Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Målad såsom rabbin i "L’ami Fritz" av Erckmann-Chatrian. Beställt i Helsingfors april 1892, utfört i början av maj samma år i Köpenhamn på åtta timmar i "ett format icke högre än 20 centimeter". I brev t. J. B. Pasteur, Köpenhamn, 27 april 1892, skriver E. att han ämnar måla porträttet i akvarell.

Esiintymiset kirjeissä

Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar från honom genom Carl Larsson, som med Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar bestämdt på att jag skall måla honom här, och det gör jag också – Jag hade tänkt resa till Paris som om måndag eller tisdag. Koleran lär vara uppfunnen af tyska blad, sade kronprinsens läkare till mig i går – och anarkisterna lära väl ej vilja mig som, desvärre ej är någon kapitalist, något ondt. Kröyers resa samtidigt likaså den dråpliga Madame Goguine.

Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
Emellertid började vi måla skizzen af C. i går jag har målat hela dagen i dag och i morgon är den färdig hoppas jag. – Nu har jag ändtligen kommit så långt att jag sagt nej till 3 middagsbjudningar och likaså till Teatern – jag får således sofva i natt, för att med friska krafter ta i med Coquelin i morgon. Det lilla porträttet som Rabbin i l'Ami oläsligt blir rätt litet tror jag – Det är bara 20 centimeter högt, hela duken. Jag har målat uppe hos Krohn, på Teatern, der Svendsen sitter i rummet bredvid och komponerar.

Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14. toukokuuta 1892
När man då arbeta som en galning som jag gjort, dessutom varit ute på middagar om qvällarna och ej sofvit en natt på en vecka, så blir man så gräsligt enerverad som jag nu är. Jag skall resa i morgon, emedan jag annars ej får tag i Coquelin – jag börjar svära i detta ångmåleri, som väl ändå blir bara skräp. Frans Henningsen är hennes lärare i målning och hon ser mycket hemmastadd ut hos dem – känner hans fyra pojkar till namnet icke blott men till personer. – Coquelin hade talat med henne om porträttet jag målade och det tycktes intressera henne mycket. – Icke var det mycket ceremoni med de svenska prisarna, men ännu mycket mindre med dessa två furstliga personer af allra blåaste blod.

Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16. toukokuuta 1892
Jag reser nu till Paris icke så mycket för Coquelin, ty i det flygande flänget blir väl aldrig något dugligt af, som för att jag sagt att jag så skulle göra.