Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

amiral, generaladjutant, medlem av ryska riksrådet

Fragment 1. tammikuuta 1
Epävarma yhteys Jag har nugyste ätit middag och går med ellen til krämers.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12. marraskuuta 1882
Då jag kom hem på aftonen hade Casimir Ehrnrooth varit här och skriftligen bjudit mig på middag i dag med herrskapet Kraemer kl. 1/2 6. Han uttrycker i de mest hänförda ord sin tacksamhet för att jag gjort mera af porträttet än jag egentligen lofvat och åtagit mig att göra. Adele måtte ha skrifvit något rigtigt grannt.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13. marraskuuta 1882
I går var middagen hos Casimir. Bulgaren var idel solsken tacksamhet, vänlighet. Handtryckning, skålar m.m. Kraemer med barn voro der. den lille svartmuskiga pojken var högst komik, sjöng Italienska, ryska m.m allt med ett allvar som var orubbligt. Casimir drack en skål för mig, tackade, tackade, och tackade om igen. Då de andre gått talte C. om sin låga – ren, farbroderlig, storslagen och försakande. Je te connais beau masque. Naturligtvis måste jag erkänna, att om han vore ej hennes köttsliga farbror, han vore vida trefligare än Knorring. Då han vill vara rigtigt aimabel kan han det, och i går spenderade han hela sin goda vilja.
Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
S.k. spirituela menniskor äro ofta i saknad af omdöme. Detaljen, ögonblicket äro för dem allt – de äro små så visst som esprit'n alltid är liten och snillet stort. Jag vet ej hvilken fransk författare som säger: "Le génie et le bon sens sont de la même famille, l'esprit n'est qu'un collatéral” är det icke bra sagdt? För att ta ett exempel: alla dessa Ehrnroothar och Kræmrar, som låtsa ha esprit, äro de icke ett trångbröstadt, prosaiskt och i höga ting verkligen enfaldigt slägte – Casimir alls ej undantagen.
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Just nu blef jag afbruten af amiral O. Kræmer, som bjöd mig på middag i morgon. Han sade sig ingenting veta om Milles ankomst, var nöjd öfver förlofningen, emedan han öfverallt höra denne Nordman berömmas. Jag vet icke rigtigt hur han ser ut, men jag känner hans bror, Doktorn.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
På nyårs aftonen voro vi ännu hos Kræmers – mycket mycket vänligt emottagna och ombedda att bli qvar – vi kunde det ändå inte då vi stämt möte med Koka Etter kl. 1/2 9. Kræmers har en våning så enorm (halfva amiralitetet) att jag endast i palatsen sett något dylikt. Friherrinnan Cedercreutz var der, och der talades mycket om Nordmans förlofning. Casimir Ehrnrooth var abruti – med en alldeles slö blick och moltyst satt han på sin stol – det var rigtigt frappant.
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17. helmikuuta 1895
Gud låte Er få vara friska. Jag är rigtigt orolig för Berta. Hon må nu vara försigtig och desinficiera sig på alla sätt så att hon ej får influenza. Paul Etter har haft ett återfall – jag skall just gå och se hur det är med honom nu. – Nu går jag och äter frukost här i hotellet – sedan går jag igen till Eremitaget och så på visit till Kaemers. I går afton stor middag för mig hos Benoit de äro verkligen mycket vänliga – Helsa alla hjertligt från Mammas Atte
torsdag en timme före afresan 21. helmikuuta 1895
Många helsningar härifrån från Armfelts och Kræmers. Fru Kræmer tycker att man borde ställa så till att jag finge måla unga kejsarinnan – ja inte vore det mig emot. Hon och Armfelts ansåg det för en mycket stor ära att jag blef emottagen af Kejsarinnan – och det var det ju också.
Petersburg lördag 28 mars. 28. maaliskuuta 1896
Jo, i går qväll var jag hos en general Teiner. – de äro tre systrar, fru Teiner, Csse Rehbinder och prinsessan Orbeliany, som bo i samma hus och nu ha, bara för sitt höga nöje, utan välgörenhetshänsyn, arrangerat ett Operett spektakel hemma, med orkester, körer – allt amatörer från den högsta chic-kasten – litet gladare dock än Etters bekanta chic menniskor, och mycket mindre rysk-ryska än Etters vänner. Spektaklet 2 pjeser 4 akter, allt med sång, helt franskt – mycket talrik elegant publik, många diplomater – hela franska Ambassaden bl.a. – Tänk dessa menniskor som ha stora teatersalonger med sidenridåer i sina egna hus! – Operetterna af Audran och Adam voro skräp – men jag måste tillstå att de spelades förträffligt och på utmärkt god franska. Sonja Volkoffs gamla tillbedjare Levaschoff spelade älskarn – en ung furst Galitzin, uppfostrad i Frankrike, (bror till den olyckliga hertiginnan de Chaulnes) spelade också en vacker rôle – han spelade ypperligt som en god fransk aktör. En Mlle Scheremetieff talade också en franska som det var ett nöje att höra. Kostymerna så der. – Den der vackra amiralskan Makaroff*) (*)bekantskap från Kræmers.), som skaffat mig invitation tog min arm och var mycket stolt att presentera mig till höger och venster. Tänk att man hörde bara franska der, och ypperlig franska!
Petersburg tisdag. 27. huhtikuuta 1896
I går var den stora vårparaden. Jag hade köpt 2 biljetter, men dessa pengar 8r.50 voro bortkastade, då jag ändå genom mina officersbekanta fick stå vid kejserliga tältet ibland generalerna – Grefve Schuvaloff Kræmer m.fl. – Jag såg nu kejsaren alldeles nära till häst, visserligen litet från ryggen, men kunde teckna af honom flere gånger. Det kejserliga tältet – invändigt rikt guldbroderadt vaktadt af kammarherrar i stor uniform, lifkosacker, lakejer i rödt och guld, tcherkesser i rödt och silfver grannt, grannt, grannt! Och så defilén: chevaliergadet med Gustaf Mannerheim (bland de ståtligaste officerare) lifhusarer (med Meyendorff), konnogardet, gula kyrassierer, blå kyrassierer och alla sorters kosacker, röda, blå, ljusblå, hallonfärgade – det var en prakt utan like – Infanteriet var långtrådigt. Kejsarn såg mera likgiltig ut än hemma hos sig – också måste det ju vara tröttsamt att sitta och se och ropa "spassiba, ulani" och "spassiba hussari" o.d. och så ropa de i takt "rádi staratsa – vásche – imperatorskoe velitschestvo" och detta i två timmar. Vädret var herrligt – I logen bakom sutto Manzeys-Volkoffs med Paul Etter, hvilken som kassör vid brigaden var befriad från att paradera.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14. maaliskuuta 1897
I går var jag på middag hos Armfelts för Cedercreutzarna och Kræmers. Friherrinnan Kræmer är afgjodt grekiskt sinnad. Oskar berättar få historier men upprepar tre gånger hvarje historia för mera eftertrycks skull. De reste i dag.