Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Helfigur i naturlig storlek, pastell, målad på tio dagar i Köpenhamn maj 1894 på beställning av den avbildade. Upphängt i Det Gule Palais, Köpenhamn.

Esiintymiset kirjeissä

Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
I dag har jag således varit hela dagen med den söta prinsessan och jag har icke kunnat se mig mätt på hennes egendomliga typ, hennes bourbonska fina näsa, nätta ögon, och lustiga mun. Distingerad är hon alltid, hvad hon än säger och gör Det är en sådan underlig blandning af timiditet och aplomp hos henne. Hon säger vågade saker med en mild flickröst och rodnar – rysligt ung är hon, och som förr påstår jag att hon påminner om Lilly Etter i sättet. hon visade oss efter frukosten hos Pasteur (der det ej vara andra än vi 4) allt hvad hon hade i gula palatset – familjeblenader, taflor, skulpturer och keramiker. Idéer har hon och kan mera än de flesta amatörer. Hon har talt om att låta måla sig af mig (det vore ett roligt porträtt) men som hon är på vippen att skänka kungahuset en ny prins, kan detta ej göras nu.

Pingstdag 1. tammikuuta 1894
I dag och i morgon gör jag porträttet af pr. M. färdigt – Sedan får vi se när vi resa af till Bregentved, der jag skall vara två dagar. –

Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
2 gånger har jag varit hos prinsessan Marie men har sagt henne upprigtigt att jag först sedan grefvinnan Moltke var färdig kunde rigtigt bli menniska och målare igen. första gången voro hennes 3 pojkar (hon har 4) inne och väsnade gräsligt. Den yngsta, prins Erik slog sönder en lampa, de andra målade ned sig gräsligt med några af mina pasteller. Hon är sjelf alldeles förtjusande, tycker jag så naturligt så mensklig och intelligent. att jag alltjemnt glömmer att säga vore altesse utan bara går på med vous och Madame – det gör eller ingenting – Hon har talat så förvånande upprigtigt med mig om allt möjligt – också om den sista diplomathistorien. "Oh, les journaux et les journalistes cette peste! – sade hon. Vi talade bland annat om familjetycke och hon visade på ett sèvres bord hon hade med porträtter ända från Henrik IV Nog är det lustigt att tänka att hon i rätt nedstigande led härstammar från honom och Marie Medicis. – flitig och ifrig är hon – läser, målare, skulpterar, stiger upp kl. 6 om morgnarne. – f. n. är hon (likasom Anni begeistrad för Kirkegaard och talar mycket om honom – klok och alls ej verldsdamsaktigt. – Men stilig är hon – hennes långa hals och långa smala fötter den ljusa tupén som står upp i vädret, de slapiga ljusblå ögonen, den krokiga näsan det är stil. – En del af aristokratin tycker ej om henne, emedan hon mot dem (men bara mot dem) visar sig kall och högdragen. "IIs me glacent avec leur questions de rang et de quartiers de noblesse, moi qui n'aime que la liberté et l'indipendance" – om lördag blir nästa séance och då skall jag besluta mig huru jag gör henne – och så får det gå "med il" och icke bli påtande – ty hon måste göras med raskhet och inspiration. Nu är det bara det eländet att hertigen af Chartres, hennes far kommer hit om tisdag, 1sta maj och blir här 3 dagar, under hvilken tid det väl ej blir målning af. Salongen på Champ de mars öppnades i förrgår, 24 april, således 14 dagar tidigare än annars. Jag är bra ledsen att ej ha fått vara med. (Sedan 17 år har jag utställt i Paris och sett alla salonger) men både Pasteur och Krohn ha sagt att jag icke bör låta tillfället att måla prinsessan Marie gå mig ur händerna, – båda försäkrar att jag får både heder och nöje af det. – Hon ligger så briljant för dig, netop, säger Krohn. – Hon vill också se Mammas porträtt och jag skall ta det med mig ditupp i öfver morgon.

Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1. toukokuuta 1894
Mamma är naturligtvis förvånad öfver att vi ännu äro här – det har varit så att prinsessan först i går blef rigtigt färdig, och så ha Moltkes varit på resor till slägten, så att vi först i morgon kunna resa till Bregentved, och derifrån, med Guds hjelp, om fredag eller lördag till Berlin. Der skola vi träffa Krohn och resa så fort som möjligt till Paris – Prinsessan är nöjd med porträttet – var mycket vänlig mot Ellan och har bedt mig bara skrifva till Bernstorff så kommer hon in och står igen vare sig i sommar eller höst – jag antar det senare. – På de sista dagarne blef jag litet nervös öfver hennes porträtt också – det är ju alltid så när man skall sluta något. Prins Valdemar och alla andra tycka mycket om det – några skulle naturligtvis oläsligt ha det mera skrattade mera aimabelt – jag har redan antydt ett briljant småleende.

Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Under dessa sista dagar har prinsessan icke suttit för mig ehuru jag ändå målat der efter de skizzer jag gjort och efter mannequin Jag gör henne nu ändå i stor stass med ordnar och hofdrägt och en från skuldrorna nedfallande grå pels med blå räf som hon fått af Kejsarn. Hon är mycket nöjd med utkastet och jag tror också sjelf att det blir både likt och bra. Jag skall om några dagar skicka en utförd teckning af porträttet. Här medföljer en croquis som dock icke är definitif, hvad handens ställning beträffar. Hennes hals sitter så alldeles briljant kungligt på axlarna, och utan att vara vacker är det här hon en sådan ståtlig charme, – att jag tror mig kunna återgifva henne rigtigt bra. – I Dannebrog för i går stod en notis om att "den berømte finska maler Albert Edelfelt malede et porträtt af H. Kgl. Höihed prinsesse Marie" – vill Ni, så kan ni ju också låta införa en sådan notis i våra tidningar.

9 maj Onsdag 9. toukokuuta 1894
Tack för brefvet – träffat fröken Mannerheim hon har sin far här – de voro i går på theatern. Koki går i dag morgon kl. 9 med henne på Panoptikon Thorvaldsensmuseum den fri utställning m.m. I morgon går hon (också med Koki) till Rosenborgs slott. Det är ju så olyckligt att jag målar från 11-1 hos prinsessan. I går spatserade jag med far och dotter på Langelinie.

torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
förlåt de hoprafsade raderna i går. Jag har alltid så mycket bekej med de Geberska korrekturen som måste Genomgås, inpackas och egenhändigt föras på posten, och så prinsessan kl. 11. Det är en halftimmes väg in till staden. Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen. Jag har nu målat prinsessan och alla äro nöjda – d. v. s. hon och hennes två intime, unge Moltke Hvitfeldt, marinofficern och en löjtnant Rosen, som kommer dit alla dagar. Hon står makalöst, och säger att detta stående är ingenting mot att stå vid hofvet, 4, 5 timmar och hitta på konversationsämnen med hundratats menniskor som man ej känner. –

Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Prinsessans porträtt i pastell är nu färdigt, och såväl hon som prins Waldemar äro mycket nöjda dermed. Jag tycker sjelf om det – det liknar och har en viss kunglig chic samt är vackert i färgen. Hon har stått admirabelt. Hon vill gerna göra Ellans bekantskap säger hon. Vi gå derför ditupp om torsdag – – Det herrliga vårvädret, sommarvädret dessa dagar har alldeles gått förlorat för mig genom mina omsorger och sorger för mina porträtter och mitt görande och låtande. Det är ej roligt att måla porträtter af andra än dem man önskar måla sjelf – de sjelfvada porträtten, såsom Mammas och prinsessan Maries gå också som af sig sjelfva, mycket lättare, och bli mycket bättre än de andra.

Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6. kesäkuuta 1894
Epävarma yhteys Chambure var mycket förvånad öfver allt det jag gjort under vintern – det frapperar honom så mycket mera som han sjelf ingenting gör – det enda jag egentligen har emot honom.

Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
I allmänhet saknar jag entusiasmen från förr här. Menniskorna äro också förpinade och enerverade af denna svåra vinter och sjukdomar. Ingen menniska säljer några taflor. Jag tror det aldrig har varit så dåligt. Jag har det ju jemförelsevis bra med mina porträtt och mina universitetsmålningar.