Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

I en vitmålad, gustaviansk länstol sitter konstnärens 50-åriga mor i ett rum i villan på Haiko. Utsikt genom ett fönster till vänster mot en solbelyst, gräsbevuxen backe med träd längst i bakgrunden. Svart klänning, svart spetsmössa, mörkbrundt hår. I händerna en häftad bok. Halvfigur i fas åt vänster. 81 x 59. Signerad: A. Edelfelt 1883. Målat på Haiko i augusti - september 1882 samt bearbetet och signerat följande sommar. Testamenterat 1935 av Annie och Berta Edelfelt till Konstasmlingarna i Ateneum.

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 1 Maj 1880. 1. toukokuuta 1880
I sommar ska Edelfelt måla Alexandra Edelfelts porträtt med utsikten över fjärden som bakgrund.

Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt

Paris d. 21 Juli 1882 21. heinäkuuta 1882
Huru skall jag till slutet af December kunna måla 4 meter god konst? Jag får lof att vid hvarje penseldrag tänka på att jag kommer att uthärda en svår strid – icke fullt på lif och död, men ändå af den största vigt för min framtid. Jag håller lyckan i min hand, och bör ej släppa henne. Gud hjelpe mig att göra något dugligt. Det trefliga med den blifvande utställningen är att man kan utställa hvad som helst, skizzer, pasteller, aqvareller, att man sjelf väljer platsen och arrangerar utställningen.

Paris d. 28 Juli 1882 28. heinäkuuta 1882
Strax derefter träffade jag juden Reitlinger, som talade om expositionen i Januari. (Hela Paris talar redan derom) "Je comprends Dagnan, Bastien Sargent, Boldini et vous – mais pourquoi avez vous pris Egusquiza et Gonzales, ils ne sont pas à la hautuer? Måtte detta ej bli ett fiasco för mig – Men nej det får det ej, och blir jag ej sjuk och kommer ej något rigtigt oväntadt och förargligt i vägen, så känner jag mig nu så lifvad som någonsin. Jag håller ändå allt för mycket af måleriet för att trifvas i lättja, och jag brinner nu af lust att arbeta.

Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Jag får arbeta dugtigt för att få något till expositionen hos Petit. Skulle så vara att jag måste måla Kejsarinnan, så skall jag försöka få exponera porträttet hos Petit – är det godt kan det bli en succes.

Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
En tullsnok i Walkeasaari hade icke velat godkänna mina taflor, utan påstått dem böra undergå censur i Petersburg, hvilket en stund förargade mig mycket, men som sedan ändrades i Petersburg derhän, att jag fick ut dem genast. Tycker Mamma det hade varit trefligt att i flere dagar få vänta på att Kejs. Censuren slutat att rifva upp, beskåda och kanske förstöra mina arma dukar.

Petersburg söndag. 12 nov 82. 12. marraskuuta 1882
Som jag i morgon skall packa in fru Miatleffs porträtt, äro mina taflor nu upprullade och beskådade. De tycka att den der gula flickan på den mindre, ännu ofärdiga taflan liknar fröken Manzey.

Petersburg onsdag 15 nov 82 15. marraskuuta 1882
Alla mina taflor äro nu upphängda här hos Etters, fru Miatleff med. Jag kan ungefär se hvilken effekt de komma att göra hos Petit

Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22. marraskuuta 1882
I dag har jag packat in taflorna och mina saker,

Paris, söndag 82 27. marraskuuta 1882
Dagnan tyckte mycket om taflan, Mammas och Lilys porträtt – mindre om Mietleffs och Tajta. Emellertid ansåg han mig vara säker om succes med dessa taflor. Epävarma yhteys I går bestälde jag ramar till alla taflorna. Jag är ej så mycket försinkad hvad detta angår, ty Duez, Jacquet m.fl. ha ej heller bestält ramar förrän i dissa dagar.

Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.

Paris d. 17 Dec 1882 17. joulukuuta 1882
Mammas porträtt har Jag ej ställt ut, dels emedan jag nu redan har tillräckligt saker deruppe, dels emedan jag ej vill utsätta det för kritik. Dess förnämsta värde är ju rent personligt.

Julafton kl. 4 e.m. 24. joulukuuta 1882
Mammas porträtt behagar alla menniskor – och jag får höra de vackraste saker om min mammas utseende, uttryck o.s.v.

Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
I går var Alexandre Dumas här, såg på mina taflor, var särdeles förtjust i Tajta och Mammas porträtt, tyckte att taflan med modren och barnet var nog mycket japanesisk, och gjorde mig stora komplimenter öfver "sous les bouleaux".

Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Så skulle vi komma hem just till den första sommaren, och jag skulle sätta mig att arbeta ofantligt – den ena taflan efter den andra, måla Norden med hela dess poesi dess juninätter, dess jungfruliga sommarskrud.

Odaterat 1. tammikuuta 1884
Då jag ej skickades till Petit, skyndade jag mig genast af afsända Mammas porträtt till Köpenhamn, der det kommer att uppställas d. 1sta maj. Jag har fernissat det och det tar sig mycket stiligt ut i en rikt förgyld ram, som Mamma för resten såg här i ateliern.

Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
Dagnan tycker att Mammas porträtt är bättre nu, men råder mig dock att måla ett mot mörk grund så att Mamma ej ser så mulattsk ut. Han tycker dessutom att Mamma ser bättre ut än porträttet.

Paris d. 9 mars 1884 9. maaliskuuta 1884
Han förstår naturligtvis ej mitt måleri "en plein air" han som bara tycker om kolsvart och hvitt – emellertid erkände han att det var mycket talent i taflan. Mammas porträtt tyckte han om, och tog, under det jag målade, och ritade med krita ett och annat på boken, fonden och kostymen för att sätta in några knalleffekter.

Paris d. 24 mars 84 24. maaliskuuta 1884
Skall jag ställa ut Mammas porträtt?

Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Deremot gör Mammas porträtt stormande lycka i Köpenhamn. Jag skickar samtidigt med detta ett nummer af danska Dagbladet der Mamma får läsa den grannaste kritik jag ännu någonsin fått. Att kritikern gör en karakteristik af Mamma der jag ville ändra ett och hvarje förstås af vårt nordiska begär att ta ur målerier mera än der finnes. – Jag tycker hvad det skall vara för en godbit för Bertha när hon får läsa att Mamma "ær tækkelig". Men utom tidningsartikeln har jag sqvallervägen fått höra att hela Köpenhamn springer och ser på porträttet, att alla menniskor tala derom och att konstnärerna der rynka på näsan ått denna oväntade succès. – Det blir kinkigt att ställa ut något efter detta, och dock vill jag försöka att göra en utställning der i höst. Skall den danska kritiken tas in i våra tidningar så bör den ingå "in extenso" – bitar deraf kunde åstadkomma missförstånd. Som sagdt, aldrig hade jag förr fått ett sådant "lof och pris". Mamma får läsa sjelf.

d. 10 maj 84 10. toukokuuta 1884
Af Hirschsprung, som var här i går hörde jag om Mammas porträtts stora succès. Konstnärerna och deras vänner härtill H. räknar sig, protestera tyst. Det är ledsamt nog att hela denna sak blifvit litet polemisk. – Denna oväntade succès gör en utställning i Köpenhamn allt svårare för mig. Är den icke utmärkt så kommer naturligtvis kritiken att slå ned på mig, ty efter det öfverdrifna berömmet måste en reaktion komma.

Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Jag håller på med en tafla, stor som Mammas porträtt, 2 figurer, som jag kunde kalla "rik harmonie" eller något dylikt – den blir bra, och det är icke alltför mycket som återstår men de nöten till konsthandlare vilja ej ha den – de köpa i allmänhet ingenting nu.

Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28. maaliskuuta 1885
Fürstenbergs tal till Edelfelt och Alexandra Edelfelt som han känner efter porträttet; Karl Warburgs tal till Edelfelt. Alla talar med vänlighet om Edelfelts utställning; har verkliga vänner i Köpenhamn.

Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30. maaliskuuta 1885
Konstutställningen i Köpenhamn öppnar följande dag.

Verldsutställningen 7 nov. 89. 7. marraskuuta 1889
Sorgligt att se förstörelsen på världsutställningen; befinner sig på världsutställningen för att ge order om sina konstverk.

Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Epävarma yhteys I går var jag på en konstnärsfest med damer. Stämningen var entusiastiskt indignerad t. f. af riksdagens nedriga beslut att tvärt emot alla arkitekters vilja brygga riksdagshuset på Helgeandsholmen bakom butikerna på norrbro. Gunnar Wennerberg var der, rasande också han. Jag talade mycket med honom – han var trefligare än sist, under den goda stunden med brodren. Han talte om Magdalena om Mammas Pasteurs och Kurténs porträtt och sade mig saker som voro granna och som Mamma skulle ha hört med stolthet. Han, Nordenfalk, Björck m. fl. vilja nödvändigt ha min altartafla hit.

Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Farväl älskade Mamma – måtte Ni hålla er friska och raska. Talte jag om att Dagnan tyckte mycket om Sorg och snölandskapen. Deremot mente han att Mammas porträtt var litet fatigué, i färgen och att man sett det andra, också i svart med grön bakgrund. Farväl som sagdt – tusen helsningar till alla från Mammas Atte.

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Så här ungefär är porträttet hon sitter vid sitt skrifbord på hvilket står en liten byst af Pasteur bakom ett fönster med nedfällda persienner och hvita gardiner framför. hon sjelf i svart naturligtvis med en slags sorgmössa à la Medicis, som ger en viss stil. – Det är något af Mammas första porträtt i anordningen. Då jag varit rätt väl disponerad har utförandet blifvit kraftigt och friskt – om jag bara kan låta bli att gå och förstöra det. Att der i rummet bredvid finnas taflor af Bonnat, Henner, Paul Dubois o.d. Som jag alltjemnt går och ser på gör väl också att jag försöka göra så bra som möjligt.