Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Studie till "Herdarnas tillbedjan", H682. I en stallsinteriör sitter Maria – i svart dok – med barnet, från vilket utstrålar ett starkt, varm-gult sken, vilket skarpt kontrasterar mot det kalla, blå ljus, som från den stjärnbeströdda natthimmeln faller över ett bergslandskap till vänster, synligt genom en fönsteröppning över barnets huvud. 58 x 41. Signerad: A. Edelfelt 1893. Ram i italiensk ungrenässansstil, utförd av Viktor Kårlund i Helsingfors efter ritning av Professor J.J. Tikkanen. Målad sannolikt våren 1893 i Paris. Förvärvad från konstnären i oktober 1896 för 590 mark av Hovrådet W. Westzynthius. Från dennes arvingar förvärvad av Bergsrådet E. Aaltonen, Tammerfors.

Esiintymiset kirjeissä

Paris fredag. 1. tammikuuta 1893
Jag har återigen börjat arbeta och finnes mig ypperligt deraf efter dessa dagars rörliga lif.

Paris, måndag 20 mars 93 20. maaliskuuta 1893
Nu har jag modeller till hela nästa vecka för altartaflan och kan således säga att jag är i arbetet igen

Söndag 26 mars 1893 26. maaliskuuta 1893
Jag arbetar mycket, har modell alla dagar, och har en invasion af italienare här i ateliern – en mor med ett 2 månader gammalt barn, en 6 års flicka och en 7 års pojke (englar). Den stora taflan förskräcker mig litet genom sina dimensioner – när skall jag få hela denna hvita dukyta fyld med färg. Jag har köpt stora penslar och enorma färgtuber, och börjar i slutet af nästan vecka att måla på den defintiva duken. –

Paris 20 april 93 20. huhtikuuta 1893
Tack för det moraliserande brefvet. Naturligtvis har Mamma rätt – Jag tog saken så ytterligt emedan jag sjelf varit litet influensig hela denna sista vecka. Att jag af denna ryggvärk och detta misshumör blir hindrad att måla plågar mig synnerligen, och ensamheten förefaller mig dubbelt så svår då jag om förmiddagarna sitter och stirrar på min stora hvita duk som ej går framåt det minsta.

Paris 25 april 1893 25. huhtikuuta 1893
Min stora duk står här hvit med några kritstreck på, och hotar att icke bli påmålad, än mindre afslutad här i Paris. Jag kan ej försöker jag att teckna allvarsamt kommer jag genast i en ångest och ett svettbad som gör mig alldeles galen. Måtte det bli bättre – ty annars är hela min Paris vistelse förfelad. Jag har visserligen den magra trösten att ej vara ensam i olyckan, ty halfva Paris är influenzigt. Jag hoppas bli menniska snart nog igen – om jag bara finge tillbaka min energi och arbetslust! – Jag kan ej ens svara på de många bref och bjudningar jag får. –

fredag 28. april. 28. huhtikuuta 1893
– Jag är ännu temmeligen stukad af influenzan, Doktorn som just gick härifrån tröstade mig med att jag icke hade något annat fel än just sviter af influenzan. Han undersökte mycket noggrant hjerta, lungor, mage. Emellertid är det odrägligt att ingenting kunna göra. Jag långleds och grämer mig öfver min mer eller mindre misslyckade resa till Paris.

Måndag 1sta maj 1. toukokuuta 1893
Jag börjar nu bli alldeles bra och har återigen begynt arbeta.

d 5 maj 1893 5. toukokuuta 1893
Jag börjar nu ändtligen bli bra; benen äro ännu som bly och arbetslusten är ingen – jag undrar om det icke är latmasken som plågar mig.

Paris lördag 20 maj 1893 20. toukokuuta 1893
Och icke röra en pensel, det har ej varit fråga, derom.

Paris 29 maj 93 29. toukokuuta 1893
Epävarma yhteys Nu har jag språng med Antells betjent och med Mechelins gravyrer man kan verkligen bli tassig af allt detta. Men jag målar i förheten och löper om qvällarne.

Paris 5 juni 1893 5. kesäkuuta 1893
Epävarma yhteys Nu vet jag rakt intet hur jag skall göra igen. Ellan skrifver att Homén ordinerat henne en kur i norska fjällen, att hon ligger i Brunnsparken till den 8de. Men att hon derefter med pojken reser till Stockholm der hon skall möta mig och så fara vi alla till Norge. hon på en månad. Det är godt och väl men jag kan ej fara härifrån före den 8de, d. v. s. torsdag. Jag har först i dag fått anvisning på mina pengar från staden och Jag har tusen bestyr för mina taflor, München utställningen och inpackning af den stora duken till altartaflan, allt saker som jag ej kunnat göra förut.

Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
Jag skrifver detta på cerclen der jag varit och sett på mina taflor – och de andras förstås också. Sveaborg tar sig rigtigt bra ut – Madonnan förefaller litet matt. Annars fins det mest skräp här. Jag har starkt funderat på att taga mitt afsked från cerclen med detta års utgång. Aldrig har jag sålt något här – aldrig går jag hit – tidningar kan jag få läsa på andra ställen, och spela gör jag ju ej. – Jag fann de flesta taflorna här så innerligt tomma, så fullkomligt utan mensklig medkänsla och menskligt intresse – och den der "elegansen" i fruntimmersporträtten den finner jag småningom alldeles afskyvärd.

Paris 21 mars (mi-carème) 95 21. maaliskuuta 1895
Jag har börjat arbeta "värre" igen har modell alla dagar för kung Fjalar, Pehr Brahe och en ny variant af madonnan – Jag var näml. förargade öfver att min Madonna på cerclen såg så enfaldig och likgiltig ut. Jag börjar derför för min egen skull på med en annan. Mina taflor ha nu fått vackra ramar och se betydligt bättre ut.

Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
Mina taflor ta sig mycket bättre ut i ram. Zorn var der i går och tyckte om dem – isynnerhet om Sorg och Sveaborg – de enda anmärkningar han gjorde voro angående flickans kjol som han tyckte gick litet ut ur tonen – för kall till allt det öfriga – Ellan och han sågo på då jag satte in några raska penseldrag med en varmare ton och det gjorde verkligen mycket godt. Man tänker ej på kjolen nu, och det är ju allt som behöves. Zorn tyckte denna tafla var en af mina bästa. Uttrycket, hos karlen hennes nacke, och landskapet, stämningen slå mycket an för såväl konstnärer som publiken. Får nu se hur den kommer att ta sig ut på Salongen.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.

Tälle taideteokselle ei löydy kuvia.