Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22. elokuuta 1872
Herrskapet Ahlberg bjöd honom till Skurö utanför Stockholm innan de åkte iväg; kapten Johan Ahlberg lovade om möjligt göra Edelfelt bekant med professor August Malmström och Georg Rosen.
Lund den 4 September 1872. 4. syyskuuta 1872
På expositionen fanns mycket intressant i möbelväg och i fråga om guldsmedsarbeten; bland konsten höll de svenska konstverken jämnast kvalitet; Edelfelt föredrog Alfred Wahlbergs och Johan Edward Berghs natursanna bilder framför de danska landskapen; i norska avdelningen utgjorde Hans Gude ett makalöst undantag med "Brudefærd" och "Sætergjenter som gå till Fjelds"; bland de danska konstärerna utmärkte sig figurmålarna Carl Block och Julius Exner, samt Wilhelm Marstrand; Johan Gertners porträtt av Frederik III och greve Gebhard Moltke Hvitfeld var mästerliga; huvudplatserna i svenska avdelningen intogs av Måren Eskil Winges "Tor och jättarna", Janne Höckerts "Lappkåta" och Georg von Rosens "Erik XIV"; Katharina [Karin Månsdotter], som liksom Göran Persson förekom på Rosens tavla, påminde om Moster Mintu (Helmina) Brandt; andra goda svenska målare var Fredrik Wilhelm Scholander och Egron Lundgren; Edelfelt ägnade mest tid åt att studera Per Wickenbergs "Vinterstycke med barn", som Carl August Adlersparre talat om; genretavlor av August Malmström och Ferdinand Fagerlin överträffade också danskarna.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20. syyskuuta 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1. lokakuuta 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
den 3 maj 1877 3. toukokuuta 1877
Edelfelt träffade Ahlbergs på Salongen; han hade misstagit sig när han trodde de var ointresserade av konst; de är nära lierade med August Malmström, och brodern Henrik Cederschöld målar.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16. lokakuuta 1877
Albert förde Edelfelt till August Malmström och därefter till Henrik Cederschöld som byggt ett nytt hus i Villastaden bakom Humlegården; Cederschölds fru var hemma och kände igen Edelfelt från 1872; villan är makalöst fin med gamla möbler och vackra pjäser; Cederschölds fru har embellerat [blivit vackrare] och ser inte mera så sjuklig ut.
Stockholm d. 9 november 1879 9. marraskuuta 1879
Oscar Montelius har sökt Edelfelt fyra gånger under hans sjukdomstid; Montelius hade lovat föra upp Edelfelt på Idun föregående kväll, men blivit tvungen att resa till Upsala; Edelfelt gick ensam (Fredrik Vult von Steijern hör inte dit) och togs vänligt emot av ordförande, professor Axel Key; Edelfelt träffade bekanta som doktor August Malmström och doktor Gustaf Upmark; doktor Arvid Ahnfelt höll ett roligt föredrag om Magnus Jacob Crusenstolpe; fastän två av Carl XV:s närmaste och statsråd var närvarande citerade Ahnfelt Crusenstolpes karakteristik av Carl Johans, Oskars och Carl XV:s regim som spionernas, jesuiternas och gluntarnas tidevarv; han läste också upp brev från Wilhelm von Braun till Crusenstolpe.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Jag har tittat på Malmströms skamlösa illustrationer till fänrik Stål – detta ger mig mod att åter ta ihop med detta arbeta, ty alltid kan jag göra bättre än det – eller rättare sagdt, aldrig kan jag göra något så genom gräsligt korkadt som det der. Men då jag ser dessa Malmströms ohyggligheter instoppade jemsides med svenska bilder i ett vackert bokskåp, båda lika obesedda, lika fullkomligt glömda och borta från dagens äflan och strid, så beklaga jag ändå illustratörens öde, – pinas arbeta, bedömas och berömmas en kort minut och så för evigt begrafvas mellan Gustave Doré och – Malmström.