Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Interiör från Edelfelts ateljé i Paris. På golvet, täckt av anatoliska bönemattor, kryper i förgrunden till vänster ett naket barn mot sin mor, som i ljus klänning ligger på knä på golvet till höger. bakom barnetsitter en ung bonne i mörk klänning, vit huva med mörkt band samt vitt förkläde. Till väntser ett badkar samt ett lågt bord med mat åt barnet. genom ett golvfönster till höger faller ett diffust ljus över modern. Förgrunden belyst framifrån, fonden i halvskugga. Stort breddformat. Signerad: A. Edelfelt -85. Målad i Paris under januari, februari och april 1883, februari och mars 1884, fullbordad i Paris i juni - juli 1885. Enligt beställning från 1881 förvärvad från Finska Konstutställningen i Helsingfors i augusti 1885 av kejsar Alexander III.

Esiintymiset kirjeissä

Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.

Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Worontzoff kunde ej ge närmare besked om Kejsarens mening än att han velat ha en tafla till af mig, och hört sägas att jag hade andra här i Pburg än dem han sett. W. förklarade derföre att jag kunde fatta detta som en beställning. Jag bör skicka en skizz från Paris – hvad mått och ämne beträffar, får jag välja – icke alltför stort och icke sorgligt.

Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.

Paris d. 7 april 1882 7. huhtikuuta 1882
I morgon går jag ännu på visiter och sedan börjar jag på med ett hufvud i samma storlek som les Cerises, för att komma in i takten. Undertiden skall jag tänka på kejsarns beställning – Månne det ej vore mera patriotiskt att måla något finskt åt honom

d. 17 april 82 17. huhtikuuta 1882
Epävarma yhteys För resten har jag nu starkt funderat på att göra en skizz från min lilla salong belsyningen är så makalöst vacker och färgen är briljant. Huruvida detta blir för kejsarn vet Jag ej.

d. 17 Nov. fredag 17. marraskuuta 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis

Paris lördag. 30. joulukuuta 1882
Jag går nu och funderar, på mina skizzer åt kejsarn, men finner just intet. Man blir så blaserad på måleri, att hvarje ämne, som helst litet stöter på alldaglighet, trivialiter och gammalt, redan från början presentera sig som omöjligt.

Paris torsdag d. 4 Jan. 1883. 4. tammikuuta 1883
Emellertid vill jag försöka på med en genretafla – En ung elegant mor med en liten unge som kryper. Runebergs sista pojke 10 månader – är mycket lyckad och nätt – jag skall studera honom. Interiören blir från min salong som jag skall möblera om litet för den sakens skull. Skizzen skickar jag till kejsaren i sinom tid.

Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
I morgon begynner jag en tafla – men vet ännu ej rigtigt hur jag skall arrangera den. – Det är en ung mor med en liten krypande bébé. I alla fall gör jag croquisen efter modele. Runebergs ha lofvat sin yngsta pojke för detta ändamål.

Odaterat 19. tammikuuta 1883
Jag arbeter ganska flitigt

Paris d 29. Jan 29. tammikuuta 1883
Jag arbetar dugtigt, har börjat en tafla till salongen (?). Skizzen skall jag skicka. Det är en ung mor, så förtjusande som möjligt som leker med en liten 1åring. Alla tycka att skizzen är bra. Fonden, min atelier. Båda äro på golfvet, hon nedhukad, på knä med framsträckta händer, den lille kryper emot henne. Jag är vid ypperligt kurage, är lifvad för min tafla, och alls ej mera orolig för Salongen. Reuterskiölds komma i veckan, och då få vi afgöra om porträtten Endera det eller taflan till salongen, båda hinner jag ej med.

Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Min tafla är ebaucherad först om lördag kommer Reuterskiölds så då få vi höra om porträttet. Jag får god tid att göra antingen taflan eller porträttet till salongen.

d. 2 febr 83 2. helmikuuta 1883
Jag arbetar på min tafla. Jag har försökt att göra den lille bytingen naken, emedan det är så mycket vackrare, och för att motivera detta, skall jag ställa ett stort silfvertvättfat med blöjor handdukar, o.d. bredvid. För ögonblicket har jag en liten 1årig italienare här – och man kan få grå hår med att ha honom att sitta Han skriker nu som bäst. Jag skall försöka ta en fotografi af honom. Så snart Salongstaflan är färdig reser jag endera till Nizza eller London – tror jag –. Emellertid känner jag nu arbetslusten återkomma, och det vore kanske dumt att afbryta med extravaganser.

Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
Min tafla är nu litet mera färdig än sist – dock är ja alls ej nöjd med den – Modrens figur är litet för söt – barnet alls ej påbörjadt ännu.

fastlagstidag 83 6. helmikuuta 1883
Min tafla kan bli ganska bra – uttrycket, som jag ville göra så glittrande som möjligt, är temmeligen funnet.

fredag 9 februari 83 9. helmikuuta 1883
I morgon har fru Reuterskiöld sin första séance. Om hon bara är regelbunden, så hoppas jag kunna så något rigtigt bra af porträttet. Både för att det ser bättre ut och för att en förgången tids kostym ej kan bli omodern, låta vi göra en klädning alldeles Louis XV, i "vert-d'eau” skiftigt tunnt siden. Hon har dessutom ett hufvud som passar bra till den epoken. Jag har prevenerat henne att hon måste vara exact med seancerna, ty annars blir jag aldrig färdig. Under nästa vecka skall jag arbeta samtidigt på taflan och porträttet. Jag tänker detta skall gå då fru R. valt tiden från 10 till 12 för att sitta, och jag sålunda har hela eftermiddagen (och nu ser man ända till kl öfver fem) till min disposition. Men lilla Italienare skrika, hvar gång han skall posera, som om knifven satt i honom, och efter en sådan séance är man ganska enerverad. Hans mor har just nu "korjat” honom, och jag sörjer ej efter hans musik. Omöjligt att tänka på en ordentlig sittning – kan man här och der uppfånga en liten rörelse, en teckning på en fot eller hand, så är det redan mycket vunnet.

Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Jag har nu fullt upp med arbete – om morgnarna fru R. och tafla på e.m. på aftonen själströtthet, promenad och abrutissement complet.

Paris 15 februari 83 15. helmikuuta 1883
Fru Reuterskiöld har varit illamående i dag. Får se hvilkendera taflan blir bättre – Jag låter dem nu gå i bredd som ett par kapplöpningshästar, och kan val om 10 dagar besluta mig för hvilken som skall exponeras. Gerna ville jag skicka upp båda. Lyckan står dem djerfvom bi, och jag skall försöka få båda färdiga. I dag har jag jemnt en månad på mig till sista inlemningsdagen som är framflyttad till den 15 mars detta år.

Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
I går var Alexandre Dumas här, såg på mina taflor, var särdeles förtjust i Tajta och Mammas porträtt, tyckte att taflan med modren och barnet var nog mycket japanesisk, och gjorde mig stora komplimenter öfver "sous les bouleaux".

Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
Jag tror jag får lof att samfiera taflan för porträttet.

d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Då nu Salong-ågan är öfver, tar jag åter itu med taflan, som borde kunna bli bra. Jag skall skicka en skizz deraf till Kejsaren, och skall, om han tar den, försöka att få den exponerad i Köpenhamn i sommar.

Fredag d. 16 mars 83 16. maaliskuuta 1883
Jag skall nu sätta mig att göra de 3 skizzer jag skall skicka till kejsaren. Det vore bra om han gjorde sitt val nu och jag sedan kunde göra taflan under sommaren.

Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Om jag nu får en beställning af Kejsaren, och dessutom har en tafla på 2000, en på 5000 och den Jacobsonska på 4000 att göra, så kan jag räkna på ganska mycket pengar i höst. Epävarma yhteys Goupil har varit här just nu. Jag funderar på att få honom att exponera min tafla i sin vitrin – der kommer den att bli sedd lika mycket som om den vore på Salongen.

Paris d. 6 April 83. 6. huhtikuuta 1883
Till d. 15, flyttnings dagen skall jag måla på min tafla, som nu "ren länge sedan stått i träda" som Lundenius skulle ha sagt,

Odaterat 1. tammikuuta 1884
3• Interören blef ej bra, den embêterar mig och jag tror verkligen ej att den någonsin blir ett mästerverk.

Tisdag morgon 1. tammikuuta 1884
Duez kom till mig häromdagen och frågade om jag ville vara med om den Petitska expositionen för ingenting.Cazin och han äro också inbjudna. Det vore ju mycket frestande, men huru skall jag få den der taflan, modren med barnet, färdig till den 1 april jag skall just nu gå ned till Petit för att få någotslags besked om saken.

Paris d. 13 febr. 84. 13. helmikuuta 1884
Om fredag kommer hit en förläggare som skall se på taflan med den krypande ungen – vill han beställa den för att låta gravera den i stort, så skall jag fortsätta den.

Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Jag arbeta sedan i måndags, då jag sista skref, som en häst. Jag var näml. hos Petit som, jemte Duez, Cazin och Jean Beraud uppmanat mig att gratis deltaga i utställningen som börjar den 1sta april. Min ställning är ganska dräglig, jag är så fullkomligt fri. Jag kom näml. öfverens om med Petit, att jag skulle arbeta på taflan med modren och barnet ändå tills den 28de, då jag skulle afgöra huruvida jag var så nöjd med den att jag ville låta den paradera ibland saker af Cazin, Carolus Duran och Stevens. Jag har i dag haft som modell en yngling på 1 ½ år, som ställt till alla möjliga öden – skrikit, gjort under sig med mera, och blifvit rentvådd af sin Mamma, som ömsom bad om ursäkt och tilltalade sin herr son med: "petit cochon, va!"

Paris d. 24 mars 84 24. maaliskuuta 1884
Jag målar så mycket jag hinner för att och 3 à 4 dagar besluta mig för om den der interiören skall exponeras hos Petit. Alla dessa bjudningar hindra mig icke att komma i säng kl. 11 – hvilket är absolut nödvändigt om jag skall kunna arbeta. – Det är vanvettigt att hoppas att 1 tafla och 2 pasteller skola kunna bli färdiga till nästa söndag, men det går ju än att försöka. Måtte det nu gå med min målning – det önskar jag – Det är krångligt med lilla ungen, som naturligtvis ej ett halft ögonblick hålls stilla. Färgen har jag gjort gladare, ljusare – det var för mycket "jus de pipe" förut.

Paris, fredag d. 28 mars 84 28. maaliskuuta 1884
Interiören blir ej bra. Jag skyndar mig fjäskar målar öfver och har nu att göra med ett tjockt lager af smutsig och halftorr färg – det är för otäckt. Jag tror derföre att jag låter den vara och skickar upp endast andra saker. Så tillvida är det dumt, att jag möjligen skulle ha kunnat sälja denna tafla – hvilket hade varit en bra sak, under det att bland de andra sakerna endast 1 pastell är att sälja, ty en har jag skänkt till det svenska lotteriet och den andra är en skizz gjord hos Noël och tillhörande honom.

Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
"Lekande pojkar på stocken" hos Petit är såld för 5 000 åt greve Wladimir Scheremetieff som "troligen bror till vår Heydenian"; ingen av "pojktaflorna" kommer till Helsingfors; är osäkert om de hade behagat kejsaren och Alfthan; Edelfelt ska måla färdigt "I barnkammaren" som han hoppas kunna sälja till kejsarfamiljen; det är ont om tid, men ska ändå gå; hoppas vara klar att resa den 6 eller 7 juli, senast den 10 juli.

Paris 18 juni 85 18. kesäkuuta 1885
”Om måndag [målar Edelfelt] Madame Saussine på morgonen, séance för taflan (den krypande, gamla) på eftermiddagen.".

Nyårsdagen 1886. 1. tammikuuta 1886
Edelfelt har mycket pengar: Mechelin har skickat kejsarens 5000; Edelfelt skulle vilja skicka växeln till Alexandra Edelfelt, växeln är ställd på Rothschild.

Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.