliga känslor den 3dje gången. – Jag träffade på frun, Leuchtenberg, grefve Ribeaupierre och gubben, och fick då med sockersöt min sitta och resonnera om ditt och datt. Gubben såg ut som en tubas – frun vet af ingenting, derom är jag öfvertygad – Med ens säger Gubben: vous m’avez fait l’honneur de me chercher 2 fois, en quoi puis je vous servir veuillez entrer etc. och han förde mig i ett närgränsande kabinett, utan att stänga dörren. A moi, toutes les finesses de toutes les comédies françaises que j’ai vues tänkte jag. Vi diskuterade denna delikata fråga med allra största courtoisie och en ”homme du monde. Jag stod på mig, han var flat och urskuldade sig – att jag satt ”une pointe d’uncertume” dans mes lettres” hade gjort honom så ondt – hvarpå jag åter svarade med något som täppte munnen på honom. Alltnog han lofvade skicka de 500 rublarna till Paris – Même dans les finances des gouvernements les mieux organisées, il y a quelquefois des moments de gène – och de lära vara rika ungefär som Demidoffs! – Emellertid förklarade han alltsammans som ett missförstånd å hans sida – jag vet vad jag vet d.v.s. att detta var ett försök på att probera min naivetet, något som ofta försökes i stora verlden, och vulgärt kallas till ”une carotte”.

Fredag d 15 april 82 15. huhtikuuta 1882
Förargligt var det att jag ej kunde få fru Miatleffs porträtt färdigt förr så att jag hade kunnat få det till Salongen, jag tror det ej skulle ha gjort någon dålig figur der.

Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
Ahrenbreg skrifver från Moskva, att alla de taflor jag önskat få exponerade, redan äro på väg. Således skulle såväl kejsarens barn som fru Miatleff komma med. Hvarföre de utan att fråga mig skickat ”la Citoyenne” som dock är medelmåttig vet jag ej.

d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Talte jag om att Botkin skrifvit och komplimenterat mig öfver min utställning i Moskva. Han regretterar att jag icke har något till salu, och säger att han säkert kan påstå att jag skall bli dekorerad vid utställningens slut. – Troligen Stanislavkan! La belle affaire! Emellertid tyckas mina taflor ta sig bra ut och Ahrenberg skrifver att de göra en briljant figur bredvid de ryska.

Petersburg söndag. 12 nov 82. 12. marraskuuta 1882
Mitt porträtt af frun tog sig bra ut, nästan bättre än jag hade trott. Säkerligen är det tusen gånger bättre än Annas, men detta unter uns. Hvad som frapperade mig var likheten med Zarah Bernhardt, en förargelse om porträttet kommer till Paris, och det gör det, Då, frun kom hem, blef det litet roligare. Hon var mycket aimabel och biföll genast min anhållan att ta taflan med mig till Paris – Då vi ej mera hade tid att före tågets afgång ta ned och spänna af duken, beslöts jag jag i morgon, måndag, på morgonen skulle komma ditut för att sjelf öfvervaka att detta sker ordentligt. Detta är ganska tråkigt ty det är långt – först till jernvägen (baltiska) och sedan från stationen är det ännu fem verst. Som jag i morgon skall packa in fru Miatleffs porträtt, äro mina taflor nu upprullade och beskådade. De tycka att den der gula flickan på den mindre, ännu ofärdiga taflan liknar fröken Manzey.

Petersburg onsdag 15 nov 82 15. marraskuuta 1882
I går gick hela förmiddagen till att få fru Miatleffs porträtt borttaget från den yttre och kilramen, att rulla det och föra det tillbaka till staden. Jurij Leuchtenberg var derute, blef lifvad att hjelpa mig, och på tumanhand togo vi ned den tunga taflan, bräckte upp spikarne, samt rullade duken. Det är icke alla dagar man har en storfurste om emballeur. Taflan afreste, följd af deras lyckönskningar – Jurij önskade mig allt fortfarande succès – "vous en avez déjà tant eu" sade han. Det gamla nötet, gubben, sof, hette det. Jag är öfvertygad om att det var för att undslippa alla obehagliga explikationer angående de femhundra rublarne. Alla mina taflor äro nu upphängda här hos Etters, fru Miatleff med. Jag kan ungefär se hvilken effekt de komma att göra hos Petit

Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22. marraskuuta 1882
I dag har jag packat in taflorna och mina saker,

Paris, söndag 82 27. marraskuuta 1882
Dagnan tyckte mycket om taflan, Mammas och Lilys porträtt – mindre om Mietleffs och Tajta. Emellertid ansåg han mig vara säker om succes med dessa taflor. Epävarma yhteys I går bestälde jag ramar till alla taflorna. Jag är ej så mycket försinkad hvad detta angår, ty Duez, Jacquet m.fl. ha ej heller bestält ramar förrän i dissa dagar.

Paris d. 2 Dec 1882 2. joulukuuta 1882
Bulla var i extas öfver mina saker – Madame Miatleffs porträtt ställer mig enl. honom ”au premier rang”. Vi få väl se. Dagnan anser mig ha gjort framsteg.

Paris d 6. joulukuuta 1882
I allmänhet tycker man mycket om min tafla – får se hvilken effekt den kommer att göra deruppe. Jag ställer ännu ut några småsaker: Portalis porträtt, den der studien från i fjol som Anni satt för, och som af Mr Norbert Vuy blifvit såld åt Alice Regnault, aktrisen, och den gamla interiören från Schiffershaus i Lübeck. Huru jag skall få plats för alt detta vet jag ännu ej. Isynnerhet som vi numera få blott 3 meter 50 på cimaisen – Några af sakerna skola komma i höjden, men hvilka som sålunda skola uppoffras, vet jag ännu ej. Nu har jag ändtligen fått det trefligt i mitt sofrum. Jag har retouchuerat taflan, porträttet af fru Meatleff fonden endast) och väntar nu på ramarna.

Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.

Paris d. 17 Dec 1882 17. joulukuuta 1882
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen.

onsdag 20 Xbre 82 20. joulukuuta 1882
Taflan, Lilly, Portalis och Tajta ha största succèsen – Mme Miatleff mindre.

Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
I morgon skickar jag af Under björkarne direkt till Kejsarinnan Lilys och fru Miatleffs porträtt måste skickas skildt, ty lådan adresseras till Anitshoffpalatset.

d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
fru R. har nu gått, kl. är 4, och jag har fått hufvudet rigtigt bra i dag. Det blir bestämdt bättre än Miatleffs i färgen, nu står det så friskt och ljust – måtte blott ej färgerna mörkna. Uttrycket är också bra hennes bästa, tycker jag – litet småleende och förnämt, hvilket senare så roligt kontrasteras med uppnäsan och det runda ansigtet.