Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Skalden sitter vid sitt skrivbord bläddrande i en foliant; halvfigur vänd åt höger. Ljus, blå- grå rock, kortklippt hår, mustascher, blå ögon, rödlätt karnation. I fonden till höger ett solbelyst fönster, som delvis täckes av en genomskinlig, blå gardin, längre till vänster en bokhylla. 99 x 107. Signerad: A. Edelfelt 1892. Beställt i april 1892 för 2,500 kr. av Nationalmusei nämnd, målat juni—juli samma år. I Rydbergs villa Ekeliden på Djursholm samt ommålat där i mörkare ton juni 1893.

Esiintymiset kirjeissä

Djursholm 19 1. tammikuuta 1892
omöjligt färdigt porträttet dag Måste uppskjuta resan troligen lördag. Grämelse, leda, förkylning. Rydbergs porträtt omöjligt slutföra innan dagern tillåter mig se det arbetar i mörker – kan ej skilja rödt från grönt i skumrasket. Laici anse porträttet bra – ingen annan målare än Bjorck har sett det –

Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
En kammarjunkare Kragh, som är gift med fru Stillings dotter vill att jag skall göra ett hufvud af hans fru (1500 kronor har jag sagdt som pris – det är ju ordentligt betaladt för ett hufvud?) – men jag vet ej när jag skall göra det. Skulle nu något spektakel inträffa i Paris, så har jag ju alltid detta arbete att gripa till, ty först omkr. d. 8 juni börjar jag Rydberg.

Köpenhamn pingtsafton 4 Juni 1892 4. kesäkuuta 1892
Jag hoppas ha fru Ks porträtt färdigt lördagen den 12 – då reser jag till Stockholm och telegraferar samtidigt till Ellan och Er – Jag tycker att flickorna i början af nästan vecka, omkr d. 15 skulle komma till Stockholm Gud vet när det Rydbergska porträttet blir färdigt och jag skulle sjelf behöfva litet tankedusch genom att fara till Gripsholm eller Skokloster och icke genast sätta mig ned till ett porträtt igen. Ack om jag kunde skjuta upp Rydberg. Det är rigtigt farligt att tänka på denna sommar som igen går till porträtt målning Mitt önskningsmål – en sommar, hemma. från 1sta Juni till 15 September, det skall jag då aldrig få i detta lifvet!

Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28. kesäkuuta 1892
Rydbergs porträtt går mera långsamt än säkert framåt

Djursholm 1 juli 92 1. heinäkuuta 1892
I dag har det varit en besvärlig dag för mig. Gubben Nordenfalk har varit ute hos Rydbergs – och de två herrarna äro rätt tunga båda två, trots deras intelligens, intressen och högstämda lefnadsvisdom. Nordenfalk är en mycket stor beundrare af Rydberg och hans synnerligt goda vän – det är uteslutande denna vänskap jag har att tacka för porträttet, som uteslutande efter hvad jag nu erfarit var baron Nordenfalks uppfinning. Så underligt att tänka sig att N. är fru Reuterskölds far. Han är så enkel och borta från denna verldens flärd, djup och litet tung (som Rydberg, för resten) – mycket klok och human och varmt intresserad för svensk konst – han är för resten Konstakademins præses. – Jag var ledsen öfver att han skulle se porträttet just nu, då det bara är upptecknadt på duken – Han gjorde några anmärkningar om accessoirerna, som han tyckte vara väl mycket i ögonen fallande (Skrifbordet, böckernana och fönstret). Gubbarne höllo tal för hvarandra under middaggen, Ryberg höll ett tal för mig och mina systrar och min fru derefter höll Nordenfalk ett för konstnärens moder, hvilket härmed anmäles för den som vederbör. Måtte bara porträttet bli – bra – jag bäfvar vid tanken på att jag kanske icke är så fullt entusiastisk för min sak som jag borde och skulle vara. Hvad Pasteur ändå var annorlunda – det var glöden under den sträfva ytan som då betog mig och som ännu gör att jag alltid liksom känner mig klokare, mera genomskådande med den gubben. Bra glad vore jag om det här arbetet vore lyckligt slutfördt.

Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12. heinäkuuta 1892
Den ansigtsvärk, som jag i brefkortet till Bertha talade om, har utbildat sig till en likaså grundligt som typisk snufva. Jag är nu som bäst midt i den, och kan endast med grämelse konstatera att jag icke kan måla något ordentligt med detta oting i hufvudet. Det är ett ohyggligt vädret här – kanske har Ni det likadant, under detta besynnerliga år. Köld, blåst, regn – ja, Jag har ej sett solen nu på 4 eller 5 dagar. Detta inverkar naturligtvis på humöret till den grad, att jag nästan varit färdig att öfverge porträttet och komma hem, så mycket mera som Rydberg sjelf har brådtom att komma till Göteborg, der han brukar tillbringa sensommaren. – Ryberg sjelf är mycket nöjd med porträttet. –

Stockholm lördag 16 juli 1892 16. heinäkuuta 1892
Jag har blifvit uppehållen med porträttet just genom vädret. Medelbart genom den snufva som jag plågats af under en vecka (men som nuär öfver) och omedelbart genom det miserabla ljuset. I går var det en slags afsyning af porträttet i det Snoilskys, Montelius, Sven Scholander och Wåhlin voro der för att fotograferas i grupp – Nå, de tycktes alla tycka om taflan – Sven Scholander uttryckte sin begejstring genom omfamningar och utrop. Jag vet bäst hvad som ännu fattas – uttryck och ställning äro rätt bra, men jag måste på 2 dagars arbete i solsken på fonden och det hela. Detta porträtt är börjadt i solsken och det solen som spelar in är just den "raffinerade finhetens kodill potens" i taflan. Jag reser kanske på min födelsedag eller i värsta fall först om lördag 23. Jag måste arbeta i sol på taflan. Ja det är ledsamt att det dragit så länge ut, men då det varit ett så fasligt väder derhemma att jag ändå ej kunnat måla ute tröstar jag mig.

Paris fredag. 1. tammikuuta 1893
När jag tänker på Djursholm och Rs porträtt igen får jag qväljningar –

Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4. maaliskuuta 1893
Nordenskiöld har bjudit oss på frukost i morgon. Jag har talt med honom om Stockholmsresan, och fastän han alltjemnt varit tillsammans med Rydberg och Nordenfalk, har han ej hört dem "puttra" en enda gång. Han ber mig visserligen komma med för att få ressällskap men de der kolerahistorierna gjorde att jag beslöt mig för att först resa till Paris. Det blir kanske så konstigt att resa i maj fram och tillbaka, att jag nu tar det säkra för det oräkra, nu reser till Paris, via München och försöker att vara på återväg igen den 30de maj.

Paris, måndag 20 mars 93 20. maaliskuuta 1893
från Stockholm (Wåhlin) har jag fått bref med anhållan att så fört som möjligt skicka Björneborgarne dit. Nordenfalk hade skämtande sagt till Wåhlin. "Skrif till Edelfelt att vi gerna förlåter honom hans osynlighet bara vi få hans trumslagare

Paris 29 maj 93 29. toukokuuta 1893
Jag måste göra en J. L. Runeberg för Finland, i 19 seklet och göra den här der den skall graveras. Detta tar mig en vecka och jag kan således ej tänka på att resa för än nästa tisdag eller onsdag. Huru jag sedan gör vet jag ej, om jag far direkt till Stockholm och derefter till Köpenhamn (der Krag väntar mig) eller tvärtom Ja nog behöfvs det med att börja på med det der Djursholms idiotiserandet igen – jag hoppas dock det skall vara gjort på högst en vecka.

Paris 5 juni 1893 5. kesäkuuta 1893
Till Köpenhamn kan jag ju komma senare tillbaka efter Norge, men jag kan ej denna gång igen lemna Rydberg. I Köpenhamn måste jag dessutom stanna 2 dagar för att retouchera fru Holmblads ögon. – det är ett öde med dessa porträtt i olika länder!

Torsdag d. 15 juni 15. kesäkuuta 1893
Fru Holmblads porträtt har jag återsett och finner det rätt bra – måtte jag vara lika nöjd med Rydbergs! – Det der Rydbergs porträtt och koikandet ut till Djursholm är en rigtig mara för mig.

Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
Adjö – I morgon Rydberg m. m. Osäkert hur länge vi stanna. Ellan, som ser rigtigt rask ut och Kiki helsa och pussa alla.

Stockholm den 28 juni 1893 28. kesäkuuta 1893
Jag är nu inne i mitt Djursholmeri igen. Då jag först återsåg porträttet på Nationalmuseum, blef jag modstulen öfver dess bleka gråblå färg, men Ellan som var med, tröstade mig och försäkrade att jag med några friska tag och färger kunde få den önskade effekten i det. Hon rådde mig också genast att ta bort det ljusgröna fönstret, som hon kallade, sant nog, "impressionisme de chic" och det var ett godt råd. Att porträttet det var likt och väl tecknadt det är säkert. kl. 2 på dagen hade jag stämt möte med Rydbergs på danska konstutställningen, och Kikuli, som var med, var mycket frimodig och gick fram till V. R., tog af sig hatten bockade och tackade för Ville Viggs äfventyr. – Han såg V. R. en minut blott då. Några timmar senare stod porträttet i hotellrummet och Kiki sade genast, utan att någon frågade honom "der är professor Rydberg". Det är således likt. I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt. Så följde vi Hanna som for till Norge till bangården. Hon hann under denna korta färd säga några gemenheter om Rydbergs porträtt – seder mera har jag funnit dem vara fullkomligt osanna. Hon har dessutom undfägnat Rydbergs med berättelser om mina lidanden på Djursholm i fjol. Om jag blott begrepe hvarför då jag varit för utsökt hygglig mot henne. – Faster Hermanine ha vi sett mycket denna gång. Den beskedliga Gumman vill ej resa till Södertelge så länge vi äro i Stockholm och det är ganska tråkigt ty jag är hela dagen på Djursholm och alla aftnar äro upptagna af Snoilskys, Lewenhaupts Millets m.fl.. Kiki har varit der en förmiddag och varit mycket snäll. Ellan har, på Gummans enträgna begäran varit hos Lidmans i dag och gjort bekantskap med Lidmans fru systrar o. a. – talte jag om att Robert Edelfelt bodde vägg i vägg med oss i hotellet och att vi några gånger voro med honom. – I dag har min familj spatserat på Djursholm medan jag målade – först senare kommo de till Rydbergs. – När nu detta i sitt slag ensamstående porträtt blir färdigt blir jag som en annan menniska – det trycker mig ofantligt nu.

Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30. kesäkuuta 1893
Just nu återkommen från en 10 timmars séance på Djursholm, der det nu ändtligen ser ut att bli bättre med målningen fick jag Bertha bref, och ser deraf till min obeskrifliga glädje att Ni nu, efter alla vedermodör, äro på Haiko i godan ro. Måtte Mamma bara kunna vara rigtigt försigtig, rigtigt lydig – (lyda tante Gadd och Annie) så att Mamma icke får något fel igen. – Jag tror mig nu ha slutat Rydberg för andra gången – Och i början af nästan vecka kan jag resa från Stockholm Bra god lust skulle jag ha att komma hem nu och sedan besöka min familj i Norge – får se huru det går. I går voro vi bjudna af Snoilskys på Hasselbacken. Osbahr var utom oss, den enda gästen. Musik spelade Björneborgarnes Marsch till min ära, hette det. Jag var så trött af målandet på Djursholm, att jag ändå ej var vid mina bästa vätskor. Ellan var mycket till sin fördel.

Stockholm 4 juli 1893 4. heinäkuuta 1893
Jag har nu ändtligen slutat målningen på Djursholm, derifrån jag just nu anländer. Ellan och Kikuli helsa – den förra menar att Rydbergs porträtt nu är rigtigt bra. Måtte hon tala sant. Nog har jag ansträngt mig alltid.

Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Rydbergs porträtt anses ej dåligt men icke tillräckligt karakteristiskt för mig – jag har fått höra idel granna saker från alla håll.

Stockholm onsdag afton 11. marraskuuta 1896
På nationalmuseum har jag ej sett Rydberg, emedan salen undergick reparation – och är lika glad, ty jag skulle bestämdt bli ledsen.

Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
I förrgår var jag på Ekeliden hos fru V. Rydberg. En alnshög snö att vada igenom. – Hon var mycket rörd och gret hela tiden – Jag skulle se alla de ställen der jag varit somrarne 1892 och 93, sitta i Viktors Stol, se på desamma böckerna, konstverken, mina egna teckningar och allt. Det var verkligen rörande. Stackars menniska – ännu lefver hon som om han funnes, allting är orördt, och man väntar sig att han hvilket ögonblick som helst skall komma in. – Men så har hon varit så god och så galen att skänka hela hans rum med böcker möbler, konstverk och allt till Nordiska museet, som reklamerar det till d. 15 maj, då utställningen öppnas. hade Nord. Museet fått detta efter hennes död så hade jag förstått det, men nu, så snart, det är dock ett för stort offer. Och så kommer hon att bli alldeles utan "midtpunkt" då hon skall flytta tillbaka till Göteborg.