Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

onsdag 1. tammikuuta 1893
några ord bara för att säga att jag igen längtar så innerligt efter bref. – Jag har arbetat dugtigt de sista dagarne. Grefvens porträtt är nu nästan färdigt och de äro mycket nöjda dermed – ställning, likhet och uttryck, allt fägnar dem. Måtte det andra bli så mycket att jag kan göra det färdigt i Finland
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
Efter 2 dagars uppehåll på Bregentved blef jag pr telegraf kallad hit till prinsessan Marie, som hade lust att visa mig sina arbeten. Om lördag komma Kungen och Drottningen tillbaka från England och då är det slut med den sköna friheten för henne. Alltnog, igår fick Moltke ett så lydande telegram: Inviteret på frukost sammen med hr Edelfelt, vil de tillade ham komme – Marie prinsesse af Danmark." Hvilken frukost? Hvar? Hos oläsligt, hos Moltke-Hvitfeldt allmän hufvudbry – först om 3 timmar då jag fick Pasteurs telegram förklarades gåtan.
– Mitt intryck från Bregentved – Det är ett adeligt stort slott med torn och tinnar, kapell, danssalar och 20 gästrum, parker, jagter, fontainer alléer, drifhus, palmhus, vinkast – och gaf intryck af hvad det är, det förnämsta herresätet i danmark. Han är hygglig enkel – liknar många hyggliga officerare hos oss – något af Munsterhjelm (han var just ej någon hygglig officer) Nikolai Etter – den typen. Han är på månader lika gammal som jag. – Hon Estrups dotter är 35 år, rödhårig, nervös, orolig klok mycket religiös, men af en stridbar religiositet, icke oläsligt och saktmodig, stor panna, ljusblå stirrande ögon, lång ej just graciös – och hon blir svårade att måla.
Moltke sjelf är sympathisk – han ser god och rättskaffens ut. i går var grefvinnan på middag hos Rheedz Thott för Kronprinsens, damerna borta, och grefven hade stor herrmiddag, i anledning af ett åkerbruksmöte. Der voro bl. a. 4 rigtiga bönder, af hvilken en, en vensterman, höll ett rigtigt bra tal. De likna ändå mycket våra nyländska bondgubbar.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Länsgrefven är en genomgod menniska tror jag men mycket tyst och litet tung. Alla dessa unga grefvar och Comtesser Knuth-Knuthenborg som har äro trifvas bäst tillsammans och man har ej så mycken fröjd af dem. –
Så här ser gr. Moltke ut ungefär. Han har mycket goda mörkbla ögon liknande Tante Leuhusens. – Grefvinnan kan jag ej göra teckning af – jag har henne ännu ej rigtigt klar för mig.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6. elokuuta 1893
Mina porträtt här gå ej just vidare framåt – får se hvad jag hinner med till den 17de då jag beslutat fara. Hans får jag färdigt. Hennes hufvud möjligen. resten får jag göra färdig i Finland eller någon annan gång här.
I dag på söndagsmorgonen var jag i Haslev kyrka med alla härifrån vi sutto i deras skulpterade och vapenprydda bänk, och pastor Weber, som är min vän, predikade. Gudstjensten var fullkomligt lik vår. Predikan så der. Nattvards gäster mängd. Haslev är mycket religiöst. Isynnerhet har inre missionen verkat der, och grefvinnan Moltke lär i fjol fullkomligt lutat åt det pietistiska hållet (fördömt dans och allt verdsligt) fastän hon mycket lugnat sig nu igen. Hon är en ifrig natur och talar ofta och gerna om religion på ett eget praktiskt, alls ej känslosamt sätt, hon ser alltid ut som om hon hade brådtom, går och rör sig häftigt och gör en otrolig massa knyckar och häftiga vändningar som äro svåra att låta ana på ett porträtt. Hon spelar mycket, isynnerhet Beethoven. Grefve Erik Moltke spelar också bra, och de spela alla dagar fyrhändigt. I går spelade han alla melodierna från en söndag på Amager, hvilken nu fru Heiberg, i sina efterlemnade Memoirer bekänner som sitt opus
Bregentved 11 aug 93 11. elokuuta 1893
Ingen i hela verlden har en så söt och snäll Mamma som just jag, det har jag så tydligt för mig sedan brefvet i går afton. Jag har fått nytt mod att arbeta efter Mammas uppmuntrande tal. Hans porträtt är nästan färdigt och de äro mycket förtjusta deri. Jag är sjelf nöjd med det också, det är oläsligt måladt och ställningen är mycket naturlig och lik honom. Ansigtet har fått ett behagligt uttryck, och hans ögon ha fått det mycket vänliga drag som för dem är karaktenstiskt. Huru det går med hennes porträtt är en annan sak. Först ha de tribulerat med mig mycket angående klädseln som nu ändtligen återgått sitt sitt ursprungliga hvita, så har ställningen modifierats, och sist är hon mycket svår eller rättare opittoresk Hennes eviga knyckar och vridningar som ge ett så egendomligt eftertryck åt hennes tal (då hon säger att det är vackert väder, får uttalandet tycke af en ny och dejerf maxim), kunna naturligtvis ej återges i måleri. Nu har jag kommit så öfverens med dem att jag målar på porträttet i dag, morgon, måndag, tisdag och onsdag, hoppas då ha hufvud och händer färdiga och tar det så med mig till finland eller kommer hit igen ett annat år – Hon skall nämligen nästan lördag d. 19 resa till Jylland till hennes syster som har tuberkulos och som är mycket dålig.
Här är ständigt nya främmande. En pastor Heiberg, som varit Grefvens informator. Han liknar C. P. Moberg magrare och mera asketisk. Så var brodren, kronprinsens hofchef, härute 2 dagar Han är min gamla bekanta från 1879 i Paris. Han har blifvit mycket religiös på de senaste åren. I allmänhet äro alla Moltkar allvarliga – en är simpel bondprest i Jylland. –
Då de har tycka att jag sitter för mycket fastnaglad vid mittStaffli, ha de beslutat att i afton köra mig till Gissefeldt, ett Danneskjöldskt gods här i närheten. Det är ett gammalt kloster och skall vara högst intressant.
Kjøbenhavn 9 april 94 9. huhtikuuta 1894
jag skrifver till Mamma om huru jag varit på ärones trappa, ty jag vet att inga yttre framgångar kunna förefalla modershjertat för stora. Nu hafver jag varit så högt att jag aldrig hafver varit så högt. Först i går kl. 6 middag hos Moltkes med en massa grefvar, läns- och andra. De flesta kände jag förut. Vid Champagnen steg gref Fr. Moltke upp och utbragte en skål för H. M. Kongen som stående utdracks (skålen nämligen) strax efter middagen satte sig grefvinnan och gr Erik M. och spelade på två flyglar Kong Kristian – och så gingo damerna och klädde sig till bal (jag var färdig med ordnar och blomsterbukett (som jag fick af grefvinnan i knapphålet) och så åkte vi i fil till Amalienborg – två steg derifrån men bland de hundrade vagnarne räckte detta en half timme Moltke var i kammarherreuniform röd frack med broderier hvit vest och hvita benkläder med breda galoner.
Moltke förde mig in genom en massa salar, in i diplomat salen, der också länsgrefvarne stodo. Der var det som på eget hemman,ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo jublande emot mig grefve D'Ormesson kände också igen mig stax – jag togs omhanda af ryska legationen och grefve Muraview som kom i hog mig från Paris då rättades lederna – en maskalk kommer in, slår i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar krökes och alla damer niga till jorden och en träder deras majestäter följda af hela familjen – Först kom kungen Muraview presenterrade mig som "une de nos gloires"– och kungen genmälte: Mais comment donc, je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottnigen, döf, stendöf och aimabel, tog mig för en annan och sade med ett älskvärdt leende "vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce pas" Muraview protesterade, men det halp ej, hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen hade jag äran länge samtala med hennes Majestät men hörde ej mycket af hvad hon sade.
I dag är jag bjuden på middag till gr. Erik Moltke i morgon på middag till prins Waldemar och prinsessan Marie och derefter på bal till Moltkes. Och jag som tänkte på att arbeta!
I dag skall jag gå, upp till Mr för att börja – får se huru lifvad grefvinnan är för att sitta. – Jag blef presenterad för hennes far, Estrup, som ser klok ut, det måste medgifvas.
Nu måste jag gå till Moltkes och först och låta spänna upp duken.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Senaste måndag var det en stor officiell och grann middag hos Moltkes för Estrup som fyllde 69 år. Moltke steg upp upp och höll ett tal der han talte om alla de närvarandes beundran för honom. – Med utrikesministern baron Rheedz-Thott hade jag efter bordet ett långt samtal, angående Finland och ryska pressen – han frågade mig om allt detta – Han lär vara mycket förargad på prinsessan Marie för hennes inblandning i politik den senaste vinter, och som han ej kan komma åt henne fruktar Pasteur hans hämd. Det vore bra ledsamt om Pasteur skulle flyttas härifrån.
Prinsessan skandaliserar då och då det ceremoniösa hofvet och do adeln – De kunna icke förstå hennes "vildskab". Hon var mycket lustig när hon var med drottningen hos Moltkes under det jag målade. Ellan har väl läst brefvet för Mamma om denna högst komiska seance.
Efter Moltkes middag var jag hos – Georg Brandes. Hvad tycks om denna dubbelhet
Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel –
I går var Krohn uppe hos Moltkes och besåg porträtterna. Han fann dem bättre än jag hade utmålat dem. Jag har näml haft några skof af förtviflan öfver hennes porträtt, som hvarken jag eller hennes man är nöjd med – Estrup som suttit der en liten stund alla dagar, har varit mera uppmuntrande. Jag vill nu ha det färdigt, om jag också stannar (på nedresan till Tyskland) en eller två dagar på Bregentved, ty att der, i nytt ljus börja bråka med ansigtet vore ju vansinne. Hon är svår att måla. Dragen äro ej illa, och uttrycket är vänligt, slåtligt växt är hon, men der är något besynnerligt, icke vackert i hufvudets proportioner – den utstående pannan, bredden vid ögonen – som gör mig alldeles förryckt. Grefven har nu redan rest till landet. I morgon afton reser hon, således i morgon måste det bli färdigt. Måtte jag icke påta ihjäl den lilla likhet jag redan har.
Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1. toukokuuta 1894
Mamma är naturligtvis förvånad öfver att vi ännu äro här – det har varit så att prinsessan först i går blef rigtigt färdig, och så ha Moltkes varit på resor till slägten, så att vi först i morgon kunna resa till Bregentved, och derifrån, med Guds hjelp, om fredag eller lördag till Berlin. Der skola vi träffa Krohn och resa så fort som möjligt till Paris –
– Här är herrligt – men hvad hjelper det då man går och sörjer öfver ett tråkigt och icke lyckadt porträtt – den dag jag reser från Bregentved blir en glad dag det vill jag lofva. NB om jag då helt har slutat det olycksaliga porträttet. Hon är så svår och de bli aldrig nöjda –
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Jag går nu sedan jag ätit frukost med unga Moltke Hvitfelt till Moltkes (de andra) der jag ensam disponerar öfver hela patatset och der Jag skall måla en blomma till på hennes porträtt. Frans Henningsen som är professor vid Akademin, var uppe i dag och såg på de Moltkeska porträtten, och fann dem mycket lika. Han som alla andra beklaga mig att ha måst måla ett så otacksamt ansigtet som Grefvinnans. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Detta väntade och tidsutdrägten med porträttet, samt isynnerhet resan till Bregentved der han ändå aldrig kommer att vara nöjd med sin hulda makas porträtt – allt detta gör mig till betänklig grad nervös.
– Det är farligt att tänka på retouchering af porträtterna på Bregentved. Det "sjælelige" som han ser hos sin gemål kan jag ej få fram – alla andra tycker att det är likt men han blir säkert aldrig nöjd. – Jag hoppas detta, som mycket annat, går bättre än man tror – Hvem vet hvad min långa Danska sejour kan ha varit bra till
Nästved station söndag 27 maj 94 27. toukokuuta 1894
På Bregentved voro vi 4 dagar – jag i gräslig rueelse och nöd för porträttet – slutligen blifvo dock alla nöjda utom han. – Ellan blef hjertevän med grefvinnan, de skulle skrifva till hvarandra och lofvade träffas snart igen. Då äro utmärkt i vänliga menniskor., och ett vackert slott är det, det är säkert –
Berlin W., den 29 Maj 1894 29. toukokuuta 1894
Bregentved slog som skönhet och slottslikhet mycket än på Ellan. De voro alldeles utmärkt vänliga, och Ellan blef grefvinnans hjertevän. Detta gick så till att Ellan var presenterad om allt som grefvinnan brukar tala om religion och erotik – (det sista alltid sålunda behandladt att hon tror på att "ægtefeller" om icke andra, skola träffas och lefva med hvarandra i en bättre verld – huru går det då med dem som ha varit gifta 3 gånger?) – Ellan gick derför genast in på detta, och hon blef en så en "förstående Aand" i fluxen. För resten behöfver man ej säga mycket med grefvinnan M. Hon pratar hela tiden, om och om igen samma sak, med samma ord – när man så säger Ja, så begynner hon på nytt, likasom om man missförstått henne, med ett: Ja, jeg maner kun" – Hon har verkligennågot af alldeles ung flicka öfver sig – Oskyldiga förtroenden, onödiga tysthetslöften om oskyldiga ting och i afskedsmiuten ännu bön till Ellan att skrifva och att "bränna brefven" – det är ju komplett? Hon är en utmärkt snäll menniska, det står fast i alla tider, – men, säger prinsessan Marie, elle tourne en cercle tout le temps, et j'en devins folle". Emellertid kan Mamma tänka sig mig förvåning då jag andra dagen såg Ellan och Magda med armarna om hvarandras lif svärmande gå och spatsera långt borta i parken.
– Mitt porträtt gjorde mig, som redan nämdt, hufvud bry. Då jag från början ej fått göra det som jag ville hvad kostym o.d. – beträffar, så hade jag blifvit så utled vid det, att det endast var med ett ofantligt viljeansträngning jag kunde förmå mig att börja på med det igen. I Den ställningen kan hon ej bli likare – men hennes käre Frederik ville ha henne med alla möjliga uttryck, naturligtvis. Det var derför ett af de krångligaste porträtt jag målat i mitt lif – och resultatet var att Frederik ändå vill att jag skall retouchera det då jag kommer tillbaka till Danmark. På det sättet kan jag ju hålla på i 10 år! Prinsessan Marie sade flere gånger: ne vous tourmentez donc pas pour le portraits – il est assez bien comme il est – et si vous leur donniez en chefd'oeuvre de peinture cela ne leur ferait pas plus de plaisir qu'une photographie coloriée" –
Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
det är ändå märkvärdigt hvad man kan se och bedöma saker olika beroende på det själs och hoppstillstånd hvari man befinner sig vid olika tider. Så rask och lugn som jag nu är kan jag ej nog förvåna mig öfver att jag tagit den här porträtthistorien så tragiskt. Det är ändå så rysligt litet egentligen att förändra der på denna tafla. Mitt första intryck var att jag gjort den goda grefvinnan orätt – hon ser bättre och behagligare ut – dertill kommer att den drägt han nödvändigtvis ville har är mycket missklädande för hennes ljusa teint som tvärtom skulle ha behöft något mörkt. –
Jag blef mycket vänligt emotgen. Bregentved med Bøgeshoven i alla regnbågens färgen är vackrare än någonsin. Jag fördes genast till ett uppdukadt bord och sedan till de finaste rummen – geheimerådinnans (Estrup) två rum, der jag skall bo under de par dagar jag blir här. –
Både han och hon himlade sig öfver Rabens – Båda sörjde på den danska Adelns vägnar fastän hon mente att det glädede henne, åt det icke var en danskfødt Dame der bar sig saadan ad.
Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15. lokakuuta 1894
I morgon tillbaka till Bregentved till allt det tråkiga. De begripa ej att jag sliter ut mig på detta porträtt – Jag skall nu försöka göra en skizz af hufvudet anse de den utmärkt, då gör jag kanske det andra porträttet, hvarom ej, tar jag min Matts är skolan och säger dem ett farväl som skall bli temmeligen långt om ej evigt, och fordra betalning bara för hans. Det är så tråkigt allt detta, isynnerhet när jag tänker på att jag för dessa porträttet skull rest så mycket och varit förhindrad att vara i Paris.
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Jag var vid så ypperligt godt mod denna eftermiddag, då jag hade fattat beslutet att börja om porträttet af grefvinnan – jag hade gjort en teckning som jag tyckte var bra och tänkte bara kalkera af den på den nya Duken och så kom han, stirrade på skizzen och teg. Jag frågade om han ville ha det så. Tystnad; upprepad fråga, tystnaden fortsatt – efter en qvart timme ungefär kom det: jag det er så saa rasende vanskeligt at sige". – sådana der svar göra mig alldeles förtviflad, och om jag icke hade så alldeles bestämdt beslutat att icke "mich verbluffen lassen" och att icke tappa modet så tror jag jag hade brutit ut och lemnat altsammans. Jag blir aldrig en sådan charlatan att jag kan imponera så som Zorn t. ex. och derför får jag stå mitt kast. Emellertid vet jag nu med mig sjelf att det är sista gången i mitt lif jag gör ett porträtt på resa och sista gången jag börjar så lättsinnigt ett porträtt, d. v. s utan att ha lust dertill. Allt hvad man i konst gör för pengar, blir dubbelt straffadt – först genom att man inga pengar får och sedan genom att det blir dåligt och till ingen ära. –
De äro utmärkt vänliga emot mig här, men detta hindrar mig ej att ha kapitalt ledsamt då ju min frihet är så kringskuren genom bestämda måltider och målningstider. Hon är alldeles märkvärdig med sitt prat om två ämnen. Religion och kärlek. I båda frågorna säger hon ju många vackra ting, men alltid de samma, samma tankar med absolut samma ord som i fjol somras. –
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19. lokakuuta 1894
Grefvinnan är mycket vänlig och så förekommande snäll som det väl är möjligt. Bara jag nu kunde måla henne. Jag med ger att det gamla porträttet icke liknar, och jag skulle ogerna vilja lemna det ifrån mig Deremot är jag beredd att ta detta tillbaka och icke göra det nya, om nu hennes man om måndag icke anser hufvudet (det nya) fullkomligt tillfredsställande.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28. lokakuuta 1894
Jag har nu gjort hufvudet färdigt på det nya porträttet, och jag finner sjelf att det är likt och bra och något förskönadt. Men han har ej sett det ännu, och jag är i lika stor ovisshet som första dagen jag kom. Alla i Kbhvn beklaga mig – de tycka att min uppgift och min ställning äro lika litet afundsvärda. Måtte jag nu snart få den andra klädningen färdig – Grefven har mycket bestämda åsigter om hvad som går an vis à vis damtoiletter, spetsen och perlor, och också i detta afseende väntar jag med bäfvan hans dom. Jag föraktar mig sjelf för att jag så kuschar för dem, men det är det enda sättet att någongång i verlden komma härifrån.
Det har ju varit en tålamodspröfvande tid för mig här. Utomordentligt snälla och hjertliga äro de, men jag känner mig ändå så ensam.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag gnor som sagdt på och målar så mycket jag hinner, ger mig knappast tid att gå ut "en dejlig Tur" i ösregnet. Med Guds hjelp hoppas jag vara färdig lördag eller måndag – får se om Frederik då blir mera nöjd. Deras ideal är som målare är en professor Jensen i Khvn, som målare mycket i Berndtson stil, men mycket mera hårdt och stelt, förstorade fotografier, rätt och slätt. Ack hvad prinsessan Marie hade rätt då hon sade: "vous êtes bien bon de vous tourmenter ainsi – vous leur donneriez une photographie colorieé, que cela leur plarrait mieux qu'un chef d'oeuvre. Men som sagdt – jag tar det från den stoiska sidan och hoppas snart bli färdig – en månad hade ju också kunnat gå till strunt i Hfors. Nu har jag emellertid lärt mig tålamod och finner att den dygden, likasom alla andra inte är så svår bara man kommer i farten.
Bregentved 1 nov – 94 1. marraskuuta 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5. marraskuuta 1894
Alltnog jag hoppades att ni ej skulle få reda på saken. Ledsamt är att ni haft denna sorg. Men säg flickorna att de icke skola vara ängsliga – lifvet har sådana skamsorger att bjuda på och då får man tänka på J. V. Snellmans vackra valspråk på vapnet: skölden Fläcka den icke sjelf, andra kunna icke fläcka den. – Jag har alltid beundrat detta valspråk. Hvad nu Öhmans bref beträffar, så inser jag nog att han är förtviflad – det är ju ingen lätt börda att få så många att försörja. Jag skall gerna hjelpa då jag har men någon förbindelse kan jag ej gifva. Hvad det vore roligt att nu vara Hugo Standertskjöld eller Moltke här! – Emellertid svarar jag ej i dag på Öhmans bref – jag måste litet öfverväga saken. för flickorna kunde jag citera många exempel på verkliga brottslingar som sjelfva gjort ända på sitt lif och ändå ej kastat skuggan på de efterlefvande af samma namn. Vi må vara glada att detta skedde i ett annat land, och vi skola hoppas att hans namn icke blir smutsadt af misstanke för ohederlighet. –
I dag var det just den vigtigaste dagen för hufvudet på porträttet – Jag läste Mammas bref men ej Öhmans och ej tidningen, utan beslöt att vara lugn och jag var lugn och målade bättre än jag gjort det på långa tider – Åtminstone kom det nu ur Frederik att "det lignede godt" något som han ej sagt förut.
Kbhvn – hos Koki Etter d. 12 nov. 1894 12. marraskuuta 1894
Ack om det porträttet ändå blefve färdigt Nu är han nöjd med det men jag skall ändra något på kostymen, perlorna på halsen o. s. v. Hvad allt detta har varit gräsligt tålamods pröfvade.
När jag nu skall ut till Br. igen börjar hela min gamla oro – det är som en mara som aldrig lemnar mig. Bara han nu fortfarande ville tycka om porträttet