Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

På en gräsbevuxen, solbelyst backe med en grå kyrkmur i bakgrunden sitta tre bondkvinnor i ljusa, karelska folkdräkter i vitt, gråblått, grått och rött samt en fjärde i grå jacka, rutig, röd kjol och röd huvudduk och med ett vitt knyte i famnen. De två äldsta kvinnorna längst till vänster äro inbegripna i ett livligt samtal, till vilket de två övriga lyssna, den ena med ett försmädligt uttryck, den andra halft frånvarande. I bakgrunden till höger allmogekvinnor och flickor i vita hucklen. Kolorit i vitt, ljusgrått ljusgrönt och rött. 131 x 159. Signerad: Edelfelt 87. Målad på Haiko sensommaren 1887 efter studier från Ruokolaks utförda juli samma år. Kvinnorna i förgrunden äro målade efter modeller från Haiko. Överlämnad åt Finska Staten för 4,000 mk enligt en beställning i samband med Finska konstutställningen i Helsingfors sommaren 1885. Förstudier i skissboken A II 1517: 16 samt A III 2028: 295.

Toimituksen kommentit

Edelfelt skriver den 24 mars 1887 till Alexandra Edelfelt att Harper's Magazine har beställt teckningar och text för en illustrerad skildring av en resa i Finland. För femton teckningar skulle tidningen betala konstnären 3500 franc. Resan genomfördes sommaren 1887. Det här verket har kommit till som ett resultat av den resan. Under sin resa och vistelsen i Immola by i Ruokolaks socken i juli 1887 lade Edelfelt också grunden till andra verk med Ruokolaksmotiv: "Hannonhaudon emäntä" (Karelsk bondvärdinna), Hintze nr 420; Elli Jäppinen vid spiseln, Hintze nr 421; Vid Ruokolaks kyrkstrand, Hintze nr 422 Edelfelt kommenterar i brev till Alexandra Edelfelt den 8 februari 1888 att Walter och Lina Runeberg inte kommenterade verket då de såg det, och att deras nationalkänsla troligen sårades av "den där gumman med händerna", av de slitna och av arbete märkta händerna. Av kommentaren att döma hade frågan diskuterats redan tidigare.

Esiintymiset kirjeissä

Paris, tisdag d 18 maj 86 18. toukokuuta 1886
Finska statens beställning för 4000.

Neitsytniemi torsdag afton 1. tammikuuta 1887
Edelfelt åker med folket till Ruokolaks kyrka om söndag, med kyrkbåten som rymmer sextio personer.

Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Han ska måla något "riktigt dugligt" i Haiko, efter resan i Finland.

Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
"I Luxembourgträdgården", som är hos Petit, är dålig; Edelfelt känner sig nedslagen och blir inte glad förrän han har målat något "manligt och duktigt" igen; han hoppas kunna göra det under sommaren. Edelfelt vill se "finngubbar" i Peräseinäjoki [i södra Österbotten] och måla dem; han ska samla dokument under resan för att fortsätta måla i Haiko; man får väl tag i finska typer där också, menar Edelfelt, t.ex. Klangens och några tiggargubbar på Borgå fattighus; Edelfelt måste kanske åka till det finskspråkiga Nyland för att söka modeller.

Paris 8 februari 88. 8. helmikuuta 1888
Flera fransmän har sett "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; de tycker om kvinnorna, men inte om fonden; Edelfelt tycker detsamma själv. Gallén var entusiastisk över "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men paret Runeberg teg, Edelfelt antar att deras nationalkänsla ["national fåfänga"] sårades av den ena kvinnans händer.

Paris 14 april 88 sent på aftonen 14. huhtikuuta 1888
Bulla har berättat att Laurens och Benjamin Constant, som är medlemmar av juryn [för Salongen], har tyckt om "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka".

Paris 1sta Maj 1888. 1. toukokuuta 1888
Wolff i le Figaro kallar "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" ofärdig, "incomplet", men skriver gott om Edelfelt för övrigt. Tidningen le Gaulois har en vacker recension av "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; också andra tidningar skriver positivt om verket. Ellan skrattade hjärtligt åt Edelfelts ynklighet över Wolffs kritik. Alla Edelfelts tavlor – porträttet av grevinnan Lewenhaupt, porträttet av Madame Weissgerber och "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" – är väl placerade. Edelfelt har alltid en obehaglig känsla med Salongen; han ser verken på ett annat sätt än i ateljén. Folk gett komplimanger för verken på Salongen; Edelfelt menar själv att det är en medelmåttig succé; något sådant som porträttet av Pasteur kommer aldrig mera. Salmson, Larsson, Björck m.fl. tycker om "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka". Ellan menar att det är onödigt att bry sig om Wolff, då "en karl som Dagnan" tycker att "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" är bra; Ellan påminner om att Wolff skulle höja Edelfel till skyarna för en tavla eller för 2000 franc.

Paris, söndag 13 maj 88 13. toukokuuta 1888
Edelfelt träffade den gamle konstnären Meissonier på spårvagnshållplatsen då han var på väg till Madeleine[platsen]; Meissonier komplimenterade Edelfelt för "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" som han fann mycket bra; Edelfelt är glad över att Meissonier sett noga på "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men konstaterar att situationen på spårvagnshållplatsen tedde sig komisk, Edelfelt med hatten i handen stod mellan en sömmerska och en försäljerska från hallarna och tackade för komplimangerna; Meissonier satte sig bredvid Edelfelt i spårvagnen och talade hela vägen till Madeleine.

Paris 31 maj 1888 31. toukokuuta 1888
Hulda von Born har skrivit från Köpenhamn; hon menar att den finländska avdelningen på utställningen är usel, att Edelfelts verk är dåligt placerade och att den finländska avdelningen är för liten.

Paris 13 juni 1888 13. kesäkuuta 1888
Skulle vilja måla något riktigt bra i Finland; något bättre än "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; vill möjligen resa tillbaka till Ruokolaks och ber Annie Edelfelt följa med för att fotografera; hon kan öva sin finska på lediga stunder.

Paris 20 juni 1888 20. kesäkuuta 1888
Inget svar från Ahrenberg; frågat honom om det fortfarande går att skicka "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", "Paris i snö" och en studie till utställningen i Köpenhamn; telegraferat till Krohn om saken. "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" har fått mycket beröm, men ingen vill köpa den; ifall den kommer till utställningen i Köpenhamn, blir transporten till Finland betald; planerar att erbjuda den till staten för beställningen på 4000 mk från 1885.

Köbenhavn 18 sept. 89 18. syyskuuta 1889
Krohn menar att "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" är mera omedelbar än Dagnans.

Verldsutställningen 7 nov. 89. 7. marraskuuta 1889
Sorgligt att se förstörelsen på världsutställningen; befinner sig på världsutställningen för att ge order om sina konstverk.

Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Och så i morgon Mme Grancher. De ha varit mycket vänliga men mycket envisa med storleken och jag ser mig derför tvungen att göra en tafla i demensionen som jag ej är särdeles förtjust. – d v s hufvudet 14 centimeter och helfigur – ungefär som Ruokolaks gummorna. Det tar lika mycket tid som att måla naturligt storlek och tar sig på långt när ej så bra ut.

Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus och Magdalena hit, likaså så viborgsgummorna. Kan jag få dem? – transport och assurans måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på. Det är ej akademin som utställer, emedan ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan den vanliga kringvandrande utställningen. Ett undantag skulle göras för mig i det att jag skulle utställa endast här i Petersburg 5 veckor.

Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
På utställningen hörde jag att Scheremetieff köpt Paraske – jag är glad att jag satt ett ordentligt pris på henne.*) *) 1500 rubel – i Finland hade jag begärt 2000 mark. – Såväl gummorna som Paraske slå an här – det är typer som de känna. – Så såg jag de från Hfors anlända taflorna, som Mamma och Ellan haft bråk med. – Jo Helsingforsvyer och Sveaborg ställer jag ut, likaså Imatra – Men med den gulnade Köpenhamnsmarinen och blommorna gör jag ingenting. – Jag menade aqvarellpionerna och aqvarelltulpanerna. – Kan och vill Ellan ännu besvära sig med dessas afsändande (de äro upptagna i katalogen som aqvareller) så vore det bra.

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Ni har naturligtvis följt med de sista dagarnes telegramvexling och derigenom sett, i hvilken "båga" jag varit. Innerligt glad och tacksam är jag öfver att taflan verkligen afsändts. Ännu vet jag ej hvem jag skall tacka mest. Estlander Nordström eller Er, ty Ni och Ellan ha väl också gjort Edert till för att tala för min sak. Kanske hjelpte det att Tolstoj sjelf telegraferade till Estlander. Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt. I dag kommer Wladimir till utställningen, hoppas få ut gummorna från utställningen till dess. Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes kort – flickorna också – mera härnäst, nu måste jag upp på akademin och ställa upp fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte

Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.