Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk läkare, författare

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Axel Munthe
Fragment 30. huhtikuuta 1882
och doktor Munthe läste ganska vackra verser om ungdom och fattigdom och framtidshopp.
18 april 83 18. huhtikuuta 1883
Det är rysligt länge sedan jag skrev sist – först illabefinnande – magen, svindel som genom tvenne dagars behandling gick öfver – så nervositet (konstaterad af dr Munthe) som så nedstämde mig att jag skulle ha skrifvit bara Jeremiader om jag satt mig ned att författa ett bref. Det är en ren vinst för Mamma att ej ha fått något bref från mig från de der dagarne – Munthe förskref hvila, mycken motion, och sade att det hela alls ej var farligt. Man har naturligtvis en massa förargelser – tapetserare som ej komma – conciergen som ej har tid att hjelpa mig, eller gör allting bakvändt – gräl med proprietairen som vill att jag skall låta måla om ateliern för att öfverskyla hålen jag slagit i hans usla gipsväggar
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Vidare har jag varit på middag hos Runebergs med Munthes
(dit jag är bjuden om måndag, till Munthes näml).
Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Under denna vecka har jag varit mer än tillåtligt är, en l'air. Måndags, middag hos Munthe
Paris onsdag d. 27 febr 84 27. helmikuuta 1884
Jag talte med Munthe som menade att det var allvarsamt. Valter gjorde mig så förfärligt ondt att se – han var alldeles borttappad af oro. I natt lär gossen ha haft något slags qväfningsattack som skrämde upp dem mycket. Munthe skickades efter. I dag ha han och Dr Printz varit der. Skulle Nino ej vara ett så nervöst och sjukligt barn, lär sjukdomen i och för sig ej vara så svår, men nu frukta de mycket.
Dock påstod Munthe att det var bättre nu. M. är pessimist så att jag ej allt för mycket tror på honom. Det vore så förfärligt att tänka att Runebergs skulle mista gossen, de som gått igenom så mycken sorg och vedermöda med barnen.
(dagen derpå) – Nu har jag igen varit deruppe. Nino är bättre. Munthe har vakat der den sista natten, och Valter har derigenom fått sofva 5 timmar, så att han nu var kry igen.
Munthe har fått hederslegionen. Det var kanske litet tidigt!
Lördag d. 26 april 84. 26. huhtikuuta 1884
I afton träffade jag Munthe och Valter Runeberg. Två så olika och dock så sympathiska naturer.
Paris 18 dec. 85 18. joulukuuta 1885
Edelfelt besökte Munthe med Salmson, Cederström, ung baron Beck Friis, som är så pojkaktig att Edelfelt inte kan förstå hur han är medlem av den diplomatiska kåren.
Paris d. 21 februari 87 21. helmikuuta 1887
Edelfelt har varit hos [läkaren] Munthe, som menar att Edelfelt är frisk som en bock, trots huvudsmärtor.
Fragment 12. kesäkuuta 1887
Munthe sade att det Jag skulle behöfva nu är fjorton dagars absolut sysslolöshet och stillhet. Jag skall försöka få tag i denna herrliga hvila derhemma. Eder Atte
Paris 8 februari 88. 8. helmikuuta 1888
Edelfelt och ellan har "kostat på sig lyxen" att köpa ett turkiskt draperi för att klä över en smutsig "liggsoffa", schäslong, som fanns kvar efter Munthe [vars lägenhet de hyrde]; Ellan och Edelfelt har tillsammans egenhändigt klätt över en spegelram med gult siden; de har hängt tavlor på väggarna och möblerat om i Munthes väntrum.
Paris, fredag d. 24 februari 88 24. helmikuuta 1888
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Onsdag morgon 11 april 1888 11. huhtikuuta 1888
Edelfelt betalar för mycket för Munthes lägenhet som inte är fullständigt inredd; han får tacka Ulla Celsing och grevinnan Lewenhaupt för det överpriset; Munthe hade frågat dem om råd angående priset; damerna trodde att lägenheten var fullständigt inredd och sade 400 franc.
Paris 16. okt 89 16. lokakuuta 1889
Bodde senast i en av Pereires våningar, hos Munthe.