Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

På en sten vid en gärdesgård i förgrunden, sitter ett ungt allmogepar; kvinnan, klädd i gråblå, randig kjol och randig, ljusblå blus med förkläde av samma tyg, torkar tårarna i förklädet, som döljer ansiktet; mannen, i brun hatt och blus, gråbruna vadmalsbyxor och svarta stövlar, ser tigande mot marken samt håller hennes vänstra hand i sina händer. I bakgrunden ett ljust sommarlandskap med björkskog och en vik i aftonbelysning. Målad i fri anslutning till Carl Snoilskys dikt "På Vernamo marknad". 108 x 90. Signerad: A. Edelfelt 1894. Målad på Haiko juli–augusti 1894. Förvärvad 1894 från konstnären av Häradshövding P. Jansson. Inköpt 1906 från dennes sterbhus för 14 000 mark av Antellska Delegationen. Konstsamlingarna i Ateneum, Helsingfors.

Esiintymiset kirjeissä

Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
– Hvad det vore rysligt roligt att få några underrättelsen om Eder, och om taflorna i Helsingfors. Hvad säger man om Sorgen, om Mammas porträtt om Sjöberg, om Sveaborg – hvad om Galléns underliga, hybrida fundering. Jag hoppas till Gud att ni alla måtte få vara friska och raska. Jag tänker hvarje ögonblick på Er, och skulle ge mycket för att kunna sitta hemma och prata en stund nu i skymningen.

Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19. lokakuuta 1894
På morgonen i dag då jag vaknade, kände jag mig vid mycket bättre mod än i går afton – solen sken in i rummet och det vackra rika landskapet skymtade fram i fönstret. Mot aftonen är det alltid värre – Jag mins att vi redan hos Vergilius läste: mot natten återkommer mitt bekymmer – så har det väl varit i alla tider. Jag är ju rask och kry och den stora framgången både med "sorg" och med Svenska Bilder tröstar mig öfver missödet här, som ju sist och slutligen inskränker sig till en tidsfråga. Jag hade ju också kunnat gå och släntra bort denna Oktober månad derhemma – börjat på med något dumt som jag sedan lemnat midt i – såsom Kung fjalar t. ex. (den skall jag ändå göra). –

Bregentved, måndag 5 nov 1894 5. marraskuuta 1894
Det är ju roligt att taflan, "Sorg", blifvit såld och på de veckor jag utfäste – d. v. s att jag får utställa den i Paris. Han ser ut att vara en allvarlig amatör och att ha pengar då han köpte hela 3 taflor af mig i höst.

Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?

Petersburg Onsdag 20 febr 95 20. helmikuuta 1895
I bref till Ellan har jag skildrat audiensen. – Jag var alldeles förvånad öfver att hon var sig så lik, snarare såg hon yngre ut, tyckte jag, mycket smärt i den svarta crèpeklädningen med hvita tyll manchetter och krage. Oemotståndligt vänlig är hon alltid – hon försökte först att vara glad, men då jag kom att nämna Fredensborg, fylldes hennes ögon af tårar – hon gaf likväl ej med sig utan talte om annat. Naturligtvis sade jag så hjertligt och ärligt jag kunde huru tacksam jag var för all hennes godhet och huru jag deltagit i allt det hon gått igenom. Då jag gick sade hon: Det har gladet mig meget att Se Dem. På tal om resorna i skären och besöket på Haikofjärden sade hon melankoliskt: Ja det var den Gang. – Den siste Rejse var ikke som de andre i Finland – Kejsaren følte sig ikke rigtig rask under hela tiden – det var ikke som før. Så frågade hon efter hvad jag målat – när jag bl.a talte om Sorg såg hon bestämdt och allvarligt på mig. Hennes blick påminner om Tante Leuhusens.

Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Farväl älskade Mamma – måtte Ni hålla er friska och raska. Talte jag om att Dagnan tyckte mycket om Sorg och snölandskapen. Deremot mente han att Mammas porträtt var litet fatigué, i färgen och att man sett det andra, också i svart med grön bakgrund. Farväl som sagdt – tusen helsningar till alla från Mammas Atte.

Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
Jag trodde att Sorg skulle vara bättre målad än den är. Jag grubblar öfver om jag skall måla om den hastigt och lustigt* (*på ny duk, naturligtvis. Den gamla tillhör ju Janson.) – men jag är för feg att ge mig i väg med ett sådant storartadt arbete.

Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Jag hoppas Sorg kommer att ta sig bättre ut i en mycket vacker ram som jag nu låter göra.

Paris 21 mars (mi-carème) 95 21. maaliskuuta 1895
Mina taflor ha nu fått vackra ramar och se betydligt bättre ut.

Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
Mina taflor ta sig mycket bättre ut i ram. Zorn var der i går och tyckte om dem – isynnerhet om Sorg och Sveaborg – de enda anmärkningar han gjorde voro angående flickans kjol som han tyckte gick litet ut ur tonen – för kall till allt det öfriga – Ellan och han sågo på då jag satte in några raska penseldrag med en varmare ton och det gjorde verkligen mycket godt. Man tänker ej på kjolen nu, och det är ju allt som behöves. Zorn tyckte denna tafla var en af mina bästa. Uttrycket, hos karlen hennes nacke, och landskapet, stämningen slå mycket an för såväl konstnärer som publiken. Får nu se hur den kommer att ta sig ut på Salongen.

Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Nu har igen två dagar gått innan jag fått tillfälle att skrifva till mamma och tacka för mammas trefliga bref i förrgår. Jag hade just då så många jern i elden emedan jag skulle skicka in mina taflor då, dessutom tigga om uppskof med Snoilskyteckningarna (hvilkas ramar ej hunnit bli färdiga) Samt för Madonnan hvars draperier jag ej är nöjd med. Uppskofvet beviljades med största älskvärdhet, och jag njuter af att ej mera vara så der jagad som ett villebråd.

Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Talte jag om att Roll begagnade ett så stort ord som "tout simplement admirable" om min tafla Sorg. Mammas porträtt tyckte han också om ehuru han medgaf att jag målat bättre ofta förut. Men enkelheten i det hela frapperade honom såsom en förtjust. Någonslags bäfvan för Salongen har jag ej denna gång – jag vet att der ändå finnes något i hvad jag gjort, åtminstone ärlighet och god vilja.

Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Om söndag få vi se våra taflor – om tisdag ta vi emot Felix Faure (Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif) i Champ de Mars, om onsdag är le Jour de Vernissage.

Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Jag fick många complimenter af alla dem som voro der. Mammas porträtt har mera succès här än i Helsingfors. Jonas Lie, (i går på vernissagen) höll långa tal öfver det. Det var mycket briljant i går – utomordentligt vackra fruntimmer och toiletter. Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag. Georges Hugo och hans vackra unga fru (född Menard-Dorian) voro mycket betagna i min utställning.

Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
Mina taflor i år tyckas verkligen ha succès, teckningarna likaså. Jag har fått många förfrågningar om prisen på Sorg och Madonnan – den förra är såld och den senare har ännu ej blifvit det.

Paris 2 maj 1895 2. toukokuuta 1895
Kröyer tyckte mycket om Sorg Jag skickar med en hel bunke tidningsutklipp – mamma kan deraf se att jag har "une presse excellente". – Om några, t.ex. New York Heralds ytterst smickrande omdöme kunde komma in i N. Pressen vore det bra. Är icke Mamma stolt när Mamma läser sådant? Jag vet att bara en del är sann af berömmet och jag har lyckligtvis ännu min ungdomskänsla vid hvar Salong! Det här är ingenting men i nästa år skall det bli bättre.

Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Häromdagen var jag på en middag der Puvis de Chavannes tog mig afskildt och rigtigt rörd talade om Sorg – han sade att det rört honom och var så "intimement humain" – och sade att jag, långt ifrån att gå tillbaka, utvecklade mig åt ett bättre, större, enklare – och enkelheten är a och o, sade han. Mamma kan tänka mig att jag var glad. I allmänhet måste jag säga att denna tafla förstås af de bästa fullkomligt rigtigt – Hvad gör det då om några clowner och boulevardièrer icke bry sig om den – om den också icke är "spirituel" i behandling och uppfattning, om den är tarfligt målad.

Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.

Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
På Akademin vilja de köpa Sorg till Samlingarna – Jag förklarar att detta är omöjligt. – De tala om en reproduktion detta är odrägligt att tänka på.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.