Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Utsikt i högt perspektiv över en obebyggd, delvis trädbevuxen plan. Till höger går en gata inåt bilddjupet; i fonden stenhus. Till vänster fabrikspipor under monhöljd aftonhimmel. Ljus kolorit. Dagmått: 63 x 79. Signerad: A. Edelfelt Paris 1895.

Esiintymiset kirjeissä

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.

Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.