Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Gråvädersdag med frisk bris. I en tjärad, gråbrun skötbåt, avskuren av bildranden vid mellersta toften och sedd från styrbordssidan av fören, sitter vid rodret en fiskare i blå blus, gråbruna byxor och svart hatt med breda brätten. På mellersta toften sitter en barhuvad, blond flicka i gråbrun klänning och gråblått förkläde; med högra handen fattar hon kraftigt toftbrädet och stöder den vänstra mot relingen. Båten, seglande i medvind, kränger över åt höger och lyftes upp av en våg, så att rorsmannens gestalt framträder i brösthöjd över horisontlinjen, som endast längst till höger brytes av en klippa och en bergsudde. I båten strömmingsnotar. Grågrönt vatten. Kolorit i grått, gråbrunt, gråblått och grågrönt. 163 x 150. Signerad: A. Edelfelt 1883. Målad på Haiko i juli - september 1883 (delvis i ateljén, där en itusågad skötbåt för detta ändamål placerats) samt bearbetad i Paris i februari 1884. Kompositionen återgår på förstudier, som Edelfelt gjort 1880 på en fiskefärd. I Stockholms Dagblad omnämner Spada en av dessa studier, som han sett i Edelfelts ateljé, återgivande hälften av en skötbåt med två figurer i aktern. Flera kompositionsskisser och figurstudier, delvis daterade 1880, i skissböckerna A II 1517:10 och 22 i Ateneum. På Parissalongen 1884 förvärvad för 7,000 franc av Pontus Fürstenberg i Göteborg. Testamenterad av denne till Göteborgs Konstmuseum.

Toimituksen kommentit

I skissboken A II 1517:26, där skisserna till "Ett barns likfärd" finns, ingår också en rad skisser av roende kvinnor. Möjligen har Edelfelt också tänkt sig en komposition med roende kvinnor, men förkastat den. Möjligen är de skisser till ett helt annat verk. Samtidigt förebådar kvinnorna i båten kompositionsmässigt verket "På havet", målat i Haiko sommaren 1883. Verket reproducerades 1893 i Harper's magazine New Monthly Magazines februarinummer, sid. 341 (träsn.). Edelfelt skriver den 24 mars 1887 till Alexandra Edelfelt att Harper's Magazine har beställt teckningar och text för en illustrerad skildring av en resa i Finland. För femton teckningar skulle tidningen betala konstnären 3500 franc. Resan genomfördes sommaren 1887 och många av teckningarna som reproducerades i 1891 bygger på det arbete Edelfelt gjorde under resan.

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
I nästa år, om jag lefver, skola de få något rigtigt utmärkt af mig på salongen – då skall jag försöka samla mig, slå till ett stort slag, och söka sätta i mitt arbete allt hvad jag känner och kan.

Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Så skulle vi komma hem just till den första sommaren, och jag skulle sätta mig att arbeta ofantligt – den ena taflan efter den andra, måla Norden med hela dess poesi dess juninätter, dess jungfruliga sommarskrud.

Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
gick till Beggrow som ännu ej hade öppnat lådan, Epävarma yhteys Jag började redan fundera på att resa till Paris sedan jag fått någotslags besked från Gatchina.

Petersburg måndag 10. joulukuuta 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.

Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Epävarma yhteys Jag hade dejeunerat med Duperret, och försökte så godt jag kunde försona min försumlighet att ge min adress i somras. Vi drucko på återseende i Finland nästan sommar. – Han tyckte att jag skulle visa skizzen åt Kejsarn, emedan det ej vore säkert att jag skulle få ställa ut taflan i Paris ifall han engång köpte den. Han skulle laga så att jag en af dessa dagar, troligen fredag, skulle få audiens hos Kejsarinnan, och rådde mig att helt öppet tala med henne om taflan A propos – den der aqvarellen, l'Evantail de Madame, som jag gaf Kejsarinnan i fjol, står i hennes förmak på ett bort och skall vara mycket omtyckt Duperret tyckte det var rysligt dumt att ej ha några aqvareller, pasteller o.d. åt henne.

Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Epävarma yhteys I går var jag verkligen på slottet i Gatchina, och kan således berätta något. Kejsarinnan var mycket vänlig som alltid, frågade om mitt görande och låtande, såg på skizzen och lofvade visa den åt Kejsarn. Hon tyckte mycket om skizzen, men såg litet häpen ut när jag sade hur stor taflan var. Vi få nu se huru det går. Epävarma yhteys Duperret gaf mig rendez-vous i dag kl. 1 på en restaurant, men kom ej dit, hvarför – det vet jag ej. Han skulle säga mig, hvad Kejsarn sagt om skizzen.

Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Epävarma yhteys Ännu ej ett ord från Gatchina, troligen får jag vänta tills långt efter det kejsaren blifvit återstäld. Godnatt – Tusen varma helsningar från Atte

Fragment 1. tammikuuta 1884
Min taflan tar sig bra ut i ram.

Petersburg d. 11 Jan 84 11. tammikuuta 1884
Duperret skall gifta sig med en petersburgsk fransyska, och är kär och konfys. Emellertid lofvade han lemna mig någonslags besked om taflan såsnart hofvet kommer hit, d.v.s. om måndag. och från Krohn – ett långt nyårsbref med utförlig kritik öfver min tafla som han tala om på följande sätt, Jag citerar: Tack för fotografiet efter Det Billade det var en rigtig velkommen Julegave. Det bragte mig som en frisk hilsen fra dig och var baade et kjært Bevis på dit Venskab og et smukt Bevis på Store Fremskridt i Din Kunst. Ikke alene jag, men alle Kunstnere, som have seet det, ere begejstrede derfor. Der er en saa frisk och fri Havluft derover, en så fortreffelig karakteristik i Figurerne, en så usedvanlig god tegning, at De kunde ikke have gjort mig nogen större Glæde end at male saa godt et Billede. Jeg er desuden overbevist om at det är fortreffeligt i Farven Den lille Pige er saa ægte seet, hendes Hoved, Ryg, Liv, Hand, alt er godt. o.s.v." som Mamma vet är det denna konstkritik jag mest lyssnar till i Verlden, och det är så innerligt roligt att få höra dessa ord af honom.

Petersburg d 15 Jan 84 15. tammikuuta 1884
Hos fru Miatleff träffade jag Leuchtenberg som var i extas öfver min tafla som han sett hos Beggrow. Kejsaren har ännu ej gifvit något svar – Han har så mycket att tänka på dessa tider.

Petersburg d. 21/1 84 21. tammikuuta 1884
Hos Wladimir var jag i dag. Han var vänligheten sjelf, önskade mig allehanda lycka och välgång, berömde min talent, men förblef stum vid mitt tal om Kejsarens tafla, svaret som jag väntade på .o.d. Adjutanten, furst Obolenski, en gammal bekant från Zarskoïe, lofvade tala med sin bror om taflan. Brodren är näml. f.n. en "person grata” vid hofvet, och lär vara den som Kejsaren mest lyssnar till.

Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra. Min tafla är uppspänd sedan i går och gör stor lycka. Dagnan, Sargent alla säga att detta är det bästa jag målat och förutspå stor succes. Den stora taflan anse de vara bäst af allt det jag har med mig. Björnson var här i går morgse för att se den – Mamma kan tänka sig att ämnet allt var rigtigt i Björnsons anda. Han blef lifvad, gestikulerade talade och slutande med att ta mina båda händer och tacka mig för taflan.

Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
Min tafla behagar mina vänner. tant mieux.

Paris 8 februari 84 8. helmikuuta 1884
Bulla, den rike tafvelhandlaren har varit här – han bestälde af mig en liten reproduktion af den Jacobsonska taflan för 3000, gjorde mig komplimanger för den stora och förespådde mig succes.

d. 10 febr. 84 10. helmikuuta 1884
Jag har målat på min tafla, på båten som jag gjort litet mera trång i första planet, och som vunnit derpå. Baude var just här. Han graverar min tafla så att den kommer ut i Monde Illustré just då Salongen öppnas. Alla försäkra mig att der blir en succes. G. lofvade snart komma upp och se på min tafla.

Paris d. 13 febr. 84. 13. helmikuuta 1884
Jag beställer guldram, gammal, mörk förgyllning till min tafla. Jag har försökt med svart, men det ser för sorgligt ut.

Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Sargent blir alltmera excentrisk och sökt i sitt måleri. Jag kan ej rigtigt med detta att se naturen med parti pris – så genialiskt det än må vara. – Min tafla måtte förefalla honom för "bourgeois, och tarflig. Jag tror att alla dessa fina damer som han målar äro ett förderf för honom. Opoponax kan vara bra någon gång, i brist på bättre, men lefve ängsdoft och hafsvind! Farväl för denna gång. Anni skall jag skrifva till. Jag håller på med att retouchera en fotografi af taflan åt Baude – ett tråkigt och arbetsdrygt göra. Helsa alla från Atte.

Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Duez m.fl. ha varit här och sett min tafla som redan talas om målare emellan. Alla finna den bättre än hvad jag gjort förut. Konsthandlarne prisa den men anse den omöjlig för "la vente". Det qvittar mig lika, nog får jag den alltid placerad på ett eller annat sätt.

Paris d. 9 mars 1884 9. maaliskuuta 1884
jag skall gå dit med en herre som heter Eugenio Blasco, och som skrifvit orden till flere af de spanska visorna som Butti och jag sjungit. Han är korrespondent för la Epoca i Madrid, och är mycket förtjust i min tafla, så att han kommer att tuta ut dess beröm på hinsidan Pyrynéerna, tras los montes. Epävarma yhteys Han förstår naturligtvis ej mitt måleri "en plein air" han som bara tycker om kolsvart och hvitt – emellertid erkände han att det var mycket talent i taflan. Mammas porträtt tyckte han om, och tog, under det jag målade, och ritade med krita ett och annat på boken, fonden och kostymen för att sätta in några knalleffekter.

Måndag d. 10 mars 1884 10. maaliskuuta 1884
Så gör jag mig samvetsförebråelser öfver att ej ha gjort en svart ram, som kanske bättre skulle ha låtit de ljusa färgerna göra sig gällande – enfin, där är gjordt som gjordt är. Nu börjar jag få litet Salongsfeber. De sista dagarne innan taflan skall afsändas, börjar mitt måleri se allt sämre ut i mina ögon. Men det blir väl bättre.

Paris d. 31 Mars 84 31. maaliskuuta 1884
(Om en månad öppnas ju Salongen, och enligt hvad jag af jurymän hört, lärer min tafla anses för en af de bästa i år.

torsdag 1sta maj 84 1. toukokuuta 1884
I förrgår talte en konsthandlare om den – skrek förfärligt då jag begärde 10.000 – menande att tiderna voro förfärligt dåliga (hvilket är sant) bjöd 6. Jag opponerade mig, så bjöd han 7 men ville ännu ej bestämma sig. I går afton bjöd den der rika göteborgsjuden Fürstenberg 7000 hvilket jag antog – ty 1• får jag ställa ut taflan hvar jag vill, 2• kommer den till Norden, 3• i ett galleri, det första privatgalleriet i norden. 4• slipper jag kostnaderna för försändningar till alla verldens expositioner. Då ej Scheremetieff och ej Demidoff köpte den är det föga troligt att jag härnäst skulle ha fått så mycket för den i P.burg. Åt Kejsaren kan jag ju alltid hembjuda något mindre, gladare. Fürstenberg gjorde upp det der i en handvändning på ett stort nordiskt konstnärsgille i går afton. Taflan är stor och ganska svår att placera i dessa svåra tider. Då jag nu kan exponera den hur mycket som helst är det ju en fördel att få kontanta penningar. Här säger jag 10.000 – tala ej om något pris och säg att Mamma ej vet, om någon frågar. En fogel i hand är bättre än 10 i skogen. Om de också pratade i Finland om att köpa den, Leo Mechelin och andra, så har jag alls inga garantier för att detta någonsin skulle ha blifvit af. Det har aldrig varit så dåligt med tafvelhandeln som nu. Courtois och Dagnan ha sitt kontrakt med Goupil som gör dem oberoende, men då man ej har något sådant får man ta hvad man får. I går var det ett sus och dus, naturligtvis. Wolff var hygglig mot mig i figaro – jemförelsevis. Han säger: Voici M. Edelfelt. Une barque en mer, dans le golfe de Finland; le père tient la barre et la jeune fille est effrayée par les grandes vagues qui battent le canot. C'est d'un bon sentiment dramatique mais d'un ton un peu blafard, en somme très grande dépence de talent." – Naturligtvis skulle det ha kunnat varit vänligare och varmare men när man tänker på huru rysligt han gått åt andra, som t.ex. Courtois och Dagnan, kan man vara nöjd att ha sluppit med så litet. Måtte nu Mamma ej klå upp mig för tafvelförsäljningen. Jag har nog minsann gjort mig några frågor huruvida jag gjort en galenskap eller handlat klok. Sådana der större taflor löna sig aldrig så bra som små, – och nu är ju all konsthandel så herunter att man kan vara nöjd om man får sälja. Nu är vernissagedagen öfver. och jag känner mig lättare om hjertat. Min tafla är temmeligen väl placerade men har något litet fläckigt och småaktigt i utförandet – som jag icke märkt förut – Öfverhufvudtaget är jag nöjd, och tyckte mig märka att menniskorna fästa sig vid taflan.

Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Litet melankolisk har jag varit öfver min tafla, som verkligen ej tar sig så bra ut på Salongen som här hos mig. Den har en slags respektabel "succès d'artiste" men det stora publikum stannar vid taflan bredvid, en lipsillshistoria med sörjande barn och Krucifix och fattigdom, som nog kunde vara bra om man ej så tydligt skönjde den ohederliga afsigten I det andra numret af d. dagbladet ingår en kort redogörelse af Kaufmann för Salongen, också mycket smickrande för mig. – med dagens bref skickar jag ett utdrag ur "Gazette de France.

d. 10 maj 84 10. toukokuuta 1884
F. betalte mig och det är derföre jag nu skickar en vexel på 3.000 – deraf ber jag Mamma sätta in 2000 på banken (likasom de 4000 i fjol) och hålla 1000 för egen räkning – eller om Mamma tycker det är bättre att ställa om det på något annat sätt så gör det.

Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28. maaliskuuta 1885
"På havet" tar sig bra ut i Fürstenbergs galleri; ljuset i galleriet är bra; de andra tavlorna är goda, de hör till den modernaste franska riktningen. Alla talar med vänlighet om Edelfelts utställning; har verkliga vänner i Köpenhamn.

Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30. maaliskuuta 1885
Får lust att måla dugliga saker; bäst att inte grubbla på "På havet" eller "Scherzando", utan bara "gå på". Konstutställningen i Köpenhamn öppnar följande dag.

Paris d. 4 maj 1885 4. toukokuuta 1885
Edelfelt kommenterar krigsrykten; det väntade kriget [mellan Ryssland och Storbritannien] verkar torka in; konstaterar att ett krig mellan "två s.k. civiliserade nationer" vore galet; nu slipper Helsingfors bli utsatt för bombardemang och kejsaren kan komma och se sina söner exercera i Villmanstrand; Edelfelt kan ställa ut på Finska konstutställningen i Helsingfors; undrar om han borde be Fürstenberg låna "På havet" till utställningen; ber Alexandra Edelfelt rådfråga B.O. Schauman .

Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
Johnson, som har köpt "Lekande pojkar på stocken", har en av de bästa konstsamlingarna i Amerika; han har inte varit i Paris på fem år, men känner väl till "Gudstjänst i nyländska skärgården" och "På havet".

Paris d. 27 Juni 85 27. kesäkuuta 1885
"– Tikkanen skref till mig att han skrifvit till Fürstenberg för att få taflan. Så onödigt. Helsingfors publik har sett den, och kejsarn lär ej bry sig om den samt isynnerhet ej köpa den eftersom den är såld. Fürstenberg utlånar den mycket ogerna, och blir bestämdt arg, hvilket jag så väl kan förstå. – Jag är rädd att hela utställningen blir en pannkaka. Nu skrifver redan Tikkanen –".

Paris d. 24 mars 87 24. maaliskuuta 1887
Harper's Magazine har beställt en illustrerad resa i Finland: femton små teckningar till 3500 franc; text på 10000 ord till 600 franc; vill Annie Edelfelt skriva texten tillsammans med Edelfelt? Vill Annie och Berta Edelfelt komma med på resan? De skulle vara bättre att ha med än Tavaststjerna, och skulle kanske skriva bättre än han.

Paris d. 18 april 87 18. huhtikuuta 1887
Den chilenska herrn verkar stormrik; han har följt med konsten i Paris också då han har varit "därborta"; han talade om Edelfelts målningar "På havet" och porträttet av Pasteur som om gamla bekanta; han beställde en tavla av Dagnan, utan att fästa sig vid priset.

Montbeliard 15 juli 88 fortsatt 18 juli 15. heinäkuuta 1888
Konstverken till världsutställningen ska lämnas in 20 december; det komplicerar alltsammans, eftersom det inte är troligt att Edelfelt får låna "På havet" av Fürstenberg, "Ett barns likfärd" av Botkin och "museitavlorna"; nu blir porträttet av Pasteur kanske det enda; har i 3-4 år planerat att denna världsutställning ska bli en succé; ser illusionen ramla som följd av egen oro.

Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Makovski höll talet för mig (på ryska) lyckligtvis förstod jag det ganska bra – mycket hjertligt, så att jag kom i stämning. Han prisade det nationella i den finska konsten – det icke akademiska. – Jag steg upp utan att så noga veta hvad jag skulle säga – men det gick bra. på talte på franska naturligtvis om den alltför stora ära som bevisades mig – att jag ej kunde fatta den som personlig, utan såsom en gärd af aktning för vår unga konst i Finland, och såsom ett bevis på den nya, generösa ande som besjälade den nya akademin – jag talte om den ryska litteraturen, om den djupa mensklighet och det medlidande, hvaraf den genomandades – derefter, vände jag mig till Rjepin och Makovski som i färger sagt verlden detsamma som Tolstoi och Dostojvski sagt den i ord och drack för den nya Akademin, och för detta illustra sällskap som var den säkraste borgen för att den ryska konsten nu slagit in på sin rigtiga, naturliga bana, – en konst som under den realistiska ytan dolde ett behof af, en längtar till det som är "au délà", till det eviga, till den stora kärleken. – Så kom det tal på tal. Rjepin talte så vackert till Finland, om detta poesirika land som nu höll på att skapa en ädel och nationel konst, och drack för Finland. – Grefve Tolstoi talte om kärleken till konsten och broderade på ett ryskt ordspråk "gde ljubof. tam Boch" – der kärlek finnes, der finnes och Gud – och så följde tal på tal. Gubben Semenoff talte på en alldeles ypperlig franska för den nya akademin. – Mycket vänligt sades om Finland – till slut utbrast någon: Nu fattas det bara att Suvorin (Novoje Vremjas redaktör) vore här – det skulle göra honom godt att höra hvad vi säga om Finland och finnarne. – Finland i 19 seklet har gjort susen: – de kallade den la plus belle manifistation nationale qu'on ait jamais vue. – Rjepin behagade mig oändligt. Han liknar alls ej porträttet i Harper. Han ser melankolisk ut – mager och mild. Jag talade åtminstone 10 gånger slutade med en slags improvisation öfver geniet – gudomligt till sitt ursprung – gudomligt till sina verkningar – och rigtade talet till Rjepin, tackade honom så hjertligt jag kunde. Och så började omfamningarna och det ryska pussandet – utan ända.

Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
*Mariehamnstelegramet om "På hafvet" var kostligt!