Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

italiensk konstnär, arkitekt, diktare

Lähteet

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18. lokakuuta 1873
På museet är alla målningar gamla; det är med konst som med musik: man måste höra och se många gånger för att kunna uppfatta hela skönheten; Edelfelt ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck med helt andra ögon nu än första gången; man måste också se en målares bästa saker för att kunna förstå honom, vad Edelfelt sett av Rubens i Stockholm och Sankt Petersburg har inte gett någon riktig bild av detta snille; enligt hans landsmän får Rafael, Michelangelo och alla andra stryka på foten för Rubens.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14. joulukuuta 1873
Antoine Wiertz skrev som han målade: fantastiskt regellöst, men genialistk; i "éloge de Rubens" bevisar han att Peter Paul Rubens var den största av alla målare och jämför denne turvis med Rafael, Michelangelo, Titian, Correggio, Rembrandt och Diego Velasquez; "I sanning var denna Wiertz en mångsidig ande. Målare, utmärkt skulptör, literatör, musiker (den första flöjtisten i Brüssel) och chemist".
Antwerpen d 2 Februari 74. 2. helmikuuta 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
På söndag morgon gick Edelfelt i mässa i Notre Dame, där det finns en Maria av Michelangelo och Carl den djärves grav.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Paris . 11 Sept. 1874. 11. syyskuuta 1874
Om Edelfelt inte kommer in i aftonskolan funderar han på att gå i en privat skulptörskola där Julian Alden Weir arbetar; det är nyttigt för en målare att känna till skulptur; MichelAngelo, Rafael, Peter Paul Rubens, Leonardo da Vinci, och Antoine Wiertz var utmärkta skulptörer.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
Ifall Edelfelt blir refuserad i concoursen [tävlingen] har han med Julian Alden Weir och Dewey Bates tagit ut kort till aftonskolan vid Rue de l'Ecole de Médicine; inrättningen underhålls av staten så de betalar inget; han har lust att börja med lite skulptur; Rafael, Michelangelo, Peter Paul Rubens och Antoine Wiertz var duktiga skulptörer; det är lättare för en målare att ägna sig åt bildhuggeri än för en skulptör att lära sig teckna.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.
Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.
Paris d. 14 December 1874 14. joulukuuta 1874
De såg också de ofantligt många salarna i École des Beaux Arts; i arkitekternas sal finns akvareller från Athen och Rom; i kopiesamlingen finns den bästa kopian av MichelAngelos Yttersta dom och Rafaels skolan i Athen, samt en reproduktion av Rembrandts anatomiska föreläsning gjord av Léon Bonnat; mest intressant var salen för Romarprisen, där pristagarnas skisser och tavlor sedan början av 1700-talet fanns uppradade; bland skolans prisbelönta elever fanns Jaques-Louis David, Jean-Baptiste Paulin Guérin, Anne-Louis Girodet, Hippolyte Flandrin, Alexandre Cabanel, Ernest Hébert och Henri Regnault.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Rom d. 18 mars 1876. 18. maaliskuuta 1876
I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.
I gravyrsamlingen fastnade Edelfelt för Rembrandt och MichelAngelos "Sancta Familia"; då man går i Palazzo Pitti skäms man för att ha vågat ta i en pensel då sådana jättar förr i tiden skött samma yrke och odlat samma konst.
Rom, onsdag 22. maaliskuuta 1876
I palazzo Barbirini finns Guido Renis Beatrice Cenci och Rafaels Fornarina; Rafaels, Michelangelos och Tizians tavlor vinner på närmare bekantskap; Edelfelt har sett Peterskyrkan, Pantheon, Colosseum, Forum romanum och Constantins basilika.
Rom d. 25 Mars 1876. 25. maaliskuuta 1876
Edelfelt besökte tillsammans med Runebergs häromdagen Vatikanen; Edelfelt kände till alla de viktigaste konstverken; Capella Sistina [Sixtinska kapellet] gör ett överväldigande men oroligt intryck; Yttersta domen har Edelfelt aldrig förstått sig på; MichelAngelo som konstnär är ändå den mäktigaste ande som levat; det gudomliga, övernaturliga, har denne aldrig vunnit eller eftersträvat, men den mänskliga andens kamp, trots och förödmjukelse har han skildrat som ingen annan; tack vare Vatikanens samlingar på École des Beaux Arts hade Edelfelt en god föreställning om det gigantiska konstverket i taket på Sixtinska kapellet; av profeterna tycker han mest om Daniel och Jonas, av pannåerna Adams skapelse och Syndafallet.
Rafaels Stanzer [rum] överträffade allt vad Edelfelt sett i dekorativt måleri; det är en skada att Rafael låtit sina elever utföra så mycket av arbetena, skillnaden är iögonenfallande; Rafaels måleri är lättare att förstå än MichelAngelos; man kan inte annat än avundas dessa engelsmän som så lätt verkar komma underfund med ett så stort snille som MichelAngelo och står och suckar sitt splendid och beautiful inför taket i Capella Sistina; det är synd att Loggian [pelargång] är så illa medfaren; man märker hur genomartistisk Rafael är då man kommer in i den andra loggian som kallas di Berberini, Berberini har gjort allt för att kopiera Rafael men har misslyckats fatalt; den bästa kopian av Rafael hittas i den nyaste loggian som pryddes under Pio IX; Edelfelt planerar snart återkomma till Vatikanen; permesso [inträde] lär man kunna skaffa genom danske konsuln.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10. toukokuuta 1876
Walter Runeberg hade sagt att det troligen inte fanns någon nordisk konstnär som känner och förstår den gamla italienska konsten som Pietro Krohn; Edelfelt tänkte att han i Krohn skulle få en vän som öppnade ögonen för allt skönt i den italienska konsten; Krohn har en bestämd smak och han kan inte med de konstnärer som kommer efter Rafael och Michelangelo; han tecknar bra, men är lite "mager" i färgen, åtminstone i den halvfärdiga tavla som Edelfelt sett, föreställande en tjock munk på torget i en by och barn som springer fram och andaktsfullt kysser hans händer.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26. toukokuuta 1876
Edelfelt och Pietro Krohn hade kommit överens om att Edelfelt fick se en del av Krohns fotografisamling (ca 1800 st.) då han varit uppe i tre veckor; i dag har han fått se fotografier av Rafael och Michelangelos verk.
Frascati d. 10 Juni 1876 10. kesäkuuta 1876
Edelfelt har haft en dispyt om MichelAngelo med fru Lina Runeberg, som i konstfrågor är ett eko av sin mans idéer; Runebergs har tydligt något emot Michelangelo, de säger t.ex. att Giovanni Lorenzo Bernini bara är en andra upplaga av MichelAngelo; Runebergs kan inte älska den "store, odödliga Buonarotti" [Michelangelo] för att de inte kan se att han inte nöjt sig med det som så många funnit tillräckligt i liv och konst, utan sökt komma längre och därmed låtit disharmonin framstå klarare.
Walter Runeberg är rädd för hela Michelangelos riktning; han är för inriden i sin klassiskt-thorvaldsenska riktning för att älska den djärva naturalism som Michelangelo briljerade med.
Det finns lite kännedom i Norden om många av Michelangelos verk, på samma sätt som om en massa antika verk; man har vant sig vid att det endast finns Apollo di Belvedere och Laokoon [två marmorstatyer från antiken].
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
Då man under månader inte kunnat sysselsätta sig med det som fröjdar sinnet och ögat, slukar man med behaglighet de konstskatter man ser; Pietro Krohn har fört Edelfelt omkring på Museo Nationale; i det gamla palatset från 1300-talet finns skulpturverk av Donatello, Luca della Robbia, Benvenuto Cellini och Michelangelo.
(Andra dagen i Florens): Föregående kväll gjorde de en tur i vagn till San Miniato, och upp till Michelangelomonument; Alexandra Edelfelt vet hur Florens tar sig ut därifrån; belysningen gjorde utsikten dubbelt skön.
Det finns flera verk av Donatello; hans St Georg och hans David är makalösa; Edelfelt behagas mycket av en liten brons-David av Andrea del Verocchio, Leonardo da Vincis lärare; Benvenuto Cellinis två skisser till Perseus intresserade Edelfelt, den första vaxmodellen är bättre än den utförda bronsstatyn i Loggia dei Lanzi; där hemma känner man redan till Gian Boulognes (från Valenciennes) Mercurius; mer och mindre goda saker av MichelAngelo finns i Museo Nazionale, alla snillrika, men några märkvärdigt obegripliga.
d. 11 Juni 77 11. kesäkuuta 1877
Edelfelt tackar för växeln som kom i grevens tid; han har beställt sommarkläder, kostymen kan han också använda i höst; i sin ateljé kan han för närvarande vara klädd i den mest paradisiska dräkt [så lite kläder som möjligt] och på Hindhår består hans vardagskostym troligen av linnebyxor, den röda rocken och hans MichelAngelohatt; i staden är en gräslig hetta, Alexandra Edelfelt kan tänka hur det är hos honom då solen har baddat på plåttaken hela dagen; hos Pierre Petit Gerard är det inte mycket svalare.
Paris, d 30 Juni 77. 30. kesäkuuta 1877
"Blanca" har fått kritik i le Soir, som han sänder med; kritikern säger att hon inte har "le diable au corps", inte har det "tusen djefla" som Sergell talade om; Edelfelt begriper inte hur man i ett sådant fridfullt ämne kan lägga in någon djärvhet à la Michelangelo; men kritikern uppmuntrar ju också rätt mycket.
Paris d. 13 Jan. 1878. 13. tammikuuta 1878
I konst sympatiserar Edelfelt inte med Walter Runeberg; Edelfelt tror att Walter genom sitt giftermål, sina barn och sina sorger fjärmats från sin konst; det som återstår är ett allmänt svärmeri för det sköna, men ingen entusiasm eller riktig arbetslust; Walter är dessutom inne i den danska, torra skolan; hans fasa för Michelangelo bevisar att han växt in i ett torrt system som utesluter livet och naturen, och ersätter eller förbättrar dem med tråkiga tysk-danska teorier; som person är Walter Runeberg mycket kär för Edelfelt.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
Edelfelt har besökt Walter Runeberg; han tycker att Runebergs saker är bra men tråkiga, i konst gäller: "tous les genres sont bons, sauf le genre ennuyeux" [alla formspråk är goda, förutom det tråkiga formspråket]; Edelfelt har aldrig varit förtjust i Berthel Thorvaldsens skola, vars verk lämnar honom kall; i stället finns det liv i verk av MichelAngelo, Luca della Robbia, Donatello och flera av de moderna som Paul Dubois och Michel-Louis Mercier.
På sin vägg har Edelfelt ett enormt fotografi av MichelAngelos pietà, samt några teckningar av honom och Leonardo da Vinci; Edelfelt tycker att dessa är mera djupa och sanna artister än Rafael.
Paris d. 27 april 1880. 27. huhtikuuta 1880
I lördags hörde Edelfelt Adelina Patti och Ernesto Nicolini, efter att i mer än en timma ha köat för biljetter; det var roligt att höra Patti, även om det gick som med allting man mycket hört talas om, som Rafaels Madonna i Dresden och Michelangelos Yttersta domen, inbillningen har gjort allt 10 gånger bättre än verkligheten är i stånd att vara; de sjöng gamla Trubaduren; Pattis röst är ett underbart instrument som alltid tar en fullkomligt ren ton, men Edelfelt värmdes inte en enda minut av framträdandet; nästan varje föreställning på théâtre français har skänkt honom mera nöje, vilket troligen beror på att han inte tycker om opera; Nicolini har en magnifik röst men ser ut som en bättre coiffeur [barberare].
Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26. lokakuuta 1880
Generalen gav 5 hundrafrancssedlar till fröken Sophie Manzey och 1 sedel åt Schura Manzey; Edelfelt förde dem till Ecole des Beaux Arts; Hemicykeln [freskmålning av Paul Delaroche] slog mest an på Paul von Etter och fröken; Generalen tycks inte njuta av konst, en kopia av MichelAngelos Yttersta dom behagade honom inte; men Edelfelt kan ha misstagit sig på Generalens konstnärliga begåvning, för denne tyckte att den pompejanska gården i Ecole des Beaux Arts inte var i stil och att en målad fris från Siena störde det hela; därefter gick de till la Sainte Chapelle.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Från Bos har jag haft en längre epistel, en slags kommentar till det egendomliga inlägget i tidningarne. Jag måste verkligen säga att Jag var litet förargad då jag såg brefvet från Toledo med denna märkvärdiga appendix af Bos' hand. Först och främst var brefvet illa och slarfvigt skrifvet, öfverdrifna uttryck, floskler och fraser som kunde gå i Bos men som hvarken motsvarade min tanke eller kunna gälla som prof på min stilistiska förmåga. Då man talar till en menniska som ej har "le sens artistique" måste man ju inskränka sig till utrop ty några anmärkningar mot de gamle (jag tror visst ändå att jag håller af dem lika mycket som någonsin han) skulle tas som hädelser. Hvad nu Rafaël beträffar, så reser man ej till Madrid för att se honom. Och upprigtigt taladt spelar Rafael en mindre betydande rôle i denna täflingskamp mellan verldens störste som står att ses i Spaniens hufvudstad. Jag kan dessutom ej, utan att tala mot mitt bättre vetande, ställa honom högre än t.ex. Leonardo och MichelAngelo, för att nu alls ej tala om de primitiva eller de holländska eller spanska mästarne. Jag har ju aldrig påstått att min mening är den rätta; känslan kan ju ingen kommendera, och om jag tycker mera om Julqvällen än om Kung Fjalar, och ger skäl derför, så har ingen rätt att säga att Jag derföre icke är "de bonne foi" eller något dylikt. Det vore väl döden också om jag, trots mitt tankearbete under den tid jag sysslat med måleri, icke skulle ha kommit längre än att måsta ord för ord efterstafva hvad hundrade sagt före mig, den ena mest efter den andra, utan att tänka så mycket hvar och en. Bos håller ett slags förmaningstal till mig, talar om huru "sorgligt" det vore om jag ej skulle ställa Rafaël högst, o.s.v. – Ingenting på jorden kan förhindra mig att ej tycka så mycket om t.ex. Meyerbeer som om flere af de klassiska, och om jag också miljoner gånger hör att afrikanskan och hugenotterna äro mästerverk af första ordningen, så måste jag med handen på hjertat säga att de lämna mig temmeligen kalla. – För mig slår Rafael inom den italienska renaissancen såsom den komplettaste, den stilfullaste, den elegantaste, men – han lemnar mig kall, ty det är skickligt, så elegant och så väl arrangeradt att det rigtigt menskliga, djerfva, upprörande och omedelbara litet gått bort.
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Hennes pojke, en 9 årig, har verkligen ovanliga anlag för de sköna konsterna. Han har i dag modellerat i vax en Kristoffer Kolumbus, med en fana i ena handen och ett ägg i den andra. Den store upptäckaren, i spansk kostym, är så urkomisk, men derjemte så originell att jag haft ett speciellt nöje i att betrakta detta skulpturverk. Han pojken, pratar och ritar, och är alltid ny, alltid oväntad och oförutsedd i hvad han kommer fram med. Hans Kolumbus var en frukt af hans lektyr i går. Han svärmar för upptäckter och tillika för stora målare, och roddar och frågar oupphörligt om Vasco di Gama, Michel Angelo o.d. – Han känner taflorna derhemma på sina fem fingrar – Teniers, Correggio, Rafael m.fl. – och när han i verlden stufvas i en kår blir han naturligtvis en gardesofficer som alla de andra – adjö då med Rafael och Columbus!
Paris d. 26 juni 82 26. kesäkuuta 1882
Medaljen har jag emellertid nu den är större än den förra, och bar på frånsidan MichelAngelos bröstbild.
Montbéliard 15 nov 89. 15. marraskuuta 1889
Maissonier visat sina studier; Meissonier har en strävan att alltid komma längre i sin konst; han är som en "Michelangelo i fickformat"; verket av Napoleon föreställer hela hans stab med marskalk Ney och Berthier; Meissonier höll också på med en teckning efter modell, som han börjat 1846; Meissonier målar hästar bättre än någon annan.