Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Fri, dekorativ replik av "Från Helsingfors hamn III", Kat. n:o 524. Helsingfors sett från havssidan. I förgrunden segeljakter under segel och en ångbåt i solsken, till höger jaktklubbens båtbrygga. I fonden Salutorgets vita husrad med Storkyrkans torn i mitten, till höger ryska katedralen, till vänster en rökpelare från ett lokomotiv. 125 x 180. Målad 1899 på beställning av Industristyrelsen såsom dekorativ pannå för den finländska paviljongen vid världsutställningen i Paris 1900.

Esiintymiset kirjeissä

Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Jag tänker ej på framtiden, på denna sommar, då jag tagit mig att måla mera än jag rimligtvis kan hinna med på 3 år – icke på verldsutställningen – på ingenting som rör morgondagen.

Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Bara jag icke hade så mycket att göra! När jag tänker på Fänrik Stål och sommarn så måste jag ta mig om hufvudet – det är omöjligt att rinna med allt detta för en menniska.

Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Någonsorts hvila och ro blir det ej, då jag har så gräsligt mycket att göra. Fänr. Stål, åtminstone en kartong till univ. Malmgren, Strömborgs porträtt, de dekorativa panneauerna till paviljongen – finns det i verlden än menniska som hinner med allt detta på 2 månader nej, nej och tusende gånger nej – det är omöjligt, men det är å andra sidan just då man försöker det omöjliga som man lyckas litet.

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Allt måleriväsende vore bra om bara inte Söderström & Cie skulle skrifva så skarpa nästan hotande bref, der de tala om de 35 tusen de redan satt i blöt o.d. – d.v.s. – att jag strax borde komma hem, sätta mig ned och rita deras planscher och säga adjö åt allt annat, verldsutställningen, universitetsmålningarna o.s.v.

15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Det är ju ledsamt men hvad skall man göra! Jag plågar mig nog tillräckligt redan med Söderström & Cos hotelser. De ha nu skickat korrektur, liksom om 4de häftet vore färdigt. Hvart skall jag arma menniska ta vägen med allt det jag tagit på mig!? Sommarn blir kort och jag får ej något nytt och godt färdigt till verldsutställningen!

Samma måndag 1. tammikuuta 1900
I dag afsändas panneauerna och träskulpturerna från paviljongen till Havre, för att derifrån sjöledes vidare befordras till Helsingfors. Måtte nu inga stormar komma. Talte jag om att alla de portugisiska taflorna, sända från Havre direkt till Lissabon nu ligga i hafsens djup, ty skeppet har förlist. Portugisiske kommissarien, Souza-Pinto, tycktes trösta sig med att dessa taflor voro försäkrade.

Petersburg 5 mars 5. maaliskuuta 1900
Bertha var mig till en stor hjelp och godt stöd i går. Hon rådde mig ifrigt att stanna öfver denna dag och få klarhet angående taflornas öde. Under de två Senaste dagarna har det varit omöjligt att få tag i någon – det har ju varit maslinitza och "guljanie" fulla menniskor öfverallt och stor glädje. Jag är glad att sjelf ha träffat Forostoffsky och af honom fått veta att våra taflor som legat 8 dagar i den finska lastvagnen, ändtligen, den 1sta mars afrest och först omkring den 20 äro i Paris. Vi ha således god tid till allsköns guljanie".

5 mars kl. ½ 9 på aftonen. 5. maaliskuuta 1900
Just nu fick jag telegram från Eydtkuhnen att våra taflor i dag lyckligen passerat gränsen. Bertha är utmärkt snäll och modig och förnuftig. Bra roligt var den att läsa Mammas och Annies bref och se att ni voro så raska. Helsa nu alla rigtigt hjertligt säg att vi resa med godt samvete sedan Jag fått besked om taflorna och må rigtigt bra allesamman. Gud vara med Er. – Mammas Atte.

Salzburg 10 mars 1900 10. maaliskuuta 1900
Någon synnerlig brådska till Paris har jag ej då jag ju vet att taflorna icke kunna vara der förrän i slutat af nästan vecka.

Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28. maaliskuuta 1900
Våra finska taflor äro alla här i god ordning intet fel på dem. De stå uppställda i lådorna i källaren. Värre är det med panneauerna till paviljongen – de äro borta. Sanmark är afsändare och Runeberg adressat. Jag är så lycklig att jag ej har någon slarfva i det byket.

Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.

Paris 17 maj 1900 17. toukokuuta 1900
Pannåerna äro nu uppfästade och emot min vilja uppklistrade på paviljongens vägg. De se mycket bra ut och pryda.

Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
Paviljongens yttre succès håller i sig och är nu afgjord – Målningarna likaså – men nu börjar man kritisera de utställda tygerna och möblerna (icke Galléns och Sparres men Thylins). med rätta. Hvarför, hvarför hade vi ingen ordentliga jury för konstindustri i Hfors??!

Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
I går fick jag ett sirligt bref från komitén som verkat för paviljongernas bevarande, att de icke kunde ta emot gåfvorna, hvadan den finska paviljongen nu skall rifvas ned. Det blir så mycket svårare att ta ned panneauerna som det nu frusit så starkt. "Sa' ja inte det? Men då voro Leo och Robert så kloka på den konferensen (conferaance, som ordet uttalas af våra politiker).