Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

I det dubbla skenet av dämpat dagsljus från vänster och starkt rampljus framifrån står en ung, slank dam i mörk promenaddräkt med stor, mörkbrun pälskrage och svart hatt; helfigur i naturlig storlek, huvudet i helfas, kroppen något vänd åt vänster. Sångerskan är framställd kort före en repetition på Operan i Paris. Kolorit i brunt, svart med gråblå reflexer samt gult. 181 x 90. Signerat: A. Edelfelt. Paris 1901. Målat i Paris i december 1900—januari 1901. Kompositionsutkast i skissbok A II 1517: 3 och 40 Ateneum.

Esiintymiset kirjeissä

torsdag morgon. 1. tammikuuta 1900
Nu måste jag börja städa tills fr. Ackté kommer. François blir allt mera omöjlig hvad yrkesskicklighet beträffar, ehuru han i karaktärens vägnar står på till förra höjd. – Att aldrig sopa eller damma det hör till regeln; sedan jag en gång bad honom torka af med våt trasa och ej rifva upp dem för taflornas skull – hvad som deremot han betraktas som ett spirituelt infall är att han engång samlade alla mina smutsiga kläder midt på golfvet just då fr. Ackté skulle komma – ställer mina stöflar i en rad framför kaminen m.m. dylik välmening. Men man kan ju icke ha allt, Och jag tillstår att jag tycker mera om oskickliga och beskedliga än skickliga och sura menniskor.

Söndag 8 juli 8. heinäkuuta 1900
Ungefär 10 à 14 dagar stannar jag ännu. Jag har näml. fått underrättelse om att jag får pengar för det stora porträttet. Måtte jag få dem!

Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Jag har i dag gjort en studie till fröken Acktés porträtt som är bra. Krohns sista ord innan han reste var: se nu till att få det porträttet riktigt bra: Stanna litet längre om så behöfves, men gör nu en god målning igen – det är ändå det vigtigaste! Krohn blef allt mer och mer förtjust i fr. Acktés sång och spel. Hon är alldeles, alldeles utmärkt i Glucks Alceste. Elle a de la ligne! Hon får då gno på, flickan stackare; på samma vecka Alceste, Tannhäuser och Romeo och Julia och två Soirées dans le monde. Det är ingen sinécur att vara primadonna vid Operan i Paris. Jag kan dock icke måla henne i Alceste kostymen, helt grekisk, men kall på en tafla – icke heller i Elisabeth, der man ej ser hennes hår för doket, ej heller som Elsa der hon har en otäck teaterkostym på sig. Om lördag går jag och se på henne som Julia – Krohn sade att hon vunnit enormt som julia på detta år. Der har hon i första akten en utmärkt vacker renaissancekostym. Jag tror dock när allt kommer omkring att jag målar henne i stor svart hatt och grå pelskappa och svart klädning med paljetter – allt i svart och brunt och grått – det står så "henrivende i Farve". I söndags var jag bjuden på frukost till Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar, prinsessan Marie, prins Georg af Grekland Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancernas factotum, storpratare, men ganska klok. – Jag vet ändå ingen menniska som verkar så prinsessa som prinsessan Marie, och det fastän hon är litet gauche i rörelserna. Men fastän hon icke har fru Linders säkerhet är hon ändå mycket mera rasdjur än fru Linder – och så är hon så snäll och vänlig och naturlig. Hon lofvade komma hit till ateliern endera dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning här som man hemma ej drömmer om – hon har med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens favorit. Att hon är absolut hygglig och comme il faut misshagar ej parisarne tvärtom – de skryta dermed! På frukosten talades ganska mycket politik. Hvad dessa prinsar ändå äro underliga. I Boers frågan voro de engelska – alltid naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggligaste.

Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Ja, jag njuter obeskrifligt af att få måla igen. Då man ofta i ungdomen sagt att jag fått gåfvor och anlag för denna konstart, då jag ju dessutom tidtals sysslat med densamma, så vore det bra, bra roligt att nu få egne sig litet deråt – istället för åt packlådor, språng hos ministrar, bokföring och affärskorrespondens. Jag har derför med jubel gjort några skizzer till fr. Acktés porträtt, börjat på med Moltke och påtat på Mechelins statsmannaapparut, bord i Empirestil, lagbok, papper m.m. Jag skulle ej bättre begära än att komma hem till jul – men då måste jag komma hit igen – huru skall jag göra! – det var der ingen der visste! Otänkligt att få Moltke och fr. Ackté färdiga på tre veckor och inte ens det om man får räkna resedagar. Skall jag komma hem på ett ryck och incognito, så att jag ej genast behöfver gå på möten på Catani eller på Socis eller arrangera tablåer eller i allmänhet fylla mina små slafsysslor derhemma?

Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Mina taflor äro ju nu så mycket på god väg att jag kan se att de bli bra om jag ger mig tillräcklig tid och möda att utföra dem, och det är otänkbart att få dem färdiga på en vecka – Moltke är endast uppmålad med terpentin. Ni må tro att jag har det "travlt" då jag målar, vid ljus på Moltke och Aino på en gång och dessutom skrifver mig dans le monde. Ändtligen var Schura har på frukost och fick prata med Aino A. som bjöd honom och mig på middag någon dag i nästa vecka. Schura var sig lik, en hof- och sällskapsdam i skick och later. Han tyckte att Aino A. var för lurfvig i håret. Pfui, comme elle est mal peignée, il faut lui dire se faire coiffer par un coiffeur" allt med denna djupt olyckliga expression i anletsdragen och med hakan tillbakaskjuten. Emellertid är det ju märkligt att han läsa Tolstoj nu! I allmänhet begriper jag ej hur han passar med sitt viftande herrskap, ty de ha då krafter att "faire la noce" i ny och nedan.

Paris tisdag 18 dec 1900 18. joulukuuta 1900
Mina taflor, på hvilka jag arbetar flitigt, skrida framåt.

Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23. joulukuuta 1900
Mina porträtt avancera. – I går väntade jag grefvinnan och unge Moltke som skulle komma för att se på porträttet, men som af obekant orsak uteblefvo. fr. Acktés porträtt i helfigur slår an på alla, emedan det är vackert i färgen. Hon jublar sjelf och säga sig aldrig ha haft så mycken "allure"

Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag har nu flere dagar å rad målat på Moltkes uniform och ordnar, och hade först i dag en séance med fr. Ackté, som börjar bli färdig. Olyckligtvis måste hon stå och det tröttar henne, så nitisk och punktlig hon än är.

Paris 16 Januari 1901 16. tammikuuta 1901
Fröken Ackté skall näml. resa till Finland i nästa vecka, och jag skall innan dess göra porträttet och två studier färdiga. (porträttet är färdigt, så godt som)

Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23. tammikuuta 1901
Det är Robba Ehrnrooths fel och fänrikens Marknadsminnes – Under en vecka arbetade jag verkligen som en galning på denna aqvarell, som, då jag skref derpå "trohet med vårt blod beseglad o.s.v." ändå föreföll mig något ironisk Jag har bråkat mycket de sista tiderna med att slutföra fröken Ackté, som å sin sida ofta gifvit återbud, och hvar ledig minut har varit upptagen af aqvarellen i fråga. – För resten vore jag glad om Mamma såg den – der finns en treflig Borgå sida i marknad, folket och byggningarna, som Mamma bestämdt kommer att tycka om. Vidare är den gamla granadören bra; jag har fått in ett uttryck af flathet och stor tillfredsställelse samt stolthet öfver den gamla kaptenen på samma gång, som icke finnes i fänr. Ståls sägners illustrationer.

Paris 25 jan. 1901 25. tammikuuta 1901
I dag har jag slutat och signerat fr. Acktés stora porträtt, och i den anledningen haft fr. A. och Karin på frukost – Vi sutto ännu till bords då Maria Collan kom med sin man Borin efter dem Chambure och sist en ful och beskedlig rysk målare som heter Pokitonoff – nu först, kl. 1/2 6 har han gått – jag gjorde honom ändå en massa pikar om att jag icke hade varit ute på hela dagen, behöfde motion o.s.v. nej han satt som fastskrufvad i länstolen.

Paris Lördag 26 januari 1901 26. tammikuuta 1901
I går på dagen afslutade jag officielt fr. Acktés porträtt – Hon och Karin voro här på frukost och i deras och den ytterst pratsamme M. Garniers, fotografens närvaro signerade jag porträttet, ("åskådare för gången, jag hade summa tre") som de alla med en mun försäkrade vara ett mästerverk. Alla tycka att detta porträtt hör till mina bästa och har något tilldragande i sig. t.o.m. den stränge Courtois fann det bien dessiné. Det går i en mycket litet omvexlande men kraftig färgskala laxgult, gult brunt och svart med några gråblå reflexer, och jag har nu sist vid mina vandringar i Louvren sett att de bästa sakerna alltid äro i få färger. Ja, jag minnes icke något annat brokigt än Rubens som skulle hålla sig – och Tizian om man kan kalla denna dunkla färgglöd för brokig. Med Dagnan har jag haft långa resonnemanger om färgen och vi ha också kommit öfverens om att all god konst först och främst verkar harmonisk.

Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
Baude var här i dag, likaså Soulier, red. för Art et Decoration. Båda sade att fr. Acktés porträtt var bland det allra bästa jag gjort. Är det icke roligt för en gammal hund?

Paris 24 febr. 1901 24. helmikuuta 1901
Fröken Ackté har jag ännu ej sett efter hennes återkomst. – I dag var skulptören Malmberg här; han var så förtjust i det stora porträttet af fröken Ackté att han sade att det var bland de bästa kvinnoporträtt i verlden, talade om "la Jaconde" af Leonardo! – Men, så öfverdrifet det låter, är det icke så alldeles galet – Jag har näml. försökt (och måste delvis ha lyckats) få in något intensivt i hennes ögon. Någon sade att jag fått så bra fram det finska allvaret som underström i porträttet.

Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
*Jag skickar fr. Acktés porträtt och Haiko landskapet (aftonsolen) till Salongen, ingenting

Lördag 30 mars 1901 30. maaliskuuta 1901
I går kom grefvinnan Moltke och bad mig ställa ut mannens porträtt (taflorna inlemnas om tisdag) – det är ju smickrande men jag vet ej huru detta officiella porträtt skall taga sig ut bredvid Ainos som är helt artistiskt nå ja, det representerar 2 dagars arbete till – hard work för att få den grann förgyllda ramen att gå skojs med resten. Emellertid är det roligt att alla konstförståndiga säga med en mun att jag sällan gjort något bättre och förespår mig stor succès.

Paris 3 april 1901 3. huhtikuuta 1901
dels emedan jag varit offer för min vanliga sjukdom, tveksamheten. Dagnan hade näml. tyckt om det Moltkeska porträttet och rådt mig att utställa det – Jag sade det åt grefvinnan Moltke, som blef mycket glad och sade att det varit hennes hemliga önskan hela tiden. Nu ha emellertid Thaulow, Blanche, o.a. representanter af den nyare skolan förklarat att det vore att skämma ut min panneau, då detta officiella porträtt bara skulle förtaga intrycket af Ackté som alla tycka om. Jag funderade derför (med tanke på "bättre fly än illa fäkta") på att skrifva till grefvinnan M., och gick och våndades 2 dagar för konceptet – och gick slutligen dit i går. Hon satt der med den fula hertiginnan de la Trémoille, och fastän jag kom mycket varsamt fram med att detta bara var en kopia egentligen, och som sådan föll utom reglementet, märkte jag att hon tog illa vid sig – Jag proponerade derför en medelväg – jag skulle begära ett uppskof och ännu litet påta på porträttet, som skulle lemnas påskdagen. Detta obehag kunde jag ha besparat henne och mig sjelf – det är då en farlig sjukdom detta uppskjutande, tvekande ett eländigt karaktärsdrag. 2 nätter har jag sofvit mycket illa för den sakens skull. Mme Ménard och min hygglige granne de Latenay har rådt mig att skicka porträttet men ställa så till att det ej hängdes upp med de öfriga taflorna – fru Langen-Bjørnson, Paul Clemenceau Wikström tyckte som Thaulow att då man har en sådan trumf som fr. Acktés porträtt detta ej bör skämmas ut genom ett konterfej som ej är gjort efter naturen – Jag får i alla fall en svår skärtordag och långfedag för detta. Dagnan som yttermera kom hit trodde ej att effekten af dessa samtidigt utställda dukar skulle bli dålig – hvem skall jag tro? Dagnan menade att det i alla fall var "une grande difficulté vaincue" Demidoff var mycket med om att lätta bördan för mig i London – lofvade hyra åt mig samma rum som Benj. Constant hade i Savoy Hôtel, men det blir i alla fall gräsligt dyrt och så har Håkanson sagt att jag icke får dinera en ville der – Då skall jag springa från Miljardärhotellet till ett litet nykterhetsvärdshus för att äta två ägg och litet spenat! Nå Ja, kommer tid, kommer råd! 12 dagar stannar jag der gör hvad jag hinner fortsätter porträttet hemma om så behöfs men skall vara här den 21 på Jour de Vernissage, ty jag vill se huru detta Aino As porträtt ser ut. Jag ångrar nu att jag ej kom hem till jul på några månader – ty under den kalla perioden här har jag ej gjort mycket – åtminstone skulle jag ha kunnat kom i slutet på januari, sedan jag slutat Aino A och sedan kommit tillbaka nu. – Men hvem är icke vis efteråt? I alla fall har jag haft den stora tillfredsställelsen att kunna måla och få anse mig sjelf som konstnär igen – hvilket ger en tillförsigt och styrka som jag nu så innerligt väl behöfver. Hemma är jag bara en af de många näfven-i-byxsäcken-knytande – ingenting kan göras och ingenting annat kan man tänka på än detta eviga elände. Men Vår Herre förbarmar sig säkert ännu öfver folk och land hemma och då skall det bli en glädje för mig att arbeta der, arbeta med det som jag kan och är skapad för.

Paris Annandag Påsk 1901 8. huhtikuuta 1901
Jour de Vernissage är så tidigt som den 19, fredag, d.v.s. Jour des peintres – och jag vill se huru de placera mitt porträtt af Aino A.

Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19. huhtikuuta 1901
Ännu har jag ej träffat någon som kunnat säga mig huru mina taflor se ut (i dag var le Vernissage des artistes) – men skall gå till Vallgrens just nu.

Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Ack om Jag kunde sända Mamma litet af det herrliga sommarväder vi haft i går och i dag, litet af den stora glädje Jag erfarit då jag sett att jag begynt lefva upp igen som målare – ty jag har kännt succès'n igen, känt medhållet från konstnärerna och de bästa så starkt som jag icke gjort det sedan Pasteur, för 16 år sedan. Redan i går då jag kom upp till Grand Palais möttes jag af många lyckönskningar af folk som icke slösa sina komplimanger – i dag har det fortsatts hela dagen. Ack hvad jag är lycklig och hvad jag känner mig ha fått luft under vingarna igen! "Det är derför att Ni kommit tillbaka till Paris" säga de. Besnard, Boldini – menniskor som aldrig säga något behagligt om de ej måste säga det, ha båda kommit och sagt mig att fr. Acktés porträtt är bland det bästa jag gjort; många andra ha talt om att mitt måleri blifvit föryngradt – c'est toujours bien, ce que vous faites, mais il y à la note jeune, inquiète, chercheuse dans vos toiles de cette année qui prouve que vous avez encore beaucoup de temps devant vous – vous ne vous endormez pas sur vos lauriers etc. etc. Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma! I dag bjöd jag fr. Ackté och fr. Ingman som bor hos henne på frukost hos Ledoyen – Vid samma bord sutto Vallgrens, Spada, Mme Pauline Hugo och Paul Clémenceau med fru. – Stämningen var den bästa. Fr. Ackté har aldrig varit så till sin fördel som i dag. Vid bordet bredvid sutto: min gamla kamrat Claus från Antwerpen (som omfamnade mig inför Acktés porträtt) Thaulow, Rodin, Besnard, Lerolle med fru. Dagnan har sagt mycket vackra saker om mig – "tu as pu travailler un peu tranquillement, et ça se voit" sade han.

Paris 24 april 1901 24. huhtikuuta 1901
I går försökte jag att hvila genom att gå på Salongen – och njuta af min succès som tyckes hålla i sig. Men alla verldens taflor kunna icke uppväga vår- och sommarvädret ute, som är herrligt nu. Jag tror att jag derför går ut och spatsera i skogen nu – "om vintern går nog tabulan,. Euklides och grammatikan, blott man är flink och trogen, :/: men ack det vill ej mera gå o.s.v.

Paris 26 april 26. huhtikuuta 1901
*I dag var jag på Salongen och konstaterade att mina taflor sågo bra ut. folk tycka att jag arbetat mycket och gjort framsteg.

Paris 1 maj 1901 1. toukokuuta 1901
Just nu har jag haft en envis intervieware här från Idun och Aftonbladet en herre som heter Lindblom. Som jag för hans skull fick sitta uppe i natt och retouchera fotografin efter A. Acktés porträtt, var missöjd med detta lika så pinsamma som i grunden onyttiga arbete, som jag dessutom två gånger bedt hr Lindblom på ett hyggligt sätt) draga sina färde, var jag föga lifvad för ett interwiew, när han kom på slaget 2. – Jag hade lust, som Flaubert att skrifva en sjelfbiografi en gång för alla, sådan som brackorna vilja ha en konstnärsbiografi. Flaubert säger bl.a. "Jag har förbindelser med alla Europas hof och utländska ambassadörer komma ofta och rådfråga mig i kinkiga fall. Je suis très riche et je donne des fêtes." – Förskräckt öfver dessa mina planer att sjelf författa biografin, lofvade Herr Lindblom låta bli att fråga ut mig och skulle visa mig sitt opus om fredag, då han igen kommer hit med en fotograf! – Jag hade skrifvit om mitt utseende: af medellängd, snarare lång än kort, en smidig, nervös gestalt. De blixtrande bruna ögonen uttrycka mildhet som dock ej utesluter viljekraft. Jag bär till mitt yttre prägeln af en fullständig gentleman och mina kläder komma ifrån verldens bästa skräddare. Jag är en utmärkt kännare af viner och ingen kan anordna en fin liten middag som jag. Jag är dessutom ett finansielt snille för hvilket icke de mest subtila affärskombinationer äro främmande o.s.v. o.s.v. alltnog hr Lindblom blef förskräckt. Om de engång skulle begripa huru otäckt hela detta interviewsystem är. – Men de uslingarna få betalt för rad och vilja göra det så långt som möjligt och derför få man stå och skämmas för publiken såsom en jubelåsna. I går var jag, sedan jag målat flickan Camille på den andra salongens vernissage. Egendomligt nog fick jag höra ännu mera vackra saker der än på vår egen vernissage: Bastien Lepages bror sade bl.a. att jag aldrig haft en sådan succès förut, icke ens med Pasteur, att Jag var i ständigt framåtskridande o.s.v.

Paris 2 Maj 1901 2. toukokuuta 1901
Alla säga nu att Acktés porträtt är det bästa på båda Salongerna – hvad tycks? (Va tyx! som onkel Nikola skämtsamt brukade skrifva) – tills vidare har jag ej blifvit rikare för det.

Paris fredag 10 maj 1901 10. toukokuuta 1901
Krohn har varit sjuk, likasom hela familjen. men han, knappt kommen på benen efter en 3 veckors bronckit (sängliggande) har anordnat min utställning i Kbhvn och nu gifvit sig ut på en föreläsningstournée i provinsen. – Mario, blekrotsaktig och svag är skickad på landet. Om fänr. Ståls Sägner originaler skrifver han: "Det bliver en höjst intressant Udstelling. Tegningarne ære rigtignok mangfoldige gange bedre end Gjengivelserne." – Vidare "Jag glæder mig meget over Din Succès med Acktés Portret, Kjæreste Ven, naar Du blot vil bruge Dine Evner paa rette maade, ere de saamand gode nok og Du er ikke bliven for gammel. Tvertimad Du er i Din bedste Alder til at frembringe gode Værker.".