Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Förändrad replik av föregående. På en blott delvis synlig divan sitter en ung brunett – modellen Virginie – lutad mot en rödbrun kudde. Knäfigur i fas åt vänster, iklädd rosafärgad sidenklänning med vit spetskrage och vita manschetter. I händerna en uppslagen bok. På väggen bakom divanen är ett ljusgult, japanskt sidendraperi med broderade blommor och blad i grönt, blått och rosa. Längst till höger några stora, mörkgröna, flikformade blad. 80 x 99. Signerad A. Edelfelt 1880. Målad i Paris hösten 1880 – möjligen påbörjad där redan juni–juli samma år – på beställning av Tooths Gallery, London, men given i Paris hösten 1880 åt Med. dr. F. Antell för en beställning från december 1874. Tooths Gallery erhöll sannolikt den föregående varianten av samma komposition. Testamenterad 1893 av Dr. F. Antell till Finska Staten.

Toimituksen kommentit

Målad för H. F. Antell i Paris i januari–april 1880. Hintze har förväxlat "Läsande parisiska" I och II. Det verk som Hintze benämner med nummer II är i verkligheten det första, målat i Paris i januari–april 1880 för H. F. Antell. Hintze nämner att denna version är målad samtidigt som Gunnar Berndtsons "Parisiska". Berndtson anlände till Paris först 17.3.1880 (brev till Alexandra Edelfelt 16.3.1880) och fanns inte på plats under största delen av den tid då Edelfelt målade den första versionen av "Läsande parisiska". Det verk som Hintze benämner nummer I är målat från och med andra hälften av juni 1880 på beställning av Tooth i London. Edelfelts och Berndtsons "Parisiska", som torde vara identisk med "Ja – nej, vilostund i ateljén", har många likheter, främst fonden och modellens dräkt, vilket gör att de ska dateras till samma tidpunkt, som enligt Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt är sommaren 1880. Enligt detta är dateringen 1879 för Berndtsons "Ja - nej, vilostund i ateljén" i utställningspublikationen "Gunnar Berndtson - salongsmålare" (Åbo Konstmuseum, 1998) felaktig.

Esiintymiset kirjeissä

Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1. tammikuuta 1875
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan. Edelfelt har fått en beställning.

Barbizon (vid Fontainebleauskogen) d. 23 April 1875 23. huhtikuuta 1875
Edelfelt har inte fått några pengar från Calle Holm eller Herman Frithiof Antell; det vore bra om Alexandra Edelfelt kunde skicka pengar till hyra och kläder.

Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14. kesäkuuta 1875
Herman Frithiof Antell erbjöd andra hälften av de 1000 marken; Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt om råd och ber henne sända vad hon har kvar av hans pengar.

Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22. kesäkuuta 1875
Edelfelt är åter rik som Kresus efter att Herman Frithiof Antell gett honom 500 mk för sin beställning; de träffades på Salongen där Antell köpt en medelmåttig genremålning av Frédéric Lix för 2 800 francs, och ett bra landskap av Pierre-Emmanuel Damoye för 2 000 franc; Antell skall snart fortsätta till Tyskland och tyckte det var bästa att Edelfelt tog pengarna nu.

Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.

Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Herman Frithiof Antell är nöjd om han får sin tavla under vintern.

Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Edelfelt har gjort flera utkast till Herman Frithiof Antells fruntimmershuvud, men han kan inte på allvar tänka på det förrän Alfred Koechlins porträtt har avancerat.

Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Det "embêterar" [stör] Edelfelt att behöva tänka på Herman Frithiof Antell; för skenets skull har han gjort några utkast.

Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Edelfelt får så mycket att göra med mindre tavlor att han varken har tid eller lust att tänka på nästa års salong.

Fragment 20. maaliskuuta 1880
Edelfelt ska genast börja på med den Antellska tavlan.

Odaterat brevkort 27. maaliskuuta 1880
Edelfelt har varit sysselsatt med Herman Frithiof Antells tavla, samt med teckningar till illustrerade tidningar och kataloger.

Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Herman Frithiof Antell är mycket nöjd med sin tavla; han har bjudit Edelfelt på middag med den schweiziske läkaren Edmund Landholt; Landholt har i sin tur bjudit Edelfelt på bal som den schweiziska kolonin ställer till med på lördag på hôtel Continental.

Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Herman Frithiof Antells tavla har blivit färdig och han tycks vara nöjd med den; det är en studie lika stor som les Cerises, av ett läsande "fruntimmer" i ljusröd klänning, ljus gulgrå sidenfond och kunde heta "le roman à la mode" [romanen på modet/bästsäljarromanen].

Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Herman Frithiof Antell är nöjd med tavlan; den är inte ett mästerverk, men tillräckligt bra för det priset, räntan inberäknad.

Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Den Antellska flickan har gett mera besvär än inkomst; Edelfelt har målat om huvudet många gånger och ännu är det inte bra. Herman Frithiof Antell var förtjust i sin tavla; han pratade som vanligt om oftalmologi [läran om ögon- och ögonsjukdomar].