Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

greve, verkställande direktör, godsägare

1sta Maj 77. 1. toukokuuta 1877
Epävarma yhteys Fru Freja Rydberg (la belle "piga" som Mannerheim skrev) följd av två herrar Fallstedt lät sig presenteras och ge Edelfelt uppmuntrande komplimanger.
Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Carl Mannerheim har varit i staden och tre gånger bjudit Edelfelt på middag; Alexandra Edelfelt må tro att det var fina middagar, på tre av Paris finaste och dyraste restauranger, hos Bignon, le Doyen och Champeaux; den första kvällen bjöd han Edelfelt och Adolf von Becker även på teater, de såg den tokroliga, men ytterst vågade, Bébé; Mannerheim ansåg att de som bodde där inte skulle ha några depenser [utgifter] för dem som kom för några dagar, vilket Edelfelt tyckte var rätt.
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Carl Mannerheim var ovanligt öppen och språksam om sitt liv; han sade något som man i allmänhet i Finland inte skulle tro den "blasende" Mannerheim om: entusiasm och kärlek är de enda som kunna göra en konstnär, en skald, arbetet gör konstnären; han är en egendomlig blandning av aristokrat och rabulist; Mannerheim beklagade sig över att han lade ned så mycket arbete på affärerna; han uppskattade kvällen med Edelfelt, då han kunde släppa alla tankar på bestyr och besvär och vara i Paris, världens centrum och de stora idéernas stad.
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.
Då Carl Mannerheim och Edelfelt åt middag hos leDoyen var Monseiur Sanceau med; Sanceau bjöd Edelfelt till Meudon på söndag.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1. heinäkuuta 1877
Ska Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; ska han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15. lokakuuta 1877
Edelfelt ber skicka fotografiporträttet av fru Sofia Cotta åt Carl Mannerheim, som han träffade i Åbo.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16. lokakuuta 1877
Edelfelt hälsar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt och påminner att fotografierna till fröken Munck och Carl Mannerheim inte får glömmas.
Fredagen d. 16 nov. 1877 16. marraskuuta 1877
Idag har varit stor cour [hållit hov]; kamrater från ateljén, landsmän och Carl Mannerheim har besökt Edelfelt.
Carl Mannerheim kom redan föregående dag och fann till sin överraskning Edelfelt i säng; Mannerheim hade också otur med Adolf Erik Nordenskiöld, som rest före han anlände; Mannerheim hade i dag med sig två buteljer extra fint bourgogne; föregående kväll hade han tillbringat med Walter Runeberg.
Kamraterna, Carl Mannerheim och Walter Runeberg säger att Edelfelt inte ännu ser så skral ut som i somras före han kom hem; han äter ägg, dricker mjölk och vin, samt förtär präktiga biffstekar, så att hans embonpoint [fetma] småningom borde återkomma.
Söndag d. 18 november 1877 18. marraskuuta 1877
Carl Mannerheim och Walter Runeberg hade kommit på idén att ta med sig en matkorg och äta frukost hos Edelfelt.
Paris d. 19 november 77 19. marraskuuta 1877
Carl Mannerheim hälsade på och visade några teckningar och en gammal tavla som han köpt; om Edelfelt inte misstar sig är tavlan en äkta Guido Reni.
Paris d. 22 nov – 77 22. marraskuuta 1877
Carl Mannerheim har varit på besök varje eftermiddag.
Carl Mannerheim har varit i deputeradekammaren i Versailles med Sanceau; Sanceau hade påstått sig vara en ypperlig guide, i och med att han är frimurare och flera av de politiska storheterna således är hans "amis intimes" [nära vänner]; Sanceau hade felaktigt pekat ut Léon Gambetta och Patrice de Mac Mahon; Mannerheim hade tappat tålamodet då Sanceau berättade att herren på presidentstolen hette Jules Grévy; Mannerheim tycker att Sanceau skulle ha varit en ypperlig guide för herr Kämp som varit i Paris; Mannerheim gav fransmännen i allmänhet en känga för att de förutsatte att utlänningar är lika okunniga som de själva; häromdagen hade en herre sagt åt Mannerheim: "Vous connaissez Hernani – c'est une pièce de Victor Hugo – et c'est très-bien écrit!" [Känner ni till Hernani – det är en pjäs av Victor Hugo – och den är mycket bra skriven!]
Paris d. 27. / XI 77 27. marraskuuta 1877
Carl Mannerheim har låtit ta en kopia i naturlig storlek av sin systers medaljong; Edelfelt antar att fotografiet kommer att vara till nytta då han tar itu med konterfejet [porträttet].
d 5. Dec 77 5. joulukuuta 1877
Carl Mannerheim stannade några dagar extra i Paris, men har nu rest; han envisades med att lova söka upp Alexandra Edelfelt i Helsingfors och personligen lämna fotografierna; Edelfelt vet att Mamma inte vill ta emot någon nu då Walleenerna och Georg Wallgren är där.
Carl Mannerheim är bättre än vad dumt folk gör honom till; han är intelligent artistisk, varm och hjärtlig, men det beror på vad för slags sällskap han är med.
Alexandra Edelfelt får inte tala om de 1 000 francs som Carl Mannerheim gav Edelfelt i somras; Mannerheim var ledsen på Edelfelt för att nyheten kommit ut; Gustaf Philip Armfelt lär ha berättat det åt alla i Åbo; det måste vara Gunnar Berndtson som har talat om saken; Mamma får heller inte tala om tavlan som Mannerheim köpt; Edelfelt tror denne tänker sälja den, åtminstone hade de tillsammans gått med den till en konsthandlare.
Paris, sönd. Dec. 1877 – fortsatt tisdag. – 9. joulukuuta 1877
Edelfelt vet inte hur Tomasso Salvini ser ut, nu var han en stor duktig mor i briljanta kostymer; Ernesto Rossis beundrare säger att denne har mer behag; italienarna säger att Rossi har renare språk och vackrare intonation; Carl Mannerheim sade att han inte sett något som överträffar Rossi; Edelfelt skulle gärna ha velat höra Mannerheims omdöme om Salvinis prestation; Alexandra Edelfelt får den bästa uppfattningen av pjäsen om hon läser dramat och tänker sig en riktigt utmärkt Othello.
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Det förstorade porträttet av Carl Mannerheims syster har kommit; det är likt den lilla medaljongen, men saknar dess charm; Edelfelt får måla efter det stora porträttet eftersom Mannerheim vill ha det lilla tillbaka till Finland; ramen är mauvais goût [dålig smak].
Paris d. 13 Febr. 13. helmikuuta 1878
Ramen till Carl Mannerheims tavla har kommit; det har varit bråk [besvär] med att få tavlan i ramen och allt upp på väggen.
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Föregående dag fortsatte Edelfelt på friherrinnan Sofia Cottas porträtt; det är tråkigt och Edelfelt har ingen aning om hur hon såg ut; Edelfelt skall ändå göra sitt bästa då han är skyldig Carl Mannerheim både tacksamhet och pengar.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Edelfelt har haft modell för friherrinnan Sofia Cottas porträtt; han gör en studie i fullkomligt samma ställning för att ha något att visa upp för Carl Mannerheim om han kommer dit; Edelfelt har inte uppfattning om hur hon såg ut och det förstorade fotografier blandar bara bort honom ännu mera.
Paris d 25 maj 1878 25. toukokuuta 1878
Carl Mannerheim har anlänt men reser snart till Haag för att tala med sin svåger om systerdottern, som de italienska släktingarna vill ta ifrån Mannerheims; Mannerheim tyckte inte att systerns porträtt var likt.
Edelfelt gladde sig åt att Carl Mannerheim tyckte om en liten studie av en spanska i kostym, som denne ville ha; Edelfelt får på så sätt en liten avbetalning på sin skuld, vilket lättar hans samvete.
Föregående dag var Edelfelt med Carl Mannerheim, Pietro Krohn, och general Julius Lindfors med fru på Salongen, egentligen får man bara ta med en person; han fick hämta Krohn och Lindfors på världsutställningen, och åt dessutom en lång frukost, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur splittrad hans dag blev.
Edelfelt skulle äta frukost med Gunnar Berndtson, Henri Dutschold, Rafael de Ochoa och andra av Jean-Léon Gérômes elever, men hittade dem inte; han åt i stället med Carl Mannerheim och Berndt Lindholm hos Ledoyen; sedan anslöt sig Runebergs och Börjesons till deras bord.
Edelfelt bjöd Carl Mannerheim på frukosten och var nöjd att på detta sätt gengälda dennes vänlighet; i förrgår var de på teater och såg Danicheffarne [Les Danicheff]; Pietro Krohn var också bjuden, men var för trött för att komma; Edelfelt skall träffa denne på världsutställningen i dag.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Edelfelts senaste sammanrafsade brev ger en bra bild av hans liv för tillfället: Gustaf Philip Armfelt, Carl Mannerheim, hundra landsmän, Salongen, världsexpositionen, lite arbete då och då, grämelse och komplimanger, arbetslust och nedslagenhet.
Carl Mannerheim har bjudit Walter Runeberg och Edelfelt på middag; får se om Runeberg kommer med gliringar för att Mannerheim varit dålig på att hålla kontakten.
Paris pingstdagen 1878 9. kesäkuuta 1878
Edelfelt har varit med Carl Mannerheim på theatre français och sett Les Fourchambaults; pjäsen är ovanligt honnête [ärlig] och beträffande utförandet av ämnet är Émile Augiers skicklighet allmänt känd; Edmond Gots och Coquelins spel var mästerligt; Sophie Croizette, Madame Agar, Suzette Reichemberg och Charles Thiron var bipersonerna; i logen bredvid satt en tysk familj som gick bort i nästsista akten; Carl Mannerheim mumlade att de var "sådana nöt".
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Carl Mannerheim är en person som Edelfelt håller av och som han finner långt bättre än dennes rykte; Mannerheim är en varm, fin, artistisk själ och Edelfelt tror sig i honom ha en vän.
Paris d. 1 Juli 1878 1. heinäkuuta 1878
I penningaffärer har Edelfelt tur utan like; Carl Mannerheim har skrivit att om någon annan vill köpa spanskan så går det, han är lika nöjd med något annat för förskottet som han har betalat.
Två herrar som presenterade sig som Goupils andra jag och en företrädare för huset Goupil & Co i New York besökte Edelfelt; de beställde en liten tavla (ungefär fjärdedelen av Blanca) med två figurer efter en croquis (en landsknekt och flicka) för 100 francs att göras i höst; de tog spanskan för 500 francs utan ram; om dessa första tavlor behagar kan Edelfelt få en ständig försäljning av småtavlor hos honom; följande dag kommer modellen och Edelfelt skall retouchera händerna på spanskan; kanske hade det varit noblare att ge tavlan åt Carl Mannerheim.
Paris d. 3 Juli 1878 3. heinäkuuta 1878
Edelfelt har sålt sin spanska (mindre än republikanskan) för 500 francs till sin amerikan; den franske kommissionären hade oförskämdheten att begära 10 procent (50 francs) i kommissionsarvode; för första gången stod Edelfelt på sig, förklarade att 500 mark [sic!] var ett uselt pris och bad honom veta hut; kommissionären gav efter "men var jude nog" att fråga om Edelfelt skulle bevilja honom provision på de följande tavlorna; Edelfelt svarade att det var möjligt, men att han då också begär sitt pris därefter; han har meddelat Carl Mannerheim att han använt sig av dennes ädelmodiga tillåtelse att sälja tavlan.
P.burg. tisdag afton 7. tammikuuta 1879
Edelfelt kom efter en lång och kall färd slutligen fram och träffade Axel Antell i skötet av sin nya familj; föräldrarna behagade inte Edelfelt; fadern är välmenande men en obetydlig tchinovnik [tjinovnik – byråkrat, statstjänsteman]; modern är särdeles simpel; Axels "tjusande brud" föreföll hygglig och fäst vid Axel, men hennes mun är svår; tiden för Axels avresa nalkades och fröken Hedvig följde honom till barngården; Edelfelt återvände till hotellet där han stämt möte med Carl Mannerheim.
På kvällen assisterade Edelfelt vid Carl Mannerheims diner [middag]; därefter for de till Cirkus, sedan de fåfängt försökt få biljetter till "Revisor" på ryska theatern; de träffade Emil Walleen som berättade att alla biljetter var utsålda; Mannerheim och Edelfelt for till franska teatern där de såg tre akter av "Fourchambault"; pjäsen spelades ganska bra, men Edelfelt saknade Coquelin och Edmond Got; publiken var tråkig, den fnissade vid alla ekivoka tillfällen, men rörde sig inte vid de bästa poängen i pjäsen; där fanns inte ett enda vackert ansikte, men många typiskt ryska.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt säga till Holmgren att skicka den Mannerheimska tavlan via Petersburg, samt att assurera [försäkra] den för 1 500 mark, om avgiften inte blir för stor; Edelfelt underrättar med brev till Paris om hur och när den blivit avsänd.
Edelfelt har suttit och talat med Carl Mannerheim, som är en intressant och hygglig karl; de har diskuterat Søren Kierkegaard och Georg Brandes avhandling om denne.
Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Edelfelt hade stämt möte med Carl Mannerheim och Emil Walleen för att gå på ermitaget, men på grund av prazniken [julhelgen] var även det stängt.
Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Carl Mannerheim, Gunnar Berndtson och Edelfelt försökte få biljetter till Variétés nya succé, men det var utsålt.
Edelfelt skulle gå med Gustaf Philip Armfelts matta till Koechlins, då Carl Mannerheim överraskade honom; Mannerheims ishavsfiskeaffär hade fört honom hit från Petersburg.
Paris d 22 Jan. 1879 22. tammikuuta 1879
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt att sända den Mannerheimska tavla genom Holmgren eller expeditör Lindblad med grande vitesse [express] till Paris; klokast hade det, trots övervikten, att ta med den själv då han reste.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10. helmikuuta 1879
Den Mannerheimska tavlan har inte anlänt; det finns skäl att fråga om Holmgren anlitat någon kommissionär i Petersburg för transporten från den ena bangården [järnvägsstationen] till den andra; om inte, så ligger kollit troligen på finska järnvägen; Edelfelt börjar bli orolig, och det blir sent att ordna ram.
Paris d. 18 febr. 79. 18. helmikuuta 1879
Edelfelt har blivit presenterad för J.P. Laurens, som lovat komma och se på tavlan följande dag; Laurens får också titta på den Mannerheimska tavlan, som kom i förrgår; Edelfelt har inte lyckats med figurerna i sin tavla och målar därför om dem; alla menar att tavlan blir originell om han lyckas med snön.
Paris d. 19 Maj 1879 19. toukokuuta 1879
Salongen föreföll intressantare i dag än tidigare; det är skada att Edelfelts tavla skall ta sig så matt ut; det Mannerheimska huvudet är inte heller så bra som han trodde, det är något ihåligt monotont i färgen.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Fröken Wilhelmina Mannerheim är mycket språksam och påminnor om sin bror; Jacob Ahrenberg kände henne från tidigare och pratade "sju stugor fulla"; de talade om "fru Marie Grubbe", fransk litteratur, samt Carl Michael Bellman och Anders Fryxell; lilla Jeanne Cotta är nervöst livlig och kan vid behov säga ifrån.
Paris d. 8 januari 1880 8. tammikuuta 1880
Edelfelt har då och då träffat Carl Mannerheim, som är ytterst nedstämd över sin ekonomiska ruin; han bedöms strängt av de flesta; då man hör Mannerheim tala för sig och sin sak förstår man mycket som förefaller oförklarligt, egoistiskt och elakt för mängden.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Carl Mannerheim presenterade för en tid sedan Edelfelt för en österrikisk greve von Seilern; Edelfelt träffade på greven på gatan och denne bjöd honom upp till sig; greven har varit kavalleriofficer och diplomat, är musikalisk och för grand train [överdådig livsstil] i Paris; han vill att Edelfelt kommer in i Cercle de la presse; en kväll tog han med Edelfelt till klubben och presenterade honom för Albert Wolf, Billaud och greve Ludovic-Napoléon Lepic, amatör och målare.
d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Carl Mannerheim är tillbaka från Bryssel, där fru Aurora Karamzin finns; det är sorgligt att se honom i den svåra affärsställningen, men roligt att märka att han ännu inte tappat kuraget [modet]; Edelfelt har lånat honom 2 000 francs med "les Cerises" som säkerhet; Edelfelt har rättighet att sälja tavlan för egen räkning; i Paris har man bjudit honom 3 000 francs, så Edelfelt har utsikt att vinna på affären; ännu bättre vore det om han kunde sälja till ännu högre pris i Petersburg; om Edelfelt får Valery Jacobys adress ska han skriva att han vill sälja tavlan för 1 500 rubel; han frågar efter Schönes adress.
Carl Mannerheim väntar på Adolf Erik Nordenskiölds ankomst.
Carl Mannerheim har inte berättat för herrarna om sin knaggliga ställning; han hoppas få några nya uppfinningar lanserade med hjälp av Adolf Erik Nordenskiöld.
Föregående dag var Edelfelt på middag hos Seilern, med Carl Mannerheim, Ludovic-Napoléon Lepic, och Émile Blavet.
Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
På en gång fick Edelfelt besök av av Alexis Gripenberg, Kalle Lundström, Carl Mannerheim, Madame Jacquinot, fröken Anna Gardell, Jules Bastien Lepage, Charles Moreau Vauthier och Ennemond Payen.
Paris d. 10 mars 1880. 10. maaliskuuta 1880
Det är sorgligt med Carl Mannerheim, vars hopplösa affärsställning inte gör honom till något glatt sällskap; hans olycka är att han, som inte har begrepp om pengars värde, någonsin kastade sig in i affärer; Edelfelt är en av de få för vilken Mannerheim öppnat sitt hjärta; Mannerheim är vek, idealistisk, men svag natur, illa uppfostrad och bortskämd, rikt begåvad och god i botten.
Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Edelfelt har skrivit till Schöne och bett honom sälja tavlan; Carl Mannerheim har gett honom ett dokument där han ber Edelfelt ta tavlan mot 2 000 francs; det borde inte bli något krångel med detta då Mannerheim ännu inte gjort konkurs, fastän det kan inträffa när som helst; Edelfelt skrev att han vill ha 1 500 rubel för tavlan; han fruktar att de politiska händelserna i Petersburg har vänt människornas sinne från konst.
Paris påskdag 1880 28. maaliskuuta 1880
Edelfelt har sett Walter Runebergs byst av Ellan de la Chapelle, som inte liknar det minsta; Walter Runeberg har sagt åt Carl Mannerheim att han tagit illa upp av Edelfelts kritik mot statyn av fadern; Walter saknar kraft och energi, likaså statyn; den kan föreställa "gubben" Lindfors, Walter själv, ett äldre "fruntimmer" eller en äldre präst, men inte den som skrivit fänrik Stål; Edelfelt aktade sig för att kritisera bysten av Ellan.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Camille La Roncière le Noury inledde festen med ett makalöst tal; "gubben" är närmare 80 men ser ut som "un vrai gentilhomme français" [en riktig fransk gentleman] och liknar "gubben" Haartman; Adolf Erik Nordenskiöld höll sitt tal på gräslig finsk-svensk accent, men publiken hängde sig fast vid varje ord; Carl Mannerheim hade bett honom öva uttalet, men Nordenskiöld hade varit så trött efter resan att han i stället tagit en lur.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Adolf Erik Nordenskiöld, Alfred Nobel, Carl Mannerheim, Gunnar Berndtson och Edelfelt for sedan till "Hemmets altare", Pirre Horns älsklingskrog, där Nordenskiöld fick vila ut.
Edelfelt ska med Carl Mannerheim gå till Gustave Doré med Adolf Erik Nordenskiölds kort.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Edelfelt går sällan på Cercle de la presse efter att Seilern och Carl Mannerheim råkat i gräl; dessa så kallade hommes du monde [världsmän] är allt ett skönt sällskap; de skäller på varandra, och är med allt tal om gentilhommerie [gentlemannahet] inte ett smack bättre än alla andra.
Carl Mannerheim är ständigt dyster och Edelfelt får trots vänskapen uppbåda all sin själsspänstighet och ungdomsmod för att inte misströsta för framtiden, med ett sådant exempel för ögonen; Edelfelt har, Gud ske lov, inte anlag att i allt vara och leva som Grand Seigneur; Mannerheims värsta fel är att han aldrig arbetat ordentligt, vilket lett till denna tomhet, ennui [leda] och längtan efter lyx och detta förakt mot pengar.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Edelfelt är orolig och förargad över "les Cerises" utställning i Petersburg; de nötena svarar inte, fastän Edelfelt skrivit tre brev till Schöne; om tavlan kommer, anländer den så sent att Adolphe Goupil och andra vänder blickarna mot årets tavlor än mot det som väckte uppseende på Salongen föregående år; Edelfelt gjorde Carl Mannerheim en tjänst då han gick med på att ta tillbaka tavlan, men Edelfelt har haft mera förargelse än nytta och fördel av denna "briljanta affär".
Paris d. 3 Juni 1880. 3. kesäkuuta 1880
Det är ledsamt med Carl Mannerheim, vars nedstämda och hopplösa sällskap är tungt att bära; Edelfelts vänskap för honom börjar blekna.
Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Det har varit ett elände med Carl Mannerheim och hans situation; Edelfelt vill inte tala illa om honom, men han har blivit trött på honom; Mannerheim har ingen karaktär, ingen fast vilja; Montgomery och Edelfelt har rått honom att resa hem och lida följderna av egna dårskaper; då man tagit fan i båten måste man ro honom i land; ibland har Edelfelt tappat tålamodet och sagt hårda ord, vilket inte hindrat Mannerheim från att komma tillbaka; begåvning betyder ingenting då den inte utvecklas genom ordentligt, manligt arbete; Mannerheim är liksom Karl Wetterhoff offer för den romantiska riktningen, i föraktet för det borgerliga, lättjan och medvetandet om eget snille; Edelfelt säger detta i förtroende; Mannerheim är som om han stannat i sin utveckling vid 20 år; han har kvar åsikter och funderingar från då han var student, sysslade med litteratur och dramatik, läste Alfred de Musset och Heinrich Heine.
d. 2 Juli 1880 2. heinäkuuta 1880
"Les Cerises" är nu hos Adolphe Goupil; Edelfelt har inte fått svar på om denne tar tavlan till 3 000 francs; det är det pris som genom Carl Mannerheims förvållande tavlan kostat Edelfelt.
Paris d. 10 Juli 1880 10. heinäkuuta 1880
Les Cerises har inte blivit såld och Edelfelt får inte de 3 000 francs som han räknade med; han är arg för att han är i klistret bara för att han ville hjälpa Carl Mannerheim; Adolphe Goupil vill inte köpa något under lågsäsongen, men åtar sig tavlan i kommission.
Historien med "Cerises" har tagit på Edelfelt, som ofta knutit näven i byxfickan vid tanken på Carl Mannerheim, som är roten till allt ont; han lär få av amerikanen 1 500 francs i förskott för Dopfärden och kan således komma hem.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27. syyskuuta 1880
Beer var den första som Edelfelt träffade; Beer hade snuva och hade bara ledsamma saker att berätta om Carl Mannerheim, som plågat Beer hela sommaren; Edelfelt vill slippa Mannerheim och Beer lovade att inte berätta att Edelfelt var tillbaka i staden.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Greve Seilern kom föregående dag på visit; han bad att de skulle glömma deras "froideur" [kyla] med anledning av Carl Mannerheim; Seilern antog att Edelfelt öppnat ögonen, vilket gjorde Edelfelt svarslös; han inser inte varför han skulle vända en person ryggen som alltid varit vänlig mot honom; på tisdag går han med Seilern till Mihály Munkaczy; han säger att han slutat att spela, "j'ai abandonné une maîtresse qui est la pire de toutes, la dame de pique" [jag har övergett en älskarinna som är den värsta av alla, spader dam]; Edelfelt uppmanar att inte avslöja för Mannerheim att han anlänt; Beer har sagt att Edelfelt ännu inte anlänt till Paris.
Måndag, allhelgonadag 1. marraskuuta 1880
(fortsättning) De var häromdagen i ateljén och var betagna av Edelfelt arrangemang; de drack kaffe och åt frukt; det blev ingen frukost till följd av generalens mellankomst; de har inte sett en sådan originell ateljé tidigare; dagarna efteråt fick han komplimanger för sin smak; Carl Mannerheim som sade att han inte hade någon.
Onsdag. december 80. 8. joulukuuta 1880
Carl Mannerheim var föregående dag hos Edelfelt; där var också andra så det blev inget tal om affärsställningen; Mannerheim var uppklädd från topp till tå, vilket var en kontrast till hur hans toilett sett ut på sista tiden.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
Mannerheim har jag åter träffat. I år har jag ej gifvit honom en sou. Hvad han har för sig eller hvad han tänker ta sig till, det vet jag ej. Lyckligtvis har här alltid varit folk i ateliern då han kommit hit, så att vi ej haft tillfälle till förtroliga explikationer.
Paris d. 15 Maj 1881. 15. toukokuuta 1881
Mannerheim har varit här i går och sökt mig. Berndtson säger att han har för afsigt att grunda ett stort panorama i New-York – C'est un homme à surprises!
Paris d. 7 april 1882 7. huhtikuuta 1882
Nu på morgonen har jag varit hos några bekanta, och träffade på gatan Mannerheim, som nu är eklatt förlofvad med fr. Nordenstam. Han begärde naturligtvis att få låna pengar, men jag svarade att jag gifvit allt åt Mamma – han nedstämde sina pretentioner till några hundra – men förgäfves. Jag kände mig obehagligt berörd af denna första historia – han kommer att bli här hela sommarn, så att jag nog ofta får samma nöje. Fröken Nordemstam lär vara mycket kär och anse M. som ett stort snille.
Fredag d 15 april 82 15. huhtikuuta 1882
Mannerheim har ej visat sig sedan jag refuserade honom pengar – blir det ej ett lyckadt giftermål hans och fröken Nordenstams?
Fragment 23. kesäkuuta 1882
Mannerheim och fröken Nordenstam gå här och drifva – ack hvad hon ser gammal ut. Hon lär allt fortfarande anse honom för Verldens största geni
jag tror att det är något på tok i Mannerheims hjerna – annars kan jag ej förstå hans sjelfbelåtenhet och oförändrade sätt, hans sätt att föraktligt tala om skojare och icke-gentlemen o.s.v.
Paris d. 28 Juli 1882 28. heinäkuuta 1882
Just nu hade jag besök af Herrskapet Mannerheim – Jag har åtskilliga gånger skrifvit till honom för att
Paris, söndag 82 27. marraskuuta 1882
Apropos, Mannerheim har varit här under min frånvaro, och bedt Conciergen ge nyckeln för att han skulle bo i ateliern. Conciergen svarade nej, och sade att han ej hade rättighet att släppa någon in i mina rum. Mannerheim hade då bedt Cen fråga Courtois, men denna ansåg sig ej kunna ta något dylikt på sitt ansvar. – Är det icke förfärligt. Han måste vara bragt till misère igen, och endera dagen har jag honom i fatet för mig. Denna gång är det dock stopp.
Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
Mannerheim är ännu här. Jag såg honom på afstånd med fr. Nordenstam, men undvek honom. Gud vet huru och med hvad han lefver. Till Antell går han då och då, men har ej varit här med sin fot.
Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
A propos, Mannerheim var och proponerade en vexel på Hornborg, om han skulle får 1000 frcs strax – pas si bête – men jag var nu som förr kall för hans jemmer. Han ser så slut ut, går och hasar med sin gamla fröken, slut också hon – men båda äro snyggt klädda, och måste ju lefva med någonting i alla fall. Hvarifrån han får pengar är en gåta för alla.
Paris d. 7 maj 85 7. toukokuuta 1885
Christina Nilsson går in i sin roll när hon sjunger; Mannerheim menar att hon är den bästa skådespelaren han sett, bättre än [Farale?].
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27. tammikuuta 1886
Kola Sinebrychoffs kommission, beställning eller uppdrag, är tråkig; hur kan Edelfelt genomföra den utan att få Mannerheim på halsen.
Lördag d. 30 jan. 86 30. tammikuuta 1886
Sinebrychoffs uppdrag att vara Mannerheims mentor är krångligt.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Mannerheim har fått hälften av de 1000 franc som Edelfelt fått för hans räkning.
Telegram från Nicolas Sinebrychoff: "hemförskaffa Carl [Mannerheim]"; Edelfelt väntar på vidare instruktioner.
Edelfelt funderar på hur han ska göra med de återstående 500 franc som han förvaltar för Mannerheims räkning, ifall Edelfelt själv reser bort, till södern.
d. 15 febr 86 15. helmikuuta 1886
C.R. Mannerheim har gjort visit för pengarnas skull; uppförde sig "skamlöst": sade att han förstår att Edelfelt vill "hålla sig väl" med Sinebrychoffs och fru Karamzin, som är välbärgade; Edelfelt konstaterar: han behöver inte tänka lika mycket på sådant [pengar] som de flesta andra.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6. huhtikuuta 1886
Har träffat Rettig med två fullvuxna söner på pastellisternas utställning; Mannerheim är deras ciceron.
Beskrivning av Mannerheim som drev med den moderna konsten.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Mannerheim har sagt att Christina Nilsson är den bästa skådespelerska han sett.
Paris d. 12 maj 87 12. toukokuuta 1887
Edelfelt har träffat Mannerheim på gatan; han var glad, men sade spetsigheter som Edelfelt inte låtsades begripa.
Paris 20 april 88 20. huhtikuuta 1888
Mannerheim har lånat pengar; han sade att han är mycket nödställd; Edelfelt misstänker att de 30 franc Mannerheim lånade gick till en mycket finare middag är Edelfelt och Ellan åt.
Mannerheim tycks inte längre behagas av sin avgud markisen-rackaren Rochefort, som är Boulangers "slav".
9 maj Onsdag 9. toukokuuta 1894
Epävarma yhteys Tack för brefvet – träffat fröken Mannerheim hon har sin far här – de voro i går på theatern. Koki går i dag morgon kl. 9 med henne på Panoptikon Thorvaldsensmuseum den fri utställning m.m. I morgon går hon (också med Koki) till Rosenborgs slott. Det är ju så olyckligt att jag målar från 11-1 hos prinsessan. I går spatserade jag med far och dotter på Langelinie.
Epävarma yhteys Mannerheim helsar Er personligt.
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen.