Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

norsk polarforskare, humanist

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Den der engelska diplomaten var en ovanligt kunnig man. På tal om Sibirien (ang. Nansen) var han så slängd i geografi, etnografi o. språk, att det var rigtigt intressant att höra på. Han skrifver bl.a. ryska i embetskorrespondens – har mycket att göra med geografiska sällskapet i London – en helt ung man, mycket engelsk till sitt väsen.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
På Nansen festen var jag, d.v.s. på hans officiella reception på trocadero. Det var mycket storartadt, och han är en hjelte här. Han ser otroligt bussig ut – mycket lång och smärt och smidig och det ljusa håret, ljusare än hyn ger något egendomligt arktiskt åt hans utseende. Mme Eva var mycket elegant – (för elegant, tycka parisarne som väntat sig en Ibsenqvinna) der hon satt med Madame Félix Faure i fondlogen.
Salzburg 10 mars 1900 10. maaliskuuta 1900
Vi sågo litet Nansen-Johannsenaktiga ut, Bertha och jag, då i promenerade på Wiens gator jag i min arfvepels och B. i långsläpan med skinnmössa. – Första dagen var min bruna kappa ej tillräckligt varm. Men vi beslöto att ej rigga upp oss i Wien utan spara oss till Paris, för att ej ha så mycket att släpa på.
London 14 april 1901 14. huhtikuuta 1901
D. är en underlig kurre – jägare och resande framförallt – beundrar Nansen, äter och dricker litet drömmer om stora upptäcktsresor, uroxar o.d. – vet ej om han denna sommar skall resa till Thibet eller till Alaska. Men derjemte har han rätt mycket sinne för böcker och har ett mycket vackert bibliotek af lyxupplagor hvar jag glötat rätt ofta. På måleri förstår han sig ej mycket. I politik måste han ge mig rätt vis à vis Finland, – då jag alltid vädjar till hans engelska uppfostran, frihet, lagbunden frihet, känsla af ansvar o.d. – t.o.m. hans lilla bror, en vettvilling som jagar zebror i Afrika alla år, och som af detta lika så oskyldiga som randiga slägte skjutit 520 (!), säger att alla upplysta menniskor i Ryssland hålla med Finland. Mycket påverkad är han af den engelska omgifningen här; och delar i allt klubbmännens åsigter, också om boers, naturligtvis. Men huru går det då medrespekten för friheten?