Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

syster till Sophie Manzey

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 455

Paris måndag d 27 sept 1880. 27. syyskuuta 1880
Alexandra Edelfelt får om några dagar ett redigare brev; Edelfelt väntar på telegram från Cöln med underrättelse om Etters och Manzeys ankomst; han ser fram emot att tala om Haiko och Mamma; han önskar farväl och hoppas att Mamma fått breven från Reval och Bremen.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Det är skamligt att Edelfelt inte tidigare svarat på Alexandra Edelfelts två brev; Manzeys reste föregående kväll vidare till Biarritz och Edelfelt har varit med dem de tre senaste dagarna.
Edelfelt överraskades en halv timme efter att han fått Alexandra Edelfelts brev av att Paul Etter kom in genom dörren då han höll på att fästa upp ett draperi; frun, fröken och lilla Schura väntade i vagnen; de kom överens om att träffas en halv timme senare och sedan dess har Edelfelt inte lämnat dem; de var främlingar i Paris, så Edelfelt var guide.
Fru Alexandra Manzey påminner om fru Emilie von Etter; lilla Schura Manzey är bortskämd; fru Manzay är lika hastig i omdömen och beslut som fru Etter, har starka antipatier och sympatier; hon tycks ha en tystande verkan på sin dotter, som var mera kuschad än på Haiko.
Innan de reste kom Edelfelt med en bukett vita syrener och rosenknoppar, samt konfekt åt ungdomen, och då klarnade hon [Sophie Manzey] upp; hon sade att hon skulle vilja bo i Paris om hon blev tvungen att lämna Ryssland; hon tillade att Paris inte hade lika mycket charm om inte Edelfelt vore där, vilket lite slätade ut de många små stygnen under de föregående dagarna; de var ledsna att Biarritz låg så långt bort att Edelfelt inte kunde komma dit.
Manzeys har uppfyllt hela Edelfelts varelse och han har därför inget att berätta om sina övriga bekanta i Paris; han har sett Gustave Courtois och Beer.
Måndag d 10 okt 1880 10. lokakuuta 1880
Edelfelt hälsar alla och sänder hälsning till Gunnar Berndtson att denne ska skynda sig om han vill träffa Manzeys i Paris.
Etters och Manzeys har inte svarat på Edelfelts brev; han vet inte om de tänker göra en tur till Spanien och hur länge de tänker stanna i Biarritz; det är troligen klokare att vänta här och arrangera ateljén och då tillbringa några veckor med dem i ostörd ro; i februari skulle Edelfelt resa söderut, men det hinner ändras många gånger ännu; den senaste tidens nervösa oro har gjort att Edelfelt inte tänkt så mycket på den lilla vackra fröken; han gläder sig åt deras återkomst, men är orolig att ateljén inte ska vara i ordning.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Edelfelt har varit i valet och kvalet om han ska resa till Biarritz; det är inte bara förnuftsskäl som avhållit honom från att resa, utan också ren egoism; att resa till Spanien med Etter & Manzey utan att stanna där vore galenskap, 1) då han inte vet om de vill resa till Spanien, 2) då han inte kan räkna med mer än ett par dagars vistelse i Madrid och alls ingen resa till Alhambra, 3) då en sådan lustresa skulle kosta honom minst 1 000 francs; däremot vore han lycklig om han kan få dem att stanna lite längre hos honom, han ska försök vara den bästa guide man kan tänka sig; han kan ändå inte hålla sig från att skriva till dem och fråga om de tänker resa till Spanien.
Edelfelt drömmer om att bjuda Manzeys på en enkel frukost i ateljén; om maten blir "à l'avenant" [som den blir] ska vinerna, ateljéluften och konverstionen bli desto mera livande.
Lördag. Okt 1880 16. lokakuuta 1880
Edelfelt har inte hört ett ord av Manzeys; de kommer antagligen snart, vilket gläder Edelfelt; det lovas vackert väder; han hoppas de stannar riktigt länge.
Resan till Spanien skulle knappast ha blivit möjlig; de 21 baden som Nikolaj Buistroff rekommenderat måste först tas i Biarritz och Edelfelt har räknat ut att de tagit slut först i dag; han har tänkt dra söderut i februari; det vore roligt att göra en resa där man hade tid på sig med Manzeys; han vill till Boruvna nästa sommar; han kan få resa till Alhambra med Jean-Joseph Benjamin Constant; om det inte blir någonting av porträtten i Petersburg kommer han troligen att tillbringa våren i Andalusien.
Edelfelt hade lovat Manzeys sitt fotografi; först väntade han på nya kläder; sedan fick han en finne på näsan så att han inte under hela veckan kunnat gå till någon fotograf.
Edelfelt önskar han kan ordna en trevlig dejeuner [frukost/lunch] i sin ateljé då Manzeys kommer; det är ledsamt att John Singer Sargent är i Italien.
Den stora tvåhundraårsfesten på Theâtre français har gått av stapeln; världens första scen ska ge en serie festrepresentationer [festföreställningar], liksom enkom för Manzeys.
Tisdag d 19 okt 1880 19. lokakuuta 1880
Det är naturligt att allt arbete med att få ateljén i ordning har gjorts med tanke på Manzeys visit; de har ännu inte skrivit, fastän Edelfelt i sin "epistel" uppmanade Paul von Etter att hålla honom underrättad om deras görande och låtande; det var inget tal om någon resa till Spanien då de reste, och Edelfelt är i valet och kvalet; han skulle helst se att de stannade tillräckligt länge hos honom, så att han fick vara deras ciceron och njuta av deras sällskap.
Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26. lokakuuta 1880
Det gick som Alexandra Edelfelt tänkte, Manzeys kom samtidigt med deras brev; de träffades på Gymnase theatern; de var inte nöjda med intrycket av det regniga Paris efter det härliga vädret och havet i Biarritz; de hade kommit tidigt på morgonen och haft en lång kall söndag framför sig; Edelfelt önskar att de skrivit eller telegraferat till honom; de roades av pjäsen "Nina la tueuse", en komedi på vers som driver med den moderna Zolaska litteraturen.
Generalen gav 5 hundrafrancssedlar till fröken Sophie Manzey och 1 sedel åt Schura Manzey; Edelfelt förde dem till Ecole des Beaux Arts; Hemicykeln [freskmålning av Paul Delaroche] slog mest an på Paul von Etter och fröken; Generalen tycks inte njuta av konst, en kopia av MichelAngelos Yttersta dom behagade honom inte; men Edelfelt kan ha misstagit sig på Generalens konstnärliga begåvning, för denne tyckte att den pompejanska gården i Ecole des Beaux Arts inte var i stil och att en målad fris från Siena störde det hela; därefter gick de till la Sainte Chapelle.
Paris. torsdag 28. lokakuuta 1880
Det var för sent att gå på Operan; fru Alexandra Manzey gick med Paul von Etter på La femme à Papa, dit de ansåg att fröken inte kunde föras; hon skulle sitta hemma med Schura Manzey och skriva brev; alla grämde sig över konvenansen som inte tillät Edelfelt hålla henne sällskap på hotellet; fru Manzey hittade en medelväg: Edelfelt fick i uppdrag att ordna mat till en supé och tilläts lite före klockan 11 gå upp till Sophie Manzey och ställa i ordning.
I förrgår var de på porte St Martin; Edelfelt hade inte sett ett féeri på länge; hur mycket de än håller på St Petersburg erkände de att de aldrig sett något liknande på baletten; konsten i allt här i Paris är lösningen på gåtan; i Petersburg är det herr Johanson eller vad han heter, här är det artister som Alfred Grévin som arrangerar en balett; Generalen bjöd och förklarade pjäsens gång högst välvilligt; denne talar gärna om vad allt kostar och han påminner om Boris i det fallet.
Måndag, allhelgonadag 1. marraskuuta 1880
Alexandra Edelfelt får nöja sig med mindre telegrafiska meddelanden; Manzeys har skjutit upp resan dag för dag, men ser ut att resa följande kväll.
Edelfelts resa till Boruvna följande sommar är så gott som säker (ifall inte Sophie Manzey gifter sig med Mischa Wolkoff); fadern Nikolaj Manzey har i brev talat om att han gärna vill att Edelfelt målar även Schura Manzeys porträtt.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
De reste föregående kväll; avresan var bestämd till klockan 11 på kvällen men gjordes redan klockan 7; Edelfelt hade gått ut för att köpa blommor till Sophie Manzey; då han återvände till hotellet höll de i största hast att packa ner sina saker, för att hinna med snälltåget och inte det andra tåget som tog dubbelt längre tid; på bangården sade hon att Edelfelt inte skulle oroa sig; hon tycktes besluten att trotsa alla vedervärdigheter gentemot Mischa Wolkoff; Fru Alexandra Manzey var uppriktig och undrade varför Edelfelt inte var i Petersbourg; då de steg in i vagnen sade Sophie Nous nous reverrons n'est-ce pas? – Oui, mais peut-être pas dans les mêmes conditions. – Oh, que si! [Vi återser varandra eller hur? – Ja, men kanske inte under samma omständigheter. – Å, det hoppas jag verkligen!; Edelfelt lovade skriva ofta till Paul von Etter, han kysste fru Manzey på handen, tog avsked av Paul och Schura Manzey och tryckte frökens hand innan det bar av: hon viftade länge med buketten av terosor och vita syrener som Edelfelt gett henne; det lönar sig inte att skriva för länge om detta, en massa delikata ämnen skäms bort om de i skrift behandlas av en profan.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10. marraskuuta 1880
Manzeys torde snart komma till Venedig; Edelfelt har skickat Paul von Etter ett rekommendationsbrev till John Singer Sargent som är den bästa guide man kan tänka sig i Venedig.
24 nov 80 24. marraskuuta 1880
Edelfelt har fått en lång skrivelse från Paul von Etter daterad Berlin den 18; de har inte fått Edelfelts brev i Venedig; de måste ha fått en egendomlig uppfattning om Edelfelts artiget, då de inte fått svar på fru Alexandra Manzeys vänliga brev; han har skrivit till Paul i Petersburg och förklarat; det var ledsamt att de därmed gick miste om att göra John Singer Sargents bekantskap, som är en bättre guide än Bædeker [reseguide] och de vanliga ciceronerna i Venedig.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Fru Emilie von Etters samvetsfrågor är svåra att svara på nu; Edelfelt var åtminstone kär då Manzeys var hos honom, därefter har han drabbats av betänkligheter; han har heller ingen garanti för att hon [Sophie Manzey] har varma känslor för honom; han tycker inte om det kinesiska och gammalryska sättet att hustrun aldrig fick se sin man före bröllopet eller opponera sig mot valet; han är nyfiken på att se sina känslor följande sommar; han har aldrig sagt något om att det är fråga om verklig kärlek; hon är modig som står emot Mischa Wolkoff, men det betyder inte nödvändigt att hon flammar för Edelfelt; enligt Paul von Etters brev är W. degoûtant [otäck] och tråkig; Edelfelt tror att hon aldrig varit kär i Wolkoff, men tänkt sig möjligheten av ett konvenabelt parti; hon har många exempel på en sådan dräglig existens i sin närmaste närhet; "Je ne crois plus à l'amour" [Jag tror inte längre på kärlek] sade hon en gång, "depuis que j'ai vu la tante Nadine, que je croyais capable de grands sentiments épouser Armfelt – et ils sont heureux!" [sedan jag sett tant Nadine, som jag trodde var kapabel till stora känslor, gifta sig med Armfelt – och de är lyckliga!".
Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
Från Paul Etter har jag haft ett sorgligt bref i anl af fru Jacobsons svåra sjukdom. Måtte hon gå igenom lunginflammationen. Jag önskar det för Generalskans skull; hon, stackare har nog mycket att bära på ändå. Solfjädern tycks ej ha kommit fram, jag skall i dag gå och försöka ta reda på dess öde genom oläsligt. Manzeys ha också haft det sjukt hemma; ty lilla Schura har haft difteri som tyckes ha varit rätt häftig t.o.m. Om Sophie skrifver han ej ett ord. Fastän jag ej känner fru Jacobson, sysselsätter hennes sjukdom dock ofta mina tankar, som sagdt, derför att jag så ogerna ville se Generalskan med sten på börda.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
Jag tänker ofta på den stackars fru Etter. Hvad de måtte ha haft det svårt, med lilla Schuras sjukdom till! Jag antar, att om sjukdomen blifvit värre, de då skulle ha skrifvit. Då jag nu ej haft några underrättelser sedan Pauls bref skrifvet d. 31 Dec. (ryska stylen) antar jag att fru Jacobson är på bättringsvägen.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
I det hela taget var det rätt lyckligt att jag ej skref till Mamma i förrgår, ty brefvet skulle då ovillkorligen ha blifvit bara Jeremiader. Vädret och alla mina intryck från Petersburg och ryssarna voro då så ruskiga att jag bestämdt skulle ha uttömt mig i smädelser och kraftuttryck. Nu skiner solen, jag har börjat Schuras porträtt och humöret är godt. – Så att Mamma verkligen haft så ledsamt! Ja, jag å min sida har också bra mycket saknat er alla, men ändå mest mamma, och de två brefven ha varit stora anledningar till glädje för mig.
I dag har jag tecknat Schura Manzey, och jag tror det blir bra. I hatt, kutskinnspels o. muff som tar sig ypperligt ut mot hennes vackra hår. De voro alla förtjusta i teckningen. Jag gör porträttet så stort som Lilys. Schura satt som en bild i dag, men huruvida denna trankila sinnesförfattning i morgon fortfar är svårt att säga. Jag dejeunerade i dag hos Manzeys. Det är bra hyggligt folk och då jag var der taltes bara franska hvilket låter helt ljufligt efter alla dessa familjesamtal på det stora fäderneslandets språk. Jag tror mig kunna göra ett godt och vackert porträtt af lilla Schura, som en face, och då hon ej gör grimacer är rigtigt nätt.
Fru Etter är ändå kronan bland dem alla, och ser man henne på närmare eller fjärmare håll, här eller på Haiko är hon dock alltid densamma. Jag måste i nästa vecka bjuda dem på supé ute på öarne, har talt med Paul om saken, och han finner förslaget excellent. Åt Lilly och Schura Manzey äfvensom Baby har jag köpt mycket godt hos Ballet. Älskade Anni och Butti, huru gerna skulle jag ej bjuda dem med på kalaset. Och jag saknar Mamma ofantligt. Skicka Dagbladet.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Manzeys äro förtjusta i Schuras porträtt – och vilja nödvändigt utställa det – det blir också ganska bra och mycket likt.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9. marraskuuta 1881
Nu skall jag gå till Manzeys för att om möjligt göra Schuras porträtt så bra att jag kan visa det åt storfursten. Jag tror att det skulle fröjda Gubben Manzey, som är den trefligaste (näst fru Etter) i familjen, och med hvilken jag kommer förträffligt öfverens.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Ledsamt är att jag ej fått Schuras porträtt färdigt. Det har varit så ohyggligt mörkt, att man ej kunnat måla mer än en halftimme om dagen, isynnerhet som den ljusaste tiden sammanfallit med frukosttimmen hos Manzeys.
I dag är det Lilys födelsedag; och Jag har nyss gifvit henne en stor ask konfekt från Ballet. Mimuschka Schurinka en liten Ellis och Lily samt Baby leka någonslags nata här i salongen bredvid och det är ett halloh utan like må Mamma tro. Jag framförde flickornas helsningar till Lily och hon var ytterst fägnad deröfver. – Schura klinkade nyss på pianot några sommarmelodier och det lät så skönt för mina öron.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12. marraskuuta 1881
Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då.
Fröken M. var mycket ämabel i går afton efter att på dagen ha haft en nervös attack, Gud vet hvarföre. Hon är så utmärkt söt om morgnarne då jag målar Schura – men i sällskap om aftnarna får hon något styft och otillgängligt för allt utom Polja. Dock tyckes alla allvarliga planer vara totalt borta
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
På tal om taflorna bad jag henne säga mig hvar de funnos, och jag fördes nu ned i en sal på nedre botten, der mina taflor voro mycket illa placerade i dålig dager. Jag bad "le grand maître de la cour" grefve Narischkin, en gammal hofman med ytterst distinguerade drag, hjelpa mig. Han hoffuriren, 5 betjenter och jag höllo just på att släpa dem i en bättre dager, då jag hörde steg bakom oss – "Sa Majesté" och alla bockade; Kejsarinnan som händelsevis passerade, vände sig till Narischkin och sade: N'est pas qu'ils sont excessivement jolis les tableaux? Så såg hon åter på dem, frågade om det var en vanlig gudstjenst eller om någon fiskare drunknat och detta var likpredikan hvarpå jag svarade och gaf besked. – "Ja jag tänkte det sade hon, de äro andäktiga utan att vara sorgsna – det är just det jag tycker om. Och så frågte hon igen om Bertha, hvad hon heter, hur gammal hon är och sade att hon var söt utan att vara regelbundet vacker, och sade om Schura Manzeys ögon att de voro magnifika. – Kejsarinnan har ett sätt att se tvärs igenom en – der ligger något melankoliskt, men så genomgodt i hennes blick.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9. tammikuuta 1882
Hvad skall jag göra till torsdagen? Att gå till Manzeys duger ej (flickan är förresten mycket bättre nu) och de ha tagit hem Schura.) Madame Miatleffs pojke har nyligen haft scharlakansfeber han också, – hvad skall jag göra – – Det ledsamma med de Kejserliga är att då de engång säga något så är det sagdt och det går ej an att resonnera – så ock med uppskofvet till torsdag – ty jag är öfvertygad om att flickan är bra i morgon.
Söndag morgon 2 april 82 2. huhtikuuta 1882
Jag har nu lättat mitt samvete med att ge några små presenter åt dem alla. Åt Lily en lång piske (som hon specielt önskat sig, åt Schura en occiderad ljusstake med tändstickshållare, m.m. Åt Schura Manzey skickade jag en kolossal korg med chokolad, med ett stort chokolad ägg i midten – en present som hade den största succès.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Han har blifvit dugtigt gammal och sorgen, troligen för Schuras skull. Hon är också blekare än förr och har fått något förkrympt, afstannadt, slut uti sig som ej bådar godt för framtiden. Det är sorgligt der i huset till följd af detta
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Jag har talt med Buistroff som säger att Schura har fallandesot, ehuru detta fula ord ännu ej blifvit uttaladt för föräldrarne. – Hon är blek och har något besynnerligt i sig, nu mera än förr. Emellertid säger B. att hon kan bli frisk när hon engång är fullvuxen, men att hvilken attack som helst också kan medföra döden – Sorgligt är det!
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
Fröken M. är söt och har ledsamt tror jag. De komma alls ej att gå ut i vinter tillföljd af Schuras sjukdom.
fredag afton 1. tammikuuta 1884
Hos Manzeys var jag i går afton. Någon rigtig reda på fröken har jag ej fått. Hon går visit och anser sig vara martyr i sin kärlek till Mischa Volkoff, den stobaken – om hon älskar honom. Schura hade en af sina svårare attacker i går – lyckligtvis gå de nästan ögonblickligen om, men bra obehagliga att åse äro de.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2. tammikuuta 1884
för en stund sedan hade den stackars Schura en attack igen – Hon blir alldeles stel, stånkar och qvider, skefvar med ögonen förfärligt – det är grymt att åse, stackars flicka, och stackars föräldrar!
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Hos Manzeys är det dåligt med Schura hon har alltjemnt sina attacker, alltid hjertslitande att åse. Gubben M. är alldeles förbi – försöker att hålla god min men sörjer djupt öfver detta öde.
Petersburg 19 januari 84 19. tammikuuta 1884
Hos Manzeys var det rent galet här om aftonen. Han var bortrest och Schura fick då några så förfärliga attacker att de rakt trodde att hon skulle dö. Hon blir alldeles likblek, stel, med blå läppar och tuggar fradga. Det är en svår pröfning för dem.
Petersburg d. 21/1 84 21. tammikuuta 1884
På aftonen var det konsultation hos Manzeys. Boris kördes bort på ett höfligt sätt, men jag fick stanna qvar. De lära ha kommit till samma osäkra resultat som Buistroff: epileptiska anfall som möjligtvis kunna gå öfver, och som ej äro absolut dödliga – En bra sorglig utsigt i alla fall.
Paris måndag d. 25 febr. 84 25. helmikuuta 1884
Från Paul Etter hade jag bref. Den stackars Schura Manzey tyckes verkligen nu vara sämre än någonsin. Hon skall ha blifvit så mager och eländig. Hvad de äro djupt beklagansvärda, och hvad fröken Sophies lif ändå är ovanligt sorgligt. Det ser ut som om Paul åtminstone ej skulle ha mycket hopp om Schura.
Paris onsdag d. 27 febr 84 27. helmikuuta 1884
Just nu hade jag bref från Sophie Manzey. Hon tycktes vara så lycklig öfver mitt sista bref – Stackars, stackars, stackars flicka. Denna dödstråkiga och sorgliga atmosfer i hvilken hon lefver gör henne allt mera slö – huru gerna hade jag ej velat visa henne att det finnes något annat i lifvet att denna instängda luft. – Hon ber att få skrifva "Cela mig soulage, laissez moi vous parler" – "Parlez moi de vos fêtes et de vos plaisirs, vous savez que je ne suis pas jalouse, je n'ai pas le droits de l'être" och vidare säger hon om Mamma. Que Mme Edelfelt est bonne d'avoir encore un peu de sympathie pour moi, je sais combien elle vous aime, et je comprends qu'elle aurait pu m'en vouloir. Je l'en éstime et respecte d'avantage. – Schura lär vara litet bättre nu. – Om hon visste huru föga anledning hon har att vara svartsjuk, huru tomt lifvet är för mig i det hänseendet!
Fredag 13. 1. tammikuuta 1891
Jag hade redan sett att det var något tvunget, otrefligt i luften, och fru Etter, som tog mig afsides började ordentligt lätta till hjerta. Mischa är en tyrann, Mischa vill ej Sonitchka gå ut, Mischa är nedrig mot fru Manzey – och ingen protesterar – De gråta bara då och då – fru Etter är den enda som vågat be honom menagera sin fruns helsa – ty Sonsitschka har hållit på att bli éthisique" af hans ledhet – si fabula vera. I alla fall äro de besynnerligt ryska som hålla till godo med hans fäaktighet, då fru Manzey betalar. – Att deras lif måste hålla hundratusental såg jag strax – dyrt, opraktiskt och tråkigt. – Vi äro som i ett fängelse här sade fru Etter – (Skrif för alldel ej ett ord derom till henne ty alla bref läsas af Sonja Manzey-Wolkoff och Alexandrine), de hade just fått Berthas bref. Visserligen skrifver B, den nya Sedigné, med mycket "qvickt geni" men hennes bref hade redan 24 timmar lifvet upp alla menniskor der (utom Mischa) – det är ett bevis på huru litet omvexling de ha. Mischa vill ej att Sofie skall gå ut. Fru Manzey såg nedtryckt ut-
Schura såg jag sofvande i trädgården – hon såg ut som en vaxbild – rysligt liten och förkrympt och eländig, den stackarn. –
Paris 12 maj 91 12. toukokuuta 1891
Jag har ej skrifvit och tackat för Mammas bref och brefkort, emedan jag under denna sista vecka varit så trött och utfaren som jag ännu alldrig varit förr. Allt för Manzeys porträtt – Jag började måla det sista torsdags, steg upp kl. 6 de följande dagarne och gnodde på – Så kommo Etters-Manzeys – men i stället för att stanna har öfver d. 15 som jag hade trott resa de redan i afton – bortkörda af Mischa som narrat dem bort från Cannes och nu stannar här längre än de. Jag tror jag blir galen af all deras underlighet. Mischa vill bli af med dem – alltnog porträttet är nu färdigt, och det är, skall jag säga Er, resultatet af en oerhörd ansträngning – och ändå är det alldeles "omsonst" som jag bråkat så ty fru Etter sade i går att fru Manzey ej har några pengar mera, ty Mischas luxuösa installation har tagit med deras fyrkar. – De ha just så mycket att de komma hem. Och nu bo de (Mischas arrangement) på hôtel Bristol, Place Vendôme, der endast kungliga personer brukar bo, och der en kopp kaffe med doppa kostar 6 frcs. – Jag har gjort 2 porträtter af gubben Manzey, som Mamma vet, – och skall nu föra dem i vagn (de äro encadrerade redan) till Place Vendôme.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Jag har varit alldeles inne i Haiko-stämning hela dagen i går då Jag var tillsammans med Etters. Jag tror det gjorde dem rigtigt godt att lufta sig litet, se andra menniskor och höra annat tal än det eviga sorgliga om Schura, som nu är sämre än förr, har attacker alla dagar och som icke oläsligt läkarne något hopp Charcot skulle komma dit i dag, men jag fick ej veta hvad han sagt, ty alla voro utgångna utom den ryska jungfrun och Schoura –
Vilna kl. 11.20 fredag 21 feb. 95 i sofkupén 21. helmikuuta 1895
Fru Etter skref ett farväl till mig jemte kommission att köpa åt Schoura Manzey en medicin som endast fås i Paris.