Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

greve, överhovmästare

Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
På tal om taflorna bad jag henne säga mig hvar de funnos, och jag fördes nu ned i en sal på nedre botten, der mina taflor voro mycket illa placerade i dålig dager. Jag bad "le grand maître de la cour" grefve Narischkin, en gammal hofman med ytterst distinguerade drag, hjelpa mig. Han hoffuriren, 5 betjenter och jag höllo just på att släpa dem i en bättre dager, då jag hörde steg bakom oss – "Sa Majesté" och alla bockade; Kejsarinnan som händelsevis passerade, vände sig till Narischkin och sade: N'est pas qu'ils sont excessivement jolis les tableaux? Så såg hon åter på dem, frågade om det var en vanlig gudstjenst eller om någon fiskare drunknat och detta var likpredikan hvarpå jag svarade och gaf besked. – "Ja jag tänkte det sade hon, de äro andäktiga utan att vara sorgsna – det är just det jag tycker om. Och så frågte hon igen om Bertha, hvad hon heter, hur gammal hon är och sade att hon var söt utan att vara regelbundet vacker, och sade om Schura Manzeys ögon att de voro magnifika. – Kejsarinnan har ett sätt att se tvärs igenom en – der ligger något melankoliskt, men så genomgodt i hennes blick.
Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
En Narischkin lär ha bjudit 3000 för min skärgårdstafla – skall jag sälja den. I intet fall utan att exponera den i Paris.