Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Mot en fond i rödbrun sammet står en gråhårig man med glasögon och bruna mustascher, iklädd Oxford-universitetets röda doktorskåpa av siden samt svart långrock. Knäfigur i fas åt vänster. I vänstra handen ett ljusgrönt häfte "Acta mathematica". På ett bord till vänster en svart doktorshatt. Dagmått: 140 x 100. Signerad: A. Edelfelt 1896. Målat i Konstakademien i Stockholm november–december 1896; dräkten ommålad samt porträttet fullbordat i Paris april–maj 1897. Beställt av "världens matematiker".

Esiintymiset kirjeissä

Stockholm onsdag afton 11. marraskuuta 1896
Här börjar det att reda sig galant. Alla äro utomordentligt vänliga, jag får måla på konstakademin, har börjat Leffler der, varit hos Rosen och Nordenfalk, skall i morgon till Cedeschiöld och Hofstallmästaren Sager, hvars fru jag sedan 4 år lofvat måla. Leffler målar jag i röd Oxfords hedersdoktors kappa – jag tror det blir mycket Tizianskt.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Här börjar allting reda sig för mig. Leffler är långt hunnen redan. Jag har målat upp hela duken och börjat utföra hufvudet. Jag talade om, i bref till Ellan, att jag målar Leffler rödt i rödt – i högröd sidenkappa mot röd sammetsgrund – det blir mycket renaissancemessigt och demoniskt. Han sjelf tyckes njuta af att sålunda trotsa kritiken, som nog kommer att vara påpasslig och gå åt honom för detta.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Fru Sagers porträtt är långt framskridet (i pastell) – Leffler har fått torka denna vecka.

Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6. joulukuuta 1896
Mina taflor framskrida – Leffler måste bli färdig denna vecka, ty de resa till Paris om lördag. Fru Sager skall väl också bli färdig nu – som jag gerna ville resa i dag om 14 dagar söndagen d. 20 dec. vet jag ej huru det går med fru Cederschiöld – I hvarje fall kan jag ju börja henne. Af Gamla fru Sager, som är en mycket vänlig och prudentlig gumma, (82 år) har jag gjort på 2 seancer en mycket lik pastellskizz, så stor som den af fröken Selin. Gumman, som ritat sjelf, är mycket intresserad. Som ledning, har jag bl.a. en teckning som Egron Lundgren gjort af hennes 1836. Farväl det här brefvet är lika så incohérent som jag sjelf. Jag skulle behöfva hålla munnen i 24 timmar och sedan sofva i 48. Med Leffler, fru Sager, gamla fru Sager alltid blir det konversation, och det gör mig nästan galen. Porträttmålarens, isynnerhet den kringresande porträttmålarens yrke är ändå ett föraktligt yrke.

Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
För ögonblicket ser det mörkt ut, ty Leffler är icke färdig tack vare det stukmörker, som varat hela denna vecka. Att ens på allvar börja fru Cederschiöld är ej att tänka på. Jag är glad om jag finge Leffler och fru Sager färdiga. Som de äro ungefär på samma point, kan jag ej lemna någotdera af dessa porträtt. Lyckas det, så kan jag resa om söndag – lyckas det ej, får jag snufva eller hufvudvärk eller är det för kolsvart, så ha jag mig till min evinnerliga grämelse, tvungen att stanna här en vecka till. Det blir otäckt att tillbringa juldagarna här – då kommer jag, trots allt, att känna mig rysligt ensam. Men jag har ej kunnat skynda mig mera – det har ju varit rätt bra i alla fall att på 6 veckor under denna mörkaste tid ha kommit så pass långt. Nå, det kan hända att jag om tisdag kommit öfver det värsta med Leffler och då tänker helt annorlunda än i detta dystra ögonblick. Björck som sett Leffler tyckte mycket om porträttet – han lär ha sagt i staden: ingen af oss kunde göra det så bra.

Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Ja, nu är tärningen kastad och jag kan icke annat än stanna här en vecka till, hur surt det än kännes. Jag har verkligen försökt dessa sista tider, men hela sista veckan var det så mörkt att jag målade bara dumheter med svidande ögon – och nu har jag, sedan vi fått mycket snö och litet ljusare väder, ett fasligt göra med att få allt detta mörkrens arbete bra igen; – gröna, gula och rödaktiga fläckar just der de ej skola vara! Måtte Ni nu ej vara ledsen på mig! – om jag kan smickra mig med att ni saknar mig nu då jag sju jular å rad fått vara med Eder, så tänk på att jag, med Guds hjelp, om en vecka ändå kommer och vi kunna då börja julen om igen. Jag har nog haft samvetsqval öfver att jag kanske i början var mycket för lat här – men jag vet å andra sidan, att det alltid åtgår två veckor minst för att acclimatisera sig – hvart jag än kommit under min vagn Leffler är deremot icke färdig – drägten bör målas om, och jag vill gerna har den taflan så att jag direkt kan skicka den till Paris till salongen. R. Bergh och Björck tycka om den. Robert Lundberg har åtskilliga anmärkningar, men dem fäster jag mig ej vid.

Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Till Leffler, som lofvat i alla fall komma hit i slutet af mars, har jag telegraferat och fått till svar: Malade, ne serai à Paris que fin avril. Jag vet ej om jag vågar utställa det så här utan att litet teckna igenom ansigtet.

Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Skulle icke Lefflers eviga influenza ha uppehållit honom så att han nu först kommer hit den 15 maj, så skulle jag resa till London town i morgon dag. Jag har Sargent der och han har lofvat göra för mig hvad han kan, så har jag rekommendation till Phil May som för in mig i Punch. – Den otäcka förkylningen jag nu dras med, gör mig omöjlig att under de närmaste dagarna resa af, annars hade jag farit och kommit hit igen till Leffler. Det är ju en beqväm resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11 f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.

Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Ända tills nu har jag målat på Leffler. – I går hade han en slags invignings frukost med bara matematiker, medlemmar af institutet och jag.

Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Jag hade ej så lätt att komma från Paris, der menniskorna, décidément, äro alltför vänliga mot mig. – Man då jag hade Leffler korjad, så svarade jag nej till alla bjudningar och reste af. Får nu se hvad det skall bli af detta. Jag vill nu förtjena pengar fort och det skall nog gå. För resten har jag arbeta rätt dugtigt i Paris, ehuru det mest gällt att putsa upp gammalt. Lefflers porträtt har sig målat om så godt som helt och hållet. Muenier som bor i 147 och som varit min trogne vän, kom upp och underströk litet sin förtjusning öfver porträttet, i Lefflers närvaro. Det hade en vådlig effekt, och L. nämnde om i sitt tal till alla matematikerna vid Institutet, att "le celèbre peintre Muenier, que vous connaissez tous; Messieurs o.s.v. – alltnog att han sagt att detta porträtt var jämförligt med Pasteurs. Det tycker jag inte, men låt gå. Jag har dessutom sedan målat upp Schuvaloff och gjort häststudier till Kejsarn. Då Jag varit bortbjuden så godt som hvarje dag, måste man ju säga att det ändå blifvit något gjordt.

Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Går allt bra så har jag porträttet färdigt just till Jubileet, reser då till Paris för att lyfta pengar för taflan, bestyra om mina sakers inpackning, Lefflers porträtt o.d. samt Schuvaloffs.