Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

norsk författare

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Jonas Lie
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Jonas Lie är här med familj och Runebergs ha lofvat göra mig bekant med dem. Björnson kommer snart, säges det.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
I afton blir det en ryslig massa menniskor – det som man kallar "tout Paris" kommer att vara der, och dessutom en massa utländingar. Jag har bjudit 120 personer. Bl. dem Björnstjerne Björnson, Jonas Lie, Gérôme, Laurens, Antonin Proust (f.d. konstminister) Koechlin – ja jag kan ju ej räkna upp dem alla 120.
Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
I förrgår afton voro han med fru och Jonas Lie med familj hos Thaulows på middag. Jag var den ende icke norrmannen.
Lie är en mera doktrinär, logisk och kanske mera praktisk natur.
Eget är att de båda ställa Strindberg så ofantligt högt.
Lie beundrar Jacobsen ofantligt, och deri förstår jag honom så väl. Han ser i Jacobsen en aftonrodnad af en stor literatur, i den fint ciselerade, raffinerade och kraftlösa analysen slutet på det danska folkets höga, långa, briljanta konstutveckling. Lie kunde icke nog beundra några ordvändningar i Niels Lyhne – just de samma som vi i somras så ofta upprepade: t.ex "der er dog noget i de klokker” – och det sista: saa dog han da Döden, den vanskelige Död – som Lie säger är skönt som det bästa som någonsin skrifvits.
Lie är bra ful – men jag har ändå lust att åtminstone göra en teckning af honom. Björnson har ett magnifikt hufvud fint och kraftigt på samma gång.
Såväl hans som Lies fru äro tråkiga – Björnsons rättar honom, faller honom i talet med de grymmaste plattheter.
Unter uns tror jag att Björnsons kraft ej är mycket att komma med. Han är bestämdt en lättledd natur och hans kraft är mest ett öfvermått af lif och inbildning, än den stränga moraliska kraft som förståndet gifver. En gång skall jag bjuda båda två hit på frukost – men vore bra glad om jag kunde slippa fruarna. Jag märker att jag alls ej talt om mitt görande och låtande. Förlåt mig dessa reflexioner – de ta sig dumma ut på pappret. Hur gerna ville jag ej sitta, så som nu i afton, och tala i afton med Mamma, som pro primo är den intelligentaste qvinna jag träffat, och pro secundo den som jag hållit håller och kommer att hålla mest utaf.
Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Lie är en presterlig natur – human, säflig – en blandning af kaplan och hygglig sjökapten. Hans utseende har något jesuitaktigt, som alls ej återfinnes i hans karaktär. – Lie är en sympathisk menniska som man aldrig kommer i dispyt med.
Paris söndag d. 3 februari 84. 3. helmikuuta 1884
I går afton sammanträffade jag med Björnsons, Lies o.a i Runebergs atelier. De frågade alla efter Mamma och talte om den "dejlige aften" i ateliern i våras. Björnson precis sig lik – tyckte att der var sådan "Kraft" i mig, nu då jag kom hemifran o.s.v
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Här skall ges ut en svenska norsk artistisk tidning dit jag lofvat teckna. Snoilsky, Jonas Lie (icke Björnson) skrifva, och jag har lofvat illustrera en sida – den skall säljas för välgörande ändamål, för en understödsförening för fattiga nordiska arbetare. Reuterskiöld står i spetsen för den och för ett lotteri som skall dragas i maj, och dit jag gifvit en pastell.
d. 10 maj 84 10. toukokuuta 1884
I går afton var det venetiansk fest hos Herrskapet Kaufmann ute på l'Île de la grande Jatte. Det var årsdagen af hans stora kärleksförklaring i fjol – tänk då voro vi här, och då de sedermera voro församlade hos oss. Björnsons och Lies m.fl., då voro också K. och Domsch förlofvade. – Emellertid voro i går afton Lies, Nordau, Acku, Geijerstam och jag derute. Vädret var det herrligaste. Illuminationen lyckad, Kaufmann strålande, tassig med en blå hufva uppvikt à la Napoleon, blommor i knapphålet – salig, salig. Domsh i en röd lufva, röd schal och röda blommor. Hon såg ut som en socialdemokratisk revolution.
Lie på mycket godt humör. Jag har sällan sett honom så glad och lifva – riktigt qvick och bitande. talte om Strindbergs nyaste likt och olikt (Ack hvad jag har varit arg åt den) och kom så in på kapitlet om sanning, och dessa som gå omkring och förkunna sanningar d.v.s. ovett åt allt och alla. "Ja dem har vi nu faaet nok af". det har blifvit en sport i vår tid.
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Är icke Strindberg ett nöt med sina utfall mot konst – såsom varande onatur? Jonas Lie har skrifvit till honom ett långt spralakanslexbref.
Nyårsaftonen 85 31. joulukuuta 1885
I förrgår var det dans hos Runebergs; Jonas Lie dansade "som en ursinnig", höll tal och vitsade.
Paris d. 15 januari 1886 15. tammikuuta 1886
W. Runeberg har arrangerat Topeliusfest i Palais Royal: Bjørnson, Lie; tal av dem och Söderhjelm.
Lie berättade om en Wergelandsfest.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18. toukokuuta 1886
Hälsningar från Bjørnson och Lie som firat [Norges nationaldag] 17 maj igår; Edelfelt kunde inte följa med dem, eftersom han väntade på en modell.
Paris d. 21 februari 87 21. helmikuuta 1887
Det har varit smolk i bägaren, missämja, mellan W. Runeberg och Jonas Lie; också "harmoniska karaktärer" som W. Runeberg har tider av disharmoni, konstaterar Edelfelt.
Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Ellan de la Chapelle är bjuden på middag till Runebergs tillsammans med Jonas Lie och hans familj; hon beklagade att Edelfelt inte var bjuden.
Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Norrmännen äro de enda af nordborna, som spänna bågen rigtigt, de må sedan sitta uppe i bergen i Norge eller här de lyckas icke alltid, men de ha ångan uppe, det ser man. Häromaftonen träffade jag på gatan Jonas Lie med fru och vi gingo några timmar och spatserade tillammans. Han var då förtjust i min tafla, och jag hade gerna, velat, för Mammas skull, att han gifvit sitt uslåtande skriftligen. – "Med det billedet är du ofvenpå nu" sade han gång på gång. Han ansåg detta som en seger, men Skredsvigs som ett nederlag. – Roligt är det att alla kloka menniskor anse mig ha gått framåt och anse mig ärlig.
Paris fredag 25 Juni 1891 25. kesäkuuta 1891
En afton voro vi hos Lies – det var ändå roligt att höra honom rigtigt prata igen.
Paris torsdag 28 febr 95 28. helmikuuta 1895
Sedan jag ätit frukost med min granne Gerin, gick jag ut på boulevarden, köpte mig en fin hatt tittade på butikfönstren och kom så till Palais Royal der jag mötte Jonas Lie och hans fru.
Vi gjorde upp sällskap för dinern och aftonen och det var utmärkt roligt. Vi talte om allt i verlden, Lie var på sitt allra bästa humör – rolig och godmodigt satitrisk och konstnär ända in i fingerspetsarne som alltid. Hans fru är en bra klok menniska, litet strängare kanske än han, men ej det allra ringaste filisteraktig. Jag förstår att hon är hans kritik och hans konstnärliga samvete. De frågade efter Mamma och Jonas Lie sade att han aldrig kunde glömma Mamma så genial och sympatisk fann han mamma vara. – Han är alls ej blind för sina landsmäns dåraktigheter och svagheter. Båda menade de dock att Venstre hade fullkomligt rätt gentemot kung Oscar och att det bästa vore att båda länderna skildes åt och sedan lefde som goda grannar och bättre vänner, det var han säker på. – Han talte mycket om Ibsen, hade en massa anekdoter, att berätta, kunde långa repliker från alla hans arbeten, beundrade dem, berättade hur de kommit till, hvar Ibsen hört dem o.d. Rottejungfrun beundrade han likaså mycket som jag såsom poetisk skapelse. hvart ord hon säger är ju som mejsladt för eviga tider och hon växer till den mest storartade figur-symbolen döden befinner. tiden gick så att de 4 timmarne föreföllo som högst en – jag bjöd Jonas och henne på mycket god burgunder – det var rigtigt roligt.
Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
Paris 14 mars 95 14. maaliskuuta 1895
I går afton åt jag igen middag med Jonas och Thomasine Lie – Jonas var på sitt bästa humör, mycket rolig då han berättade om Strindberg. Han sade att han ställt sig i spetsen för insamlingen för S. för att slippa se honom. "Det slutar aldrig väl om han börjar komma hem till oss." – Om Lina Runeberg och den förskräckelse hon med sin rättrådiga domaremyndighet och Åbofelfrihet ingaf, talade de och Jonas sade att han ännu i den dag som är, då han kommer åt Ternes till (der Rs bodde) kände det som om han "skulle upp i examen". "Den fruktan för Linas stränga dom räcker för mig så länge lifvet räcker sade han. Roligt att se en man vid hans ålder så arbetskry och ungdomlig. Han tror att det är just emedan han börjat så sent.
P.S. Jonas Lie, mycket tacksam för Mammas helsning, helsar tillbaka och ber mig säga: Nej, henne glömmer man icke så lätt! – Ett åskådningssätt som jag till fullo delar.
Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.
Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Acku Bson tänker stanna här öfver sommarn för att skrifva några "noveller och pjeser". Det är ju så svårt att säga honom att han ej kan. Hans optimism och orubbliga tro på sig sjelf kan ju vara bra för hans själslugn men inte äro de det för hans verkliga framsteg i lifvet. Jag tycker då man redan hunnit nära 40 år man då redan borde vara säker på hvad man vill – Jag tror ej att han blir en ny Jonas Lie som med ens, vid 40 skref sitt första arbete: den fremsynte.
Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Jag fick många complimenter af alla dem som voro der. Mammas porträtt har mera succès här än i Helsingfors. Jonas Lie, (i går på vernissagen) höll långa tal öfver det. Det var mycket briljant i går – utomordentligt vackra fruntimmer och toiletter.
Paris 2 maj 1895 2. toukokuuta 1895
Kröyer talade med mig om en beställning som tills vidare är en hemlighet, men som skulle roa mig obeskrifligt. Hegel i Kbhvn (Gyldendalske Boghandelsförlag) hade bedt Kröyer fråga mig om jag för hans räkning ville måla Jonas Lie och hans fru på samma duk. Det vore ju ypperliga modeller och jag tror att jag kunde göra något rigtigt bra af dem. Nu gäller det att se om Hegel går in på det af Kröyer föreslagna priset, 5000 kronor 7000 mk, om Jonas och Thomasine kunna sitta nu eller om vi få skjuta upp det till ett annat år, om jag kanske kan följa dem till Berchtesgaden i Tyrolen der de vanligtvis tillbringa sommaren o.s.v.
Paris lördag 4 maj 1895 4. toukokuuta 1895
Ellan talar mycket om att resa hem öfver Schweitz, bli der några veckor och låta mig vara här för att måla min Jonas Lie (om det blir af). Ännu lär det vara dugtigt kallt i Schweitz. Men om bergsluften är bra för hans öron och om hon tror derpå så mycket gerna för mig. Des Mensch Sein Willen ist sein Himmelreich!
Om fem dagar ungefär hoppas jag få något besked från Hegel i Kjöbenhavn och går då och talar med Lies. Jag vill gerna göra något lika godt som Pasteur af dem. Det är ju också en heder för mig som icke norsk eller dansk att bli vald af Hegel och Kröyer.
Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Något svar från Hegel i Köpenhamn har jag ej fått ännu, vet således ej huru jag skall göra med Jonases ännu.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
Ingenting har jag hört om Lies porträtt från Köpenhamn, och Kröyer som hade att göra med det är nu på Skagen.
Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Nog är det här Paris ändå en verld för sig. Björnson och Lie lär vara här och jag har ingen aning haft derom, Drachmann har varit här – ingenting vet jag och ingen har jag mött. Det är ändå annat än att gå på Esplinadsgatans tortoal! Der få man åtminstone veta hvem som har kommit till stan.