Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Esiintymiset kirjeissä

Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
Den lilla prinsessan är söt; hon är ej vacker, men har något mycket piggt i sina ögon – och så liten hon är är hon ej utan att vara litet kokett, på ett sött och angenämt sätt. Förresten är hon liflig som en eld, och ritade i dag, under det jag tecknade, sitt eget porträtt, ungefär i Buttis maner, och kom och förklarade att detta var betydligt bättre än mitt arbete. Barnen äro klädda i crème med röda skärp – enkelt i det hela. Kejsarinnan vill ej att flickan skall vara decolletée, hvilket vore fördelaktigare. – Nå ja, vi få se i morgon.

Gatschina fredag 28. tammikuuta 1882
Xenia sitter litet bättre nu, men jag kan beklagligtvis ej inspirera tecken till respekt – hon sticker ut tungan, kommer och rycker mig i rocken, och ritar alltjämt mitt porträtt – Monsieur Edelfelt, that is your portrait. I dag läste hon upp för mig nyårsverser som M. Duperré skrifvit och inlärt henne, och som hon sagt åt Kejsarn De började så "Cher papa, dire gue je t'aime, C'est bien facile, tu le sais, Mais j'ai du mal tout de même Quand il faut le dire en français