Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

I ett rum med höga, vita liljor i bakgrunden till vänster sitter en ung dam med mörkbrunt, mittbenat hår och mörkbruna ögon; ljus, rosafärgad sidenklänning med vitt rysch och karminfärgat band. Halvfigur i halv fas åt vänster. Rödviolett fondvägg. 73 x 58. Signerad: A. Edelfelt Haiko 1880. Målat på Haiko augusti—september 1880 på beställning av godsägaren N. Manzey, St Petersburg. Utställd i Finska konstföreningens galleri september-oktober 1880.

Esiintymiset kirjeissä

Paris d. 29 Juni 1880. 29. kesäkuuta 1880
Edelfelt tror att han ställer till enskild exposition och tar inkomsten själv; han har fått punga ut [betala] tillräckligt för ramar och transporter. Följande år tänker Edelfelt troligen inte göra någon stor "maskin" för Salongen; han ska försöka tjäna pengar på porträtt och mindre tavlor, vilket bär sig bättre.

fredag kl. 12 på natten 10. syyskuuta 1880
Följande dag har Edelfelt sista seansen för porträttet; han tycker inte att det är lika lyckat som Lilli von Etters porträtt, men Etters tycker om det; han hoppas vid Gud att han ser färg och form på rätt sätt och inte störs av tanken på stackars Emile Walleen. Edelfelt önskar att porträttet blir skapligt; de får se det i Helsingfors; om han inte får det färdigt följande dag kommer han antingen med kvällståget på söndag eller på måndag morgon.

Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Edelfelt hoppas ha ateljén i ordning då han återser dem; han har köpt mattor och draperier, samt allt som behövs för sängkammaren; han har lagt ut 713 francs; han har sett vackra bord för 100 francs och två stolar för 25 francs stycket; det behövs ännu ett skåp och två fåtöljer; den inre salongen blir vacker med röda gardiner med isydda kinesiska broderier, det hela tapetserat med japanskt papper, samt divanen med mattan; då Paul von Etter överräckte Manzeys skuld för porträttet gav han också en dyna som fru Emilie von Etter sänt honom; han uppmanar Alexandra Edelfelt tacka henne och skriva att dynan kommer att bli det vackraste utsmyckningen i hans lilla salong, då han ligger där och röker ska det röda broderiet påminna honom om den vänlighet som visades honom på Haiko. Meningarna om porträttet tycks vara delade; Monsieur Nikolaj Manzey var nöjd, frun var mindre nöjd och Mischa Volkoff inte alls nöjd; han lär med en axelryckning ha vänt målningen ryggen, ingen kan naturligtvis uppfatta Sophie Manzey som han; det är orätt av Edelfelt att tala illa om en herre som han inte känner, men han kan inte låta bli att förarga sig över honom.

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
Gubben Manzey gaf mig 1000 frcs för Schura som för fröken Sophie. Han skickade mig dem häromdagen i ett konvolut.

P.burg måndag d. 20 november 1882 20. marraskuuta 1882
Fröken Sofi sade sig trifvas utmärkt väl, och jag förstår att derute är lika roligt som i Petersburg med det underliga slägtlif de lefva. De togo ett löfte af mig att återkomma i sommar och att då måla gubbens porträtt. Frökens hänger nu derute, och är verkligen dåligt.